Tisdagskväll... Imorgon har jag varit nykter i en vecka (om jag inte kladdar till det inatt vill säga) och har faktiskt inget direkt sug alls idag. Lite darrig och nervig, magen krånglar (ågren kanske?), makalösa svettningar ett par nätter och en rastlöshet som en galopphäst i boxen innan start...MEN OCKSÅ:

Jag har träffat mig själv de här senaste dagarna - Goddag, goddag, trevligt att se dig igen! Trodde du hade emigrerat till okänt land?! Surrealistiskt och intressant, minst sagt. Tycker faktiskt ändå rätt mycket bättre om den här versionen av mig själv, nervig och svettig, men ändå: Nykter!

Jag har följt så många av Er andra härinne så länge nu; Berra (of course), Dompa, Mulletanten, Adde, för att nu nämna några, vars berättelser ur den brutala alkoholverkligheten har hjälpt mig att sakta, ja jag e väl lite korkad, men ändå säkert inse att -Fortsätter du så här så har du snart supit bort allting och du kommer inte ens att fatta varför förrän det är "long gone", pal.

Så nu sitter jag här alltså och lyssnar på min minste pågs hostningar i rummet intill, ackompanjerade av Lilla Spöket Laban som snurrar på i spelaren. Den andre har jag krammat hårt och länge när jag bar in vatten till honom och jag har talat om för båda att jag älskar dem så mycket att det inte är klokt. Det har jag även bedyrat för min alldeles bästa fru som tjattrar på med bästa kompisen i telefon i TV-soffan.

Och jag tänker givetvis: Så nära det var, och ÄR, att allt detta vardagsliv, som jag nu undan för undan för varje dag upptäcker är så viktigt för mig, hade/kan försvinna för att aldrig mer återvända.

Men allting finns kvar här för mig, än så länge, allt beroende av hur jag klarar av att hantera nykterheten, som ju verkligen är NY-kterhet! En vecka är bara ett andetag men ändå en evighet.

Jag vet vad jag vill och jag kommer att kämpa för mig själv och för de mina och jag hoppas att jag kan få lite hjälp härinne på forumet att jaga fram lite extra styrka när min egen inte riktigt räcker till. God afton alla medmänniskor! NyMan har hoppat upp på vagnen och jag hoppas vi får en spännande resa tillsammans!

höst trollet

Ja ni grabbar.. Vänta bara sådär 18 år till.. När man struntar i att grannarna ler, när man sitter i den tjocka gosiga morgonrocken på verandan och röker.. Med håret på ända..
Jag behöver inte titta mig i spegeln, jag VET, när jag ser mungiporna på förbipasserande åka upp.. Jag har gjort deras morgon ;-)

Faktum är, att det är väldigt avslappnande att kunna bjuda på sig själv.. Slippa tänka på make-up, frisyr eller senaste mode när man slinker ut för att slänga soppåsen..
Faktum är, att jag inte saknar de där trånga skorna med skyhöga klackar, som förutom skoskav, klämda tår och lättvrickade vrister gav en underlig halvspringande gångstil.. (nej, det går inte att ha en steglängd över 20cm, utan att "strutta"..)
Ej heller saknas minkjolarna, som förutom blåfrusna ben gav upphov till otal blåskatarrer..

Enda nackdelen med att vara en overall-människa(eftersom jag älskar att meka och pilla..)är att folk inte känner igen en, när man är uppklädd ;-D

Ha en fin dag! /trollis

Dompa

...och uppdatera oss lite grann! Hoppas allt är bra med din cirkus? Hos mig flyter det på...flyter åt rätt håll...i rätt vätska. Man får vara tacksam ;-). /R

NyMan

...kommer här en liten uppdatering, dårå.
Cirkusen är i full gång mesta tiden på dygnet, men det är bra, det är som det ska vara. Jag och min Kära har senaste tiden pratat mycket om vikten av att uppfostra "our little C-guy" på samma sätt som den andra pågen. Med den sjukdomen och all den extra uppmärksamhet som följer, alla sjukhusbesök och alla vuxenkontakter, är det lätt hänt att man blir lite föööör självmedveten. Vi snackar nu dessutom om en liten påg med hyfsat stort självförtroende från början... Sedan är det ju komplext som satan, för hans vilja och hans självförtroende är det som är hans största tillgångar i kampen mot sjukdomen. Hursomhaver, älskar att kunna finnas mitt i all denna vanlighet, mitt i livet, nykter och redo för utmaningar och glädjeämnen! Älskar min familj, både den här hemma och min Forumfamilj. Tyvärr tar den här hemma väldigt mycket tid, plus att jag har fått sjukt mycket att göra på jobbet, så mina uppdateringar och mitt trådskrivande har fått stryka på foten rätt mycket. Men jag försöker att läsa och uppdatera mig så mycket jag hinner, även om jag inte hinner skriva. Tänker hela tiden att jag ska göra det sedan.... Vet bara inte riktigt vad jag ska skriva, för det är ju samma historia som vevas om och om igen. Kan bara försöka skriva små glimtar ur mitt eget A-FRIA liv och visa på hur det ser ut. Det kanske kan locka några till det Riktiga Livet, vad vet jag?!

Men dig, Dompis, blir jag alltid väldigt, väldigt glad av att höra av! Sköt om dig såinihelvete så hörs vi senare. Nu måste jag iväg till jobbet!

Ciao!/NM

NyMan

Precis hemkommen från utgång med kollegerna från jobbet. Pubsväng med mat och dricka! Supertrevligt! Drack noll%-öl och, trots lite blickar men dock inga kommentarer (...mer än: Jag trodde inte det fanns öl utan någon alkohol?! Jodå, det finns det... Bra, då skall jag beställa det också nästa gång!), så kände jag mig noll%-besvärad. Kändes tvärtom mycket naturligt och jävligt skönt att jag fann situationen (på mitt favvohak, där jag har inmundigat många goda öl genom åren, har även spelat med bandet där en hel del...)så fullständigt odramatisk. Jag tror faktiskt att jag har landat på en rätt bra plats i mig själv, för jag känner mig inte alls rädd för dessa tillfällen, som i all förfluten tid har förutsatt drickande av rusdrycker. Känner snarare en liten kittlande utmaning i att visa att jag står för mitt beslut även när frestelserna eventuellt skulle kunna upplevas som större än vanligt. Och även när det skulle kunna förväntas komma något "tyckande" i samma sammanhang, känner jag faktiskt mig stark och osentimental:

Då var då och nu är nu och allting är bra bra bra; jag tycker om mig själv och mitt liv.
Don't need no drink to think! Don't need no booze to let loose! Don't need no shot to feel hot!

Jag försöker bara vara och låta vara. Bara leva och låta leva. Jag bestämmer över mitt liv. Mina beslut och mina val har ingen annan tillgång till mer än jag, det är mitt och mitt alena ansvar att styra över dem, för det är jag skyldig mig själv.

Så, nu kommer jag tillbaka till er, Trollis och Markatta, om ni är kvar i "Filosofiska". Släng på några pinnar till på brasan! Är där mer kaffe eller ska jag sätta på? Och säg till hunden om han försöker lägga sig i knät på det där sättet! Han är liiite för stor för att fortfarande tro att han är valp...

Dompa

NyMan! Jag funderar på om du kanske inte ska skaffa dig en riktig hund. Du tycks ju sakna den? Nu när du lagt ner flaskan så finns det ju faktiskt både pengar och tid över. Tid att plocka dessa enorma korvar som din hund kommer att producera. En tanke bara? Själv hade jag ett jädra kattsug i flera år...och i augusti fick jag min kisse. Ångrar det inte...nu har jag en sängkamrat :-). Nu vet jag ju att du har en fru...men the more the merrier!

Skönt att pubrundan gick så bra. Jag tror att hemligheten i att våga/orka vara nykter i dessa situationer ligger just i att inte mörka. Att våga dricka annat och stå för det vid eventuella frågor.

NyMan

Satt och pulade med musiken till den här i förmiddags. Vet inte om jag tycker den är helt färdig, men här kommer i alla fall texten som den ser ut nu:

Fartblind

G Asus D G Asus D (osv…)
Jag hör en ensam skata skrika precis här utanför
Klockan är fyra, magen känns tom och tystnaden är skör
Jag fyller vatten i maskinen, tar bort filtret och slår ur
Demonerna på kö i dammet och dom väntar på sin tur
-
Märkte du att vintern kom idag, luften är klar och elektrisk
Knappt synbar, denna lilla förändring gör december så lysande frisk
En vän har skrivit från Norge, hon står och vinkar på bergets topp
Har alltid drömt om att nudda vid himlen men jag når visst aldrig opp

MELLANSPEL: //: D9/C / Em7 / D D9 / D D9 ://

Det känns inte längre som om jag har någon egentlig plats här i världen
Fartblind och tårögd, trängd och begeistrad men vart är målet för färden?
Så, är det någon som ser denna galning i en häxdans svängande kring
Fråga aldrig vart han är på väg, för han vet ännu ingenting
-
Jag har ett fönster som vätter mot söder och med rykande kopp i min hand
Ser jag ut över denna sömndruckna stad som ryms i detta kalla land
Vart är då alla dessa människor på väg? Och var kommer de alla ifrån?
Kan dom känna samma mag-onda tomhet av att kärleken ges som lån?

Em A9 D Hm7
Du var aldrig lika rädd som jag
Em A9 D
Aldrig snärjd av rastlöshet
Em A9 D Hm7
Du såg ny luft i din morgondag
Em A9 D9/C Em7 D9/Bb
Alltid ännu en möjlighet
G6 D9/C Em7 D9/Bb
ännu en möjlighet…
G6 D9/C Em7 D9/Bb
ännu en möjlighet…

Glappet är stort mellan tanke och dröm, ändå lever dom för varann
Drömmen kittlar tankarna, tanken vill att drömmen blir sann
Så dom trevar omkring i skumma kvarter och ler lite blygt som man gör
För båda vet att allting tar slut den dag som någon av dom dör
-
Har aldrig påstått något annat, jag längtar alltid bort
Ändå finns jag kvar, en evig strid, reser murar, bygger fort
Fast vissa sena kvällar eller när gryningen står still
Kan jag vila mig i lugnet av att tro mig veta vad jag vill

Du var aldrig lika rädd som jag…

Vi ses längs vägen! Kampen går vidare!/NM

djäkla bra! Du måste lägga ut den när du spelat in den. Jag håller också på att använda musik och komponerande i stället för alkohol för att fylla tomheten, ett väldigt mycket bättre alternativ.
Fenix

Dompa

Tonerna fattar jag ju inte riktigt (ännu :-)) men texten var fin. Mycket fin. /R

NyMan

Vet inte riktigt vad jag ska säga om det, men... alltid nåt, kanske?...
Hursomhaver, vanlig onsdag på jobbet. Livet fortsätter och jag sitter kvar på tåget. Alltid nåt, som sagt. Hälsar till alla snöskottare och alla ni andra som inte har den stora ynnesten att få skyffla snö (älskade din saga trollis, fniss...) och hoppas att vi alla kan behålla vettet en dag till! Det är ju snart jul.../NM

Dompa

Var precis inne (ute?) på nätet och kollade. Som vanligt verkar det vara värst i Gävletrakten där jag i min stora enfald lyckades bosätta mig. Tänker på dig och PP...undrar om han också fortfarande åker tåg. Men fy fan... Jag tycker ni vänder och åker hem igen...om nu det går? Jag stannade hemma idag och jobbade för att det regnade lite och jag inte kunde ta motorcykeln till jobbet (Kunde ju ha tagit bilen), känns lite som ett lyxproblem just nu.
Försök att inte frysa ihjäl! Värmekram! /R

PS: Jag fattar att du skriver om ett forumfordon när du skriver tåg. Men själv ser jag bara en massa tågkaos just nu...då menar jag fysiskt. men jag hoppas fortfarande du inte fryser...din del av Sverige är väl inte så berörd? DS

Dompa

Det var bara det. Ser att även du sitter här i väntrummet och väntar på din vaccination. Samtidigt undrar jag; Allt ok?

NyMan

Allt ok! Tittar ut. Vackert landskap som verkar ladda för en riktig sammandrabbning med naturkrafterna. Förkyld och lite tröttare än vanligt. Cirkusen ger flertalet föreställningar varje dag, men det är som det ska vara med det, tror jag... Läste i en annan tråd (din?) om man fick lov att tänka/tala om sina underbara, älskade barn såsom "ongjävlar".. Om man inte får tänka dessa tankar emellanåt, har jag nog en ganska utdragen "date" med Hin Håle i skärselden vad det lider... Jag älskar dem så vansinnigt mycket, men emellanåt så vill jag bara krypa in i en ljudisolerad garderob och gömma mig, alternativt gå ut i skogen och skrika! Jaja, villkorslös kärlek lär en mycket om livet!

Nu ska vi försöka hinna med ett race i pulkabacken innan stormen drar in. Återkommer senare, kanske med en ny text som jag började fila på igår, emedan jag surfade runt bland trådarna härinne.

Livet fortsätter och jag vill följa med. Kramar till alla!/NM

höst trollet

Morron NyMan!
Jag känner igen det du skriver om..
Jag tror att det hör till den fasad vi i västvärlden gärna visar upp (en sorts "kulturell" grej)
Som att inte tala illa om de döda, påstå att man äääälskar spädbarn och dyka ner i närmsta barnvagn för att gulla, ha den "perfekta" sagobokslyckliga familjen.. etc.
Det krockar, i de stunder verkligheten skaver sig innanför vårt skal, som sandkornen i en mussla..
Stunderna, när man skulle kunna sälja "ongdjävlarna" till lägstbjudande, sparka ut sin äkta hälft och när man känner att man hellre satt en vecka på en öde ö... ;-D
Det är när verkligheten, befinner sig så långt från vår fasad att vi med bestämdhet vet, att vi själva inte kan förändra den för ögonblicket..
När vi vill att alla i familjen ska vara "lyckliga" och må bra, fast de av någon anledningen inte gör det.. Kanske är det just detta, att VI inte kan påverka någon annans innersta känslor och tankar, som är så svårt?
Och det är ju vid just de tillfällena, vi gärna ger andra skulden för VÅRA känslor..
Om han/hon/ "ongarna, bara inte gjorde så (eller sa så).. Om de bara "uppförde sig"/gjorde som "jag ville", så skulle j a g vara "lycklig"/ha det bra/ slippa vara arg..?!
Vi ser det som ett misslyckande, när vår "fasad" spricker, fast vi många gånger är såååå medvetna om att de flesta också har sina "stunder"..
Synd bara att vi sällan vågar erkänna, att just nu är vi trötta på barnen, besvikna på "hälften" och sura över något i största allmänhet.. Det går över och vi kommer inte att sälja våra barn eller sparka ut maken/makan.. Och en vacker dag, sitter vi och tittar på pärlorna som bildats av sankornen..
Processen har inte varit lätt och det HAR gjort ont.. Men vem kan påstå, att en mussla inte skulle ha det jobbigt när den tillverkar en pärla?(dessutom blir inte alla pärlor perfekta.. men vackra ändå)
kram trollis

Dompa

Hej kompis! Sitter här på jobbet och väntar på ett "viktigt" samtal samtidigt som jag vaccinerar mig. För bara ett par månader sedan hade det inte hänt. Vaccinera sig på arbetstid? Nej, så gör man inte. Men det är helt ok att gå hem EFTER jobbet och försöka döva/dämpa sjukdomen. Jag tror jag börjar bli vuxen...tar sundare beslut. Bara en tanke. Hoppas allt är ok med huspoeten och familj! /R

NyMan

Min son sitter med en kopp varm choklad bredvid mig och filosoferar om livet och om människorna. Han är klok grabben, emellan varven, ja när han inte är fullständigt galen alltså. Fast det är han sällan och mest ihop med sin lillebror som har så lätt för att lära sig att trycka på de rätta knapparna...

Livet går sin gilla gång här i The Hills. Läser mycket i trådarna. Upprört hav med höga vågor i en del vatten och jag försöker sitta still i båten och vänta ut stormen. Håller hundra procent med Dompa när han tycker att jävlighet och taskighet måste bemötas, istället för att sopas under mattan. Skiten försvinner inte utav sådan städning! Jag tror i och för sig också på att bemöta uppenbara provokationer med aktiv ignorering, för annat biter inte ibland, men situationen får avgöra.

Läste i Sundowns tråd om att han nästan har glömt hur det är att vara etanoldriven och jag har samma känsla. Vet inte vad det skulle kunna ge?..

Nu måste jag läsa godnattsaga för min lille påg, vi hörs!/NM

etanoldriven. Den var bra, ska lägga den på minnet. Det finns ju gott om mackar om man vill tanka etanol, men har man inte en etanolmotor i huvet blir det ju ointressant med sådana mackar, och så känns det verkligen just nu.
Fenix som går på ren Loka och Julmust

Dompa

Ciao Kompis! Vet ej vad du tycker och tänker om denna dag (du har slagit mig som ganska "down to earth") ...men jag önskar dig gott. Kanske är det mysigt att se Kalle och julgran genom pågarnas ögon? Buon Natale! /R

Dompa

Hoppas du får ett riktigt bra 2013...med det som betyder ngt. Friska pågar, kärlek och kanske en och annan ny text! Killkram/R