Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Stigsdotter

..."nej nu måste ni sova jag behöver vara ledig!!" hörde jag mig själv säga en gång. Ibland, ganska ofta, är det skönt att vara ensam.

Jag skolkar från jobbet. Igår och idag. Skäms lite för det men det var just det där med att vara ensam. Jag kände att jag behövde vara för mig själv ett tag, jag hinner inte med någonting. Jag mår bra, känner mig till och med lite harmonisk - det var länge sedan! Har köpt lite nya lampor och ljus, fått upp vintergardiner. Idag gjorde jag nästan färdigt nallebroderiet som jag började på när min stora tjej var nyfödd. Snart vill hon inte ha den längre så bäst göra färdigt :-) jag gör sådant jag vill göra och förutom nalletavlan har jag gjort några andra "surdegar" här hemma.

Vaknar varje morgon och tackar för at jag inte är bakis, det är så skönt. Maken har varit ute ganska mycket sista tiden. En natt kom han hem och tappade telefonen i golvet så den gick sönder. Det är skönt att vara ensam. Tror han anstränger sig. Hjälpte till med pepparkakshus utan att knorra. Igår kom han hem och sa "vad mysigt det var här!". Det tyckte ju jag med förstås, de långa gardinerna, ljus och en brasa, men ordet "mysigt" har jag nog aldrig hört honom använda. Senare i veckan ska vi på det andra mötet med familjeterapeut. Jag önskar att jag bara kunde trycka på en knapp och så skulle jag sitta i minegna ombonade lägenhet. Jag tror kärleken är död faktiskt...

Maria42

Jättemysigt, visst är det skönt att vara ensam, jag har ju också varit hemma igår och idag men igår var äldsta hemma och idag var båda hemma så ngn egentid blev det inte. Men det var mysigt vi drack te och kollade på Sagan om ringen idag i soffan med täcken. Igår blev det en långpromenad med äldsta tjejen, det var också mysigt.

Maken for ut i en massa elaka påhopp mot barnen ikväll, de hade absolut inte gjort något utan vi satt allihopa och tittade på tv, tror det var frustration över att de var där, han önskade nog att vi var ensamma. Det slutade med att båda försvann till sina rum gråtandes, jag fick ägna kvällen åt att trösta samtidigt som jag känner mig helt tom inför maken. Skrev i annan tråd att han istort sett slutat med sånt men icke.

Detta tar död på min kärlek känns det som, nu vill han bli sams men jag känner bara motvilja.
Fy, önskar just nu också efter knappen du beskrev.
Kram!

Villervalle

Min styvfar, som kunde vara på riktigt bra humör om han hade lagom med sprit tillgängligt, men om han hade för mycket så gick det alltid överstyr och slutade med att min mor och han grälade och jag fick ge mig ut ett tag tills det lugnat sig. Hade han inget att dricka var det ännu värre för då var han förbannad på allt och alla. Jag gillade t.ex att sitta i vardagsrummet och läsa men om jag suttit tillräckligt länge så började han undra om jag inte kunde ta mig för något vettigare. Vid ett par tillfällen så lade jag då ner boken och satt bara och tittade framför mig, (som någon sorts protest), men då blev han ännu mer förbannad och då kunde jag också riskera att åka på stryk, så oftast gick jag bara ut några timmar.

Med tiden så blev jag både äldre och tuffare och efter ett tag så tog jag ingen skit längre och talade om för honom att om han rörde mig en gång till så skulle han få en omgång som han aldrig skulle glömma. Vi levde därefter i ett slags vapenstillestånd tills jag flyttade hemifrån kort därefter.

Jag önskar inga barn en sådan uppväxt och det är ju i alla fall skönt att dom har dig Maria.

VV

Dompa

Jag har tänkt ganska mycket på det där med pappahumöret de sista dagarna...så hade jag det under uppväxten också. I våran familj hette det att han hade temprament...han var ju sydlänning!
Sanningen var att mannen saknade impulskontroll. Ena sekunden var han helt normal för att i nästa börja gapa, skrika, kasta saker och komma med riktigt elaka onödiga påhopp. Det var vidrigt...även när han var go- och glad (och mkt charmig) så levde vi resten i familjen hela tiden på helspänn. Man visste ju inte när det skulle förändrats.

Jag vet inte om det var hönan eller ägget. Om han hade druckit sig till denna bristande kontroll...eller om det var pga. bristen som han började dricka. Men som barn eller medberoende så är det ganska ointressant...det där varför. Iaf. är detta en av anledningarna till att jag vill sluta dricka. Jag vill inte bli denne man.

Så där ja...nu blev det lite trådkapning här. Handlar inte alls om det som Stigsdotter skrev om. När kärleken tar slut...av andra anledningar. Sorry :(.

Men det måste väl ändå vara lite skönt att veta...hur du känner. Kanske därför du kände dig harmonisk trots allt? Önskar oss alla harmoni. /R

Stigsdotter

2:a familjeterapitillfället. Jag vet inte. Häromdagen tänkte jag att mannen ju är bra, vi kommer att kunna skiljas och vara vänner. Jag får nämligen lite panik av att tänka att det ska vara han resten av livet. 40-årskris? Men samtidigt när vi sitter där och pratar tänker jag att vi kanske kan lära oss att få ett bra liv ihop. Vi triggar tydligen varandras dåliga sidor istället för de bra. Bra att det framkom att min svåger uttryckt en tanke som jag själv tänkt. Det är inte bara jag! Fast varför har maken försökt slå bort när jag försöker säga istället för att ge mig det erkännandet? Förvirrad och trött som sagt. Och lite sur. Men lite harmonisk också. Har en spinnande kisse här bredvid.

Fick ta bilen hem från stan och råkade hamna mitt i en korsning när trafiken framför utan förvarning stannade. En blåslagen idiot tutade och hötte med näven åt mig när han krånglade sig förbi framför mig. "jävla fyllo" tänkte jag, han såg ut som ett sånt. Sen tänkte jag att jag skulle slängt en kyss till honom, då hade han blivit paff. Sinnesro, lugna och fina tankar.

Imorgon ska vi ha julfest på jobbet. Först ska det vara vinprovning på kontoret. Jag tar långlunch, går till frissan och jobbar sedan under vinprovningen. "Dålig stil" tyckte en kollega. "Tänk om alla gör så, blir ju trist för den som kommer och leder provningen". Jag har meddelat den som arrangerar att jag inte ska vara med sa jag. Utgår från att alla andra som inte heller vill vara med gör det. Och dessutom dricker jag ju inte längre, varför ska jag sitta där och sukta efter vinet? undrade jag. Hon visste det mycket väl. "Tänkte inte på det, det förstås". Nu känner jag mig inte alls upplagd för fest. Tänker på den gången, första julfesten efter föräldraledighet, när jag druttade omkull med höga klackar på is, drog iväg alla till efterfest nånstans på stan, köpte drinkar åt hela gänget, drack för många drinkar. Nå, jag var väl inte den enda, men i alla fall. För att inte tala om den där andra festen när jag fick med mig en kollega upp på hotellrummet. Tur han inte jobbar i min stad. Fast han fick sig nog också en tankeställare gällande alkoholintag då vi var minst lika i gasen båda två. Så här kan jag inte hålla på sa han senare... nä inte jag heller tänkte jag. Det var en av mina ögonöppnare...

Nä nu går jag och lägger mig med en bok.

som om boken är ett bättre val av sängkompis Stigsdotter:-)
Eller som hon sa som står åtalad för att ha hållit på med en massa skelettdelar och prylar: Vem har väl inte haft en dödskalle bredvid sig i sängen?
Natti och så småningom hittar du din hantering av din livssituation, förstår om det är körigt i själen just nu. Men, så länge alkoholen inte tillsätts i systemet klara vi upp våra liv.
Kram
Fenix

Villervalle

Jag blir lite full i skratt när jag läser om din ordväxling med vinprovnings fantasten (kollegan). Jag har heller aldrig fattat vitsen med dessa vin och whisky provningar och alltid sett det som om folk på något sätt försöker legitimera sitt supande genom att göra det "finare". Dom som har problem kan ju då också i lugn och ro spä på "provningen" med en plunta för det skulle ju inte märkas så mycket när alla luktar sprit. Vem behöver prova vin på jobbet innan en julfest??

Ha det Gött

VV

höst trollet

Usch, vilken tråkig kollega!Så plumpt, att "peka ut dig" på det sättet. Hon måste vara en väldigt osäker människa!(hälsa från etikettspaltens M Ribbing att SÅ gör man minsann inte!Även om hon inte sagt det, tror jag med bestämdhet att hon skulle avrått din kollega från repliken eftersom du redan meddelat att du inte deltar!) Det är väl inte ditt eller någon av de andra anställdas ansvar, att se till att "vinprovaren" blir nöjd?
Själv skulle jag kraftigt protestera mot att man anordnade sådant.. Har i mitt tycke inte med god företagskultur att göra!
Nästa gång, kandu ju be att någon representant för en nykterhetsrörelse, behandlingshem eller från en beroendemottagning kommer och har provning med alkoholFRITT, under tiden de talar om det lömska med vinprovningar, Bib:ar, och en alkoholkultur där folk inte vågar säga nej...
Nej, nu ska jag inte gnälla mer.. Helgkram/ trollis

Stigsdotter

Har hon sagt det den där galna kvinnan. Jag är lite ledsen för att du påminde mig om henne Fenix. Jag har lite för livlig fantasi för att trivas med mina egna funderingar om VAD hon egentligen gjorde med benen... ;-)

Nu sitter jag här och jobbar medan kollegorna blir allt högljuddare där ute i lunchrummet. Nå, grannen vägg i vägg jobbar också. Hon är allergisk mot alkohol säger hon. Och sen är det en till som bara behöver jobba. Har inte dåligt samvete eftersom det tog 2 timmar hos frissan. Jag kommer vara nykter OCH snygg i håret. Räcker med att gå ut i korridoren för att bli berusad - 40 vinprovande personers glas sprider sin stank (jag blir inte ett dugg sugen!!!)

På vårt jobb har det alltid varit så att julfesten egentligen bara är en julmiddag, sedan går de som vill ut och festar. Men, där har alltid varit en aktivitet innan. Förr om åren när en kollega som nu pensionerat sig anordnade det hela var det alltid en kulturell aktivitet. Detta har inneburit att vi ätit middag inne på alla möjliga muséer i stan eller sett utställningar osv. Numera är det visst bara alkohol som gäller, det är andra gången vi har vinprovning innan. En gång bestod "aktiviteten" av champagneprovning på Vin- & spritmuséet. Nä usch, nu får jag se till att inte sitta här och surna till, måste ju visa att man kan vara trevlig utan prit i kroppen! Höjer volymen på radion så jag slipper höra dem därute och sätter på mig festansiktet :-)

hoppas ni alla får en skön helg!!

att ha vinprovning på en arbetsplats. Alkoholpolicyn på företag måste väl ta i beaktande att det finns folk med problem. Och man vill kanske inte utmärka sej. Vi hade en sammankomst på jobbet nyligen som gick ut på middag med ölprovning på ett lokalt bryggeri. Man fick betala själv förstås. Såklart far jag ju inte med på nåt som klart inkluderar att smaka alkohol. Allra minst passar öl ihop med LCHF.

Dompa

Hoppas verkligen du får en toppenkväll ändå...trots nykterhet bland all fylla. Kanske skönt att komma bort en stund från tvåsamhet och familjeliv trots allt. Bara vara en vuxen Stigsdotter...inte en mamma...inte en hustru till en stundtals elak man. För elakt är det...att i stundens hetta slänga tillbaka förtroenden man har fått under helt andra omständigheter. Tyvärr ett ganska vanligt beteende.

Så ha kul ikväll...i ditt "nya" hår och ditt partyface. Flirta lite. Lite lagom så där. Rapportera sedan. Kram och så/ Dompapompa

Stigsdotter, inte meningen att sätta igång din fantasi på vad man kan göra med benbitarna. Alla har vi väl våra skelett i garderoben:-)
Nä, ska sluta skoja nu och se På spåret och hälla upp ett försvarligt glas julmust!
/Fenix

Maria42

En rolig kväll, och håller med Dompa, skönt att bara vara du, komma ifrån familjen lite. Slår vad om att du är skitsnygg i håret också.
Kram!

Stigsdotter

Nej det räknas nog inte som ett sådant men jag undras om det var den spritindränkta efterrätten som gjorde mig skitdålig rent ut sagt!? Uppfattade inte riktigt vad det var men där låg körsbär som marinerats i något alkoholhaltigt, det kände jag på en gång. Gillar inte mosiga körsbär så dem petade jag bort men det kändes som om resten var indränkt det med.

Nåväl, efter ett antal besök på muggen drack jag massor med vatten, rökte EN cigarett och dansade i flera timmar så jag känner mig helt ledbruten idag. Jag måste gå ut och dansa oftare tror jag, det är kul och bra träning!

Vi har väldigt trevliga fester även om det serveras alkohol. En ny kollega uttryckte förvåning över vad bra det var: "på personalfester brukar folk antingen vara stela och tråkiga eller alltför berusade, här är alla bara jäkligt glada och trevliga, och ALLA dansar". Sen var det en kollega som undrade hur jag tyckte det var då "du som inte dricker" det var ju en lite märklig fråga eller hur?? Men jag tror att hon är lite i farozonen själv faktiskt...

Sen fick jag beröm av en annan kollega som undrade varför jag inte dricker längre. Det räckte inte med "jag har insett att jag är allergisk mot alkohol" så jag sa helt enkelt att jag har insett att jag ärvt pappas alkoholistgen och att jag därför inte ska dricka helt enkelt. Hon var väldigt frågvis och undrade hur jag kommit på det osv. Hon var helt till sig av beundran och tyckte det var både modigt och starkt att erkänna detta för sig själv och bara börja säga nej till alkohol. Kändes bra med lite beröm :-)

...och ja, jag var skitsnygg med konstfärdigt anlagda svarta & gråa skuggor, glitter i öron och runt hals och mitt nyfönade mörka hår. Fick massor av komplimanger, blev kallad Snövit av närmsta kollegan och fick komplimanger av norrländska kollegan som inte brukar säga mycket alls om nånting. En bra kväll :-)

Jag ska låna dina argument när det blir dags för vår personalfest på fredag. Men jag tror det faktum att jag vill ha bilen för att åka hem när jag vill räcker. Det är en kväll men många julfester och svårt att få taxi så det är en bra orsak. Förr i världen skulle jag också tagit bilen för att komma hem snabbt sen och dricka mej berusad...

Dompa

Men hon är ju en riktig pudding. Konstig karlsmak dock. Just sayin'... ;-)

Maria42

Att du hade kul!, synd bara att du mådde dåligt ett tag. Det är alltid kul med beröm, kände du dig inte utanför?, för det gör jag på fester.
Kram

Stigsdotter

...och knasmage. Jag tror vi kämpar mot något slags elak bacill här. Åkte till jobbet i morse men vände halvvägs, ville inte vara för långt från muggen. Skumt.

Nej utanför känner jag mig inte på våra jobbfester. Folk blir lagom berusade, en liten stund, sen verkar det gå över. Det är bara trevligt och verkligen alla gillar att dansa, det är jättekul faktiskt. Man kan larva sig som man vill och ingen skäms för sin egen stil. Det är bra folk på mitt jobb!!

Nu ska jag gå och sova, godnatt raringar!

Dompa

Har precis tittat in hos gamle TP och syrliga, härliga fru Lessen. Önskar jag kunde få ett livstecken från framför allt TP. Lessenfrun skriver ju. Antar att jag känner mig nostalgisk idag...för trots nya härliga vänner så kan jag inte låta bli att sakna mina gamla vänner ibland. Frk Nynykter...hoppas hon har det bra. Men det tror jag nog. Det ligger liksom lite i hennes person att försöka ordna det bra. Sen du då...du är ju kvar på heltid...min gamla fästemö.

Magsjuka...detta återkommande "vintertecken", må den passera fort. Må den redan ha passerat. Nu lackar det mot storhelger...i en rasande fart. Sen börjar ett nytt år. Vad tror du om att försöka göra detta nya år till ett av de sannaste på många år? Nu blev det så där grötigt igen...men det kan jag kosta på mig här hos dig. Kramar från en lite melankolisk friare. /R