Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

Morla

Trötthet ja! Känner mig faktiskt alldeles slut i hela mig. Kan sova hur mycket som helst. Det är som du säger, duracellkaninen är borta och man känner äntligen det man verkligen känner. Jag har svårt att ta till mig att jag är trött, jag vill ju alltid orka! Orka med allt och alla, det är jag det.

viktoria

Oj vad jag sov första nyktra tiden! Trodde det var något allvarligt fel på mig till slut och spang till läkaren titt som tätt för olika konstiga symptom. Välkomna tröttheten, det är kroppen som släpper spänningarna efter att under lång tid haft högsta beredskap för att ta hand om det vi överöser den med. Var snäll mot din kropp och ge den det den ber om - vila♥

viktoria

Eller gud! varför håller jag på och talar om...förlåt mig, det där fattar ni ju såklart. Menade inte så...ville bara säga att jag känner igen mig! Kram

höst trollet

Det du håller på med kallas empati och engagemang från hjärtat! ;-D
Kram vännen! /trollis

Anli

Tänkte i morse på alla som, precis som jag var förut, är inne här och läser men kanske ännu ej skrivit och ännu ej klarat att hålla upp. Minns min sorg och frustration när jag läste här början (och under lång tid) om alla fantastiska människor som slutat, som kämpade medan jag själv inte klarade det. Trots att jag sagt till mig själv 100 ggr att IDAG är det NOG så satt jag ändå där med vinet så fort jag kom hem. Ibland blev jag även lite irriterad, kunde tycka att det verkade SÅ himla lätt för många att lägga av. Men nästan alltid blev jag glad och otroligt inspirerad av alla kämpar här inne. Det är mycket tack vare er på detta forum jag är på dag 11 idag!

Vet inte egentligen vad jag ville med detta inlägg :) Kanske peppa ngn som tittar in men som ännu ej klarat att hålla upp? Det går!
Visserligen är jag bara i början;) och vem vet vad som händer, men ändå...11 dgr är för mig fantastiskt, så länge har jag aldrig hållit upp (inte sen jag var gravid). Och från att förut mest kännt mig deppig inför att sluta (mitt viiiin, hur ska jag klara mig utan mitt älskade viiiin, buhu) så känns det idag skönt! Jag VILL inte dricka i dag (och det är ändå fredag)! Jag VILL dricka the, somna nykter, vakna utan ångest och kunna se mina barn iögonen! Så bara efter detta korta uppehåll känns det som det faktiskt FINNS en möjlighet att må bra, kunna njuta och se fram emot saker UTAN vin. Och DET är en fantastisk insikt för mig som tidigare tyckte höjden av njutning var mitt älskade vin!

Så ge aldrig upp! Det ska inte jag!

Kram

Morla

Anli, vad bra skrivet! Ett riktigt "man blir gladinlägg"! Jag läste oxå runt och blev inspirerad, var alldeles nervös när jag gjorde första inlägget. Men som du säger, det har varit ett fantastiskt stöd och en bra ventil. Skam och andra känslor får komma fram. Det är bara skrivna ord, men åh vad skönt att få knappa ned dem. Något som jag oxå haft stor nytta av är att läsa början av min tråd. Med tanke på hur bra jag mår nu efter såpass kort tid så är det lätt att glömma. Stort grattis till oss för våra nyktra dagar hittills!

Anli

Ikväll är vi bortbjudna t bästa vännerna. Nu gäller det!
Ska klara att tacka nej. Min kompis dricker inte mkt så hon höjer inte på ögonbrynen om jag tackar nej, utan det är JAG som i vanliga fall dricker (och gärna några extra klunkar i smyg när ingen ser, och lite innan vi ens gått hemifrån...). Men inte idag, SKA dricka vatten. Klarar jag det är det ett stort steg för mig, att tacka nej!

Håll tummarna...

vill.sluta

Och en kända i baken, och precis innan ni rundar husknuten stilar jag iväg en tursnöboll
Som träffar dig på axeln!

Gör en snöängel när du kommer hem för det gått så bra!
Kramar/

Anli

Hemma igen. Klarade att tacka nej trots att skumpa hälldes upp i mitt glas. Låtsades smaka lite och gick sen över t vatten. Är så glad, nöjd och stolt och detta över att detta första trevande steg som spiknykter i sociala sammanhang, där vin fanns mitt framför näsan, gick bra! Fick frågan flera ggr om jag verkligen inte ville ha drink innan maten men tackade nej och sa att jag hade lite huvudvärk.

Jag tog ju antabus direkt på nyårsdagen då jag kände att jag på egen hand ej klarade att stå emot, men bara de 3 första dagarna för sen har jag velat försöka stå emot "för egen maskin", och jag klarade det...och hade dessutom trevligt :)

Sov gott!
/Anli

Eken

Härligt! Roligt att höra! :)
Kanske är det så att har man inte så avancerade förklaringar blir det inte så stor sak av det heller. Ska ta lärdom av det själv som ofta blir för komplicerad :)

Go'natt!!

Anli

Inte så farligt faktiskt. Tidigare, om jag tex var chaufför och inte KUNDE dricka, så var jag så rastlös och tyckte jäkligt synd om mig själv när alla andra fick dricka. Ville i ärlighetens namn hem så fort som möjligt så JAG fick dricka vin oxå. Men jag känner i kroppen att denna gång är det annorlunda, har inte känt denna beslutsamhet förut. Aldrig faktiskt!

Tror jag insett att det var just NU ändringen behövde ske för att jag inte skulle råka riktigt riktigt illa ut. Kändes som att denna gång gäller det, sluta själv eller be om mer hjälp (AA?). Och denna ggn känner jag ngt slags lugn (absolut inte första dagarna, då tyckte jag fortfarande synd om mig själv...mitt vin buhu..). Och nu när jag varit nykter snart 13 dgr börjar det kännas SKÖNT, jag sover bra (bara det är värt allt), behöver inte känna stress över att tänka på hur mkt vin som finns i garderoben/tänk om ngn av misstag hittar/tänk om det tar slut (hemska tanke!) och framför allt, och detta är det bästa, så säger jag inte längre "jag kommer snart, ska bara fixa/hämta/etc" medan jag går in och tar en snabb klunk vin. Just den känslan, lugnet över att "slippa" gå in och hålla salongsberusningen vid liv hela tiden är så jäkla befriande! Jag börjar se fördelarna mer än nackdelarna :).

Visst var jag sugen igår. I början. Det såg gott ut, vore ju skönt att bli så där lagom avdomnad. Men fokuserade på hur jag skulle känna sen, när jag låg i sängen och mådde dåligt över att inte ha klarat det. Och vartefter kvällen led så var det lätt som en plätt när jag såg hur påverkad min man och hans kompis blev. Inte jättefulla, säkert var jag likadan, men absolut lite "lagom" berusade. Detta är helt nytt för mig, att vara åskådaren, se hur alkoholen påverkar människor. Jag har ju varit showens huvudperson ;) Dessutom tänkte jag mkt på hur mkt de pratade om vinet t maten (åh vad det passade bra/var gott), sen ngn öl efter maten och prat om olika sorter som var så faaaantastiskt goda. Oxå ny aha upplevelse för mig, hur man ursäktar alkoholintag med själva smaken! Visst, vin är gott...men är det SÅ jäkla gott så man måste dricka en hel flaska! Hur all social samvaro kvällstid på helger (ok mkt då) är uppbyggd kring alkohol och hur man hittar sätt att rättfärdiga intaget av den.

Nä, tror jag kommit till nästa "nivå", börjat fasen bli trött och arg på alkohol!!

Nu ska jag inte vara kaxig, betvivlar inte att jag kommer ha svackor och kanske falla dit, men just precis nu är jag trött på skiten!! Hurra!!

Kram

jag ser att du har rätt inställning och känsla, det kommer att gå bra! Det är en stor skillnad på att vara nykter för att man "måste", t.ex vara chauför, eller när man bestämt sej. När det är ett eget val, för det är det ju, trots att vi vet att vi måste ändra våra vanor. Fortsätt så och det kommer bara fler och fler fördelar och man börjar ifrågasätta varför alkoholen skulle vara så viktig. Jag skrev just ett inlägg om det i min egen tråd. Grattis, du har tagit ett stort steg mot friheten!

Anli

Tack A :) Känns underbart, och lite läskigt, att börja komma till ngn slags insikt. Låååång väg kvar, men att just precis nu inte VILJA dricka känns obeskrivligt skönt, och märkligt oxå (vinet har varit sån otroligt stor det av mig, mitt liv, tagit all min tid och kraft). Hoppas denna känsla håller i sig! Hur går det för dig? Kom igen nu, ge inte upp!

Tack Santorini, svarade i din tråd innan jag såg att du skrivit här :)

Kram Anli

"vinet har varit sån otroligt stor det av mig, mitt liv, tagit all min tid och kraft". Det är just det som är så galet, så mycket som kretsat kring vinet. När, var, hur och att alltid se till att köpa hem så det räcker. Vilket det ändå inte alltid gjort. Problem på söndan då vinet är slut och jag skulle behöva mer. Att vara på fest och ha bråttom hem för att få dricka. Naturligtvis har man nu en massa tid över att fylla (tja inte med fylla då:). Så man måste också se till att man skaffar andra intressen, nåt att göra istället för att dricka på kvällarna. Jag börjar få riktigt uppstädat här hemma för övrigt!

FylleFia

läst hela din tråd Anli. Nickat bekräftande för många rader. Men så är det ju. Så enkelt och samtidigt så svårt. Jag tror nog att jag sjunkit djupare i träsket än du. Läste i min dagbok ett inlägg gjort för flera år sedan. Jag vill inte supa bort mitt jobb stod det. Sen gjorde jag det. Förståndet bara far ut för varje klunk jag tar. Vill tacka dig för din tråd. Stärker mig i mitt beslut att sluta. En vanlig mamma kan det så alltså borde jag kunna.

Fia