av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

höst trollet
fre, 2013-01-11 - 11:21

Jag har kopierat och sparar denna om "giraffspråk".
Mycket av det känns välbekant. Särskilt det här med att inte förminska sig själv..

Tror också, att vi faktiskt måste lära oss, att ge tillbaks ansvaret för sig själv, till våra medmänniskor. Att låta dem ta konsekvenserna för sina misstag, så att de kan växa..

Många gånger förvandlas vi till hönsmammor och kycklingpappor, som genast rycker in och ställer tillrätta..
Det är ju faktiskt att förminska människor.
Vi ska ha empati och sympati, men inte nedlåtande "tycka synd om", för gör vi det, förutsätter vi ju att människan inte kan göra något själv..?

Det är lite av mina tankar.. Och att vi behöver vara snälla mot oss själv..
kram /trollis

Stigsdotter
fre, 2013-01-11 - 13:17

Det var en bra sammanfattning av giraffspråket detta. Skall kopiera den och spara också - tack.

Läsa tillsammans, hålla händerna och läsa sinnesrobönen tillsammans? Ja, varför inte. Fast då får jag nog byta karl!

Tilde
fre, 2013-01-11 - 15:37

det första nästan jag gjorde idag på morgonen att kopiera ditt inlägg om giraffspråket.
Så bra sammanfattat. Bra att begrunda ofta så att det finns där till sist i bakhuvudet!

Ha det fortsatt gott!

Kram Tilde

mulletant
fre, 2013-01-11 - 16:17

känns rätt så är det bara att öva, öva.. läsa och begrunda. Det är inte så lätt som det kan se ut vid första anblicken - men alldeles möjligt att lära... och förbättra.... igen och igen.

mulletant
fre, 2013-01-11 - 23:27

samtalat med Mg framför brasa. Läst en del av vad jag skrivit här.
Han berättar att han njutit flera kvällar av att sitta framför brasan och endast höra klockans tickande och suset från spisen. Jag blir varm av glädje - det är många år sen han kunnat njuta av tystnaden då han har svår tinnitus... som just nu inte besvärar mer än att han glömmer bort den. Nästan ett litet under. / mt

mulletant
lör, 2013-01-12 - 16:36

"He int´lätt att förklara för en som int´ begrip´" sa Ingemar Stenmark

Det kan ju verkligen vara så att "en int´ begrip´" - och då är båda lika hjälplösa.

Med anledning av evighetsresonemangen. / mt

Forts: har länge tänkt på en diktsvit (av D.I) Väljer nu en av dikterna och tar mig friheten att ändra ordet "kärlek" till omsorg

Utanför

i vår omsorgs fina spröt
darrningar av din ensamhet
tafatt sträcker vi händerna mot dig

men innesluten
i din egen virvlande spiral
ser du oss inte

*****

... hör du oss inte - inte ens när människor ropar...

Reflektionen handlar närmast om att inte nå fram ... och om starka energier. Energier som inte skadar mig - men fascinerar och gör mig lite ledsen. Tror att jag formulerat mig rätt då. / mt

viktoria
sön, 2013-01-13 - 09:18

Hej MT, kramar tillbaka. En fråga: vet att du eller om det var gogubben din en gång nämnde att ni/du har konto på msn (var det så?) Innebär det att man skriver till varandra då, lite som en mailkontakt? Alltså inte öppet för vem som helst att läsa? Eller hur funkar det? Har ingen lust på facebook.

FylleFia
sön, 2013-01-13 - 09:39

vilken fin dikt. Omgjord eller inte. Så kan jag känna lite när det gäller min man men ännu mer när jag försöker nå en annan forumdeltagare. Att bara se på tär på krafter. Dränerar som Victoria kanske hade sagt. Dränera som tycks ha blivit mitt dagens ord idag. Dikten ska jag kopiera, klistra och klippa ut. Tack!

Fia

mulletant
sön, 2013-01-13 - 14:57

Idag kände jag mig ha anledning att googla på "Larmar och gör sig till" - då kom jag direkt till den här bilden av morbror Carl (Börje Ahlstedt) och clownen http://ingmarbergman.se/production/larmar-och-gor-sig-till-1425 ... och befann mig direkt i mötet med "demonen i duschen" - besökte min tråd och konstaterade att demonen mötte jag för nästan precis ett år sen, 24.1.2011

Skrev om demonen följande dag, det var ganska tungt här hemma då. Viktoria svarade: "Demonen...återkommande? Får en känsla av att du mött honom förr. Vik inte med blicken. Be dem du har "med" dig, brevid dig, dina följeslagare, om hjälp. Själv tar jag även till änglarna när det riktigt kniper;)" ... När jag läser i "min tråd för ett år sen" ser jag att livet igen är helt annorlunda nu - det var det faktiskt då också, men nu är det ännu långt bättre. Blir nästan förundrad när jag ser i text hur mycket jag bearbetat och delat här - och hur tacksam jag ska vara mot alla som funnits vid min sida längs vägen.

Jag tror att jag till och med håller på att förgöra demoerna... att luften går ur dem... det är nog flera... fast speciellt en.

Tänk, ett så personligt utbyte jag fick av detta "larmande" som först inte berörde direkt mig. Så kan det gå.

Är fundersam idag över lessenfrun och Törnrosa... Livet tar inte alltid de vägar vi önskar oss. Ljuset brinner med stadig låga oberoende vad det brinner för... Väntar på ett tecken - det kommer tids nog.

Stigsdotter
sön, 2013-01-13 - 18:04

....letar vidare efter min Dueodde-sand. Du skrev någon gång att vi är lite lika du och jag. Min dåvarande tyckte inte att jag var riktigt klok när jag ville släpa hem en påse sand, blev glad att se att vi är fler tokar. Ska göra i ordning en stump-skål med sanden. Jag tycker det alltid är så mycket kvar på stumparna men är för lat att hålla på och smälta och pyssla nya ljus. Systerkram från mig

mulletant
sön, 2013-01-13 - 19:20

Mullegubben släpat hem - men det kunde lika gärna varit jag. Han har hämtat hem cikoria från Bornholm också (den trivs på vår gård) - och så smälter han ljusstumpar med stor förtjusning.
Systerkram till dig från mig

viktoria
tis, 2013-01-15 - 08:41

Har fixat ett konto nu, heter nyktervic (hjälp vad alla namn var upptagna!)och har skickat en kontaktförfrågan till er adress ... tror jag, är obefintligt teknisk. Kram Victoria

mulletant
tis, 2013-01-15 - 22:24

stora ting... med oss små människor. Törnrosa andas själv, jag tror faktiskt jag "hörde" lessenfruns tillrop. I natt brinner glädjens och tacksamhetens ljus.

För mig brinner också frihetens ljus - för ett ögonblick fångades vi i gamla garn och jag föll 10 000 meter... vi kom ifrån varandra ... många tankestråk drog förbi. Det var just då när fru L ropade, jag läste och var obeskrivligt glad och obeskrivligt fritt-fall-platt på samma gång... Men då kom min mullegubbe och höll om mig och ville att vi ber Sinnesrobönen. Åh vad jag grät... tacksamhetens tårar över allt som kan falla på plats... på rätt plats.

När det goda är nära... när clownen-demonen förlorar sin makt... Det kan hända mycket i en mulleholk och i och omkring en sjukhussäng den korta stunden när livet vänder sig...

Ljuset lyser starkt och klart.

lessenfrun
tis, 2013-01-15 - 22:28

Att jag direkt ville ropa till er, till dej,
är ett tydligt tecken på hur mycket vi alla betyder.
Och behövs... Stor kram!!

mulletant
ons, 2013-01-16 - 05:33

tungt som en sten, gott och drömlöst - minns i alla fall inga drömmar.

Det är när vi fastnar i gamla mönster, samtalsspår, som jag tydligaste ser hur vi förändrats. Speciellt mannen... nej, båda fast på olika sätt. Vi såg båda igår hur ett gammalt spöke (tänker på spindeln som nystade in Frodo) virar in oss i varsin kokong och fast vi ser vad som händer är vi fast i ett mönster var för sig och båda.

Mönstret - det destruktiva, osunda - har visat sig tydligt och brutits två gånger nu på kort tid. Har glömt innehållet i det första men minns tydligt (!) att mannen följande dag berättade om sin känsla "nu skulle jag ha orsak att dricka ... men spriten äger inte mig längre" och på morgonen var allt det dåliga förbi... Igår hände samma och vi möttes på ett nytt sätt...

Lika djupt som jag faller - lika stark känns öppningen mot frihet, befrielse. Just nu slår det mig att under lång tid var det säkert så att efter en kris (stor eller vardaglig) så drack vi nåt glas för att fira... bubbel eller rött/vitt. Så var det nog. Känns så totalt främmande idag. "Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams... " - innebörden i den raden kände jag igen första gången jag hörde sången. Likaså "jag skulle fastna i min ensamhet igen..." - den risken är överhängande för mig som har dragning att gå in i mig själv. Vara mig själv nog. Allt det finns kvar i mig. Idag är vår samhörighet starkare än nånsin - så känner jag det.

http://www.youtube.com/watch?v=Fmg8ZkpBPvI

Det jag skriver här är så djupt personligt att jag knappast skulle dela det någon annanstans. I precis den här formen knappt med mina närmaste vänner - det är lättare att skriva än att tala.

Jag fortsätter skriva här för det har hjälpt mig oerhört att forma, gestalta mina tankar i ord. Medvetandegöra. Ibland har någon sagt (skrivit) att det jag skriver ger hopp. I så fall är det bra.

mulletant
tors, 2013-01-17 - 16:09

Ditt inlägg värmer på två sätt;
det känns bra att du tycker att jag skriver klokheter
lika bra känns det att du läser i lugn och ro

Ta det lugnt, ta hand om dig och dina nära och kära!