av Dompa

Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

mulletant
mån, 2013-03-04 - 09:30

juridiska status kan du få ett snabbt och säkert svar från din advokat. Jag är rätt säker på att han är din i och med att han är född inom äktenskapet. Adoptera honom om det behövs (tror inte det) - är inte stor sak tror jag. Kärlek är tjockare än blod, som sagt... Kärlek & juridik & etik = oslagbart. / mt

markatta
mån, 2013-03-04 - 12:25

jag blir rörd över hur mycket du kämpar och funderar kring din papparoll. Att du hela tiden rannsakar dig själv, vågar ställa frågor, be om råd, visar på att du är en superpappa! Döm inte dig själv för hårt bara. Du är bra.

Jag har själv varit barn i en skilsmässa/vårdnadstvist. Jag var tillräckligt stor(12år) för att de tog hänsyn till vart jag själv ville vara mesta delen av min tid. Det var inte min lillasyrra men det blev ändå så att vi fick vara tillsammans. Det jag minns som jobbigast under den tiden var att ingen tog sig tid att försöka förklara för oss, på ett sätt som barn förstår, hur den juridiska processen egentligen gick till. Vi lämnades då med våra egna tolkningar som baserades på föräldrarnas känsloutspel. Du verkar ha en väldigt bra kommunikation med ungarna så jag tror det kommer att gå bra för dem.

Du kan ju också tipsa barnen om bris.se (barnens rätt i samhället). Dit kan de anonymt mejla, eller chatta med någon vuxen om hur de känner kring allt det här.

Kram på dig!

Stigsdotter
mån, 2013-03-04 - 13:39

...ser till barnens bästa. Åtminstone är detta tanken. Jag är hyfsat säker på att MT har rätt för jag vet att det är så att barn som föds inom äktenskapet antas vara makens avkomma. Inga problem juridiskt skulle jag tro men som sagt, din advokat kan svara snabbt på detta. Fasen vad hon ställer till det, tänker hon inte alls på sin lille känslige son?? Usch vad ledsen jag blir - att vuxna människor kan bära sig åt och bara tänka på sig själva. :'-(

vill.sluta
mån, 2013-03-04 - 14:52

Lagen talar, precis som Stigsdotter sade, om att det skall vara barnens väl och ve som gäller.
Alltid se till barnens bästa.
Om du nu i alla år, och även J, levt med tron att det är din son så är det det man utgår från.
Att sedan kasta ur sig detta påstående nu kommer slå tillbaka mot henne vid eventuell vårdnadstvist.
Du har alla dina barn på heltid nu, alla dina barn kommer fortsätta vara med dig för överskådlig framtid.
Men umgängesrätten för J:s del kan komma att begränsas om du kan påvisa olämpligheten i hennes leverne.
Rätten lägger stor vikt till barnens bästa, och du borde ifrågasätta henne hur hon skulle klara av att
fostra pojken när hon gjorde det värsta man kan göra mot ett barn.

När hon förklarade att hans pappa är någon helt annan, en främling. Som det inte finns någon som hellst anknytning till.

Nu är det inte så, för även om hon sått detta tvivel i dig så stämmer det inte.
Glöm detta, det har ingen nämnvärd betydellse.

Du är hans enda pappa what so ever.
Hon är sjuk, sjuk i huvudet.

Och desperat och tar till dom skamligaste knepen för att själv kunna ge dig på nöten.
Men detta kan du använda mot henne.

Åååååååhhhh vad förbannad jag blir, och vad ledsen för pojkens skull.
Tänk vilka tankar som far i huvudet på lillkillen nu........
Hädanefter innan det är klarlagt dessa idiotier så kommer dumma tankar fara runt i skallen på han.
Du har ju redan fått höra en fundering.

STACKARS POJKE!!!

Stackars dig Dompa, jag lider med dig.
Man kan vara dum mot varandra men att dra on barnen som är helt oförstående och endast offer är det värsta man kan göra.
Som om du inte haft nog med bekymmer?

Jag hopas verkligen det blir bra detta, för din för barnens skull.
Inte för J;s skull. Hon kan supa bort sitt liv och leva med all ångest över hur hon är somsjuk person.....

Skickar all djävla possetiv energi på denna planet till dig gubben!
/A

Putte72
tis, 2013-03-05 - 09:56

Jaha. Vet inte om jag talar mot bättre vetande. Men. Och nu litar jag på dej. Att sina ord stämmer. Det gör jag iof.

Jag tänker inte gå in på detaljer. Men kolla kryphål i alla avtal du gör just nu. Är det nån gång i ditt liv du vill att din advokat gör ett bra jobb så är det nu.

Gör honom medveten om det!

För övrigt dricker jag inte. Eftersom du ibland är så underbar att du frågar....

Lycka till/p

Sorgsen
tis, 2013-03-05 - 13:25

...och följer dig också.

Jag beundrar din rakhet och värme.
Men, vilken käftsmäll J gav dig.
Så egoistiskt och känslokallt mot lillkillen!

Kram/lycka till

Stigsdotter
tis, 2013-03-05 - 16:26

...från mig som undrar vad det är för getter som Mulletant dras med...? Undras om det är getterna som ställer till det för mig ibland??

Dompa
tis, 2013-03-05 - 16:49

Nytt uttryck för mig...eller kanske är det urgammalt? Fattar dock andemeningen...tror jag.

Annars vill jag bara Tacka för allt snällt ni skrivit! Men jag tror att ni ser vad ni vill då jag inte är en god man. Visst jag försöker göra gott men ibland tänker jag riktigt nasty.

Antagligen samma budskap som MT gav mig; Vi är inte perfekta.

Min Lillpojke ja; Vi har det tufft men igår fick jag sticka näsan i hans nacke -Alla som har en 11-åring vet hur svårt det kan vara - och andas in
hans doft. Gjorde gott!

Nu gör vi som en god vän här brukar säga; Nästa steg (i mitt famil DNA och annat skit). Tänker mkt på framför allt Markattas och Sorgsens inlägg. Jag har läst båda trådar och jag kan inte förstå förståelsen. Jag hade avskytt/valt bort varje alkie i min väg. Men istället möts jag av godhet. Det känns stort!

Lite tårögd - men nykter - /R

Sorgsen
tis, 2013-03-05 - 17:14

...till tvättstugan...men läste just ditt sista inlägg och får en tår i ögat, en tacksamhetens.

Goda människor försöker göra gott, som du!
Ville bara skriva ner de orden som kom till mig direkt när jag läste...

Kram

Nynykter
tis, 2013-03-05 - 23:09

Hördu Dompa, är inte värsta pseudokonflikten under uppsegling här? Jag är inte så säker på att det där med faderskapet är nåt att ödsla tid på. Vad blir det härnäst? Kommer J berätta att hon fejkade alla orgasmer också?
Jag börjar känna mig som Lilla My.
"Ni skulle int klara er utan mej. Hä skulle bli rena tjänslosåsen alltihop!"
Din nyktra röst i etern
Frk Bitsk

mulletant
ons, 2013-03-06 - 05:12

skrev Lelas till lillablå när lillablås kära mormor hade dött. Den tolkning Lelas förmedlade gick takt in i mig - den är en spegling av hur jag ser på människan. Det handlade om vilka vi kan se fram emot att få möta i himlen. Så här skrev Lelas:

... Man tar bara med sig sina goda egenskaper dit.

Det finns en bild i Bibeln (nu blir jag lite teologisk, ni får stå ut med det) om hur Gud skall skilja getterna från fåren. Jag har tänkt att den handlar om att antingen så kommer jag till himlen eller inte. Men, så hörde jag en präst-vän prata om den texten och plötsligt såg jag den på ett annat sätt. Han pratade om den som om det finns får och getter i var och en av oss, och att det alltså handlar om att skilja ut det goda från det onda i varje människa. Alltså får jag ta med mig mina goda egenskaper, men slipper mina dåliga sidor. Så jag tänker att det liksom gäller att få med sig så mycket som möjligt av sitt jag.

Alltså: din mormor xx behöver bara träffa de sidorna hos din morfar som hon älskade. :-)

Mammy Blue
ons, 2013-03-06 - 05:41

och annat trist i Sverige verkar premiera speciellt kvinnor som har förmågan att kunna ljuga och svärta ner sina exmän. Funkar inget annat drar man till med makens påstådda pedofilböjelser. Man mer eller mindre måste bli osams i vårdnadstvister här.

I andra länder uppmuntrar man att man kommer överens. Tror faktiskt det var Australien och Sverige som nämndes i den forskning jag hörde om på radion.

Jag gillar i så fall Down Under bättre. Stå på dej, Dompa!
/MB

Dompa
ons, 2013-03-06 - 08:13

Vilken fin tanke om att man bara får ta med sig de goda egenskaperna till himlen. Tilltalar mig.

Och dina tankar MB...Ja, pedofil. Det måste ju bli J:s nästa drag. Men nu är jag förberedd. Eller så förberedd man kan bli.

Tänker även på Frk Bitsk inlägg med fejkade orgasmer. Jo, den kommer nog också.

Tur att J inte läser här.;-). Vilka idéer ni skulle kunna sponsra med!

Tack Sorgsen!

Nu dags att dra ihop till brödfödan...kanske?
Ha en bra dag vänner och drick med förstånd! /R

markatta
ons, 2013-03-06 - 16:37

Jag tror inte heller det finns goda eller onda människor. Visst har jag valt bort alkisarna i mitt liv, eller nej, snarare de negativa beteenden som följer ett aktivt missbruk. Människor som strävar efter personlig utveckling, att göra sitt liv så bra som möjligt, för sig själva och sina kära, är däremot människor jag vill ha runt mig.

De som jag valt att ha som mina nära vänner är alla sådana som någon gång fallit för att sedan ta sig upp igen eller helt enkelt söka nya vägar. Jag har svårt att identifiera mig med människor som levt ett liv där allt har varit frid och fröjd hela tiden och säkert gäller det samma från deras håll. Det stora i människor är inte deras godhet, utan deras strävan och modet att våga rannsaka sig själva. Många vågar inte det. Då hänger jag hellre med nyktra alkisar/missbrukare, ja till och med, som nu, med före detta kvinnomisshandlare som faktiskt vågat gå den vägen att fullständigt se sig själva nakna i spegeln, inifrån och ut och som förändrat sina liv. Jag känner mer tillit till dem, som låtit sig reflektera över sina och andras beteenden, vågat säga; "Jag har gjort fel", än gästerna på jobbet(jobbar i krogmiljö) som anser att de är bra och goda medmänniskor, som blir lite lagom småfulla på helgen och fäller lite småsexistiska kommentarer till oss tjejer som jobbar där. Det skrämmer mig däremot, avsaknaden av självinsikt.(Säger ju inte här att du är kvinnomisshandlare men du fattar nog vad jag menar)

Det var dagens varför-jag-vill-vara-vän-med-dompa-inlägg.

Ha det fint!

Dompa
fre, 2013-03-08 - 06:50

Oj, vad fint du har skrivit om vänskap och förståelse. Dina ord värmde väldigt mkt...och kom dessutom när de som bäst behövdes.

Vi har haft fullkomligt kaos här hemma de sista dagarna. Inget speciellt men omöjliga ongar (Kan inte vara mina ngn av dom ;-)) som bara trilskas med mig och Rivis. Bråkar med varandra och L/barnflcikan. Dessutom en massa på arbetet.

Då känns det gott med vänner som dig...för jag vill gärna vara din kompis jag med...och med alla andra kämpar jag funnit här!

Kram/R

kalla
fre, 2013-03-08 - 08:06

Skönt att höra att du har lite vanliga problem också, det kan vara bra ibland. Min mormor brukar säga till mig och brodern när vi slogs, att hon skulle ta den ene och slå den andre med. Du får väl pröva med det om det inte räcker med att skrika Basta :-)
Skickar kramar, styrka och lite tålamod//Kalla

Stigsdotter
fre, 2013-03-08 - 11:07

...lägger här ett tack till Markatta för tankarna om vänskap. Du satte ord på varför jag trivs med vissa människor och inte med andra. De där som, liksom jag, på något sätt har fallit, lidit eller vad det än kan vara som gör att de vågar se in i och ifrågasätta sig själva och också vilja utvecklas - dem trivs jag med och jag har samtidigt svårt för de där axelryckarna som bara glider fram. Fast, å andra sidan var jag ju själv en sådan axelryckare med teflonsjäl när jag var aktiv i mitt drickande. Det var inte mycket självrannsakan eller förändringsvilja där inte. Jo förresten, viljan fanns kanske där men inte styrkan eller energin. Tack för utrymmet får jag väl säga nu när jag blev tvungen att få ur mig lite tankar här i din hörna, Dompa.

Dompa
sön, 2013-03-17 - 08:22

Så många av de "mina" har försvunnit från forum och jag känner hur jag själv mer och mer avskärmar mig. Känner mig inte längre bekväm då mina problem inte längre är alkoholrelaterade. Livsforum skrev mt...jo på sätt och vis. Men ändå inte. På ngt skumt sätt känner jag lite skuld för att jag lyckades (på mitt sätt, är ju inte helvit) kicka ovanan. Tanken på att sitta ensam med en whisky i soffan är långt borta nuförtiden. Sen läser jag Andreas rader till Santorini om pekpinnar och det hugger tag. Kanske ska man inte hänga här när man är färdigbakad. Dags att skapa livshjälpen?

Det jag får mest ut av (det låter ju jävla illa- får mest ut av) nuförtiden är att läsa anhörigtrådar. Att se missbruket utan alkieglasögon. Samtidigt som jag blir dretaglad när t.ex. Paron eller PP hör av sig.

Just nu känner jag att jag är i ett skede när jag vill vidare. Läste alla tankar i Marias tråd om hur alkoholen har tagit över även nyktra liv och känner att jag inte orkar hamna där. Inte så att jag vill glömma vad jag är - det har jag inte råd med. Men jag orkar inte älta det och jag vägrar bli bitter. Jag kommer alltid att tro att man kan ha skoj med lite vin innanför västen. Man skriver jag och denna gång utesluter jag mig själv från man. Jag blir oftast tragisk och självömkande.

Men hur länge ska jag hänga här? Har fått en del fantastiska vänner som jag inte vill vara utan. Nu har jag ju de bästa samlade på facebook...men det är ändå inte samma sak. Kanske bättre...men inte samma.

Snart ska jag väcka lillkillen. Han och jag är på ensamtur i storstaden. Tycker att min onge är det vackraste som världen har skådat. Anar att jag inte är helt objektiv där!

Drick med förstånd!/R