Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

kalla

Vi får inte glömma hur de som gick före oss var till vår hjälp, problemet är nog att inga nya släpps in. Så vi hänger här ett tag till tycker jag :-)

både saknar våra dialoger och känner igen mig i dina funderingar. Har under en tid varit mer aktiv i anhörigforumet. Annars har också jag hittat andra vägar till dem som "står mig närmast". Det verkar finnas en gräns när man inte hör hemma här längre - och det ligger något sunt i det.
Kram på dig finaste pappan till finaste ongarna! / mt

på det här som A säger, det blir kanske för "präktigt" och mästrande. Jag är bara så lycklig för att det äntligen klickat för mej. Jag har minsann inte blivit nykter bara så där utan ansträngning heller. Kalla har en bra poäng när det gäller forumet som jag inte tänkt på; att inga nya "släpps" in! Vi är samma gäng som hänger här, det blir väl lite "inavel" av det hela:).
Och mt säger också så klokt att man kanske får anse sej färdig här. Lika bra det faktiskt, jag orkar inte med detta tjafsande som dyker upp med jämna mellanrum.

Jag får aldrig glömma vem jag är och var jag kommer ifrån men alkoholen ska inte få ha nån roll i mitt liv längre. Sen kan man ändå inte sluta åt nån annan, man blir bara ett irritationsmoment som säger hur man ska göra. Lev väl!

NyMan

Fortsätt din fantastiska resa! Ta hand om dig själv och de dina på samma tusenkonstnärsaktiga sätt som du har lärt dig till hitills! Jag tycker du är en riktig människa, min människa, och jag hoppas du fortsätter vara det! Kanske hörs vi någon annanstans, någon annan tid i något annat sammanhang? Fb? Kanske, vi får se.
Du har hjälpt mig se mig själv och att förstå lite mer av vem jag är. För det är jag evigt tacksam!

JÄTTE-TA-ANDAN-UR-KROPPEN-BJÖRNKRAMM!/NM

Tilde

så jag flänger runt mellan trådarna och försöker hålla er kvar. Som jag skrev hos NyMan, ni behövs här. Ni som lyckats en lång tid finna sättet att hantera alkohol på ett för er bra sätt. Men med ert uppvaknande kommer ju också en massa kloka, sunda tankar... Det är det som ger mig näring här på forum, NI ger mig näring och klokskaperna och funderingarna som kommer från er som inte är i a-dimma hjälper mig mycket. Så känner jag. Jag har egentligen också mera ett behov av livsforum i mitt liv nu. Har också kommit en bra bit på väg.

Jag förstår er... självklart. Man vill vidare, inte ständigt vara en nykter alkis.
Ett livsforum är jag FÖR!
Jag är på Facebook-sidan men sällan där.
Kanske ska försöka bli mer aktiv där om ett litet tag, men har haft svårt att komma in i det.

Det har varit så roligt att läsa om ditt liv, jag håller med NyMan om att det är en fantastisk resa du gjort och gör.

Hoppas vi hörs på Facebook Dompa, om du inte ändrar dig och stannar här!
Sanna dagar önskar jag dig...
Kram Tilde

markatta

Det finns ju i princip ett livsforum här på alkoholhjälpen under Det vidare livet -"Livet som det är utan droger. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen". Visst, "inavelsproblematiken" försvinner ju inte bara för att man startar en tråd där men det kanske kan vara något att gå tillbaka till när alkoholhjälpen öppnar upp igen.

Jag är ju inte helt opartisk, liksom Tilde försöker jag nog hålla er kvar här ett tag till...

Stigsdotter

...lite kvar är jag allt. Tittar in då och då. Men nu är det så mycket annat än alkohol som upptar mitt sinne och jag känner att jag mest gnäller om min förestående skiljsmässa vilket inte är till mycket hjälp för någon just ;-)

Lite är det som att jag hängde på Familjeliv när jag var i barntagen, där är jag ju aldrig numera. Fast där fick jag å andra sidan inte en sådan bra kontakt som jag fått med forumvännerna här. Så, jag vill inte släppa er, det vill jag verkligen inte!

Funderar på om jag skulle lägga in en ny tråd i Det vidare livet. Det kommer nog att bli så för jag är en av dem som inser att som alkoholist, problemdrickare, beroendepersonlighetsperson eller vilken etikett vi nu ska sätta på mig så kommer jag aldrig att bli "färdigbakad" utan detta är något jag måste lära mig att leva med, någonting jag måste förhålla mig till. Obs "jag". Vi är alla olika, och tur är väl det.

Men, det är ju viktigt att ge tillbaka och att dela med sig av erfarenheter och kunskaper. Det vill jag gärna göra, det har känts och känns även fortfarande, viktigt för mig. Och bra för min egen skull också att få fästa tankarna i ord.

Men Dompa! Du ska inte känna skuld för hur du landar i din egen lösning. Alla sätt är bra utom de dåliga som sagt, så länge som du mår bra och har ögonen öppna är allt gott, även om du tar dig ett glas då och då. Vi är alla olika som sagt!

Dompa

Kommer nog att läsa ibland. Svårt att lära om. Det är skrivandet som känns meninglöst just nu. Men jag säger som alla andra; Hade inte varit här idag utan er hjälp! Samtliga! /R

Putte72

Antar att skribenterna här går runt. Vissa lämnar, andra består. Somliga lyckas, andra inte. Dom som bråkar är väl dom roligaste. Många här önskar jag vore mina vänner. Av det lilla jag lärt mej av/om er.

Till dej Dompa är jag tacksam. Tror det räcker så.

Sköt om/Putte

lillablå

Ta en dag i taget, och skriv när det känns bra, läs när det är det du vill...
Jag har varit härifrån under långa perioder, men tycker att det är så skönt att veta att jag när dom helst KAN skriva igen, och att jag är välkommen tillbaka!
Ta en paus, och se hur det känns! Du är ju här för DIN skull, även om du råkar hjälpa andra på kuppen!!
Och jag glömmer dig aldrig, även om du inte finns på forumet längre!!
<3
/k

Dompa

...den dagen när jag startade min tråd. Tre (3!) utropstecken? Men jag har läst tillbaka lite och jag förlåter den mannen. Han var så beredd på att börja ett nytt liv så tre utropstecken får passera.

Vad jag däremot har svårare att förstå är att det går så lätt att att vara nykter. Anar att det är nu jag ska se upp och inte invaggas i ngn falsk säkerhet. För ärligt talat; Jag tror jag kan ta ett glas nu och stoppa där - saknar viljan att sabotera min hjärna. ...Men jag vågar inte exprimentera med ongar runt omkring.

Vore det så lätt att man/jag bara lät känslan tala så fanns där ju inga alkies. Bara en tanke. Nej, jag är inte speciellt drickasugen just nu...men jag anar en del av min säkerhet kommer ifrån att jag "får" i Juli när jag är barnfri...om jag måste.

Lite luddigt...tycks ju vara mitt enda sätt. Funderande. Drick med förstånd vänner! /R

Hej Dompa saknar dig o många andra här på forumet som nästan helt dött ut. Har följt er alla här i många år skriver själv inte men läser här i stort sett varje dag. Måste bara ha era erfarenheter och problemlösningar för att mitt kämpande mot A skall funka. Vet inte om ni är mer aktiva på FB försöker att adda er som vänner mitt alias på FB är Higgins Nyalivet Tycker det är jättetråkigt att detta forum skall dö ut det har hjälpt oerhört många till ett bättre liv. För ett tag sedan pratade alla om nya forumet någon som vet när det kommer

Dompa

Kul att du hörde av dig Higgins! Visst är det stiltje här och det är förbannat trist eftersom det är ett så bra verktyg. Har dock sett att det är lite mer liv på de anhöriga. Vet inte hur det är med forum idag. Släpps fortfarande inte nya in?

Nåja, jag lever och har hållt mig nykter...om ngn undrar. Och jag kan nås på FB under DompaPompa ifall ngn skulle vilja höra av sig. Saknar många här! Drick med förstånd! /R

Dompa

...så går mina tankar idag. Loggar in och ser att mkt är borta? Som självhjälpen? Det stör mig. Nu använde jag kanske inte självhjälpen så mkt...men ngn annan kanske gör det. Att inte släppa in nya själar? Nej, jag fattar inte. Ett halvår för att rätta till ngt som faktiskt fungerade? Sur blir jag.

Men allt i livet är inte perfekt. Tänker på ongarna och vad de utsätts för under farsans resa till ett värdigt liv. Nu ska de byta skola och kamrater igen, bara för att jag har fått en idé. Är detta rätt? (jo, vi röstade ju och alla sa ja, men...) Har inte en jävla aning...men jag vet att varje kväll möts de av en nykter pappa som kan se dem i ögonen och orkar lyssna. Kanske värt en massa? Känner mig lite ledsen idag och av ingen anledning. Men att skriva är bra då. Ska sanningen fram så tror jag varför jag känner mig låg. Har totat på en barnbok jag vill ge ut...igår fick jag min första refusering. För rå skrev Bonniers. Anade ju att det skulle komma men det svider likförbannat.

Så vad göra? Dricka mig aprak eller bara muttra på? Väljer det sistnämnda...stackars ongar.

Drick med förstånd/ R

Grodan

Dom bästa har blivit refuserade massor av gånger innan de blev antagna. Att bli refuserad kan också antyda att du har gjort något helt nytt som omvärlden inte är riktigt beredd på.

Stå på dig.

Grodan

Dompa

Precis vad jag behövde. Skrev en bok om katter och en av dom avlivades...detta sker tydligen inte i barnböcker? Men jag vägrar skriva om...utan postar paketet till nästa förlag. Jag ser ju ett Nobelpris framför mig, undrar varför ingen annan ser det? Haha... /R

varför ser inte förlaget ett Nobelpris i vardande? Det vete katten:-)
/Fenix