Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

Anli

Ganska lugnt här på forumet. Jag läser allt men tänkte även ge en kort uppdatering så ni vet att jag är kvar ;)

Kämpar på. Det är en kamp! Upp o ner, mest ner :( Fattar det inte för viljan finns. Den finns men trots det KAN jag inte låta bli! Förstår det inte. nu senast haft ett uppehåll på 1 v, tog 2 antabus tabletter för att verkligen vara säker på att ej kunna "välja" att dricka. Gick bra, somnar nöjd och naturligt trött. Känns som att det är så här det ska vara (om än lite tråkigt).
Så kommer helgen, maken köper hem lite vin (han vet ju ej vidden av mina problem och är själv "normaldrickare"). Tackar nej till vin på fredagen, tänker att ETT glas säkert funkar på lördagen och är tillbaks till mina gamla vanor (kolla barskåp, vilja köpa vin till garderoben så jag kan dricka så mkt jag vill) på söndagen.
Åh vad TRÖTT jag är på detta! Så obeskrivligt utmattande trött!

Tar nya tag igen såklart. Ger inte upp, måste gå! SKA gå!

Kram

Tilde

Ja det är väldigt lugnt på forumet nu. Håll ut och skriv här ändå, för din egen skull om inte annat. Det gör att du sporrar dig själv tror jag. Snart öppnar de upp igen här hoppas vi.
Jag kan bara utgå från hur jag själv haft det senaste åren. Så för min del har det varit nödvändigt med ett nytänk och nya vanor. Jag var tvungen minimera mina triggers... De är ju olika för alla, mina var ältande och bearbetning av saker som hänt och som gjort mig förtvivlad och trött. Det triggade mig att dricka vin. I ditt fall är det säkert annorlunda och jag för min del tror det är svårt att sluta när det finns alkohol i huset. Bättre bort med det.
Självhjälpsprogrammet har varit bra för mig, jag märker att jag gör framsteg när jag går tillbaka till tidigare delar.
Önskar dig en bra dag Anli!
Styrkekram!

FylleFia

Lider med dig Anli. Min man gjorde precis likadant, köpte hem öl och vin på torsdagen. Fast han vet hur jag blir frestad, fast han lovade att låta bli. Lite för säkerhets skull. Jag blev så arg igen! Men jag lyckades låta bli både torsdag och fredag tack vare antabus. På lördag gjorde jag något jättestort i mina ögon. Tog två BIB och kvittot och lämnade in skiten på Bolaget. Ångrade mig ju direkt efteråt, men skammen fick mig att låta bli och gå in igen. Jag har aldrig förut lämnat tillbaka på Bolaget så för mig var det enormt. Nu hjälper det ju inte dig, men jag var tvungen att berätta. Även jag läser här, tror jag har läst varenda aktuell tråd. Somliga lyckas faktiskt så varför skulle inte du och jag kunna bli två av dom? Självhjälpen är också jättebra. Gör du den? Om inte så pröva, man ser mera svart på vitt.

Styrkekram Fia

jag ser också att nästa år den här tiden är det ni två som varit nyktra ett år och livet rullar på med en annan glädje och ni känner att ni inte längre har så mycket att göra på forumet. Ni har fullt upp med annat. Med att leva livet och den här tiden känns overklig. Jag tycker verkligen nu att det känns konstigt att tänka på att jag funderade så mycket på alkohol under veckorna också, hur jag skulle kunna gå in på systemet en måndag och köpa ut. Som jag skämdes. Desperat känsla att dricka på vardagskvällar. Obegripligt nu!

Tala klartext med era män så köper dom nog inte hem vin. Det går inte att ha hemma första tiden. Tillfället gör tjuven, är ett uttryck som passar bra här. Det som inte finns hemma kan man inte dricka.
Kämpa vidare!

vill.sluta

Kämpar och står i, men varför tar du bara antabus tillfälligt?
Jag vet inte, men är det inte menat att ta dem under en längre tidsperiod?
Då blir det väl "enklare" och mer naturligt att sluta helt?
Känn dig inte sämre än någon annan här.
Vi är många som hankar vidare, tyvärr har det satts på pränt avsaknaden av friska själars insläpp.
Men vi som är kvar skall hålla sams.

Jag har gott hopp till dig och de övriga utan att säga mer eller för mycket.
/A

FylleFia

Hej Anli! Hör gärna av dig. Saknar dina funderingar. Förstår mycket väl att du är trött, så trött. Att lyckas ett tag för att åter och åter igen misslyckas är tröttande. Det är en skammens sjukdom sägs det. Visst är det sant. Men den största skammen ligger i att ge sig! Skam den som ger sig! Vi ska inte höra till den gruppen. Jag tänker tro att det går även om det kanske tar många försök.

Kram Fia!

Anli

Tack för era inlägg!

Santorini, låter helt fantastiskt när du skriver! Tänk att känna som du gör nu, att inte tänka på vinet hela tiden (ska jag/ska jag inte/vilken tid/har jag så det räcker etc). Heja dig, otroligt bra kämpat att du tagit dig dit du är nu! Inspirerande!

Tilde, du har helt rätt! Jag kan inte ha ngt hemma! Har försökt och funkar ju bevisligen uselt ;) Tror också jag måste fundera mer på "triggers". Nu tänker jag inte så mkt på vad det är som gör att jag sträcker mig efter flaskan. Oro, sug, depp eller bara uttråkad...ingen aning!

Fia, skrattade lite när du skrev om att du lämnade tillbaks BiBarna. Såg dig så tydligt framför mig, bestämda snabba steg, beslutsam min som sa typ "här, ta tillbaks skiten" :) Så jäkla bra gjort! Så starkt! Och du har rätt, skam den som ger sig! Vi fortsätter kämpa! Jag har inte gjort självhjälpen, sitter nästan bara med mobilen och läser och tror man måste göra från dator? Ska kolla upp det, verkar som många tycker det är bra.
Tror även jag ska prata med min man. Ville klara detta själv, men måste nog erkänna hur illa det är så han fattar att han inte kan köpa hem helvin! Fixar det inte, dricker jag bara lite så vill jag ha MKT MER. Kommer nog i ärlighetens namn inte klara av att säga hur lågt jag sjunkit, utan mer bara säga att jag upplever det som att jag har lätt att dricka för mkt och att, om det nu inte ändå är så viktigt för honom, så kan han skippa vininköp ett tag framöver. Jag kan inte förmå mig till att berätta allt, vill verkligen inte!

A, ang antabus så borde jag nog ta det under en längre period! Men det tillhör väl det sjuka beteendet att inte göra det :( Tar bara ngn dag för sen tänker jag att NU klarar jag det själv, behövde bara en liten "kick start". Men inser ju även att det är ett sätt att hålla möjligheterna öppna...tar jag dem inte så kan jag ju dricka om suget blir för stort...

Kram

FylleFia

Härligt att höra av dig Anli! Tror att ditt beslut att tala med mannen är bra. Även om du bara drar light-varianten för honom. Nu är det ju inte säkert att han fattar ändå. Min man tycks inte fatta fast jag skriker det rakt i ansiktet på honom, har förlorat ett jobb och äter öppet antabus. "Men så farligt är det väl inte? Jag dricker ju också lite mycket" är ungefär hans svar. Sant är att även han dricker ganska stora mängder när han dricker, men han kan hålla upp i veckor och behöver inte heller fortsätta som jag. Och han ser inte skillnaden? Oj, nu blev jag så där tvärilsk igen och i din tråd till råga på allt. Så otäckt. Har du samma problem med ilska? Eller om du har det så visar du det på mitt elaka sätt eller vänder du ilskan innåt? Jo, vad jag ville säga var att jag tror inte bara att det är bra att du talar med mannen. Utan snarare livsviktigt. Det som Tilde skriver om triggers är också nyttigt. Jag har insett att jag dricker av ren jävla uttråkning i början. Sen efter ett tag dricker jag för att jag måste rent fysiskt för att inte må dåligt.

Stor lång kram! Fia

Ni har den rätta attityden! Jag vill påpeka att min man vet inte heller hur illa ställt det var med mej. Han jobbar borta i veckorna så då kunde jag dricka fritt. Jag var mest besviken om han inte kom iväg som det var tänkt och när han var ledig blev det obekvämt. Svårare men inte omöjligt. mera smyga och gömma bara. Så han tror nog att det var mitt helgdrickande som var problemet för det kunde jag ju inte dölja. Eller så vill han inte veta. Eller så vet han kanske mer än jag tror:) Han är i alla fall väldigt glad att jag slutat.

Jag tycker inte man behöver berätta mer än nödvändigt, man behöver inte förnedra sej, det är skamligt nog ändå. Men berätta så mycket som krävs för att han ska förstå att det är ett problem och att han måste sluta köpa hem. Och ta antabus, det tycker jag om ni nu har det.

Ni klarar detta, det vet jag! Och grattis till jobbet Fia. Förresten, bra att du byter nick till nåt mer positivt!

Anli

Tack! Ibland känner jag att man "borde" berätta för sin man, och helst alla, hur illa det är. Att det är så man SKA göra. Skönt att höra att du, Santorini, inte heller gjort det. Vissa saker kanske man helt enkelt vill hålla för sig själv. En del saker mår inte nödvändigtvis bättre av att dras fram i ljuset. Beror ju självklart även på hur relationen ser ut.
Fia, känner igen mig i dig :) Ilska, absolut! Inte mot barnen, men oj vad arg jag är! Vaknar till och med arg, arg som ett bi. På jobbet och ute bland folk funkar allt toppen, jag är trevlig och social, faktiskt utan ansträngning, men oj vad jag muttrar för mig själv här hemma i min ensamhet. Usch! Jobbar på det, vill inte va en "surkärring". Försöker tänka positivt!
Precis som du tror jag att jag dricker av leda. Allt blir lite "roligare/enklare" med lite vin, matlagning, städ, fix. Sen efter ett tag så behövs vinet, det är inte längre ett eget val. Men det ÄR inte kul/trevligt hela tiden, ingen mår bra/har kul jämt! Livet ser inte ut så. Jag försöker tänka på det och lära mig leva med "ledan". Kanske göra ngt bra av det (fast så långt har jag ej kommit än ;)). . Det är inte så jäkla kul alltid, jag får lära mig leva med det.

Tack för att ni finns!

boken Sockerbomben av Bitten Jonsson på biblioteket igår och lånade den. Många här har nämnt den och tyckt att den är bra. Det jag hann se igår verkade också jättebra. Den handlar om beroende - både av socker och alkohol.

Heja tjejer - det känns sm ni är på rätt väg nu! / mt

FylleFia

Hej Anli! Så hur går dina tankar nu inför helgen? Gissar att du inte hunnit tala med mannen än. Detta är inget man bara slänger ur sig hur som helst utan ni ska ju ha lugn omkring er. Berätta för hela världen tycker jag inte man ska göra. Det är som att be om att bli slagen. Varje gång man misslyckas i framtiden så finns risken att få det kastat i ansiktet. Vid alla smågräl och konflikter kan man få räkna med slag under bältet. Bara min man vet och han fattar ju som sagt inte riktigt. Inte ens när jag fick sparken visste mitt jobb. Tror nog att de misstänkte men ingen sa någonting. Inte jag heller. Fegt kanske? Ja det där muttrandet känner jag igen, fast jag muttrar även på stan. Än har jag inte tagit steget till att börja gapa på främlingar som jag tycker stör. Hoppas jag inte hamnar där. Men jag fnyser och himlar med ögonen i kassaköer, rulltrappor och liknande. Förstår inte varför folk är så oförberedda inför samspelet med omvärlden. Varför man inte tar upp pengarna medans man väntar och liknande små irritationsmoment. Har kanske alltid varit lite sådan men eskalerandet skyller jag på mitt drickande. Kort stubin. Men nu skulle jag ju skriva om helgen. Själv har jag tagit min antabus. Satt koppel på mannen. Har FÅR köpa hem några öl till sig själv. Men ska han bli riktigt full får han gå ut på krogen och inte sova i sängen. Trots att jag dricker själv så avskyr jag andras fyllesvammel när jag är nykter. Avundsjuka eller bara en sund reaktion? Jag vet inte. Mitt drömscenario är ju att han håller sig nykter och vi kan ta långa promenader tillsammans i helgen. Hoppas så, men kan inte och vill inte förbjuda en vuxen man att leva som resten av folket när helgen kommer.

Tack för att du finns! Du och jag ska bli två av de där gamlingarna här. Kram Fia

FylleFia

Hej igen Anli! Hur är det? Även om du skulle ha falli igeom igenom i helgen så fortsätt skriv. Jag har varit där tusen gånger, känns det som den enda anledningen till att jag klarade denns helg är att jag nu har något att se fram emot. Arbete! Men vi ska ju båda fixa det i slutändan så hör av dig. Jag finns här om du vill. Arg idag. På naturen, efter nästan en veckas sol föll snön igen imorse. Tar ut det på min stackars man. Fast så stackars är han inte. Han har valt mig liksom han valde mera öl igår! Så hur går det för dig Anli? Hur mår du? Önskar du hörde av dig.

Fia

Anli

Blir så glad av dina inlägg Fia :) Du låter så hoppfull och handlingskraftig! Blir inspirerad! Jag ska banne mig också!
Är det första dagen på jobbet i morgon? Stort lycka till!

Helgen gick sådär :(, eller snarare inte bra alls. Vin fre och lör. Men nu räcker det! Tänkte faktiskt hälla upp ett glas i dag men hejdade mig och åt massa godis istället. Har sagt/skrivit det så många gånger här, att NU är det slut, att jag förstår att ni som läser tvivlar. Jag menar det helhjärtat varje gång, men så dyker ngt tillfälle upp som jag kan skylla på för att öppna en flaska vin. Patetiskt! Men ändå, mitt i allt misslyckade får jag ju ändå konstatera att jag GÖR uppehåll! Inte så långa som jag vill, men går åt rätt håll. Gäller att se det positiva ;) Jag ger inte upp! Men nu behöver jag ändå skärpa mig, lägga in en högre växel, bara jag kan se till att jag inte dricker!

Känner mer och mer att jag inte orkar, varken kroppsligt eller psykiskt. Jag vill vara stark och pigg! Det är jag inte nu... Gör det jag ska på jobb och hemma, hittar på roliga saker med barnen, fixar hemma, bakar och donar. Men jag orkar inte, det gör man inte när man vaknar outsövd efter vinpimplande dagen innan, efter vakna ångest timmar på natten. Och det är väl därför jag är så galet trött när jag är nykter, somnar tidigt varje kväll, för då känner man verkligen hur trött man är! Med lite vin i sig orkar man på konstgjord väg några timmar extra, men utan rasar jag ihop på kvällarna.

Dina promenader Fia låter underbara :) Jag tror att jag skulle kunna bli besatt av träning för att kompensera för vinet. Gå till överdrift åt andra hållet liksom, bli hälsosam och träningsfreak ;) Det vore ju ngt det!

Har inte blivit läge att prata med min man, varit massa annat i helgen och jag måste säga att det tar emot så mkt. Men jag måste, måste så att han inte köper hem ngt.

I kväll lägger jag mig spiknykter, och i morgon och dagen därpå med...!

Kram

FylleFia

Det är inte lätt Anli. Jag har full föståelse för att du tar till vinflaskan fast du har lovat dig själv. Det första glaset känns ju så rogivande, äntligen kan man slappna av. Dessutom är det ju en vana, reptilhjärnan känner i stort sett bara till den medicinen. Jobbade min första dag idag. Det gick bra, alla verkar trevliga och jobbet förstår jag vad det går ut på. Jag är alltså nöjd när jag går därifrån. Men ett hundratal meter från byggnaden dyker tanken upp att NU har jag väl i alla fall "förtjänat" ett glas! Som tur är så har jag ätit antabus och jag tror att min självbevarelsedrift är för stark just nu. Dyka upp bakis på andra arbetsdagen? Gick hem istället. En timme. Inser att min fritid kommer att bli så mycket kortare nu, trots att jag bara jobbar sex timmar. Trivdes som sagt på jobbet men längtar redan efter helgen :). Jag tror visst att du kommer att klara det i slutändan. Du tänker ju nu innan du häller upp. Godiset igår var ju ett BRA val. Och uppehållen blir väl både fler och längre? Var det din man som köpte hem vin igen? Även om inte, så måste du nog säga något till honom. För ni ska nog inte ha vin hemma just nu. Min man har ju lovat flera gånger och kommit hem med vin ändå. Men nu senaste helgen hade han bara köpt öl till sig själv. En förbättring. Inte optimalt, men vad kan jag säga? Fortsätt kämpa på och ta dina uppehåll. En dag kommer vi båda att verkligen förstå att vi inte behöver dricka. Visst, livet är lite trist när man är nykter men om inte parkbänken ska bli nästa fas i mitt liv så måste jag sluta. Så enkelt och SÅ svårt.

Kram på're. Fia

utan vin, så irrationell är vår dumma hjärna att det blir "trist" utan alla negativa konsekvenser vi haft av drickandet! Jag VET! Men jag kan lova dej att det blir bättre. Håll ut och efter ett tag är det inte trist längre. Man får så många andra möjligheter när man blivit nykter och när tiden går så blir man så nöjd med sej själv för att man är så DUKTIG så man blir glad igen! Jag lovar att det blir bättre!

FylleFia

Ville bara titta in och säga hej! Jag tror jag klarar det ikväll med, att vara utan vin. Mest för att jag är så trött. Hann nog bli lite lat där under arbetslösheten. Tyvärr blev det många timmar med vin och dagtv i soffan. Hoppas du mår bra, att din kväll också blir fri.

Kram Fia

FylleFia

Hej Anli! Hur är det med dig? Går det bra eller går det sämre? Jag har faktiskt klarat en nykter helg nu. Inte min första eftersom jag förr kunde dricka mitt i veckorna så var en nykter helg inget ovanligt för mig. Brukar alltid ge mig efter en ca 4,5 dygn. Men denna gången kändes det annorlunda. Ett aktivt val! Fast idag kom det över mig, det där drickasuget. Kändes som jag kastat bort helgen när jag inte passade på. Hur störd är jag inte? Detta är inte "normala" tankar. Men jag kommer inte att dricka idag. Det är det enda jag är hundra på. Inte idag! Börjar bli mindre arg. Eller nej, det är inte sant utan jag blir fortfarande sur på allt och alla men orkar inte ödsla någon energi på att reagera utåt. Jag tror jag lider av någon vitaminbrist eftersom jag är så oerhört trött. Vinet brukade vara mitt bränsle och nu vet jag inte riktigt vad min motor behöver. Nu blev det fel, jag ville ju veta hur du har det! Hoppas att du mår fint och undrar om du har pratat med maken? Är du lika trött som jag? Många frågor.

Kramar Fia