Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

antagen vid första försöket, det tror inte jag. Undrar om inte även Astrid Lindgren blev refuserad. Men varför måste du avliva katten? :)

markatta

som någon gång upplevt sorg. Husdjur dör, morföräldrar avlider o.s.v. Föräldrar till dessa barn skulle säkert uppskatta en bok som rörde sådana ämnen. Astrid Lindgren nämndes ovan, är ju också en sådan barnboksförfattare som inte var rädd för att vidröra ämnen som död, sjukdom och smärta i sina böcker (Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio, Madicken m.fl.) säkert till tröst för många, många barn.

Som sagt, det finns många fler förlag utöver bonniers. Kämpa på Dompa!

Kramar

NyMan

Så utomordentligt kreativt och nice! Lev drömmen, Dompis, all - in och heja heja dig! KRAM/NM

att alla blir refuserade vid första försöken... Nya tag. Men bäst är att ongarna har en nykter pappa!
Kram på dig / mt

Dompa

Haha...tack NyMan! Vete fan om jag är så kreativ. Gitarrkursen och inlärningen gick ju helt åt fanders...jag ville men tycks sakna både rytm och tålamod. Boken totade jag ihop på en dryg månad. Det var istället för att skriva här tror jag (är jag nästan säker på), saknade att sitta ensam och skriva i svinottan så jag började skriva ner historier jag berättat för mina ongar. Hälften sanning, hälften fantasier. Så därför måste en katt dö, en annan vara urkorkad etc.

Nu ska det inte bli fler projekt på ett tag. Om en dryg vecka kommer semestern och sedan blir det flytt med allt vad det innebär. Har även (hoppas, hoppas) hittat en köpare till Byhåla...så det får räcka. Men jag måste skriva att jag hinner/orkar lite mer när jag inte antingen är full i soffan eller bakis på kontoret. Inga pekpinnar (lånat av en vän) utan bara en liten hint. /R

Dompa

Inte så enkelt som det låter, men en tanke föddes i mig. Min syster hade skickat ett ton (? Överdriver!) svenskt smågodis till ongar. Så jag och den yngste går hem från posten...tullar lite på varorna. Min son grabbar tag i mig och säger; Men du har ju spottat ut allt. Sant...nästan, vingummit svalde jag. Vi har alltid det valet...att spotta ut. Nu låter det ju jävla klämkäckt på ett alokoholforum, men jag tror jag hittade ngt där. Vi kan svälja, men det finns inga regler...vi kan lika gärna spotta ut. Flummigt? Always. /R

nog blir det svårt med vin att spotta ut! Slinker lätt ner i misstag. Den risken skulle jag inte ta.

Dompa

Du har ju rätt där...som vanligt ;-)(utan att vara elak). Hade det funnits en klunk Whisky i påsen så är är chansen stor att jag INTE hade spottat ut. Men tanken kom...och finns fortfarande där; Jag bestämmer och passar det inte så kan jag spotta ut! Oki...inte så trevligt.för omgivning, men kanske nödvädigt för mig? Man ka alltid spotta i en servett. Så jag tror att min tanke kanske inte var helt fel. När det liksom inte passar...så spotta ut. Städar kontoret idag för flytt. I mina lådor
hittar jag oroväckande många Läkerol och tugummiaskar. Inser att detta är ett missbruksbeteende; Att alltid ha frisk andefläkt. Men shit tänker jag; Jag behöver ju inte dessa hjälpmedel längre. Men det är svårt att tänka om, svårt att lära gamla hundar att sitta . Då får vi spotta även om omgivning finner det en smula äckligt tänker jag. /R

Dompa

Så sista arbetsdagen idag på drygt två månader. Skönt tänker jag, är detta skönt...jo! Nu väntar en månads semester med familjen och det lär jag klara bra. Sen kommer Juli (en månad i ensamhet när jag kan spåra ut hur mkt jag vill). Det skrämmer lite, kommer antagligen att vara inloggad dygnet runt här...eller ligga i mitt eget träck. Så jag hoppas ju för min egen skull (och andras, men jag är ju närmast mig själv) att Forum är uppe och fungerar i Juli. Fullt ut... Var det Fenix som skrev ngt liknande detta; så lite pengar för så mkt?

Nåja, Juli är inte här än utan först ska jag beta av Juni. Antagligen i cybertystnad...men då vet ni som bryr er att jag har inte drattat i flaskan. Snarare bara i medelhavet - Den snuskiga dypölen. Drick med förtstånd./R

Dompa

Det ska jag- simma lugnt-, ligger liksom lite i min natur." That boy moves ever so slow" brukade min goa mamma säga. Sant? Kanske, liksom...

Men vi måste också få existera tänker jag...vi som är en smula efter./R

i Medelhavet skulle jag gärna göra men annars byter jag inte bort platsen just nu. Underbart! Stressat hela veckan och särskilt idag, då kommer suget efter att dra i sej vin och slappna av. Men jag gör bara inte det. Istället frossade jag på glass och jordgubbar. Ja suget varade bara några minuter, som en tanke bara som drog förbi. Tacksam att jag kommit s långt. Ta hand om dej Dompa. Jag tror du kommit för långt för att grisa ner dej i juli:)

Paron

Det fixar du Dompa!
Ta till Löpningen och flytta upp Häcken en bit till :-)

//Paron//

Nynykter

Hej vännen!
Tänker på att det snart hade varit dags för midsommarfest IRL hos TP om allt hade blivit som vi i kollektivet planerade...Livet tog andra vägar, men den där tänkta nyktra festen var en av många saker som sporrade mig till fortsatt nykterhet. Nykter är jag fortfarande. Du med. Because we're worth it. Eller hur? Jag tänker på den barnlediga julimånaden. Förstår att den öppnar möjligheter för dig att göra det DU vill utan hänsyn till andra. Den möjligheten verkar välbehövlig med tanke på vilket lass du drar till vardags. Du har ofta skrivit om att du ska vara nykter så länge barnen är små, men nu undrar jag varför? Varför bara koppla nykterheten till barnen? Är inte du värd ett nyktert liv? Fräsch andedräkt? Ork att skriva barnböcker?

För mig har nykterheten fått ett egenvärde. Den gör underverk för min koncentration, kreativitet och livsglädje! Jag insåg ganska snart att jag var nykter för att jag VILLE det, inte för att jag VAR TVUNGEN. Det kanske är annorlunda för dig? Hur är det för dig? Vill du verkligen dricka? Om du gör en plus- och minuslista över livet efter ditt beslut att sluta dricka alkohol, var hamnar du då?

Kram från Nynykter

Villervalle

För min egen del så har jag lagt planerna på ett nyktert liv på hyllan eftersom jag inte tycker det passar mig. Jag har funderat fram och tillbaka och insett att alkohol har varit en del av mitt liv på gott och ont de senaste 45 åren. Alla är vi olika och ingen av oss vill att alkoholen skall styra vårt liv och där tror jag att vi alla är ense, men på forumet så rör det mesta sig kring den dagliga kampen om drickandet och det är säkert bra att reflektera över. Jag vet inte om jag är på rätt väg men under det senaste året så har alkoholen enbart förgyllt min tillvaro, (får man säga så?), jag vet att jag inte kan avstå men jag vet att jag kan begränsa. Om jag inte tar en whisky eller öl så äter jag på fingrarna, röker, blir omöjlig att leva med etc.

Jag har släppt taget och alla verkar vara lyckliga. Jag dricker mig sällan redlös, ingen ser ned på mig för att jag tar en whisky, (nästan som Dallas), jag mår bra, jag behöver inte smyga. Kort sagt alkohol är en del av mitt liv och kommer alltid vara det, men mest på ett positivt sätt på grund av att jag har kommit till insikt över hur jag fungerar som människa.

Ha det Gött!
Villervalle

det låter som om du har ett sunt förhållande till alkohol, sånt som jag skulle önskat mej och strävade efter länge. För min del har jag insett att det inte fungerade. Alkoholen styrde mitt liv och så kan man inte ha det. Den tog över allt annat. Att alkoholen förgyller din tillvaro, det är så det är för de "normala" tror jag och så ska det vara. Det är när den tar över och kidnappar hjärnan som man måste göra nåt. När man väger för och nackdelar och ser att nackdelarna klart väger tyngst. Fortsätt med ditt lyckliga liv utan att skämmas du:)

Villervalle

Nej, jag tror inte att jag har ett sunt förhållande till alkohol. men jag har lärt mig att leva med min papegoja. Forumet har varit väldigt bra när det gäller vilka regler jag och min "livskamrat" skall ha. I bland kan jag till och med säga nej även om hen blir förbannad. :-)

VV

Dompa

Nu är stunden kommen...jag är flygfärdig. Redo att kasta mig ut från tryggheten i min holk. Det innebär även att jag är redo (?) för avsked, redo att gå vidare.

Jag ska försöka. Redan när jag ramlade in här så tänkte jag typ; "Dompa...om du lyckas bli nykter så häng inte här i tio år till". Så har jag lyckats med att nyktra till? Efetr ett aktivt år här och ett halvårs "smygläsande" och strökommenterande måste jag säga ja. Oki...inte helt vit. Men jag har satan-i-gatan förändrat mitt drickande. Från att vara fyllepappa i tv-soffan har jag gått till att bli en fungerande man. Så varför skriver jag detta? För att Tacka alkoholhjälpens site? Delvis...men det var människorna jag mötte här som förändrade.

Så jag vill skicka ett uppriktigt Tack till LillaBlå, Lelas ( + Pianoman).och Mulletant (mina mentorer). Till Santorini, Stigsdotter, Maria, Higgins, Kalla, Lessenfrun (oh yes) och andra resekamrater som kommit till under färden. Villervalle (bright som fan), PP, Tvåbarnspappan (brorsan). Den stingsliga härliga frk Nynykter och ja...det finns smånga. Nykomlingar som NyMan, Markatta, stammisar som Fenix.

Ni mina vänner har byggt denne man och ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Alkoholhjälpen kan fungera och bör alltså finnas kvar. Kärlek och så.../Riccardo Florita

Socker

Skrev lite i min gamla tråd och vill bara säga att du har varit en stor inspiration för mig! Kramar och lycka till Dompa!!

Stigsdotter

...att jag som aldrig är här numera, ramlar in här en timme efter att du skrivit ditt bokslut! Tack för dina fina ord och tack för att du funnits där för mig också. All lycka på färden, vi hörs kanske i någon form. Kram