Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

Mammy Blue

jag håller med, det är så skönt, så oerhört skönt att slippa all skit som drickandet drog med sej.

Jag ser det såhär: det vi tycker oss sakna finns inte längre för oss alkisar, det är en illusion att vi skulle kunna dricka "som folk". Sörj ett tag, acceptera och gläds i stället åt att du slipper ångest och skam.

Kram!
/MB

vill.sluta

Nu drar vi ut på nykterhetens väg.
Du på dag tre, jag kommer efter, du visar vägen!
Du är bäst!
/A

Anli

Första veckan avklarad när jag lägger mig i kväll. Känns helt rätt och självklart och faktiskt inte ens särskilt svårt just nu. Jag vill och kommer fortsätta. Har satt upp regler och mål för mig själv och just nu känns det som jag vill och kan klara det. Och som vanligt (även fast det faktiskt hör till ovanligheterna att hålla upp 1 v för mig!!) så känns det som jag efter några dagars nykterhet vaknar upp och verkligen ser vad jag hållt på med! Vilken total galenskap! Vilket slöseri med tid och energi! Vad har det gett mig? Absolut ingenting!

I fredags satt vi i bilen på kvällen, jag körde (bara en sån sak...). Regnbågen visade sig så som jag aldrig sett den förut, otroligt vacker och med starka färger!! Kände att jag vaknat upp på något sätt. Detta otroliga hade jag inte helt kunnat uppskatta om jag druckit men nu såg jag den, nykter, och tog in på riktigt.

Nej, vill verkligen inte vara påverkad längre! Det är över nu, inte mer...

Kram

Morla

Du ligger några dagar före mig, men jag känner samma glädje över nykterheten. Fick ett sug nu i kväll, det stod starköl i kylskåpet. Ska ta bort dem i morgon så att jag slipper se eländet! Jag sa till min karl att det känns som om jag druckit färdigt. Han tror mig nog inte, men jag känner mig urstark med Antabusen i kroppen. Det är ju inte på morgonen jag blir sugen på vin, utan på eftermiddagen/kvällen. Därför är Antabusen så bra, för den tar jag den tiden på dygnet då jag är helt säker på min sak. Tror att Grodan sa att det fanns en morgongroda och en kvällsgroda. Haha, jag är nog lite groda jag oxå. Stor kram och nu jäklar!

FylleFia

Hej Anli! Du ska veta att jag har tänkt på dig under min tystnad. Undrat hur det går? Du och jag skulle ju hjälpas åt i kampen och sen bara tystnade jag. Typiskt alkoholistbeteende ser jag det som. Att bara strunta i allt. Men nu gör jag ett nytt försök och sträcker samtidigt ut min hand. Att ta eller inte ta den är ditt beslut. Kram på dig!

Fia

Anli

Vad glad jag blir att se dig här igen :)!

När det går dåligt för mig tystnar även jag härinne..., även om jag läser. Men nu är du här igen, det är det som räknas :) Hur har du haft det och hur går det? Trivs du på jobbet fortfarande?

För mig går det upp och ner, men kämpar, som alltid, vidare och vägrar ge upp trots att jag faller tillbaks allt som oftast. Just känns det ganska bra dock, men har inte hållt det 0 intag jag lovade mig själv under sommaren. Men denna sommar är hittils, och SKA bli framöver, ändå så mkt bättre än många tidigare! Fattar mig kort nu, kl är mycket och jag ska upp i ottan i morgon.

Kram

FylleFia

Hej Anli! Min sommar är fylld av jobb just nu och jag är tacksam för det eftersom jag tvingas att sköta mig. Min motivation är faktisk ganska på topp men mitt svaga sinne sviker gång på gång. Alltså inte en helvit sommar. Men ett tappert försök och liksom du har/hade så har jag minskat drastiskt. Jag tror att sommaren är en fälla för sånna som oss. Eller så är det ännu en ursäkt? Hösten är ju minst lika jobbig. Men jag tycker inte vi ska ge oss. Andra har klarat det innan. Så vi kanske kan? Myrsteg i början. Jag är nog lika trött som du. Pratat med maken? Haha, jo, jag har försökt men hävdar envist att varken han eller jag har några problem. Så jag sover kvar i kolonistugan och vet att det blir ohållbart senare i höst. Att jag måste ta konflikten förr eller senare. Ställa krav på alkoholfritt hem eller söka mig en annan bostad. Har kollat lite på andrahandsuthyrningsmarknaden. Vilka priser!!! Vet faktiskt inte vart jag ska ta vägen. Just nu står hoppet till att jag kanske är viktigare för honom än alkoholen. Den som lever får se. Hur går det för dig själv då? Med A? Mannen? Har ni pratat? Barnen? Tröttheten? Många frågor som sagt.

En stor sommarkram från Fia

FylleFia

Jag saknar din röst Anli! Mycket saknar jag den. Jag vet att du tänker att man "måste" lyckas för att förmå sig att skriva här. DET är en skittanke, en dum tanke. Man kan ge något ändå. Och mig gav du. Så hör av dig om du orkar är du snäll.

Fia

FylleFia

Hej min vän! Jag ska inte tjata eller predika. Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig väldigt ofta. Önskar dig allt väl.

Kram från Fia

Tusculanum

Vi är som du ser många som undrar hur det är med dig. Att misslyckas är mänskligt och som du vet är det ingen här som dömer dig. Vi sitter alla i samma båt med misslyckande och lycka i en gemensam röra. Hör av dig! Du kan ju vara en tröst för oss andra. Vi behöver dig här på forumet. Låt oss inte babbla på i ovisshet.

Tusculanum

att du var inne och läste. Bra, du kämpar och har inte gett upp. Låt oss hjälpa till i din kamp. Vi behöver projicera på någon annan än oss själva för en stund :)

Anli

Jag blir rörd och glad när jag blir efterfrågad här! Tack!
Jag är ju likadan och undrar så mycket hur det går för dem/er som inte skrivit på länge, vill ju veta hur de/ni mår!

Ja, jag har sista veckorna varit inne här mkt och läst i kapp. Har bara inte orkat ta steget att uppdatera vad gäller mig själv. Dels är jag i ärlighetens namn osäker på hur det går för mig men dels också för att jag inte kan skriva att jag klarat mig så bra som jag vill. Det TAR emot för mig att skriva ett första inlägg på så länge utan att kunna rapportera framsteg, känns svårare då. Men jag uppskattar ju själv att andra skriver i upp och nedgångar så ska skärpa till mig och skriva ibland fast jag känner mig trött, deprimerad, tom och misslyckad och inte bara komma med hurra rop när det går bra.

Men...just nu tror jag att jag känner jag mig hoppfull! Jag tror jag är på rätt väg!

Kan tyvärr inte skryta med jättelånga uppehåll men ändå håller jag upp på vardagar. Har klarat ett par veckor nu och för mig är det stort!
Att inte åka hem en måndag och fort dricka första glaset vin, att inte stå i smyg en tisdag och nalla från barskåpet (och sen ha ångest för att det ska synas och köpa nytt för att fylla på), att inte som första reaktion när det oväntat ringer på dörren tänka "jag måste borsta tänderna/har jag glömt bevis synligt?", att utan planering kunna skjutsa vart och när som helst etc etc.

På helgerna har jag trillat dit av olika orsaker. Eller orsak och orsak...som jag och alla vet så har jag ju VALT att dricka, jag kan ju säga nej men klarar inte/väljer inte att stå emot när det finns tillgänglig och det är "ok" att dricka...det är ju helg, "alla" unnar sig på helgen". Men jag vet skillnaden mellan "dem" och mig, de triggas inte igång av fre/lördagsvinet så pass att de även fortsätter med sön/mån/tisdags etc vin. Som du skrev ngnstans Fia -En svag dagens och jag går igång. Men denna omgång har jag lyckats dricka mindre på helgen och sen bryta efter helgen, inte rört barskåpet och gått förbi systemet utan att köpa och pressa ner en flaska i min, högst utstuderat vald för ändamålet, handväska.

Jag njuter av "vanliga" saker nu, som "vanliga" människor gör på vardagar. På något sätt är det som att besöka en annan värld. Det var så länge sen jag var "vanlig", jag vet knappt hur man gör? Kan komma på mig själv att tänka att jag spelar en roll i ngn tv serie "titta här på den sunda VANLIGA mamman där hon står och lagar mat...snart ska hon skjutsa till fotbollen också...vilken mamma, vilket föredöme...en applåd" :)

Men den sorgliga historien är att den "vanliga" mamman är inte så vanlig för hon hittar fortfarande spår av gömmor i garderoben, vinfläckar där hon så noga torkat men missat och hon är totalt styrd av tankar på alkohol.

Men, återigen, jag är på gång att bryta mina värsta mönster. Jag är framförallt en vardagsdrickare som helst dricker ensam och DET har jag åtminstone inte gjort på några veckor. Jag har som mål att stå över på helgerna med eftersom det krävs så otroligt mkt kraft att bryta efteråt. Jag vill komma bort från att behöva tänka "ska jag/ska jag inte, hur mkt/hur lite, när/hur, varför/varför inte". Och för att göra det måste jag bryta helt, så det är dit jag är på väg...hoppas jag.

Tack för att ni finns här, hjälper så otroligt mycket att läsa vad ni alla skriver! Och Fia, jag blir så imponerad och inspirerad av dig! Otroligt bra gjort att komma tillbaks efter snedsteget! Vilken jävla chef :(, tur att du inte lät det förstöra allt du kämpat för.

Vill skriva mer men måste jobba...

Kram

FylleFia

Tack Anli för att jag/vi fick ett livstecken. Det beyder oerhört mycket för mig att höra att du inte ligger inte ligger i dina dina egna spyor och kravlar. Inte för att jag hade dömt dig för det. Jag har varit där. Ja kanske inte bokstavligen kravlat i spyorna men du vet vad jag menar. Betyder för att du var en av mina absolut första vänner härinne och när du tystnade blev jag ledsen. Ledsen och orolig. Nu uppdaterar du och jag ser att du gör framsteg. Kanske myrsteg i dina ögon, men inte i mina då jag tror på devisen att "Tomma tunnor skramlar mest". Att gapa ut "aldrig mer" ger jag inte mycket för. Det är bra att du lyckats med att börja bearbeta ditt intag. Att du "bara" dricker i helgerna och då så lite mindre än förr. Jag har aldrig tänkt att man måste vara vit. Även om det tycks vara MITT enda alternativ just nu. Jag tar en del felbeslut efter bara ett glas i dagsläget. Men det är min diagnos. Alla behöver inte ha hamnat i den sitsen.

Men nu är det inte jag som avhandlas i denna tråd utan du och dina tankar. Och jag vill bara påtala att jag är så glad över att du har återvänt. I din takt, alltid i din takt. Men som den fullblodsegoist som vi alkoholister är så är jag ju även glad för min egen skull eftersom jag saknat dig. Och du har gjort enorma framsteg med att bli den där lite duktiga mamman som kan skjutsa. Kanske lite tv-reklam över det som du skrev, men i våran värld är det skitstort!

Välkommen "hem"! Fia

Anli

I dag har jag gång på gång upprepat för mig själv "ostbågar o the, ostbågar o the, ost..." Så nu har jag hjärntvättat mig själv och ikväll blir det inget annat! Och åh vad det ska bli skönt!

Sitter på tunnelbanan på väg hem nu, klirret i flaskor i påsar som folk bär hem är öronbedövande (för mig)...."klirr, klirr, klirr, nu är det äntligen fredag och belöningen är här! Vin, god middag och slappna av efter en tuff arbetsvecka".
Själv bär jag en påse med ostbågar men faktiskt... ser fram emot denna helg, över att kunna se mig själv stolt (och pigg) i spegeln i morgon bitti. Ser fram emot att läsa min otroligt spännande roman innan jag somnar, klar i huvet och inte somna "vintrött" efter 2 sidor. Just det, att läsa innan jag somnar, är en av 1000 positiva saker med att lägga sig nykter. En så enkel sak egentligen, men så härlig...

Trevlig helg på er alla!

m-m

Skönt att höra! Läste ditt förra inlägg, och förstår hur du menar med att inte skriva när det känns motigt. Jag startade upp på forumet för ett år sedan, men slutade skriva helt när jag kände att jag inte klarade av att hålla uppe som jag tänkt mig. Är det duktighetskomplexen som sätter in? Tänker nu att det var ett misstag och ska försöka tvinga mig att skriva även om/när det inte går bra.
Tror att det är vi själv som dömer oss, inte någon annan.

Ha en bra fredagskväll med ostbågarna och ett gott årgångste :)
/m

Nykter i dag

Hej Anli !

Precis, visst är det skönt med vinfri fredag ! Jag förstår precis vad du menar med klirr-klirrandet. Öronbedövande är bara förnamnet. För att inte tala om om man råkar gå förbi Systemet - det är nästan som om det skulle finnas en magnet i dörröppningen som man dras emot. Kan bli jobbigt... Jag försöker att tänka steget längre - tänk OM jag sulle gå in där och köpa en BiB - hur skulle det bli ? Eftersom jag inte kan hålla mig till bara ett glas vin utan dricker tills jag stupar, så vet jag att jag vaknar upp efter ett par timmar och fortsätter. Tills jag stupar näata gång.... Sedan ångesten, abstinensen, illamåendet.... Nää, fy faan ! Så vänder man på klacken och går hemåt utan BiB. Och vaknar på lördag, nykter. SÅ skönt ! Nu ska jag krypa upp i soffan med ett nyinköpt månadsmagasin. Värmeljusen är tända, pläden ligger runt benen och jag känner mig lite småtrött och seg som man brukar på fredagskvällarna...

Ha en skön fredagskväll !

Kram

Hulda