Känns som jag redan tillhör Er här inne. Läst, läst och läst i många månader...tack för all hjälp och insikt Ni alla gett mig, ovärderligt och unikt kunna ta del av missbruket från alla håll.
Tackar ödmjukast!

Har varit på väg skriva många gånger men det var tydligen först nu det lossnade.

Har ett virrvarr i kropp och själ samtidigt som jag är fullständigt klar över vad som måste göras...

Istället för att berätta vägen hit så dyker jag rakt på mitt akuta behov av rådgivning.

Min man behöver hjälp, vill ha hjälp och åkte självmant akut till beroendemottagningen för få just hjälpen. Detta hände för 9 dagar sen.
Han var full men inte redlös trots sina 1,8 promille. Allt rasade för honom denna dag och jag befann mig och befinner mig utomlands pga jobb.
Väl inne hos läkaren fick jag ett telefonsamtal, med högtalare på, där jag möts av en arrogant skötare som undrar vad min man vill. Jag sa att vad de än gör så skicka inte hem honom igen eftersom jag är rädd han kommer göra sig själv illa! Riktigt illa!
Jag kunde för första gången på länge andas ut och känna att han äntligen har proffs runt sig..........
Falsk trygghet! Morgonen efter får jag klart för mig att de sänt hem honom mitt i natten trots att han bönat och bett om att få stanna!

Jag har redan tidigare fått en bra kontakt på ett beroendehem och ringer dem. Han blir hämtad till informationsmöte och vill bara bli inlagd.

Det finns, som ni kloka människor här redan förstått, en lång historia bakom allt detta. Min fråga är :

Hur mycket ska jag trycka på soc och läkare med allvaret för att de ska förstå? Hur mycket är de generellt invaggade i rutiner och glömmer individens unika behov?

Min man har varit i rullarna flertalet gånger och vet mer än de som utreder honom.....hur ska jag göra? Legat lågt en vecka men vill skrika, stampa och banka in i människorna runt om att det är bråttom! Det funkar inte med öppen vård och beroendehemmet säger detsamma. De menar han behöver läggas in en månad plus fördjupning.

Varför blir han mottagen med arrogans när han verkligen vill ha hjälp?
Hur kan jag hjälpa?

Gråter och lider med honom och samtidigt stretar jag mot mitt medberoende....ett liv i himmel eller helvete...svart eller vitt och så far man runt där i den grumliga gråzonen o försöker förtvivlat hitta ljuset och stigen trots de mascarafyllda tårarna....hjälp.....snälla nån där ute...måste ju orka...

Läser, gråter, velar, ändrar, börjar nya meningar men....nu blir det sändknappen...

Sorgsen

...vänner!

Jag klurar vidare i min lilla kammare.

Påmindes om några ord just.

Ett strävsamt gammalt par fick frågan hur de klarat hålla ihop sitt äktenskap så många år.
Svaret: jag och min fru har haft turen att inte vilja skiljas vid samma tidpunkt.

nedan inkopierade avsnitt du avser Adde? Jag får inte fram hänvisningar i texten men det här verkar stämma. Tyvärr nämns inte forumet alls - A-hjälpen, A-profilen, självhjälp via KI och facebookgrupper ja. Och det finns ju kvar. Jag vet inte... men för mig verkar det som om Magnus som ansvarig för sidans underhåll också är "lurad"... Nog skulle det sitta rätt med ett klart uttalande här på sidan - vilket Magnus också skrev att han bett om. Fult känns det, nonchalant.

Tidig upptäckt och intervention
SOU 2011:35
Forskning visar att många personer med lindrigare former av alkoholberoende har minst lika stor
nytta av självhjälpsprogram som terapeutledd behandling. I Sverige har det under senare år
utvecklats vissa självhjälpsprogram för personer med alkoholproblem tillgängliga via Internet.
Exempel på statligt finansierade initiativ är Alkoholhjälpen och Alkoholprofilen, vilka drivs av
Folkhälsoinstitutet respektive Systembolaget. Det finns också stöd till självhjälp via telefon, bland annat Alkohollinjen, vilken drivs av Karolinska Institutet och finansieras av Stockholms läns landsting
och staten via Folkhälsoinstitutet.

När det gäller missbruk av dopningsmedel finns Dopingsjouren vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Genom Dopingjouren kan personer med egna missbruksproblem och anhöriga få
information om konsekvenser av dopningspreparat och enklare råd. Verksamheten finansieras av staten genom anslag från Socialdepartementet och Kulturdepartementet.

Antalet personer som använder nämnda informationsmöjligheter och stöd till självhjälp har ökat över tid.

Utredningen bedömer att stöd till självhjälp via Internet, och även i vissa sammanhang gruppsamtal via facebook, samt telefon är ett viktigt komplement till mer traditionella former för rådgivning
och behandling genom personliga möten. De nya formerna för stöd till självhjälp kan sannolikt också bidra till att vården når fler socialt etablerade personer med missbruk eller beroende, inte minst gäller detta de 330 00 personerna med alkoholberoende.

Utredningen anser att det också bör finnas motsvarande stöd till självhjälp för personer med missbruk eller beroende av läkemedel, narkotika och dopningsmedel. I linje med detta har utredningen i kapitel 6 föreslagit att det nya nationella kompetenscentret för läkemedelsberoende respektive dopningsmedelsmissbruk ska tillhandahålla information och råd, bland annat via Internet. När det
gäller narkotika finns relevant kunskap, men organisering och finansiering har hittills inte varit möjlig att ordna. Det borde till exempel vara möjligt att ansluta stöd till självhjälp till en befintlig beroendemottagning. Mot bakgrund av att stöd via Internet och telefon är distansoberoende bör en dylik stödverksamhet vara en nationell resurs och lämpligen finansieras av staten.
Det finns också ett behov av att bättre samordna de olika statligt finansierade insatserna. Detta bör vara en uppgift för den i kapitel 10 föreslagna nationella samordnaren

Sorgsen

Inledningen bör väl räcka att nämna?

2.8 Självhjälp via Internet och telefon

Utredningens förslag: Utvecklingen av stöd till självhjälp via Internet och telefon för personer med riskbruk, missbruk eller beroende ska utvecklas för de fyra grupperna av missbruks- substanser: alkohol, narkotika, läkemedel och dopningsmedel. Samordningen av de olika statligt finansierade insatserna ska förstärkas. Staten ska tillhandahålla basfinansiering av nationellt stöd till självhjälp.

103

Sorgsen

Detta är tidigaste inlägget här, startade forumet då?
Någon som vet?

Sorgsen för utredningens förslag. Jag kan inte se några siffror överhuvudtaget, inte heller sidnummer. Dock, inte heller i denna konklusion finns explicit stöd för just forumet. Jag har blivit skeptisk... / mt

Sorgsen

...är sant mulletant.
Det du plockat fram är den vidare texten under samma kolumn.
Det står inte specificerat men utredningen menar att vi med statliga medel ska ha ett inetbaserat hjälpmedel.
När jag googlade mig fram hit för snart ett år sen fanns inget annat alternativ som var så seriöst, aktivt och heltäckande att finna.

Alkoholhjälpen skriver på startsidan att de ser till att det alltid kommer finnas tillgång till hjälp över inet.
Den nya självhjälpen gick jag igenom, avslutades med en Magnus? Samma Magnus kanske?

Tittade inte så noga på den tidigare självhjälpen men uppfattade den som ingående och att denna säkert är bra också men kändes väl personlig om man önskar vara anonym. Någon som vet och kan jämföra? Ge en liten generell åsikt?

"firade" 5 år nyligen så du har nog hittat rätt där, Sorgsen. Gerhard svarade på en direkt, personlig, fråga vid hans genomgång under träffen på GiG om det var alkoholhjälpen han syftade till i sin utredning och svaret var ett klart "Ja, det är det".

Jag har nog bara ögnat igenom självhjälpen en gång i tiden och har nog ingen speciell synpunkt på den annat än att jag hört fler som haft nytta av den. Är man "färsk", vilsen, och inte vet att andra har samma problem så är det en lättnad att se att det inte är ovanligt med denna sjukdom. En sk ögonöppnare typ Prime for Life.

är just att Alkoholhjälpen finns kvar - med 4 "ingångsrutor"; för anhöriga/närstående, för kompis, för unga anhöriga och en internetbaserad självhjälp (ur minnet men ungefär så). Jag får uppfattningen att innehållet i dem har uppdaterats medan forumet lämnats åt sitt öde. Jag tror säkert att Magnus och ev GL som är närmare oss och "mött" åtminstone Adde är positiva också till forumet som en del i Alkoholhjälpen. Det GL gjort är ändock "bara" en utredning som inkluderar förslag, baserat på forskning. Men varken i underlaget eller förslaget nämns specifikt forumet, endast fb-gruppen som ju aldrig tagit fart, och det som nämns finns kvar. Jag befarar att hela alltihopa seglat vidare och att våra kontaktvägar, Magnus och ev GL, är borta från besluten. Tyvärr, jag har varit fullständigt trygg i forumets pågående ombyggnad ända tills jag var i kontakt med Magnus över fb och fick hans svar. När jag tidigare var i kontakt med Pia H så verkade hon ha noll koll gällande forumet. Adde verkar ha mer personliga kontaktvägar - väldigt tacksamt att du använder dem. / mt

Eken

Tack Sorgsen och alla ni andra som mejlat och tagit kontakt utåt ang forumet!
Jag har använt självhjälpen ganska mycket på sista tiden. Tycker att den kan vara till hjälp om man faktiskt loggar in där mer eller mindre varje dag och reflekterar över övningarna.
MEN utan forumdelen skulle nog endast självhjälpen kännas mycket halv! Precis som Adde skriver är det för alla nya som söker efter hjälp ovärderligt att få läsa om andra i samma situation. Jag tror knappast att jag själv skulle ha orkat fylla i diverse övningar om inte forumdelen funnits att läsa i först.
Så tack igen och håller tummarna för att era påtryckningar ger resultat!

bara tala om att jag använt en del av dina länkar och spridit vidare, Sorgsen :-) Fint att du plockade fram dem :-)

Sorgsen

...nu mår jag sådär. Haft underbara dagar/veckor men igår kväll blev jag trängd!

Maken är hos mig, vi mår bättre än jag vågat tro.
Vi umgås mest med varandra utöver kollegorna. Med dem blir inte samtalen så personliga.
Igår kom min kusin hit och idag kommer fler nära.
Det som stör mig nu är något som jag själv har stor del i.
Jag har sagt att jag inte tänker ljuga om makens alkoholism.
Igår kom mer direkta frågor som "har du semester nu eftersom du kan vara här"
Inget som störde mig att det blev halvlögner från maken. Jag teg!
Det kan kvitta inför dem vi kanske träffar en gång om året. Men om några timmar dyker mina syskon och barn upp.
Jag vägrar ljuga in mig inför dem!
Jag vill inte viska i örat till dem heller, om hur det egentligen är!!
Hur f-n gör jag nu?
Maken är nykter, varm, snäll, omtänksam...allt gott...jag vill ju inte ställa mig framför honom och alla och peka finger åt honom.
Jag är så stolt över honom, vi har tillsammans börjat få ordning på samtal och öppenhet.
Ska jag bara släppa detta de få dagarna alla kommer till annat land för fira min födelsedag?
Vi mår ju bra och maken dricker inte och är fräsch och klar i huvudet...
Jag vill ju inte stå och peka finger åt mannen jag älskar. Han har ju precis vänt sitt destruktiva liv. Hur gör jag nu???

min inställning klar från första början :

JAG skulle stå för all info om MIG själv !

Självklart fungerade inte det utan det snackades OM mig men inte MED mig och jag blev förbannad och skällde på berörda inom familjen.

Och det där är fortfarande viktigt för mig, JAG ansvarar för MITT liv och vill själva svara på frågor eller undringar om det. Jag behöver inte tolkhjälp !

Trots (eller kanske tack vare...) att jag är alkis så är jag ändå en människa som idag kan stå för mina handlingar och det stärker mig och min självkänsla. Och jag kan idag välja om jag vill svara på en fråga eller neka om jag tycker den är tokdum. Jag varken behöver eller vill ljuga så då är det enklare att säga som det är. I 99 fall av hundra är frågestunden över efter mitt svar :-)))

Grattis i förskott !! Kram ♥

Sorgsen

...kära ni.

Jag har haft min inställning och åsikt klar.
Lite som Adde att han får själv säga vad han vill/när/om. Jag har samtidigt sagt att om någon frågar eller situationer uppstår så kommer jag aldrig ljuga.
Svepande svar inför kollegor eller andra gör mig inget. Varken jag eller maken gräver ner oss i ingående förklaringar så det är och har alltid varit lugnt. Däremot nu när mina allra närmaste är här och umgås i flock över dygn så blev jag trängd när första kvällen blev semestersnack som vit lögn inför bekanta. Oförargligtoch oproblematiskt med dem men jag vill ju inte ljuga inför mina barn.

Inget mer har hänt och vi umgås och mår allihop så livet fortsätter på den ljusa stigen och vi njuter varandra.

Kram på er

Sorgsen

...som vet efter sängvältarförsöket är här med sin familj och spänningarna vid förra mötet med maken är som bortblåsta. Ville bara tillägga det! Är så glad och lyckligt lottad över min icke fördömande familj.

Ny kram

Sorgsen

...tack flygcert.
Hade någon frågat mig för en månad sen hade jag inte kunnat drömma om att det kunde kännas så här.
Nu är jag lycklig!

Sorgsen

Här lite nytt att vänja sig vid!
Det var välkommet, efterlängtat och jag är övertygad om att många kommer finna hjälp och tröst.
Tillsammans i anonymitet är det enklare vara helt öppen och ärlig mot sig själv.

Ska klura ut hur jag kan vända så senaste meddelandet visas först, nån som vet?

Kram