ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

Pontus

Jag blir verkligen imponerad av din styrka i kampen. Nu kanske din man åxå får sig en tankeställare
även om det är han som borde bo i stugan. Jag känner verkligen med er som bor i A sällskap.
Tänkte skriva tidigare att lämna honom en stund kanske vore bra för dig, att inte behöva ha denna
extra börda med lila påsar framför näsan. Men ides inte. Du är en jävligt stark kvinna de må ja säga.

FylleFia

Inte stark idag Pontus! Arg som ett bi sitter jag här i min lilla kolonilott. Jag vill ha en varm dusch. Ja, men det löser jag. Snart öppnar badet. Men, men jag vill också ha ett glas vin. Tre dagars ledighet sänder fel signaler till mig. Jag hinner både fyllna.och nyktra till. Jag tror jag måste ut och gå i timmar idag. Antabusen redo i glaset framför mig, men jag vill inte ta den. Jag är inne i en tycka synd om mig själv period. Vill inte alls se världen. Inte vara nykter och tvingas vara FörnuftigaFia på jobbet. Nej, jag vill supa och slå min man. Gärna med något hårt. Så ska jag göra det. Nej, ska svälja antabusen och ta en vända runt sjön. Två timmar ska väl lugna ner mig? Duscha, gå, bita ihop. Tänker reklam, tänker; Just do it!

FnurreFia

markatta

Pontus. Du är stark Fia. Det är starkt av dig att inse dina egna begränsningar och bo ett tag i stugan. Det är starkt att inte fly sina känslor, att istället sätta ord på dem som du gör här ger dig större möjlighet att hantera dem. Det är starkt att handla tvärtemot känslan när det är nödvändigt(som med antabusen) och istället låta förnuftet tala. Ibland är det starkt att visa sig svag.

Kramar!

FylleFia

Stärkt av era kramar ska jag ta en ny promenad! Detta forum är starkt. FulaFia ville gå hem till skjulet och hämta plånboken. FinaFia säger att vi ska ut och gå och senare plantera. Det är väl det man har en kolonilott till? Inte supa och grilla. Plantera. Kanske lite sent för i år men jag ska ge det ett försök. Någon som känner till senplanterade växter? Nej, nu tänkte jag inte på mig själv. Nästan 50 innan jag växte utan jag tänkte mer riktiga blommor. Astrar blommar väl sent? Jag vill ju vara en skogsviol men tänk om jag är en skitful aster? Orangebrun liksom?

FröFia

FylleFia

Folietanten här! Så kommer maken på besök. Jag överdriver säger han. Jag är ju ingen alkis, kan ju bara sluta dricka om det är obehagligt och inkräktar på mitt liv.. Jag tänker att han kanske är en smula slö? Sluta dricka? Bara? Som jag slåss mot detta begär för att mötas av totalt oförstånd från min make. Nej, han är ingen dålig man. Varken slåss eller super okontrollerat. Fast det sista har jag börjat tvivla på lite. Varför är det så viktigt för honom att jag kan ta ett glas vin, en öl, vara som folk? Så nu skickade jag iväg han och inser att han hon kommer att dricka och prata skit om sin elaka fru ikväll. Det känns så hemskt att han inte kan ta mig på allvar? Han verkar verkligen tro på fullt riktigt att hans fru inte är alkis! Mista jobbet? Antabus? Arg jämt? Inga signaler?

FeastyFia

FylleFia

Krokus sa grannen! Ännu en tokfan tycker jag. Mycket kan jag inte men krokus är väl en vårblomma? Eller kanske inte, säljs inte de illaluktande varelserna även till jul? Ska nog satsa på astrar.

Fia

FylleFia

Så rasade allt igen då. Föll igår. Eller det är väl fel uttryck. Inte ärligt. Jag valde att falla igår. Trots antabusen så var det något i mig som sade: Passa på Fia! När blir du ledig igen i tre dygn. Så jag valde att åka hem, vet ju att mannen inte backar. Snarare blir han glad när jag uppför mig som normalt folk. Det vill säga super till på helgen. Katasrof blev det. Först smuttade jag försiktigt försiktigt. Ville inte ha en Antabusreaktion. Sen gick det "bättre". Bara hällde i mig. Samma i morse när jag vaknade men ångest. Smutta, smutta, hälla, hälla. Sen gör jag dessa knäppsaker när jag är full. Inte bara ringer nära och inte fullt så nära. Jag stjäl! Inte för jag behöver utan för att jag kan. Imorse har jag redan lyckats plocka på mig en klänning, en kvällstidning och ett paket toapapper! Nu undrar ni hur man stjäl toapapper. Jo, genom att stå med det helt öppet under armen och låtsas att man har glömt att det finns där.

Nu sitter jag här i solen och undrar om, bara om jag ska ta en runda till bolaget. Eller plantera lite blommor. Men det känns inte ok att plantera när kallsvetten rinner över ryggen. Bolaget? Eller dyrt vin på krogen. Vin idag och arbetslöshet på måndag? Ja, inte fan är det lätt att vara alkoholist.

FuckedUpFia

Grodan

Känner igen mig i dig Fia på flera sätt. När jag dricker har jag en tendens och sitta och ringa folk. Djupt skämmigt efteråt om dom inte dricker själva. Har druckit på antabus - men det är inte kul. Min läkare blev mycket upprörd när jag berättade och det blev en fråga om att vägra skriva ut antabus till mig eftersom han menar att det är så farligt. Man kan exempelvis dö i sömnen!

Lämnade min exman på grund av att han inte såg att vi båda hade alkoholproblem. Det var några år sedan och han har inte ändrat inställning. Dricker varje dag men har inga alkoholproblem och jag som dricker något mer sällan 4-5 dagar i veckan har enligt honom absolut inga alkoholproblem. jag skiter i honom. jag vet vad jag vet och nu vill jag bli fri! Kom igen Fia.

Grodan

Anli

Hur går det för dig nu när det gått några dagar? Återgick du till planteringsplanerande eller vann vinsuget? Hoppas du kunde stå emot och är tillbaks där du var innan!!
Du har verkligen kämpat så hårt och bra och jag blir otroligt impad av dig!! Herregud, om du till och med "bosätter" dig i kolonialisten utan el och vatten för att komma i från frestelsen som finns hemma, så visar det verkligen på jäkla viljestyrka. Jag tror på dig! Verkligen! Du kommer greja det här!

För mig går det inte alls. Trots mitt "tappra" kämpande med att hålla fasaden uppe så inser jag att den troligen börjat rasa...rejält. Kan nog inte längre intala mig att ingen misstänker. Öppnar man dörren för sund, trevlig granne som vill låna lite grejer till kakbak och stinker (måste jag ju gjort) vin en måndagskväll så är det nog rätt glasklart. Skäms så jag vill sjunka genom jorden, säkert syntes det på mig också. Och sådana saker händer allt som oftast, så nu är det väl inte långt kvar tills jag blir känd i kvarteret som "hon i vita huset som verkade så trevlig, tänk att hon är alkis".
Jag är så jävla trött på detta! Vill helst bara dra i väg ensam (har ingen kolonilott dessvärre ;)), långt ifrån stan, människor, vin, slänga bilnycklarna i sjön så jag inte kan åka någonstans och bara låta bli/ej ha möjlighet att dricka. Men det funkar ju inte...måste lösa detta på annat sätt. Det värsta är att jag inte ens känner att jag vill tillräckligt mkt just nu. Jag borde vilja mer, spec nu när det börjar gå utför ordentligt. Men jag får väl tvinga mig själv helt enkelt, så här kan det inte fortsätta. Jag VILL INTE göra bort mig mer. Får helt enkelt börja med antabus på "riktigt". Inget "jag hoppar bara över i dag..." Utan verkligen ta tag i detta! Det måste bil en nykter sommar...

Kram på dig!

Anli

Hej Fia,

Inget inlägg sen "så rasade allt...". Hur mår du och hur har det gått? Tänker på dig.

Kram

Anli

Hur har du det? Skriv en rad om du vill/orkar, skulle göra mig glad! Här går det inte alls bra :(, katastrofalt rent utav utan att gå in på sorgliga detaljer. Men har förhoppning om nya tag, börjar om på onsdag (ska bort i morgon och klarar det ej då). Vill försöka ha en bra närvarande sommar!

Kram

Villervalle

Hallå! Har sommaren fångat dig helt och hållet? :-)

Villervalle

Hallå! Har sommaren fångat dig helt och hållet? :-)

FylleFia

Tillbaka i det vita. Efter ett riktigt ras i våras och juni var heller ingen lek. Slutade skriva och läsa här eftersom jag skämdes. Skämdes för att jag avslöjat att jag var lite kleptoman. Drickandet skäms jag också för, men inte här, inte bland er. Så vad har hänt? Åkte på en tre veckors charter med mannen. Det gick inte bra dryckemässigt. Två vita dagar lyckades jag få ihop. Varav den sista var skitsvår då maken ville ut. Han har en idé om att man inte kan äta nykter på lokal, lyckades förhandla mig till take-away. Sen kom vi hem med väskorna fullastade med billig (?) alkohol. Ett dygn gick bra, men när maken korkade upp den tredje flaskan så fick jag nog.

Bor åter i kolonistugan och kämpar för att inte dricka. Jobbet börjar på måndag igen och denna gången ska jag inte supa bort det. Funderar mycket på om jag ska lämna maken för gott? Känns kluvet. Han är en snäll, fin man men han dricker. Jag kan inte leva nykter brevid en man som dricker. Eller kan jag? Tänker mycket på Stigsdotters och Santorinis ord om att hitta en ersättning för alkoholen. Vad har jag? Jo, jag gillar att läsa. Tur för mig eftersom TV går bort i kolonistugan. Men annars har jag inga intressen. Mat och god dryck skulle jag väl svara vid en fråga, men sanningen är ju att jag skiter i maten.

Hur som helst, har min andra nyktra morgon idag och fler ska det bli!!! Tack ska alla ha för uppmuntrande pep och förfrågningar om min ringa person. Jo, jag skrev ringa med flit, för sen i julas har jag lyckats gå ner en tio kg. 54 nu! Det är jag stolt över men inte mycket annat.

Full-i-fan-Fia

markatta

Det är ju bra och stort att du vågat vara ärlig här. Fortsätt med det. Tänker att många här har gjort långt mycket värre saker på fyllan än att sno med sig toapapper från ICA, sådant som är ännu jobbigare att berätta om som att ha sårat sina nära, sina barn, med sitt beteende.

Jag har också lite av ett kleptomandrag, du är inte ensam om det. Visst, förr när jag var yngre och hade dåligt med pengar så snodde jag ibland mat. Just det skäms jag faktiskt inte för, även om det kanske inte är vad jag berättar i fikarummet på jobbet. Däremot har jag, i nutid, plockat på mig kläder som jag egentligen inte behöver. Ibland finns det någon tröja de missat att larma. Jag ser nog ut som en "vanlig" tjej, alltså ingen som det står skrivet "snattare" på i pannan. Det handlar då bara om att få känna kicken, känna adrenalinet strömma till, när jag går ut ur butiken. Jag har alltid sökt kickar på olika sätt. Klart jag skulle skämmas som en hund om jag någon gång skulle bli ertappad. I en sådan liten stad jag bor i så är ju det här beteendet egentligen socialt självmord. Men jag märker att ju bättre jag mår desto mindre söker jag mig till sådant.

Du behöver ju inte bestämma nu om du ska lämna din man för gott. Nu när du kan vara i stugan så kanske det räcker med att du säger till honom att du bara vill träffa honom när han är nykter? Då kan du ju ta den här tiden och se hur er relation fungerar på det sättet, ses på villkor du är ok med. Tycker han att det är ok att du måste bo i kolonistugan för att han ska kunna dricka? Du har tidigare skrivit att det är du som har alkoholproblem och inte han men jag tycker att det låter som att maken också har problem med alkoholen om han är beredd att driva sin älskade ifrån ert gemensamma hem för att skydda rätten att själv kunna dricka.

Jag är glad du är tillbaka Fia.
Ta hand om dig

FylleFia

Blev glad över era kommentarer och skönt att veta att jag inte är ensam med min kleptomani. Stal en skål på hotellrummet och maken blev så arg när vi kom hem och han upptäckte det. Jag vet inte ens varför jag gör det. Jo kicken då, för att jag kan. För om det är något vi har i överflöd hemma så är det fula skålar - inte alla stulna.

Markattas ord om maken svider lite, men det kan jag ta då jag tror att det ligger en sanning i dem. Min man har nog alkoholproblem han med, fast han ser det ju inte som ett problem. Och när jag läser anhörigsidorna så känner jag inte riktigt igen mig. Min man är aldrig elak på fyllan. Ja, inte nykter heller. Kanske lite dryg, men inte enbart mot mig. Mest bara snäll.

Jag tror inte han fattar hur dåligt jag mår av bådas drickande. Jag försöker förklara och han tycker att jag överdriver. Att jag är mitt vanliga kaos-Fia och inte behöver tas på allvar. Jag skriker och gormar och ja, jag tar antabus igen. Litar inte riktigt på mig själv annars.

Koloniboendet har sina nackdelar. Vaknade nyss av att andra alkisar (nej, jag känner inte dem) smög omkring här i Tanto och på med ljusen. Pratade högt för mig själv för att få dem att tro att jag inte var ensam. Kände mig fånig. Och förbannad. I natt var det ok att vakna, men imorgon natt? När jag ska prestera på jobbet? Nåja ska i alla fall bo kvar här ett tag. Jobba och tänka över mitt förhållande till både alkohol och make.

FörvirradFia