ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

vill.sluta

Måste vara riktigt skönt, du skall se att nu har du flyt i tillvaron och det mesta konmer vara/kännas lättare.
Jag är glad för din skull :-)!
Du sprider glädje här, fortsätt med det!
/A

FylleFia

Tack! Nu ska jag ut och powerwalka. Gnugglåren ska bort. Snart sommar. Ifjol satt jag med vin i en cocacola flaska på stranden. Inte ens då kunde jag låta bli. Nu är jag även arg på mig själv för att jag inte passat på och njutit av min arbetslöshet. Ja inte njutit för det är ju stressande, men att jag inte passat på göra saker. Har bestämt mig för ett nytt nick.

FriaFia

markatta

Grattis till jobbet!

FriaFia, det var ett väldigt fint nick tycker jag. Du verkar vara inne på ett positivt spår. Heja!

Sorgsen

..till jobbet Fia!

Mina tankar började spinna när jag läste de senaste inläggen här.

Att söka skuld är ett evighetsarbete och inte särskilt gynnsamt.

Visst, om man/jag vet man/jag gjort orätt så är en ursäkt på plats, men att gräva och grubbla i dynga tror jag inte på. Lär av felen och försök göra bättre nästa gång. Det tror jag på. Om man/jag hakar upp sig/mig, sök hjälp! Lägga skuld på andra ger kanske tillfällig tillfredsställelse men man/jag gör bäst i att undvika hamna i samma fälla igen oavsett vem som bär skuld. Energin jag har försöker jag styra så gott jag kan och det går oftast ganska bra.

Vi är alla olika och därmed också behoven. Ordval och kommunikation är också väldigt "lokalt". Arbetsplatser, familjer, offentliga tal, slutna samtal, alla platser har egna gränser och formuleringar. Tonen i det skrivna kan ibland missförstås och styrs av många faktorer.
Jag brukar alltid tänka att de som känner mig vet eller frågar. De som vill lära känna mig visar intresse. De som vill missförstå eller tror sig veta mår förmodligen bättre i någon annans sällskap.
De gånger orden hugger tag i mig, gott som ont, så finns svaren inuti mig själv.
Några få formuleringar irriterar mig och det är förmodligen från samma människor som inte blir fångade av mina ord.
Det respekterar jag fullt ut. Det är ju så, inte alla på gatan har jag lust bjussa hem på kaffe ;)

Dig bjussar jag gärna Fia ;)

Lycka till med allt

FylleFia

Sista vardagen i "frihet". Precis när jag börjat att uppskatta att ha Stockholms innerstad för mig själv på vardagsförmiddagarna. Att handla och promenera för mig själv när bara en och annan pensionär, lattemamma och alkies syns till. Att man aldrig kan vara riktigt nöjd. Men ser framemot att börja arbeta igen. Ha en egen riktig inkomst istället för bara A-kassa. Känns som jag snyltat lite på mannen och. Inte lätt att kräva en massa som att inte handla hem när jag har slagit ur underläge. Nej, han har aldrig sagt något, tvärtom. Känslan är helt min egen. Antabus nu på morgonen trots att jag känner mig stark just nu så vill jag inte riskera mer än nödvändigt. Fast jag såg ju att jag kunde dricka trots antabus för några veckor sedan. Är väl olika det där. Kanske är det placebo jag får? C-vitamin brus?

FriaFia

FylleFia

Inser att även promenerar gör jag på ett missbrukarvis. Allt eller inget. Nu har jag tokgått fort, fort i drygt fyra timmar. Skönt trött, men ändå känns det lite koko. Hittar ingen mellannivå i någonting. På mitt förra arbete var jag antingen sjukskriven för fyllerelaterade krämpor eller så överpresterade jag. När jag städar, äter, läser, tittar på tv så är det samma sak. Allt eller inget. Sover antingen ett par timmar eller tolv på raken. Undrar om jag inte är lite manodepressiv? Då får jag ta det, hellre lite instabil än full. Ser mina fyllgubbar utanför Bolaget på väg ut. De ser ledsna ut. Klockan är inte ens nio. När jag återvänder från min runda är det full fart och ölburkar i solen. Bor precis granne med Bolaget. Inte så optimalt för en alkoholist kanske. Det gör mig så ledsen att se dom, samtidigt som det skrämmer mig att jag är så nära där själv. Hemlös, tandlös, skränig, smutsig med ett enda mål: nästa klunk.
Bäst att ta fram självhjälpen och jobba på mig själv.

Fia

Fia har jag känt flera gånger de senaste månaderna. Jag hade brutit armen och var tvungen att ta taxi från bolaget. Där stod jag och väntade bland de andra gubbarna, och jag insåg att fy faan, jag kan vara där plötsligt en dag utan att jag fattat hur det gick till. Det var en skakande upplevelse att på allvar inse att det kanske är väldigt lätt att gå över den där gränsen, plötsligt blir man av med jobbet eller något annat och så går det över styr. Jag brukar träffa två män som jag kände tidigare, och som under många år varit över gränsen. Det är så deprimerande att se dem nästan varje dag på stan, mer eller mindre påverkade men alltid lika sorgliga. Är dom inte påverkade ser dom ledsna ut, eller jagade och stressade för att så snart det är möjligt få tag i dagens ranson. Och allt för att man håller fast vid illusionen att alkohol är något positivt, värt att hälla i sig.
Fenix

markatta

flera av de nyktra alkoholister jag känner gjorde samma sak som du gör nu, tränade, gymmade, power walkade, cyklade som tokar, när de blev nyktra. Många har fortsatt att träna men minskat i intensiteten. Det tar nog ett tag innan man har lärt sig att hantera sina känslor, nyktert, och fysisk träning är ju en form av ångesthantering.

En kompis till mig som har haft alkoholproblem och stora problem med övervikt sedan tonåren, är nu sedan 7 år nykter och arbetar som personlig tränare!

Nu säger jag ju inte att du måste bli PT men fortsätt att tok-gå du. Fysisk träning gör det lättare att sova bra, äta bra, slappna av och respektera sin kropp. Alla dessa delar lär ju underlätta i att hålla sig nykter.

Jag tror på dig!

FylleFia

Utanför Systembolaget. Återkommer till det. Fenix, även jag hade en sån bekant. Kvinna i detta fall, vi följdes åt som bekanta i krogvärlden för ca 25 år sedan. Hon gick ner sig bra snabbt, brukade möta henne på stan. Så ledsen, så smal och så kränkt. Tufft liv för alla men kanske ännu värre för en kvinna som säljer sig själv för att få smaka. Men för ett tiotal år sedan försvann hon. Tyvärr anar jag att det inte var till en ny stad med ett nytt liv. Utanför mitt bolag känner jag igen de flesta gubbar. Samma varje dag, dock ej Anders Halldén alias Kramgubben som vill.sluta var en bortglömd bekanting. Nåja, ibland ser jag någon ny och de blir yngre och yngre. 30-åringar som sitter på en bänk. Ibland försvinner säkert någon, men det ser jag inte. Förnekelse kanske? Förstår att du måste ha haft kluvna känslor där utanför bolaget när du väntade på din taxi. Dels undran om du ser ut som en av "de där fyllona", kanske lite skam. Men framför allt panik när insikten slog dig. Hur nära en del av oss balanserar. Det är därför jag tror att detta granne med bolaget även kan vara bra för mig. Jag påminns sex dagar i veckan om jag går ut. När jag själv dricker som värst så går jag inte ut. Usch, jag skulle platsa i gänget efter ett par dagars vinande. Men än så länge har jag det mesta kvar så nu måste det bli ett stopp. Nu ska jag ut och gå. PT är ju mitt nya mål, haha! Ensam, mannen fick sin sexpack öl igår. Först till maten, sen ensam framför Let's Dance. Vad ska man säga, hans sätt att koppla av. En öl kvar i kylen, men den lockar inte. Är förresten ingen öldrickare förrän jag redan är full, då går allt ner. Vin lockar mig, det blir ett snabbare rus och man blir inte lika mätt. Faktum är att när jag är i en vindimma så slutar jag äta efter ett tag. Någon annan som reagerar likadant, slutar äta?

FriaFia även idag! Önskar er alla detsamma!

Sorgsen

...jag ska akta mig för skriva om min man, jag är ju här för min skull.
Men, så som jag sett maken, känner jag igen mycket.
Han balanserar/ade på kanten, nästa steg vore bänken.
Han åt inte när han drack, först för drickat var viktigast, sen för magen inte tog emot föda.
Han gick sällan ut, om inte det var för få sig mer alkohol.
Då fick den som mötte på trottoaren sig en dräpare kastad i ansiktet, han var skränig.

Nu ser han AAmedlemmar som tar sig återfall och hur de kämpar sig tillbaka.
Det ger honom ytterligare anledning låta bli ta första glaset.
Han är i inledningen av sin nyktra tid och kämpar på. Det gör honom stolt, och mig.
Han har nu vänt inriktning mot oss, vänder inte ryggen åt mig. Det gör oss båda gott.

Livet är vad det är, inte ofta rosa moln, inte ständig eufori, inte alltid tre-rätters och puffade kuddar i soffan.
Det är en lång promenad med gnugglåren, det är sug efter socker eller alkohol, det är önskan om guldgruvan...att njuta kontakten med låren, njuta kunna låta bli sockret eller alkoholen, att gå till jobbet för få en del av guldgruvan som är livet. Allt det där vanliga som är så lätt glömma uppskatta.

Önskar dig en fortsatt bra lördag

FylleFia

Jag är glad att du delade Sorgsen. Förstår att det var svårt för dig att lämna ut mannen, men det betydde mycket för mig att se att jag inte var ensam.

Fia

markatta

Jag undrar en sak. Finns det någon anledning till att du skrivit ut hela namnet på den sk Kramgubben?

FylleFia

Hej Markatta! Nej, det finns ingen anledning alls. Jag vet att man inte ska det. Men för mig är han A.H för det var så han presenterade sig. Bara det var ju trevligt att presentera sig. Men du har rätt, ska inte nämna namnet igen.

Fia

FylleFia

Dag tio, tror jag. Räknar inte så noga längre. Har allt för ofta fallit igenom. Humöret är uselt. Så arg, så arg. Antagligen eftersom det snöade i morse och jag inte fick min promenad. Borde ha gått ut ändå eftersom det lugnar mig. Tittar på mannens kvarvarande öl i kylen och tänker att en öl skadar ju ingen. Men tog min antabus i morse och även om jag inte känner mig stark idag så ska jag fixa detta. Imorgon väntar ett värdigt arbetsliv och jag kan, jag vill, jag ska!

FnöskeFia idag - lättantändlig.

Sorgsen

...ju ut mannen i min berättelse men hur och vad han gjort, hur han mår och varför kan jag ju egentligen inte veta.
Jag vet bara utifrån det jag ser, hör och kan uppfatta. Det jag menar.

Tack för du läser min tråd och att du skriver, det betyder mycket. Dina tankar och berättelser gör att jag förstår min man bättre.
Den dåliga självkänslan du nämnde i Lejonets tråd ser jag lysa igenom ofta hos maken. Trots att han har så mycket andra människor önskar och strävar efter.

Alkoholen är ett dödligt gift och min man gör nu sin tredje behandling i sitt liv, första som dryg 20åring. Nu när jag fått mer information om hans historia så är det ett under han lever. Det tror jag han förstår nu. Just att han hittills haft arbete och lön har hållit honom vid liv. Han har lyckats dölja så enormt mycket för mig trots att jag ser mig som både intelligent och vaken. Han har lyckats prata med alkohol i blodet och jag har inte märkt. Det fick jag en bekräftelse på nyligen, en historia jag drog mig till minnes när jag pratade med hans ex, även många samtal han gjort med sin mamma har lurat henne, då jag vet han druckit. Det var jag övertygad jag hade koll på, tji fick jag ;). Oftast är/var det tydligt, om inte i rösten så hur saker sägs och vad som sägs. Men, han är en förvandlingskonstnär i stora mått. Sista halvåret -12 var däremot katastrofalt, då hade jag känslan det var liv eller död. Det har jag sagt till honom och han har nog fortfarande inte riktigt koll på det var helt så illa. Sjukligt mager, färgskiftningar i huden-njurarna orkade inte rena kroppen, spyor, halsa ren sprit ur flaskan i jobbväskan på väg till jobb. Att va rädd om körkort behövdes inte, det försvann före min tid....jag har många berättelser...men de ligger i den negativa högen-den ser jag som en stor mörk hög med levande organismer-rör på sig och äcklig som fan. Den är fortfarande nära men jag samlar på positiva upplevelser nu. Varje dag tar jag i det negativa men håller mig intill det goda. Den högen växer och doftar gott. Gott föder gott som jag skrev tidigare ;) här trivs jag (och jag vill tro mannen också)

Min man är helt nykter sen slutet av januari, nu pusslar vi för få ihop våra egna liv och vårt gemensamma. Långsamt får det gå, så det blir stabilt och välbyggt.

Lycka till Fia

markatta

vem som gömmer sig bakom alla olika nicks på forum. Kanske Kramgubben själv är/blir en användare eller någon annan i din närhet som läser och kopplar ihop dig med händelsen/namnet. Tänker också på dig så att du kan känna att du kommer vara fortsatt anonym här. Men det väljer du ju själv i vilken grad du vill vara såklart.

Själv har jag "svävat" iväg ibland när jag har skrivit och gått in senare för att redigera bort vissa detaljer som starkt kan kopplas ihop med min person eller folk i min närhet, till exempel ort eller arbete.

Jag tycker det kan vara en svår balansgång mellan att skriva öppet och ärligt om mitt liv och samtidigt värna om min egen och andras integritet. Det känns lättare på ett alanon-möte där jag litar på att det som sägs på mötet stannar i lokalen och hos deltagarna. Här finns det ju så många användare.

Hoppas du inte tycker att jag lägger mig i för mycket.

Ha en fin dag!

Sorgsen

...har jag också funderat mycket över. Jag är inte rädd över att röja vem jag är men eftersom mitt liv involverar andra människor så känns det viktigt vara försiktig.
Jag vet ju att om någon här inne skulle ha en förmodan så är det självklart vem jag är. Men det är ok, jag har inget att dölja, men om mina nära skulle få stå till svars för något vore mina ord här ett minne blott! Jag är, som typ, en människa som vill tro andra om gott, tills jag blir bevisad det motsatta, så jag lever efter det. Allt här inne har hittills bara gett mig gott.

Alanon och AA är ju däremot "säkrare", inget finns på pränt.
Skriften är för mig rent egoistisk.
Här lär jag av och genom andra, att fördöma är att döma sig själv.

FylleFia

Anonymitet tror jag är A och O. Jag har gått på AA och jag har sett dessa deltagare på stan. Givetvis säger jag inget, men jag är inte dummare än att jag inser att även de känner igen mig. Kanske där Kramgubben kom in? Men jag tror inte det. Idag har det varit tufft. Mannen och jag har bråkat om hans ovilja att ge upp ölen. Men jag ser ju att jag innerst inne bråkar om att han får, men inte jag. Jag önskar så han kunde låta bli när jag är så trasig. Han är ju inte sjuk utan bara bekväm som jag ser det som. Men vad vet jag? Karln kanske är råalkoholist? Har insett att vi kommer i många skepnader. Tack för era tankar Markatta och sorgsen. Det ger mig perspektiv och en vilja att fortsätta att vilja förändra. Jag är en sur tjej, men jag har planer på att låta min illvilja och styrka verka för det goda. Jag ska inte muttra på stan och jag ska vara nykter. Stora löften för mig.

FörändradFia

rätt ofta, kort stubin och blir vansinnigt arg ibland. Har i mitt fall mer med åldern att göra tror jag eller tillvarons förtretligheter. Det här med anonymitet ja. Jag är nog inte en sån som skulle sitta i TVsoffan och berätta om min nykterhet, om nu nån skulle fråga, hehe. Jag vill inte ha alkohol alls i min identitet, alltså inte nykter alkoholist. Nej. Jag dricker inte alkohol längre bara. Så vad? Jag röker inte heller!
Bra jobbat Fia, gräla på och gå i timmar men drick inget, ok!

tjejer! Du kan ju FriaFia gå tillbaka och redigera bort det där namnet. Eftersom du ÄR FriaFia gör du förstås precis som du vill:) Kram på dig! / mt