av FylleFia

ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

markatta
sön, 2013-06-30 - 13:02

Det var inte min mening att såra med mina frågor Fia. Jag vet ju heller inte så mycket om dig eller din man. Jag har själv varit i en situation då jag "drivits" från mitt hem för att jag inte klarade att vara i närheten av sambon när han drack. Ett tag var det till och med en överenskommen lösning. Jag sa till honom att jag inte tänkte vara med honom om han drack, att jag då skulle gå, inte lämna för gott bara just då gå bort från hans berusade person. Det ledde inte till att han slutade dricka, däremot till att jag förra sommaren spenderade många nätter i skogen i mitt tält och att han kunde dricka ifred. Det var nödvändigt för mig, för att få ro, liksom det kanske är nödvändigt för dig nu för att inte dricka men jag kan idag se hur sjukt det var att han respekterade min rätt till mitt hem så mycket mindre än hans rätt att dricka. Då såg han ju det som att det var mitt val att gå hemifrån men i backspegeln kan jag ju se att det inte var mycket till val, att jag gjorde det jag måste för att må så bra som möjligt. Idag kan jag göra det i mitt eget hem. Ex-sambon är nykter men än så länge vill jag vara särbo och njuta av att styra helt över mitt eget hem.

Alla som dricker blir inte elaka på fyllan. Man har ändå rätt att sätta gränser för hur stor plats man vill att alkoholen ska få ta i sitt eget hem. Vill du inte ha alkohol hemma så borde han respektera det, tycker jag. För mig är det idag orimligt att rätten att dricka ska gå före rätten till ett liv fritt från missbruk eller medberoende.

Kram

Pontus
sön, 2013-06-30 - 13:22

Det finns inget bäst före datum i denna kamp, bra att du är tillbaka!
Det är nog bra att du får vara ifred och sortera tankar i lugn o ro. Allt känns nog bättre på några dagar när du kommit igång med jobbet i
rätt rythm o gängor. Kram

FylleFia
lör, 2013-07-27 - 16:10

Hej igen! Inte blev jag stött av Markattas ord. Jag är ju inte dum, ser exakt vad som händer med mannen. Han dricker som aldrig förr. Som om mitt val att försöka vara nykter har provocerat honom. Men det är hans val att bli provocerad. Själv jobbar jag på både arbete och nykterhet. Jättemycket att göra på jobbet (så glad att jag har det) i semestertider. Och vem tar extrapassen? Jo FinaFia tackar ja. FylleFia då? Jo, hon slänger ut sitt otäcka ansikte direkt det vankas en ledig dag för dagen efter. Sitter ensam i kolonistugan och suger på vinet. Men det går framåt. Ofta blir det inte mer än tre (låter ju galet mycket i en normalkonsuments ögon) glas och sen sover jag. Men jag är ändå nöjd. Med tanke på att min läkare har semester och jag har lämnat hemmet så tycker jag att jag fixar det någorlunda. Har inte ens blivit arbetslös. Någon skrev om att man måste nå sin personliga botten. Tror jag har varit där. Pontus om att det ej finns något bäst-före-datum. Det tar jag till mig. Men ibland är det så svårt att låta bli vinet. Nej inte ofta, max en kväll i veckan. Inte mycket för en alkoholist men helt klart ett rubbat beteende för en normal person. Att sitta ensam i kolonistugan och dricka. Jag tröstar mig med att jag åtminstone inte har stulit på en hel månad. Ja kanske några plasthandskar på jobbet då. Men de ligger ju i min rock efter avslutat pass. Lättare att stoppa i handväskan än i sopkorgen? Lättare att stoppa i handväskan än i skåpet? Jag vet inte. Vet bara att jag måste sluta med även detta. Ikväll ska jag ändå vara nykter. Efter jobbet gick jag inte in på systembolaget och handlade och nu är det stängt. Men det är lätt att vara kaxig när jag vet att maken har hemma och tar emot mig med öppna armar. Jag vet varken ut eller in? Bara att något måste ske. Detta koloniboende blir ohållbart när vintern kommer. Tänker mycket på Markatta som tältade!!! Hur konstigt är inte det som vi kvinnor utsats för? Nej, jag avskyr inte män, men jag har svårt att se den man som frivilligt backar från sitt revir för att kvinnan ska så chans att leva ut sina drömmar. I detta fall drömmar om sol, sommar och alkohol. Hör ihop för min make. Nu blev det långt och inte direkt sammanhängande. Lite fult också. FaktaFia

Mammy Blue
sön, 2013-07-28 - 10:21

synd att lägenheter inte växer på träd, för då hade mycket varit enklare. Jag har väl tur som har en sambo som underlättat för mej att sluta dricka, han håller sej i sitt hobbyrum och dricker öl.

Bra att det finns systembolag, det stänger hyfsat tidigt, det hade varit fruktansvärt jobbigt om alkoholen hade stått bredvid mjölken i snabbköpet, tillgängligt dygnet runt.

Det där med att försöka ändra på en man, det kan man nog skrinlägga, om man nu inte sätter hårt mot hårt, men det kanske inte är att rekommendera?

Kul att du kämpar på, Fabulösa Fia!
Kram! /MB

FylleFia
sön, 2013-07-28 - 18:33

hihi MB, försöka ändra en man? Nej, riktigt så naiv är jag inte. Jag håller med om lägenheterna. Det är något helfel i samhället när människor inte kan hitta en bostad till rimligt vis. Bäddar inte direkt för att hantera missbruk. Skönt att din sambo har sitt hobbyrum där han kan utöva sin hobby, men hur normalt är detta? Att vi låter kärestans hobby pågå utan konsekvenser medans vi själva kämpar? Jag är så less på de kärestorna, men förstår om man hänger kvar. Det sista man mister är ju hoppet. Är nu inne på dag 8. Hur många dag 8 har jag inte haft? Färre än dag 1. Mitt eget hopp är det lite si och så med. Inser att om jag ska överleva (nej jag överdriver inte) och förbli nykter så ska det tydligen ske singel. Det är tufft men som någon skrev här: Vad är allternativet?

Tänker mycket på er andra i eran kamp. Min vän Anli, min vän MB, Pontus och Fenix. På ett skevt sätt känns det bra att inte vara ensam.

FunderarFia

Mammy Blue
mån, 2013-07-29 - 10:11

så verkar det ju som att din man inte alls har någon insikt. Känner honom inte, men bara det att han föredrar att dricka framför att ha dej hemma .... Suck...! Eller han kanske helt kallt räknar med att du tröttnar på dina "griller" och blir "normal" igen?

Tyvärr så måste man vara egoist i det här, jag sköter mitt och skiter i vad min sambo gör, vis av erfarenhet så kan jag ju inte sluta åt honom, han får klara sej själv. Och så länge det inte påverkar familjen mer än det gör nu, så får han vara ifred. Men det ÄR jobbigt att tvinga sej själv att låta bli att räkna tomburkar och hålla korsförhör.

Du har väl egentligen två vägar att gå om jag ser krasst på det utifrån.
1) Skaffa eget boende.
2) Snabba på processen med att bli helnykter så du har landat i det innan det blir för kallt, sedan kan du flytta hem. Det är mycket mentalt arbete som ska till, ändra tankebanor och så, men jag tror du skulle fixa det faktiskt. Ett halvår nykter nu, och här finns nästan jämt nån påse med öl nånstans, det bekommer mej inte. Grunden lagd med Allen Carrs bok äntligen ickerökare, som jag läst grundligt ett antal gånger, utan att exakt veta, vill jag gärna tro att hans teknik är en blandning av KBT och idrottspsykologi.

Sköt om dej och glöm inte lukta på blommorna!
Kram!
/MB

FylleFia
sön, 2013-08-25 - 06:38

Jag har verkligen luktat på blommorna denna sommar. Men det viktigaste som jag har gjort är att jag äntligen har vågat att lukta på mig själv. Nosat på Fia. Har insett att en nykter FriaFia faktiskt luktar och agerar rätt gott. Jag ser det även i de små tingen i vardagen. Blev befodrad på jobbet härom veckan, det hade inte FylleFia blivit. Men allt är inte solrosor heller. Har nu bott i min kolonistuga mer eller mindre hela sommaren och det börjar bli kallt. Har varken el eller vatten vilket är ok sommartid. Duschar på jobb eller bad, laddar mobil på jobbet. Och föreningen har en allmän pump. Men i höst? Hur länge kan jag stanna där? Det är liksom ingen mysig tillvaro i höst. Just nu sitter jag katt och blomvakt hos en vännina. Här finns varmt vatten och en gasspis. Lyx i min nya vardag.

Att flytta hem till mannen känns inte bra. Men i Stockholms bostadsmarknad finns knappast andra alternativ. Mannen som går på flaskan som vanligt. Det nya är att han har börjat bli otrevlig. Eller otrevligare kanske. Något jag missat när jag själv har druckit. Vi hörs varje kväll och jag hör på hans röst att han har druckit. Jag hör också vad han säger. Allt går ut på vilken elak, självisk bitch jag är. Kanske ligger det lite sanning i det men jag vet att den väg som jag nu har valt genom att avstå vinet är den enda vägen för mig. Jag vägrar ge alkoholen en chans. Jag vill vara fri. Men, men...nästa helg har vi kommit överrens om att jag ska flytta hem. Till det som vill.sluta kallar min "våning". För mig är det snarast en borg. Inte en borg i bemärkelsen "Ditt hem är din borg" utan "Denna borg och denna väktare ska vara din vardag".

När det gäller alkoholen så har det gått bra. Riktigt bra. Har haft ett par tillfällen när jag köpt mig en flaska vin och dragit hem till kolonistugan. Bara för att efter ett eller två glas inse att jag vill inte. Jag orkar inte. Hellre en bra bok. Kanske har jag druckit min ranson? Kanske föds vi med en viss ranson? Jag hoppas det för på det stora hela mår jag ganska bra. Förutom med mannen då. Jag är stolt! Jag är fri. Vad mer kan man hoppas på? Ser här att en massa nya har trillat in och hade jag ett budskap så skulle det vara att- Vi kan förändra våra liv. Alkoholen tog så mycket tid och kraft av mig att jag inte orkade med något annat på slutet. Jag söp bort mitt förra jobb. Där kan vi snacka parkbänksnivå. Men nu lever jag. Inte alltid som jag vill men jag är hela tiden närvarande. Det får räcka så!

Ta hand om er! Nya som gamla vänner! /FF

vill.sluta
sön, 2013-08-25 - 08:43

Vilket avtryck du gjort, från att ha varit lite tvekande skygga Fia som du var precis när du kom hit.
Till denna stolta starka tjej som tar plats på ett utomordentligt sätt i vardagen.
Skaffar arbete och avancerar ............
Härlig läsning.

Även om vi kom på kant med varandra till en början så hoppas jag det är passe nu?
Du är en bra ledstjärna för alla nya som söker sig hit.
Underbart atr det går dig väl. Hoppas det löser sig med boendet för din del.
Nu är du inte någon "FylleFia",
Du är helt enkelt "FANTASTISKA FIA".

Glad för din skull!
/A

santorini
sön, 2013-08-25 - 18:38

Jag är imponerad av din resa och din sommar. Du visar verkligen en stark vilja att sluta med alkoholen och få ett bättre liv. Du kämpar på trots svåra yttre förutsättningar. Jag önskar verkligen att ditt boende ska ordna upp sej. Att din man skulle ändra sej kanske inte är nåt att tro på men man vet ju inte. Du har visat på en otrolig styrka så du löser detta också. Håll fast vid nykterheten bara! "Bara"' ja men du har kommit en bra bit på väg. Ditt svar till vill.sluta är verkligen precis mitt i prick också, du är så klarsynt och välformulerad. Jag tror på dej!

Mammy Blue
sön, 2013-08-25 - 21:55

Jag hade det på känn att du skulle fixa detta, det märks när man läser dina inlägg. Och jag blir oerhört glad å dina vägnar. Grattis till avancemanget! :-)

Att mannen börjar låta sur kanske beror på att han börjar känna sej ensam i fyllediket, han har inget alibi kvar, nån som beter sej likadant? Men vad vet jag?

Jag tror att du har läst på anhörigsidorna också, eller hur? För nu är ju både du och jag "bara" anhöriga, och nu när vi har den stora fördelen av att kunna läsa oss till redan innan vad det innebär att vara anhörig till en alkis, så ligger vi rätt bra till tror jag.

En stor kram till dej,Fenomenala Fia!
/MB

FylleFia
tors, 2013-08-29 - 09:37

Tack Santorini och MB för era svar. Man blir glad när någon "ser" en. Att året har varit tufft kan jag inte förneka men samtidigt har det varit ett intressant år jämfört med de tjugo senaste. Jag har verkligen börjat se saker. Som med maken, att kanske inte är genomgod bara för att han aldrig gjort mig illa fysiskt. Som med mig, att jag kan vara riktigt elak. Som med naturen, på min tomt har jag två ekorrar och de tjattrar som bara den. Jag har börjat undra vad de säger till varandra.

Visst är jag "bara" en anhörig nu och din gissning om att jag läst anhörigsidorna är korrekt MB, jag har verkligen läst. Jag förstår inte alltid för en del anhöriga verkar stå ut med vad som hellst hellre än att vara ensamna. Men jag dömer inte längre, bara accepterar att galenskap kommer i många olika former. På lördag blir det dags för mig själv att flytta ihop med en make som jag kanske inte helt gillar längre. Eller så är det vad alkoholen förvandlar honom till som jag inte gillar. För själva mannen är det inget större fel på.

Blev även glad av Santorinis rader om att jag kan. På ytan kan det verka så, men det finns många många gånger som jag legat i stugan och gråtit. För det jag kallat liv är över. Men även mornar när jag vaknat och mått jättebra. Som Santorini sa det så ångrar jag aldrig att jag inte drack igår.

FörundradFia

viktoria
mån, 2013-09-02 - 23:29

Hej Fia, jag hoppas det är okej att jag hoppar in i din tråd så här? Det är så länge sedan jag skrev något här på forumet (kanske kommer du ihåg att vi möttes som hastigast här), men jag läser då och då, och ikväll har jag ägnat mig åt att läsa din tråd från start. Jag tycker du gjort/gör ett fantastiskt jobb! Jag känner igen mycket av det du beskriver. Även i vårt hem var vi två som legitimerade drickandet för varandra. Jag var den som föll från vårt riskbruk in i missbruk. Och jag var den som bestämde mig för att sluta för att kunna fortsätta leva. Det tog lång tid innan vi någorlunda jobbade mot samma mål, eller ens hade samma verklighetsbild kring vårt leverne. Lång tid. Svår tid.
Jag har eg inget nytt att komma med, allt jag tänker finns redan på pränt, men vårda din egen nykterhet. Du vet själv hur den bäst bibehålls. I vårt fall kom inte makens uppriktiga önskan och löfte om nykterhet förrän jag själv hade levt nykter länge, i närmare 3 år. Bara du vet när det är dags att bryta upp, om det är det, men jag antar att jag vill ingjuta lite hopp - om du nu skulle vilja ha det - om att förändring kan ske. Kram och tack för att jag får dela dina kloka och ärliga rader/Victoria (med "c" ;-)

FylleFia
tis, 2013-09-03 - 06:11

Hej Victoria med c. Självklart minns jag dig. Och jag har även betat av din tråd. Ja, din senaste tråd. Med barnafödande i "mogen" ålder och resten. Blev glad att höra av dig. Riktigt glad. "Glad i hela ansiktet" som MB kanske hade uttryckt det. Dina ord om din man påverkade mig starkt. Du väntade i tre år. Jag tror att jag kanske också kan göra det. För ska sanningen fram så vill jag inte ha en annan man. Ibland smygtittar jag på honom och han är så vacker! Men jag är inte blind, jag ser vad drickandet gör med honom. Det gör honom korkad. Och fulare. Rå i tonen. Men jag försöker låta det passera för om det är något som jag har lärt mig under min forumtid så är det att besluten måste komma från en själv. Så jag väntar. Jag har blivit lugnare. Förut skulle allt ske nu. Så nu nosar jag försiktigt på vardagen. Känner en glädje i att åka tunnelbanan till jobbet varje dag och "känna igen" de som kliver på. Vanliga pendlare. Grått skulle man kanske tycka. Men nu är jag en del i den gråa massan och för mig känns den som en regnbåge. Haha, undrar vad jag kommer att tänka i höst när hela Stockholm klär om till svart? Tack för dina ord V, jag kommer att suga på dom länge. Det finns hopp!

Fia

FylleFia
tis, 2013-09-03 - 09:15

Nu vill jag skriva om min läkare. En helt vanlig snubbe på en helt vanlig husläkarmottagning. Han är bra. Mer än bra. När jag kom ut med min sjukdom - som han säkert hade anat - så var han inget annat än stödjande och krävande. Han sa att jag vill att du poppar upp varje morgon Fia. Före mottagningen och så pratar vi lite. Inte en krona ville han ha för det. Och så blev det. Efter ett återfall när jag var som lägst slängde jag ur mig - Jag är galen, jag vill ta livet av mig! Han svarade att galen det är först när man vill ta livet av någon annan. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg här men jag tror att jag vill visa/peka på att det finns änglar i vården. Läser så ofta om ilskan som riktas dit av andra forummedlemmar (Sorry Adde, har inget emot dig) så jag vill peka med hela handen att man kan få hjälp. Bra hjälp. Så ni som tvekar, dra er inte för att kontakta vården. Dra er inte heller för att söka igen om bemötandet kanske inte blev det ni hoppades. Dom finns där - änglarna!

Fia

Adde
tis, 2013-09-03 - 10:08

ok Fia :-)))

Jag drar inte riktigt alla över en kam och det tror jag att jag skrivit också någon gång :-)

Jag vet också idag att vissa regioner i Sverige har det rejält förspänt med beroendevården och där sjukvårdspersonal är kunnig och kan hjälpa till på rätt sätt. Jag är mäkta imponerad över Stockholm och många kommuner i Skåne och västkusten som är helt outstanding på beroendesjukdomar och mycket beror på intresse OCH hur ledningen agerar och stöttar. Och nu är det framförallt sjukvårdspersonal jag har förtroende för på dessa ställen medan soc-folket fortfarande befinner sig i källaren. I min hemkommun är situationen katastrofalt dålig på alla nivåer och alla inrättningar medan grannkommunen lyser med sitt kunnande. Det finns folk som "emigrerat" dit och fått hjälp !!!

Jag har, som vanlig patient, ställt lite undrande frågor till personalen på min vårdcentral och fått "goddag yxskaft" till svar. När jag då försökt glida in lite på det svåra samtalet så har de elegant glidit iväg till nåt helt annat för att slippa ge sig in i nåt de inte kan. Tyvärr !! Min stora önskan är att det gamla Riskbruksprojektet ska återuppstå så all personal får chansen att få en bra utbildning och kan ställa frågorna. Tanken (vad jag förstod) vid avslutet på projektet var att utbildningen skulle fortgå i egen regi ute på alla enheter men finns där ingen eldsjäl så självdör det efter ett tag eftersom det inte finns några riktiga krav på en fortsättning.

Men absolut att det finns mycket bra människor ute i livet som kan ta stunds fint samtal med en behövande så njut för att du hittat en sån Fia :-)

Fenix
tis, 2013-09-03 - 10:20

kul att läsa om att det går bra för dig! (Kul också att se att Viktoria med c hörde av sig!). Jag och min fru har det nu så bra att ingen av oss dricker, dvs hon dricker när hon vill, men hon gör det inte hemma med mig. Det passar även henne, eftersom hon tyckte vid drack för mycket stundtals, även om hon aldrig insåg hur mycket jag drack vid sidan om. För min del känns det väldigt bekvämt med att vara nykter, tänker aldrig på att vilja dricka, och jag är så glad om det får förbli så. Som många andra här vittnat om som lyckats sluta, så är varje morgon något att fira och att glädja åt då man stiger upp och känner sig nöjd med livet. Nu har jag tom börjat med den populära 5:2 dieten, så det blir ännu en sporre mot ett sundare liv.
Kram alla,
Fenix

Mammy Blue
tis, 2013-09-03 - 10:40

nu är jag "glad i hela ansiktet"!

En hårt kämpande Frenetisk Fia går från klarhet till klarhet!

Dessutom fick jag en stor, stor aha- upplevelse av att läsa Victorias inlägg. Har inte tänkt på det så som hon beskrev, att båda håller på med riskdrickande och den ena glider över till alkoholism och får därefter vänta ut den andre som så småningom kommer glidande nedför i rutchkanan...
Jaha, här står vi då Fia, nedanför utförsbacken och väntar på våra respektive. Man kan ju hoppas att någon av dem inser vad som ligger framför dem och tar hissen i stället...

Kram, kram! Och tack Victoria!
/MB

FylleFia
tis, 2013-09-03 - 12:50

Haha! Jag gillar metaforen med backen. Och tanken på att där står vi du och jag MB. Ser den ena för den andra kana ner. Hoppet väcks, men nej! Inte heller denna gång var det någon av våra gubbar. Men det är inte hela världen för vi håller varandra i handen och glädjs över de som kanat ner. Du är en god vän. Samma gäller för Fenix som jag tycker vara en riktigt vettig människa för att vara man. Nåja, vi får alla våra ok att bära

Fia

FylleFia
tis, 2013-09-03 - 16:40

Har haft en riktigt bra dag idag! Funnit en ny vän (Ja, du Adde) samtidigt som jag har täääänkt att göra rent i kolonistugan. Höststäda men det stannade med tanken. Satt mest i min solstol och slumrade. Toklycklig över att vara ledig en vardag - vilket jag givetvis får ta igen i helgen. Men att jobba helg stör mig inte så mycket längre, tvärtom så ger det mig ännu ett skäl att hålla mig nykter. Nu blir det matlagning. Tänker att maken ska få kalvlever för det är jag sugen på. Dessutom var det prissänkt!

Fia