av Adde

..

markatta
sön, 2013-09-01 - 10:31

så verkar din prognos vara lycklig :)
Bra att du har något att se fram emot Adde. Det förtjänar du verkligen! Och din glädje smittar av sig.

Jag har en utlandssemester inplanerad om några veckor och jag räknar också ner. Det var flera år sedan jag reste någonstans själv. Jag älskar känslan av att uppleva en plats för allra första gången, att allt jag ser ser jag med nya ögon och nya möten sker utan dömande av gammalt bagage eller förväntningar på hur man ska bete sig. Lättare att vara närvarande i nuet, observera-beskriv-delta. Och såklart att vara snäll mot sig själv, äta god mat, insupa kultur och nya människor och bara göra precis vad jag vill i några dagar. Längtar.

Stor kram!

Adde
sön, 2013-09-01 - 11:28

träffar som vanligt så rätt Markatta !
Just det där med nya möten och nya ögon har blivit så viktigt för mig också. Min tid på kammaren tillsammans med flaskan är en så sanlös skillnad mot nu när jag njuter av öppenheten och nya vyer.

Att bara få vara, ta in det nya, välja själv hur dagen ska se ut är en gåva som många fler skulle få sig förunnat. Att få njuta av livet precis som det är här och nu.

Vi har nått fint att se fram emot :-))

Adde
mån, 2013-09-02 - 16:36

gjorde jag nånting som betyder väldigt mycket för mig och som ger mig en sanslös lycka!

Det var många år sedan jag var med om det sist och jag trodde inte att jag skulle få möjligheten igen men efter en del turer så var det dags igen. Det har inget med alkohol att göra annat än om jag hade fortsatt min alkisbana så hade det varit totalt omöjligt.

Märkligt är att det inte ger mig några som helst ekonomiska fördelar men kan betyda mycket för andra och jag önskar så att jag nu än mer kan sprida budskapet så fler upptäcker glädjen av att göra något bra för andra. I tider där allt räknas i pengar oavsett vad känns det extra bra och påminner om min ungdom när jag faktiskt kände på samma sätt. I medelåldern var jag ju tvungen att räkna varenda spänn då barn och liv krävde en god ordning så på nåt sätt är cirkeln sluten.

Jag är tacksam för att jag idag har möjlighet att få uppleva denna fina känsla och det tack vare att jag inte tar det första glaset !

FylleFia
tis, 2013-09-03 - 12:35

Hej Adde! Väljer att skriva här eftersom det är till dig mina ord riktar sig. Jag är glad för att du inte tog illa upp - trots att det var just dig jag utpekade. Och jag är glad för att du kan ta en dialog. Det är just dialoger jag är ute efter när jag famlar på forum med mina nyläkta kalvben. Du kan ha helt rätt. Kanske läste jag fel. Kanske var det inte vården utan "myndigheter" i det stora hela som du förfärades över. I din kommun. Att tvingas emigrera? Och jag känner igen detta med soc. Vände mig nämligen dit i våras och berättade om hur det var. Att jag var en alkis som ville tillnyktra. Att jag inte hade någon inkomst för närvarande. Att jag inte klarade av att leva med min man för tillfället. Att jag ville LÅNA pengar till en tillfällig lägenhet. Och svaret blev; Goddag Yxskaft. Du sambeskattas med din man. Det sved, trodde kanske att soc var till för att hjälpafö. Nåja, i slutändan så ordnade det sig. Fick - som vanligt - sträcka ut handen till maken. Men det sved! Jag ville ju klara mig själv. Så kanske var mitt hurtfriska rop om att söka hjälp just hurtfriskt? Med läkaren hade jag tur, men alla kanske inte har det. Minns min beroendeläkare som kom från gamla östblocket, hur hon tittade på mig och jag såg riktigt hennes tankar. "Här sitter du med dina lyxproblem". Noll empati. Så visst finns dom där, människorna som inte kan eller bryr sig. Jag är nu en relativt stark människa så jag sa som det var till husläkaren. Sa att jag aldrig kommer att gå tillbaka till rehabdoktorn. Och han förstod. Alla passar inte varandra. Så nu kör han och jag rehablight. Ses de flesta mornar men när det inte går så rings vi. Vart ville jag komma? Ingen aning! Bara att hjälp finns. Även här på forum och du hjälper många, bara så du vet.

Fia

Adde
tis, 2013-09-03 - 13:18

Fia :-))

Gillar det där med "rehablight" så jag stjäl nog det ordet :-)

Jag har faktiskt inte hört talas tidigare om en sån guldklimp till läkare som du hittat! Underbart!! Har du frågat om han har egen erfarenhet av alkoholen ? Ofta är det så att när man hittar en som funkar så spelar vi på samma planhalva. Egentligen ingen viktig fråga utan det är bara ren skär nyfikenhet av mig :-)

Och jag kan förstå att om man kommer från östblocket då kan våra drinkvanor se lite småttiga ut men nu jobbar hon i Sverige och ska anpassa sig till våra vanor. Vi har flera socionomer (svenska) som resonerar på samma sätt och sparkar ut folk i den riktiga kylan när de väl söker hjälp. Jag tvekar inte att säga att de hjälper till att döda dem. Jag har själv blivit bemött med orden " du kan inte vara alkoholist ! Du har ju både familj, jobb och rena kläder". Och enhetschefen på beroendeenheten tyckte att jag hade "familjeproblem" och att jag/vi skulle söka hjälp hos en familjerådgivare. Och den djävla kärringen hade inte förstånd om att be om ursäkt när jag ringde henne och talade om att jag fixat behandling själv på Nämndemansgården när jag kom hem därifrån.

Där har du lite till av min ilska mot dem som är satta att hjälpa oss. Men, som sagt, jag vet idag att det rör på sig ute i landet och jag hejar ivrigt på !!

Villvaranykter
tis, 2013-09-03 - 14:04

Måste bara kommentera inlägget innan; jag håller med att bemötandet kan vara lite knepigt. När jag själv tog tag i saken och sökte upp beroendemottagningen tyckte jag att jag blev lite konstigt bemött. Visserligen var sjuksyrran som blev min kontakt trevlig och helt okej, men läkaren verkade lite skum. Det verkade nästan som om han var ointresserad bara för att man inte var ett totalt vrak.
Det är ju bara en bråkdel av dagens alkoholister som befinner sig på parkbänken, resten av oss sitter hemma i soffan istället.
Jag hade förväntat mig någon form av samtal men när det konstaterats att levervärdena var OK så kändes det som om det var "Tack och hej".
Skit samma, jag har fått recept på nästan en årsförbrukning av Antabus och jag får väl hänga här på forumet i stället. Här verkar de flesta ha vettigare saker att säga än den läkaren jag mötte.
Sköt om er!

FylleFia
tis, 2013-09-03 - 16:28

Till och börja med; Välkommen Vill vara nykter! Här finns en del matnyttigt att tugga i sig på forumet. Sen att vi tuggar i olika takt, vissa idisslar, skitsamma.

Och Adde då? Min läkare guldklimpen har INTE alkisproblem och ja, jag har frågat. Liksom du är jag nyfiken. Men han har ett sockerberoende (typ 20 kilos övervikt) och ja, ibörjan dömde jag ut honom. När jag inte hade varit ärlig själv utan bara råkade stöta på en ny husdoktor. Idag kan vi skratta åt eländet. Efter en månads rehablight gav jag honom en godispåse. "Vad, fan gör du det för Fia? Du vet ju att jag äter upp den". Nästa månad fick han en blombukett. Jag hade för första gången i mitt liv köpt blomster till en karl. "Ät detta" sa jag och mer eller mindre slängde buketten i huvudet på honom. För ja, jag är fortfarande omotiverat arg mellan varven. Tack sa doktorn och mumsade på en lila viol. Sen " Vet du vad Fia? Jag tror de gula kan smaka bättre". En ängel - hoppas han tog hem buketten till sin fru, han sa att skulle det. Så jag HAR haft tur.

Skrämmande läsning om både din och Vill vara.nykters kontakter med myndigheter/vård. Jag har ju varit med om samma, men alltid avfärdat det med kanske jag förtjänat det? Kanske inte, tänker jag nu. Eller även om jag förtjänat det så vad gör det för samhällsnytta att trycka ned mig i skiten igen? Ska jag kunna producera mer då? Så jag ser och förstår var din ilska kommer ifrån, och vart den riktas Adde. Just det där med att rikta är jag inte bra på än, men jag försöker bearbeta den biten.

Självklart får du stjäla från mig. Det är forum till för. Själv stal jag från Villervalle. Men jag kallar inte det stöld utan att berika varandra.

Fia

Adde
tis, 2013-09-03 - 16:36

där med att bli åtslängd ett recept på Antabus och tro att jag skulle fixa det själv så var det första gången jag sökte, nej !!, KRÄVDE hjälp så det känns igen :-(( Jag fick komma och dricka en plastmugg varannan dag en månad sen fick jag receptet och tack och hej.

Riktig beroendevård det av ett ställe som fortfarande finns kvar av nån konstig anledning ?? Förmodligen för att då har kommunen uppfyllt lagkravet på behandling.

Har jag inte sagt det förr så säger jag det nu : Välkommen Villvaranykter !!

Villvaranykter
ons, 2013-09-04 - 09:22

för era välkomnanden Fia & Adde!
Ja här finns verkligen en guldgruva av erfarenheter att gräva ur. Bra att det finns de som även skriver om misslyckanden. Självklart är det trist med återfall men tyvärr så tror jag att återfall är en del i tillfrisknandet, hur knäppt det än kan låta. Själv så var jag otroligt peppad första tiden i våras och lovade hurtfriskt att; Nu ska jag aldrig mer dricka. Vad händer? Jo man kör rakt ner i diket efter en tid. Efter det så skäms man som en hund. Jag hade ju lovat så mycket.
Jag tror att man inte inte ska skämmas allt för mycket över dessa dikeskörningar. Risken är att skammen gör att man börjar tänka att det spelar ingen roll, att man ändå aldrig kommer klara det och att man lika gärna kan fortsätta att supa.
Det resonemanget tror jag är värre än alla återfall tillsammans.
Nu tar jag sats igen, men håller lite lägre profil den här gången.
Jag ska hålla er uppdaterade i min tråd Hej då Spritdjävulen.
Ha det gott!

Adde
ons, 2013-09-04 - 17:46

sjukt men jag har inte kunnat släppa funderingen på när en sån som Obama får släppa loss och supa skallen i biter ????? Tänk att vara bakfull när Putin ringer och tjatar ?!

För övrigt kollar jag väderprognosen och litar på att de har rätt och packar sommarkläder till helgen :-))
Ser fram mot ett spännande möte på fredagskvällen och 3 givande dagar i Gullbranna. Det kommer garanterat bli en bra helg det här :-))

Adde
tors, 2013-09-05 - 16:00

går mina tankar på alla dessa människor jag träffat sen jag blev nykter. Alltså de som är beroende på nåt sätt. Många har gjort avtryck i mitt hjärta med andra bara passerat förbi utan att sätta av några märken alls. Jag kan känna ett stygn av smärta för att jag inte uppmärksammat dessa försynta som bara försvann, kunde jag ha gjort något för dem ? Nej, jag kan inte hjälpa alla och för min egen del så är det så viktigt att sätta princip före person alltså tänka på min egna nykterhet i första hand.

En del har avslutat detta livet för egen hand eller dött en naturlig död men hur det än är så har de alltid haft nån som brytt sig och sörjt. Nästan alltid i alla fall.

Sorgliga tankar måhända men som har sitt ursprung i en händelse under den sista helgen och som fick mina tankar att fastna.

Jag gjorde som alla andra när jag var aktiv och slutade för gott efter varje rå baksmälla när jag inte hade en susning om vad som hänt eller vad jag gjort. Och som alla andra var det glömt efter en vecka och jag kunde provsmaka lite igen. Och så var jag där igen med stort tomt svart hål i skallen. Jag kommer ihåg en firmafest, eller ja, början på den i alla fall, där spriten var fri och jag hinkade så mycket jag kunde och katastrofen var ett faktum. Jag kommer inte ihåg alla detaljer men jag vet att jag gjorde bort mig nåt så grymt.

Men likafan skulle jag på't igen efter ett tag :-(

Och så fortsatte det. I åratal. Vita veckor. Vita månader. Tom vitt halvår. Men kruxet var att där fanns alltid ett datum då jag var "fri" igen och då det var ok att kröka. Trots mitt begär fanns det spritsorter som jag hade svårt att få ner fast suget slet min kropp i bitar. Ägglikör, Baileys, nån grön smörja till likör och liknande tantsprit gick bort, och faktiskt "ren" indisk sprit på 96 % som smakade nåt så djävla illa fast jag så gärna ville svälja och få mitt rus :-) Det gick bara inte !! Ren alkohol i sig är ju lukt- och doftfri men deras rävgift var sanlöst illasmakande. Så det finns gränser även för en råalkis :-)

Alla dessa fruktlösa försök till förändring som jag pysslade med i brist på bättre vetande är nog nåt som alla vi alkisar måste gå igenom innan vi söker en lösning utanför oss själva och söker hjälp. OCH, inte minst viktigt, att TA EMOT den hjälp som erbjuds. Lösning fanns när jag själv började leta och den kan nås av alla som har en önskan om nykterhet.

Nu ska jag packa det sista och i år ska jag komma ihåg sittdynan :-)) Träbänkarna vid lägerbålet kan bli hårda !! Och om inget oväntat händer har jag ett spännande möte kl 18 ! Var lite avundsjuka på mig nu va ?? :-))

markatta
fre, 2013-09-06 - 10:06

Själv ska jag hitta på några riktigt roliga aktiviteter i helgen, så som att jobba, tvätta och städa hemmet, så visst skulle jag hellre vara där du ska... Nej, inte bara, så synd är det inte om mig. Jag har faktiskt blivit bättre på att hitta och lägga märke till det fina vardagen har att ge. Som att efter städ och tvätt ta en skogspromenad med hunden, plocka några svampar och sedan äta en toast med smörstekta kantareller i ett rent hem ger mig ro. Men ut på större äventyr vill jag ju också, så ja, jag är avis!

Ha det så fint Adde!

Adde
fre, 2013-09-06 - 12:22

fina Markatta :-)) * toast med smörstekta kantareller * Det tar jag gärna emot nån dag :-)

Adde
tis, 2013-09-10 - 16:34

Gullbranna delvis sjunkit in i skallen :-)

En, som jag hoppades, underbar helg ! Jag fick uppleva och vara med om saker jag inte kunde ana när jag åkte dit. Bekanta som kom dit första gången och blev helt förundrade över vad de fick vara med om och gråtfärdiga över värmen och kärleken som flödar på hela det stora området.

Lägerbålsmötet i den ljumma sensommarnatten med fina delningar och en överraskning som berörde mig mycket. En överraskning som resulterade i en tår och en varm kram i eldens sken.

Strandmötet i flödande sol och värme ! Blev solbränd både på benen och i ansiktet på den korta tid jag satt där i sanden ! Och jag tror nog att det var något av ett publikrekord i år för det var många förstagångs-deltagare.

Kramar och skratt varvat med en och annan tår men aldrig ensam, alltid en hand som räcks ut i både sorg och glädje. Varför kan det inte fungera så i det "vanliga" livet ??? Varför är vi så rädda för att sträcka ut en hand och beröra varandra (kan inte låta bli att fnissa lite åt Fia's och Victoria's delning om karlar där :-)) ) Under avslutningsmötets delningar fälls det tårar blandat med skratt och bredvid mig satt en kvinna som grät hejdlöst under en delning. Efter mötet vände jag mig mot den för mig helt okända kvinnan och vi förenades i en mycket varm, tröstande, kram. Att kunna ge lite av mig själv till en annan människa är en så stor sak att jag känner hur jag fyller på min självkänsla och mår så mycket bättre. Jag kan faktiskt inte beskriva hur hon såg ut och det har i sammanhanget ingen som helst betydelse utan där var det 2 människor som möttes en kort stund för att hjälpa varandra. För det är så fint ordnat att när hon tar emot min kram så ger hon mig ett stort fint förtroende tillbaka och jag känner mig stolt att hon väljer att göra det.

Så många fina möten mellan människor som just är människor i det sammanhanget och inte är belastade med statusar eller annan märkning utan bara är härliga underbara människor. Det finns så mycket tragedier (jag lärde mig ett nytt ord som jag inte tidigare hört men jag återberättar inte det här) och våldsamheter som följer många men efter att ha jobbat med sig själva är vi bara avklädda och utan fördomar mot varandra. Tänk om fler kunde få uppleva detta !! Behovet finns ju ute i samhället !

Under en sån här helg är jag väldigt glad för att jag är en nykter alkoholist annars hade jag inte fått uppleva detta fina som alla dessa människor delar med sig av. Det är en belöning och förmån !!

Får jag ha hälsan och livet i behåll så återvänder jag nästa år !

Adde
tis, 2013-09-17 - 10:07

en helg hägrar i fint sällskap på vårt höstmöte på GiG :-))

Aldrig att jag hade en tanke på att dessa möten skulle bli mina underbara avbrott i vardagen och att endast jag får den tiden att disponera helt på egen hand när jag rädd och skakig klev in på Gården !

Jag har ju skrivit förr om rädslan att åka på behandling fast jag själv tog beslutet men den aktualiseras nu när Mrs B skriver om den ! Hur jag i sista sekunden, när jag såg skylten vid avtagsvägen till Gården, tänkte att här har jag sista chansen att göra en u-sväng och åka hem igen !!

Jag gjorde inte det !!

Och det är jag oändligt glad för !!

En del vänner träffade jag på Landsmötet, Gullbranna och nu på GiG och det är lika otroligt glädjande varje gång ! Att få känna mina känslor fullt ut är en belöning som jag aldrig kunde föreställa mig när jag var aktiv och jag önskar att alla kunde få vara med och dela vår upplevelse.

Jag får aldrig glömma hur det en gång var, i vilken misär jag levde i, och istället för att gräva ner mig i allt det sorgliga som då hände så har jag idag accepterat den tiden i mitt liv och lever för de ljuspunkter som finns idag. Och jag som satt gömd på min kammare och skämdes trivs nu som fisken i vattnet när jag får umgås med andra fina människor och vara så öppen jag kan.

Det är aldrig försent att ändra sitt liv det finns så många som kan vittna om det. Och idag kan jag se fram emot "tokiga" saker som en "vuxen" gubbe inte ska göra men vad fan !!! Jag har ju gjort värre saker !! Skillnaden är att nu njuter jag av det !

Sköt om er !!