ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

där med att sprida budskapet vidare....ja, jag gör allt jag kan för att få folk att komma till denna sida men..men :-( Jag kan klart se en tendens hos de som jobbar med beroende att de helt klart väljer att inte ens gå in och titta på sidan. Jag har alkohohjälpens små reklamkort i bilen som jag delar med mig av tex vid poliskontroller, jag känner en del poliser som jag försöker få intresserade men tyvärr. Det absolut otäckaste är att flertalet "proffs" ALDRIG är inne på drogsidor och kollar hur försäljningen går till och att många av dem förespråkar förbud för såna sidor !!! *Förbud* !?!? När jag undrar hur de tänkt sig att det förbudet skulle se ut så blir de svarslösa.

Ibland dyker guldkornen upp, som din läkare tex, och de räddar så många liv men motarbetas många gånger av andra som inte fattar något.

När jag gjorde behandling var där en gubbe som var 76 år :-))) Han hade bestämt sig för att dö nykter efter att ha jobbat och krökat sen barnsben. Han hade ingen familj, utom en bror där relationen inte var så bra, så beslutet var enbart hans om att välja nykterheten. Den farbrorn gjorde stort intryck för mig eftersom han så klart deklarerade att han gjorde behandlingen bara för sin egen skull och att han visade att det aldrig är för sent att förändra sitt liv.

Alkoholen är listig, falsk och stark. Du har helt rätt i att det bara är du som kan förändra dig själv och det utan kryckor som Antabus. Men en bra ide' är att inte ens tänka tanken att röra vid ett glas/flaska/dunk/hink (stryk det som ej är tillämpligt :-) )som kan tänkas innehålla spår av alkohol. Inte nåt.

Ha en bra helg !! Det ska jag ha på Gården :-))

markatta

(och katter)

Husdjur kan faktiskt vara väldigt bra om man har det kämpigt. De kan hjälpa en att upprätthålla rutiner och flytta fokus med att komma och jävlas i tid och otid men också ge en tröst när man är nere eller känner sig ensam.

Modigt av dig tycker jag, att våga vara särbo för ditt eget bästa. Säkert kommer mycket klarna nu också då du får tid att vara ifred och rå om dig själv.

Verkligen bra jobbat!

FylleFia

Förstår att du blev impad av 76-årige gubben Adde. Det hade jag med blivit. Vilket beslut efter ett livs supande. Hoppas att han klarade sitt mål. Däremot är jag inte helt med på det där med kryckor. Att det är så fel. För mig känns det snarare som att allt är tillåtet i kampen. Jag har ju min krycka doktorn så därför kan jag vara utan antabus just nu. Men jag ser det som samma sak. Även jag har en krycka. Kanske du med i Gården? Kryckorna kan nog se lite olika ut.

Ja du markatta. Snart är jag med katter! Jag som alltid varit självisk nog att välja bort djur och barn. Men jag ska nog klara det. Gillar ju faktiskt katter och lite kattmys kan nog bli bra i ensamheten. Om nu katterna vill mysa med mig. Det vet jag ju inte än.

Nu blir det doktorn och sedan promenad. Gnugglåren är borta! Sen hem och packa för koloniboende igen för jag vet ju vad maken vill idag. Fredagsmys? Knappast!

Fia

Mammy Blue

får jag nog säga emot Adde. I krig, kärlek och abstinens är alla medel tillåtna. Även antabus. ;-)

Katter är mysiga, vi hittade en ny katt, en hona som kom till stallet där vi har hästen. Mager, rädd och uppenbart hemlös fick hon följa med oss hem efter check hos veterinär att hon inte var chipmärkt. Nu går hon i hälarna på mej på kvällarna och vill gosa, och ligger helst på min mage under natten.

Jag ska nog vara glad att jag har en sambo som sitter ute i trumrummet och hinkar bärs på kvällar och nätter, har jag tur sitter han tillräckligt länge för att jag ska hinna somna innan han kommer, han snarkar så jämmerligt när han druckit. Behöver ingen alkoholmätare till honom, det hade räckt med en decibel- mätare, hihi!

Hoppas att det inte blir för jämra kallt för dej i helgen Fia, här på västkusten är det risk för ner mot nollan, ska ta in de krukväxter som varit på sommar- kollo på altanen idag.

Fredagsfnys...
/MB

jag menade nog inte riktigt så :-)) Antabus kan vara bra i början innan man hittat sin plats i nykterheten men vad jag menade var vad du själv skrev att du själv tagit dig till punkten att spriten tog över och att du själv ska/kan ta dig ur sprittvånget. Alltså....jag menar att Antabus kan vara bra i början men att man bör försöka hitta sin nyktra nivå utan hjälpmedel annars förlitar man sig på nånting som ligger utanför sitt egna ansvar.
Jag och endast jag kan avgöra om jag ska vara nykter idag och det ansvaret ligger helt på mig.

När jag förändrat mitt liv så är det inte en kamp längre utan det blir en naturlig livsstil.

Jag märker att jag har svårt att förklara vad jag menar men jag hoppas att ni förstår åtminstone delvis vad jag försöker säga :-))

inte heller AA men var och en tar till den hjälp man hittar och trivs med, huvudsaken är att man håller sej nykter. Var och en blir salig på sin tro och det som fungerar för en själv. Men sen är det precis som Adde säger att nykterheten måste bli ens livsstil och inte en kamp. Ta till hjälpmedel men vänd dej samtidigt med att detta är ditt liv. En viktig sak för min nykterhet var att sluta tycka synd om mej för att det är så här. Istället vara tacksam för att jag får må så här bra, slipper allt skit som alkoholen förde med sej. Att alltid se bortom bilden av hur gott det skulle vara med "ett glas vin". För när nöjde vi oss med ett glas sist?

är det Santorini, Adde och andra som menar att det alkoholfria livet helst bör bli en livsstil. I helgen var jag på en sammankomst med några vänner, med övernattning i deras hus. Hade tänkte ut ett svar om någon undrade varför jag inte drack. I det här sällskapet är det ingen som säger nej till vare sig snaps, vin, öl eller whisky. Men jag behövde aldrig använda mitt svar. Hade med mig fyra alkoholfria öl, Mariestad som är helt ok, och drack upp tre under kvällen. Ingen gick närmare in på varför jag inte drack. Men det fina jag vill förmedla är att jag hade en bättre kväll än när jag drack vid ett motsvarande tillfälle tidigare. Jag kände att jag växte, jag kunde framhäva min åsikter bättre än med alkohol i mig, jag skrattade och ju längre kvällen led desto bättre mådde jag i detta sällskap. Vi hade en trivsam och rolig kväll och jag insåg tidigt under kvällen att den skulle absolut inte ha blivit bättre med alkohol för min del. Och i morse mådde jag förstås alldeles utmärkt och känner mig glad för den väg som jag slagit in på. Brukar inte längre räkna dagar, men nu kollade jag upp historiken och det är i dag 62 dagar sedan jag drack.
I morgon kommer jag att vakna nykter och vet att jag kommer att vara glad för det.
Fenix

FylleFia

Hej Victoria! Det mesta är väl, tack. Hoppas det är detsamma för dig trots frånvarande barnafader. Adde, Fenix och Santorini; visst förstår jag vad ni menar. Beslutet MÅSTE komma inifrån och kryckor håller inte för evigt. Men i början får man, ska man ta till dom tycker jag. Och att då få läsa att t.ex alla piller är av ondo kan rubba en skör balans. Men jag uppskattar verkligen att vi kan diskutera saker. Ventilera olika åsikter utan påhopp. Det är stort.

Till min goa vännina MB; Du får mig alltid att skratta. Gissar att du är så irl. En gåva du aldrig får underskatta. Humor behövs!

Så nu har jag flyttat in. Sovit min första natt med misstänksamma katter. De saknar nog sin husse och sina rutiner. Men husse har skrivit ett A4-ark till mig om kattvård så det ska nog gå bra. Meeeen det känns lite konstigt att bo ibland en främmande människas saker. Jag hittar massor av spår från killen som har lägenheten. Däremot har jag svårt med det rent tekniska. Unga människor har så många prylar. På soffbordet låg fem (5!) fjärrkontroller! Suck! Jag som bara ville sätta på musik! Till slut listade jag ut genom att jämföra namn på fjärrisar och apparater. Så nu har jag även musik!! Jag är glad över denna flytt, detta ickebeslut jag tagit. För jag ser det inte som att jag har lämnat min man utan som en paus. Just nu orkar jag inte med alkohol och mitt "hem" ska vara vitt. Men mannen då? Har jag svikit? Jag tycker inte det. Vi har det som vi har det och jag älskar karln men prio ett är nykterheten. Jag trivs med den och den trivs med mig. Märker hur min rygg rätas ut bland folk. Jag står rakt och min blick flackar inte. Jag kan fatta tuffa beslut på jobbet. Jag fungerar. Det känns lite stort. Såg i mt's tråd att många jämförde det med frälsning. Inte helt fel.

Fia

Åtminstone jag menar att man ska ta till alla medel som behövs för att vara nykter och då är antabus alldeles utmärkt för den det fungerar för. Jag tror nog vi alla är överens om det. Alla hjälpmedel är bra. Slutar man utan hjälp så är man inte för den skull inte bättre än nån annan. För övrigt tycker jag att AAmöten varje dag i 90 dagar som jag läste om nånstans låter som en annan sorts missbruk men ibland måste man säkert ta till alla medel. Jag tycker du är fantastiskt, fortsätt framåt!

Mammy Blue

höra från dej!
Ang. kryckor eller inte: det är ok med krycka men inte med rullstol kanske? Meningen med en krycka är ju att man använder den som stöd, och kan lägga den ifrån sej under längre och längre tid ju längre fram i rehabiliteringen man kommer...

Förstår din förvirring bland fjärrisarna. Vi har ett antal liggande på soffbordet och jag tar ALLTID fel. Slutar alltid med att jag ger upp och går därifrån. Eller får fråga barnen...

Du prioriterar helt rätt, du själv och nykterheten först, du är värd det!!!

En fjärrstyrd kram från mej!
/MB

viktoria

Jodå, bättre med mig! Barnafadern är tillbaka och efter att jag tömt lungorna här, så håret nästintill stod rakt bak på karln, för någon vecka sedan så råder andra lagar! Föräldraledigheten är nu omfördelad, jag börjar jobba lite mer, ett par höstresor inplanerade - en med stor-dotter, en med vän. Jag har slagit upp en familjealmanacka på väggen, varsin kolumn, först till kvarn...
Kom på att jag måste se över min egen tillvaro, ta för mig av tiden.
oups! Med risk att ni kräks lite över mig nu - men jag måste sluta här. Blev just erbjuden en massage! Helvete vad jag måste ha skrämt upp stackarn!

FylleFia

Ha ha Victoria! Skrämt stackarn? Ja, men så bra då. Något säger mig att även MB och Santorini har ganska bra pli på sina respektive. Själv lyckades jag inte alls, min karl är för obstinat. Som ett stort barn. Vill inte lyssna på mig, trots att jag VET vad som är den "rätta" vägen. Detta var lite skämt men även en gnutta allvar. Livet i katthemmet rullar på. Jag trivs och kissarna verkar ha accepterat mig. I natt sov vi tillsammans alla tre. Idag är jag ledig och har bestämt mig för att unna mig. Ny kropp (ca 13 kilo -) kräver lite nya kläder. Vardagslyx som jag aldrig klarade av i vinperioden. Att få shoppa på en vardag? Fanns inte i min värld. En ledig dag skulle det vankas vin, vin, vin. Inte vingla in i en butik, rödögd och skamfull och fundera på vad alla tänkte och tyckte om mig. Skönt att slippa.

Fia

Pontus

Härligt Fia! Unna dig nånting riktigt fint, det ät du värd. Även jag unna mig nya glasögon, ok lite slitna dom gamla men vill även se världen nu med nya klara ögon:-) Ha en trevlig dag!

visst är det härligt att unna sig saker när man är nykter och ledig. Riktiga saker, inte öl och vin och fet mat på krogen. Utan egentid där man kan pyssla med sådant som ger en sinnesro. Just nu är det att gå igenom hela forumet för att hålla sig uppdaterad med hur folk i kampen har det. Sedan ska jag beta av en lista med praktiskt saker som skänker en tillfredsställelse när man klarat dem.
Jag är ner 6-7 kg, men väntar till magen krympt ytterligare innan det är dags att förnya garderoben, men ser fram emot det helt klart. Vore omöjligt om jag hade fortsatt att hälla i mig öl.
Fenix

FylleFia

Skitdag! Precis en sån dag som jag förut hade tänkt att ta ett glas vin. För det "förtjänar" jag ju med tanke på all stress. Men inte idag. Idag vet jag så väl att alkoholen bara förhalar känslor. Så vad har hänt? Jobbar bara 80 procent och resten stämplar jag. Vilket jag fan har rätt till efter 20 års fackavgifter. Men nu har AF i sin stora kunskap lagt sig i. Ska på intervju imorgon hos en arbetsgivare jag inte vill ha, hos en arbetsgivare som lika lite vill ha mig. Jag blir så tokarg på detta resurslöseri med allas tid och pengar. Ett glas vin hade suttit fint, men jag vet ju att det inte stannar där så istället får jag väl gå ut och gå. Gå bort alla ilskna känslor. Det är tufft att vara människa när samhället av ren välvilja (?) lägger sig i. Så förbannad idag.

FurieFia

FylleFia

Nu har jag lugnat ner mig. Gått i naturen och tänkt till. LillPer och Pontus har rätt där. Ett vackert land. Och ett otäckt land. Vi tar mycket skit här. Kommer ihåg när min far dog. Jag blev ju stressad och ledsen. Sen började jag ringa runt; Telia och Fortum stängde av direkt. Hamnade hos Radiotjänst i Kiruna. Där var det tre månaders uppsägelsetid. Men han är ju död, menade jag. Spelar ingen roll sa Radiotjänst så det slutade med att jag som närmast anhörig fick betala den. Så det finns galenskap i myndigheter. Galenskap som bara försvaras av att det alltid har varit så. Jag vägrar att dansa den dansen. Jag bjuder facket på det de är skyldiga mig. Men jag går inte på en idiotintervju för ett jobb jag inte passar för. Men jag är lyckligt lottad. Jag klarar mig på mina 80 procent. Ja kanske 120 procent i somras. Slår på morgontv och inser att folk verkligen är knäppa. Som den här Roxydarwina. Varför ens orka? Antar att hen lider av vår "sjukdom" eftersom hen väljer att posta här. Nyheterna igen. Boråspedofilen är en "vanlig" man. Knappast tycker jag.

Fia

LillPer

Skönt att du är lugnare nu Fia.
Jag håller med om att vi tar mycket skit och att både myndigheter och företag många gånger har en sjuk policy med uppsägningstider och annat.

Mer civil olydnad och ifrågasättande är bra. Oftast är det allt för få som vågar stå på sig och utmana.
Vi har på något vis en kollektiv rädsla för myndigheter.

"Vanliga" män och kvinnor gör ibland de mest sjuka saker. Här är vi så ytliga, det vi ser är en tunn hinna av en person som vi dömmer efter.
Ytlighet är farligt på alla sätt och vis.

Ha en god dag.

LP

FylleFia

Tack LillPer! Skönt att läsa andras tankar. Oftast. Men det finns tyvärr skit i även denna tank. Forum som hjälpt mig så mycket. Där jag funnit vänner och vågat ventilera mina innersta tankar. Det där med de innersta tankarna... Det är där personer som RoxyDarwina stör mig. Inte att hon postar galenskap - väl bekomme - men att hon och likasinnade får se mina och andras tankar. Jag är inte dum. Jag inser att detta är en människa i stor nöd, men ärligt talat. Räcks ingen hand ut så vill jag inte hjälpa. Min lilla kraft ska gå till annat! Så bestämmmer jag. Men det stör mig att min frizon blir skändad. Gå vidare skulle kanske en del av mina klokare vänner skriva. Men jag känner mig fan kränkt. Inser att detta är ett anonymt forum och måste få förbli det. Att token har samma rättigheter att göra sin röst hörd som jag som kanske också är tokig på mitt sätt. Men jag vill inte längre lämna ut mig och kan jag inte det så känns det meningslöst. Så ännu en som tackar för sitt! Tack MB, Fenix, Pontus, Santorini, NyMan och alla krigare på andra sidan. MT, Sorgsen, Markatta m fl. Jag är nykter och det känns stort. Varje dag. Som Santorini (?) skrev så ångrar jag aldrig en nykter morgon.

Fia

Stigsdotter

...tittar in och läser lite i din tråd. Jag är inte här så ofta längre men inser att jag saknar det ganska mycket. Men svårt att hinna med... Vad glad jag blir åt hur långt du kommit, dina inlägg andas styrka och beslutsamhet och du tar hand om dig själv - det är bra :-) Vad skönt att kunna ordna eget boende så där tillfälligt, att få en egen frizon. Jag kan bara gå till mig själv, jag klarade inte av att ha alkohol hemma och tack o lov gick maken med på att ha ett alkoholfritt hem.

Allt gott!
S