ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

FylleFia

Tack Tanten och Anli för att jag får ta del av era tankar. Det betyder mycket för mig. Dels vad ni skriver om men också de där andra ögonen på mig Fia. Ögon som kanske inte alltid ser det jag ser. Stark skrev Tanten. Knappast!

Idag ar det varit en jobbig dag. Först att mötas av Maligns påhopp där jag var tvungen att tänka till. För det gjorde jag, trots att jag inser att M är en djupt skadad människa. Hen (jag tror hon) skrev att mina problem var Ilandsproblem. Ja på sätt och vis sant. Men jag som läser mycket har insett att även i många Uländer är det lika illa. Då talar jag alkohol, inte om att eventuellt resa på solsemester vilket verkade vara det som M retade upp sig på. Att jag kan, men har mage att tacka nej. Nu har Magnus raderat allt och kanske var det lika bra, kanske inte?

Men nu handlar det om mig och min trassliga resa. Går hem till min forna (?) bostad (När mannen inte är hemma. Lättas så )för att plocka på mig vinterkläder. Hittar mig själv gråtandes mot hans hemmatröja som hänger så ensam på ett dörrhandtag. Snörvlar, luktar, gråter. Saknar. Blir konstig i huvudet, tänker tankar som "Hur ska han klara sig utan sin Fia?". Än en gång inser jag att jag är medberoende. En vuxen karl? Med ett bra intellekt? Ett välbetalt jobb? Klart att han klarar sig. Klart att han överlever.

Samlar ihop mina vinterkläder och skäms igen. För allt detta har mannen betalat. Varför kan jag bara inte sitta still och avtrubbad i båten? Varför kan jag inte bara foga mig? Men precis som i du beskriver Anli så blev vardagsdrickandet mitt fall. Jag stod ut med att se på tv, jag stod ut med att bara behöva vara gullig, jag stod inte ut med att jag inte hade nått mina drömmar. Så en semesterresa var inte farlig, precis som du drack jag mindre då.

Men idag är läget annorlunda. Jag tror att jag inte har styrka nog att stå emot en Piña Colada (eller 10). Jag tror att jag skulle falla tillbaka på min bottennivå. Jag vågar inte chansa. Så när ni skriver stark så fattar jag inte riktigt. Jag är feg på många sätt. Demonerna vill jag inte handskas med när jag är nykter men inte heller när jag är full. Förnuftet - det lilla jag har- säger att jag är chanslös under berusning. Det får bli så här. Så länge.

Jag har inte mycket kvar men jag har en rät rygg. En rät grundstomme. Kanske något att bygga på?

Fia

FylleFia

Tvära kast i mitt liv. Ena sekunden hulkar jag snorig mot mannens tröja. Nästa sekund ( överdriver här, det var några timmar) får jag så goda besked att jag bara vill fira. Det är här knepigheterna sätter in. Hur ska jag fira? På samma sätt som jag undrade hur ska jag sörja? Jag är så betingad vid att alltid få ett glas vin eller annat vid minsta med-och/eller-motgång. Nu med antabus i magen och en ny vilja blir jag lite förvirrad. Så hur ska jag fira? Tänker mig Sean Connery. Får bli en film med en riktigt vacker man. Usel film, usel skådis men vacker. Som att betrakta en tavla. När jag var yngre så var en av mina drömmar om att som pensionär vakna upp med en man som Sean Connery, sen såg jag en dokumentär om honom och insåg att karln är en idiot när det gäller tankeprocessen. Men man/jag ska inte vara petig. Vem är inte dum ibland? Så nu ska jag krypa upp i soffan, äta mozartkulor och bara vara nöjd. Önskar så jag kunde dela mitt glada besked med er men då skulle nog anonymiten kunna vara borta och den biten tror jag inte att jag klarar ännu. Men jag är nöjd, jag är glad, jag är lika förvirrad varje gång jag verkligen KÄNNER känslor. Det är en spännande resa att bli sig själv.

Fia

Anli

till de goda nyheterna vad de nu än må vara! Man blir ju lite nyfiken, jag hoppas på lottovinst :)!

Mozartkulor och film låter som ett jättebra sätt att fira.

Ha en bra dag!

Surfina

Hej Fia!
Jag ler för mig själv när jag läser, härligt med goda nyheter. Glädjs med dig.
Kram

FylleFia

Jaha, min "romans" med Sean är definitivt över. Klarade inte av filmen igår kväll. Nu visste jag ju att det var en dålig film. Hade ju sett den förut men antagligen på fyllan eftersom jag inte minde HUR dålig den var. Dessutom hade Sean bruna tänder. Så det fick bli bokdeckare och kattkärlek istället. Jag som alltid har varit så emot att skaffa djur frodas i detta katthem. Jag som hånade kattanter med hennafärgat hår har blivit en av dom. Fullkomligt betuttad! Ja inte med hennafärgat hår ännu men det är väl bara en tidsfråga?

Regn ute. Så trist. Men det kan jag inte ändra på. Det/den enda jag kan förändra är mig själv. Nu blir det min doktor och sedan får jag väl bara krypa ner i sängen igen. Jag inser att i mångas ögon så lever jag ett priviligerat liv. Jag har inga direkta måsten förutom arbetet. Jag har ett nätverk/mannen som ser till att jag inte behöver riskera att landa på gatan. Jag ser - nu efter ett dygn, när jag har fått smälta det - till viss syn Maligns point.

Fia

Gammel tanten

Till dina goda nyheter, låter spännande, blir glad för din skull.

Tycker fortfarande att du är stark Fia. Det krävs styrka för att kunna gråta.

Önskar dig en fin dag!
Kram
Tanten

FylleFia

Punchdrunk. Är det en boxningsterm? Känner mig i alla fall så. Inte drucken på punch med en smula korkad. Sitter nöjd med mig själv tills jag möts av två par gulgröna ögon. Mat signalerar de. Och jag inser att jag har glömt. Kattmat! Förutsättbingen att jag får bo här. Så ut i kylan igen, jag känner mig som en stenålderskvinna. Jag får ge mig ut igen nu när flockledaren (en 25-årig hipster) är borta.

Fia

Mammy Blue

att köpa kattmat är inte värt! Tänk om de börjar tugga på DEJ inatt! Moaha-ha.. :-)

Kul att läsa att det går så bra, du låter precis som vill.sluta mycket lugnare och tryggare! :-) Och humor! I mängder!

Ha det bäst!
Kram! /MB

m-m

...kattmat är inget att leka med :) En normalkatt sover ju för att orka äta, och vilar gärna efter maten - är det inte så? Däremellan lite gos och spinn. Bekymmerslöst liv. Så skulle man ha det ibland...

Ha en bra kväll!
/m

FylleFia

Klarade natten. Inga kattbett, bara lite trampande på magen. Var så där lagom skönt. Nu börjar arbetshelgen igen, men denna helg blir det på normala tider. Att börja 08:00 är lyx i min nya vardag. Jag tänker alldeles för mycket och jag blir hjälpt av att pränta ner det. Inte bara på alkohol utan även vad det innebär att/om jag skulle välja att lämna min man för gott.

* Ekonomi. Igår fick kissar en lågprisvariant av kattmat för jag har inte längre råd. Ser pengar på ett helt annat sätt än bara förra månaden. Jag har börjat räkna igen. Hålla budget.

* Ensamhet. Vem vill ha en galen argsint antabustuggande tant? Och vem skulle den galna argsinta antabustanten själv vilja ha? Prövade Harrison Ford igår, men även han får ett nej. För grov hud.

* Lägenhet. Visst vi kan byta till två små men blir det i stadsdel där jag kan trivas? Eller blir det rent av i en förort där jag kommer att bli ledsen?

* Kärleken. Jag älskar ju fanskapet till make. Han är min bästa vän.

Allt detta dansar omkring i huvudet på mig, samtidigt som jag ska sköta om min vardag. Gissar att de är så för de flesta. Inte samma punkter, men samma pusslande. Fast för mig blir det ingen tröst att de flesta har det så. Jag blir bara förundrad över att vi orkar. Ofta tycker jag till och med att det är lite tufft, lite utmaning att klara vardagen. Men kanske inte direkt på morgonen.

Nu ska det tömmas kattlådor före dusch. Kanske borde jag inte ha köpt kattmat, slår det mig?

Fia

viktoria

God morgon Fia,
Bra med lista! Jag gjorde då det sist begav sig en som liknar din i mycket. Gå eller inte. Eller i mitt fall gick inte jag då. Det är ju inte görbart med bebis. Maken åkte ut, om så bara några dagar.
Jag blev förvånad över hur konkret jag faktiskt var kapabel att tänka ändå, mitt bland all förödmjukelse och besvikelse. Tankar som avlöste varandra trots sina ytterligheter:

* Jag förlorar min bästa vän, den som känner mig bäst i hela världen.
* Jag kommer måsta välja i affären vilket pålägg jag ska köpa denna veckan - ost eller skinka

Vet att jag skämdes en del över mina funderingar kring det sociala och ekonomiska. Över att jag faktiskt tog med sådana livsstilsmarkörer i beräkningarna. Men sedan resignerade jag inför det och lät dem finnas där. Tydligen är dom också en sida av mig. Och kanske rätt mänskliga trots allt. Nu blev maken insläppt igen, och faktiskt inte (i huvudsak) för påläggets skull, utan för att han klarade av att vinna lite nytt förtroende vad gäller hoppet om ett gemensamt nyktert liv.

Jag är precis som du beskriver dig själv hos Vill.Sluta (eller vart det var) - inte alls rakt igenom god. För min del inte ens nära tror jag.
Har funderat en del kring mitt mer ondskefulla jag de senaste dagarna, mitt elakartade jag om man så vill. Bla efter att ha tagit del av Malignts senaste framfart här i trådarna. Mina egna dubbla känslor inför visst. Jag har nog också en liten malign ådra som ligger och pumpar latent, som skulle kunna blossa upp till något liknande om jag gödde den/lät någon annan göda den.
Kanske är det så? Att Malign skulle kunna vara den svarta sidan av faktiskt vem som helst av oss som finns/funnits här på forumet? Jaja, nu spårade jag iväg med mina ytters egna tankar - som jag eg är ganska rädd för ska missuppfattas.

Hursomhelst Fia, jag är superimpad av det du gör, dina tankar och dina val. "Man må vara rädd men aldrig feg" är en rad från en av mina favoritlåtar. Tycker du är modig som vågar vrida och vända på dig själv, skärskåda som du gör.
Kram med önskan om en fin fredag♥

m-m

Tänker inte alls att det är fel eller banalt att ta med alla praktiska ekonomiska saker vid en ev skilsmässa. Gick själv igenom en för många år sedan, och hur det än är så vill man komma ut hel efteråt. Det gör man nog inte om man inte tänkt igenom och vägt för och emot med alla, även de ekonomiska och sociala bitarna (om man inte har ett läge där man bara måste bort såklart). Det är inget enkelt beslut, och precis som nykterhetsprocessen behöver det nog mogna fram. När jag väl tog steget var jag helt säker och har aldrig ångrat det. Det kan vara svårt att vara ensam, men jag kände mig nog inte ensam, utan mer fri.

Förstår att du har mycket att tänka på... Tur att du gillar att promenera... det brukar kunna lösa upp en del tankehärvor.
/m

vill.sluta

Vet att du inte vill veta av mig i din tråd..........

Nu är jag här i vart fall.

Skrev till dig i affekt i min tråd.
Men nu slutar vi hålla på såhär........................

Det hjälper ingen, jag tror nog att du är den som tar mest illa vid dig.

Fruktansvärt tråkigt att du undertecknade det du skrev hos mig med ditt profilnamn.

Du är inte en sådan.

Du är Fia kort och gott.
Du skall fortsätta på din utstakade väg, utan att irritera dig på skitsaker som får dig att gå i taket.

Låt det rinna av dig, andas in och andas ut..........
Lika mycket som du talar om min insikt borde du ägna ett par timmar åt dig själv.

Jättebra att du har eget boende, kommer lite närmre verkligheten på så sätt.

Även om du trivs i de fashionabla kvarteren i Stockholm så tror jag att det är bra för dig att hoppa ner ett par pinnar på stegen.
Beblanda sig med kreti och pleti så att säga.

Jag räcker ut en hand, fäst vid en stark arm redo att dra upp dig ifrån hålet.
Vi har nog olika bakgrund och helt annorlunda levnadsmönster men jag både ser och hör att du har en god vilja fast lite svårt att uttrycka sig på rätt sätt i text.

Men det ser jag förbi.

Jag skriver nästan enbart i min tråd, detta är tack vare dig.

Men se det inte som om du gjort ngt dåligt.

Nä tvärtom, det är väldigt bra att enbart hålla sig till sin egen tråd.

Så jag tackar dig Fia, det är bra att enbart skriva i sin egen tråd.

Tack!

Seså bruden, nu traskar vi vidare längs våran utstakade väg.
Har fortfarande inte druckit sedan 21 oktober och du skall inte få mig att bryta denna gång.

Sköt om dig nu, och ta bort de solkiga fläckarna du lämnat i min tråd tack så gör jag det också!
//A

FylleFia

Hihi! Jag skrattar lite åt dig Victoria. Nej, inte åt dig men dina rader om att det om att det inte i huvudsak var för påläggens skull som du höll fast vid mannen. Tack även m för input om skilsmässa och ekonomi. Visst inser även jag att ekonomi spelar ingen roll om man måste lämna. Om mannen slår en eller trycker ner en rent verbalt. Nu är jag i en sån lyckosam sits att jag har det inte så. Min man är inget monster. Inte heller en pappa-figur då det bara skiljer sju år mellan oss i ålder. Han är bara en vanlig snubbe som dricker för mycket för att jag ska vara bekväm med det just nu. Pratade med honom nyss i telefon och jag hör att han har börjat med att bedöva sig. Fredag. Dags att slappna av. Jag tror inte jag är en fördömande människa. Jag har själv varit där. Men just nu orkar jag inte förstå.

Jag blir bara urlakad. Ungefär som i min kontakt med vill.sluta så känner jag att jag inte riktigt når fram. Kanske är det mig det är fel på? Kanske använder jag fel ord? Kanske är det bara så "enkelt" som att jag måste låta min man kana ner i sin egen takt? Nå sin egen personliga botten? Min doktor pratar ofta om tid. Att allt ska få ta sin tid. Jag försöker ta till mig det men det är inte alltid så lätt. Tid? Tror Dompa och mt (vilka annars?) skrev om det. Det finns en tid för allt. En bön? Ett bibelcitat? Jag är ingen religös människa men skulle uppskatta det mycket ifall någon kunde skriva ner det åt mig. Det finns en tid för allt... Tid att skörda, tid att så. Usch jag har det i bakhuvudet, men skadade (av alkoho?l) nervceller låter mig inte riktigt plocka fram. Måste nog googla, men jag vill inte. Varje gång jag googlar tycks jag hamna på Wikipedia eller Flashback. Två forum som jag inte riktigt litar på.

Nej, jag får ta det i min egen takt. Vrida och vända (tack Victoria). Slå mig blå mot alla de nya hörnen som kommer i min väg. Däremot ser jag inte hur jag skulle kunna gynnas av att plockas ner några pinnar. Blir jag en bättre människa av att bo i en förort som jag antagligen kommer att vantrivas i? Antagligen inte.

Idag är jag lite förvirrad. Och fattig ;-). Men så får det vara ibland. Tänker (Adde) att idag ska jag inte dricka! Imorgon tar jag jag just imorgon. (Ska ju jobba så jag gissar på att beslutet blir detsamma )

Fia

markatta

Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.

Jag är hemma och är sjuk så jag har tid att googla... Det kommer från Predikaren stod det.
Jag är också förvirrad och fattig ha ha! Festar till fredagsmyset med linssoppa men det kan vara ganska mysigt det också, när man bara är sådär lagom febrig för att ta sig tid att göra just ingenting.

Btw så gör du nog helt rätt i att inte sätta någon tillit till flashback. Jag hamnar också ofta där när jag försöker googla något och längre bort ifrån källkritik kan man nog inte komma.

Lycka till med dina fortsatta beslut!

till finaste Fia... ja, jag tror Dompa och jag har bubblat om att allt har sin tid. Jag googlade fram texten ur Predikaren. Här kommer ingressen (om det kan heta så i Bibeln?) och verserna 1-8: Allt går sin givna gång, och allt är fåfänglighet. Människorna äro såsom fänaden.

Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.

Hoppas du har det bra. Jag väntar hem min mullegubbe som är på AA. Har sett på TV, Sonja Aldén gjorde en fin tolkning av den norska sången "Eg ser" - fantastisk text skriven av prästen Björn Eidsvåg. Jag ger dig en varm virtuell kram, finaste Fia! / mt
PS och en version med B.E och Lisa Nilsson http://www.youtube.com/watch?v=FjvAOqDRF9k DS

FylleFia

Tack Markatta och mt! Visst var det den. Predikaren. Det får bli en tröst för mig i fortsättningen när jag blir lite otålig. Vinet hjälpte mig faktiskt att varva ner. Jag kunde sitta ner och bara dröna/drömma bort tillvaron. Nu är det nästan omöjligt. Jag vill hela tiden ha stimulans. Men en tid för allting ska jag väl kunna ta till mig. Nu är det tid för att sitta lugn i båten/läka. Famntag får kanske komma senare.

När det gäller flashback så hamnade jag där först när jag började söka på min alkoholism för drygt ett år sedan. Insåg ganska omgående att de individer som skrev där hade även bra många andra problem. De flesta verkade faktiskt helsnurriga. Blev så glad när jag hittade hit. Jag trivs här och jag utvecklas varje dag när jag läser om olika öden och tillvägasätt.

Fia

FylleFia

Tufft just nu. Middag hos mannen och diskussioner om eventuell jul-och-nyårsrea. Tradition i vår lilla familj på två. Han lockar med Vietnam och andra förlorade riken. Ställen dit jag alltid har velat åka, men han alltid har vägrat. Nej, svarar jag. Jag bemöts av mer traditionella resemål? Nej. Jag måste tala dåligt klarspråk för han vill inte förstå. Att jag bara kan vara i Katthemmet just nu. Jag är rädd för mig själv i hans sällskap. Vet att han kan förlåta mig tre veckors fylla. Men jag kan inte det, inte än. Nej, jag lägger inte över eventuell kommande fylla på honom. Men över mitt eget semesteragerande.

För jag inte mer människa än att jag vill ligga på vita stränder och bara vara. Men jag vet att i mitt "Bara vara" så ingår fortfarande alkohol. Visst, mindre mängder än när jag ägnade mig åt vinsmuttandet hemma. Men kanske en trigger? Visst kan jag åka med mannen och knapra Antabus. Men blir det då verkligen en semester för honom när frun sitter på andra sidan bordet och kastar härska avundsjuka blickar? Så jag sa NEJ! Och jag ångrar delvis min egensinnighet. Men i år blir det jul och nyår i snö/regnslask för mig. Ganska ledsen men det kunde vara värre, eller? Jag kunde ha varit full av skam istället för bara arg/ledsen/förvirrad.

Fia