Hej, helt novis på forumet men oj vad jag har kommit till insikt..........

Läst en massa olika trådar här, tagit till lipen när jag insett att det är faktiskt mig dom skriver om.

Beteenden, lögner och hur det skall vara såååå bra utåt. hur barnen är duktiga och världens bästa på alla sett.
För att inte tala om den underbara frun som orkar och ler...............

Jag är nog som gemene man med ett undantag, jag kan väldigt mycket om, whisky och vin. Har druckit mängder med fina rariteter och allt bara för att......
Minns att jag köpte en fin whisky från whisky exchange i london för mer än 3000. Bara för att dricka själv, man är en idiot. Jag vet!
Nu har jag sagt till mig själv att nu tar vi en dag i taget, eller det var vad jag läste på forumet.
Om folk undrar varför man måhända inte dricker kommer jag kort och gott säga:

-Nä, jag är ju allergisk mot alkohol.

Allergisk, undrar dom kanske.
Ja, det är som folk som är allergiska mot jordnötter som får svårt att andas. Så är alkohol för mig.
Dessa nötallergiker får väl aldrig frågan:
-Ska du inte ta en liten nöt och prova hur det känns, det kanske funkar?

Så från och med nu är jag allergisk mot alkohol.

Jag har prövat i omgångar att sluta med skiten men det går ett tag, sedan är man där och lurar sig själv med att en öl skall väl inte vara hela världen.......
-JO, tyvärr.

Förra året höll jag upp juni, juli, augusti. 3 månader. Slog vad med frun och kompisar om att om jag klarade det i tre månader så skulle jag varken städa plocka eller behöva hjälpa till hemma resten av året.
Med den triggern så var det bara att ge sig faaan på det. Jag klarade tre månader. Och storsint som jag är så sade jag :
-Självklart, det var INGA problem, men jag skall hjälpas till ännu mer nu istället för att frun skulle behöva stå som en liten förlorare.
Nu, eller då var vi alla vinnare.

Sedan kommer november med halloween och alles.
Livet fortsätter, dricker lagom mycket mån-söndag med luckor då och då. Läs dagar, inte mer än två tre...........
Blir nyår, jag gör supermiddag med vin, öl, konjak etc.
Halkar ute på uisaen, trillar och slår i huvudet riktigt ordentligt.

Får hjälp till sängen och somnar. Vaknar 01:45. Upptäcker att jag missat hela nyårsaftonen med bekanta.
Och mitt fyrverkeri..............
Men då sade värden vi var hos.

-Vi försökte väcka dig men du ville inte komma upp.

-Kan jag aldrig ha sagt, det här var en riktigt sopig nyårsafton sade jag och stormade hem
Väl hemma drack jag en 75:a konjak helt själv, sex starköl och svimmade i köket.
Den underbara frun gick hem tidigare för att kolla att allt var ok, då hittade hon mig utslagen, nerpissad och dålig.

Fick hjälp med snabb dusch och blev nedbäddad innan hon tog hem barnen.
Pappa är lite dålig förklarade hon, ni vet han trillade ju igår och slog i huvudet..........

I sommras var jag clean i nio veckor, tränade och gick långa promenader. Tappade tomtekostymen och började bli "normal". Semester och så var det dags igen................

Sista wake up callet var när jag var i Spanien förra helgen med 10 kompisar från barndomen.

Vi var där, lör-måndag. Lördag kväll somnade jag på en uteservering och folk hade roligt då dom fotade mig i olika ställningar. Med ölglas på huvudet etc.

Söndag var vi på resturang, jag beställer in en flaska fint vin till mig alena, bjuder såklart lite till de som vill ha. Två öl.
Hamnar i baren och dricker mer öl, sedan lite grogg säger dom som vet. Jag bara vet inte..........

I spanien åker vi till en brisk pub ute i ?????? vet inte.

Där blir jag så berusad så jag får hjälp att åka hem. Tur att man har omtänksamma kompisar som inte bara lämnar en.

På måndagen får jag en riktig utskällning av min bästa barndomskamrat som säger åt mig att söka.

Ditt beteende är inte bra för dig, du tappar i auktoritet och folk blir oroliga. Vi skall vara glada att vi inte lämnar varandra men skärp dig nu. Sade han.

-Men jag har inga problem, olycksfall i arbetet kan man säga, sade jag med ett leende.

Hemma måndag kväll. Bra, vi har en dunk vin hemma. mmmmmmmmm, gott nu skall jag bara ta det lugnt.

Somnar i soffan med hela familjen. Tisdag, VA? Bara ett och ett halft glas vin kvar i dunken............ köper en ny. Somnar i soffan, åker till mitt nattjobb.......... dum i huvudet jag vet!!!!!

Onsdag, är på innebandyträning med den äldsta. I bilen på väg hem säger han:

-Pappa skall du sova i soffan idag igen?

Nä, varför tror du det, säger jag förvånat. Du sover alltid i soffan, säger han.

Lugn grabben, jag lovar. Hädanefter skall jag ALDRIG somna i soffan mer.

Väl hemma slår jag upp ett glas, har installerat en ny app på mobilen. Promillekollen från systembolaget, så man kan se hur man ligger till. Kan väl vara bra.....eeeeehhhhhhh

Där står det i instruktionerna att efter 0,6 promille så behöver man inte dricka mer. För då tjänar man inget på det. varken nytta, glädje? eller nåt med belöningssystemet. Det är som att elda för kråkorna.

Ett och ett halft glas på en minut, promillekolllen i appen förklarar att den bara visar 0,8 sedan stannar den. Jag var på 0,8...........

Vafaaan, två glas till innan jag somnade i soffan.

Skönt att kunna skriva av sig, jag har såååå mycket att ventilera som vill ut. Veta att det kanske är nån eller några som läst hit stärker.
Fyll gärna på denna tråd med kommentarer etc.
Nu kör vi!!!!!!

Grodan

Skönt att höra att du är så bestämd. Du kanske skulle byta nick till ska.inte? Samtidigt är det skönt att höra att jag inte är ensam om att vara så vinglig som jag är även om det är sorgligt på samma gång. Avundas dem som uppnått stabilitet i sina beslut. Men, men en dag i taget så kanske jag också blir en av dem. Vad som känns underbart denna gång är att jag aldrig mer behöver känna mig präktig, det har jag bevisat att jag inte är. Ett konstigt problem kanske, men som äldst i syskon skaran till en dubbel uppsättning alkoholgener har inte så litet syster duktig spökat i mitt liv. För mig är det helt ovant och helt nytt att jag är kvar här trots att jag visat mig så svag.

Folk får tänka vad dom vill, det här är faktiskt den här jag är. Att börja visa sig på en anonym site inför människor som är likaledes anonyma är kanske ingenting, men för mig är det en viktig början på något annat- tror jag.

Kramar

Grodan

till din omstart och nystart vill.sluta och tack för hälsningen i min tråd.
Ha en fin höstdag, hoppas solen lyser på dig :) / mt

vill.sluta

Är det jämna hopp längs med vägen.
Ny vecka och oavsett hur förra gick för samtliga så blickar vi framåt.
Hand i hand vi gå.
/A

Grodan

Jag hoppar på, så att säga. Dag tio och fler ska det bli.Mår bra idag. Tog enliten eftermiddagsnap och nu är det städning som gäller så att jag kan ägna tiden åt min dotter när hon kommer, sent i kväll och kommande dagar. Ser så fram emot att få träffa henne. Hon kommer att vara hemma i c.a två veckor och det ska inte bli något smygande eller klunkande är hon gått och lagt sig. När hon har åkt kommer den andra dottern hem efter ytterligare två veckor och blir hemma, tror jag, åtminstone ett tag. Så vare dom vill det eller inte så kommer dom att vara ett fint stöd för mig till ett bättre liv.

Det låter som att du också tuffar på VS - tillsammans vi gå.

Grodis

vill.sluta

Vad glada dina döttrar kommer bli när dom märker vilken skillnad det har blivit på morsan deras.
Även om du tror dom inte märkt ngt så har dom med all säkerhet gjort det.
Du är duktig du, jag kommer tätt efter.
Kramar/A

Grodan

Dom har märkt. Även om dom är fina i kanten. Redan nu känner jag mig mycket lugnare. Den stress som ofta funnits i mitt liv har ju i hög grad handlat om allt planerande och försöka få ihop allt och hinna dricka så mycket som möjligt. Nu är verksamheten nedlagd. Firman stängd och ett lugn sprider sig. Underbart.

Det är bra VS, vi är bra! - så lägger vi två vingelpettrar ännu en nykter dag på kudden och vaknar med tindrande ögon imorgon. Trygga i att vi vet hur vi somnade, vad som sades och gjordes. Ingen skam. Inga bortförklaringar.

Det känns nästan som om man skulle kunna leva så här, till och med tycka att det vore fantastiskt.

En Groda i väntan på ett yngel som kommer när som helst.

vill.sluta

Så sjukskriven en vecka till att börja med..

Skall även träffa folk från neurologen för atr utröna om jag hade ett epleptiskt anfall i onsdags.
Så nu är det bara lugn och ro som gäller.
Kramar till alla som vill och behöver
Vaknat just, upp och duscha innan cirkusen är igång.
/A

LillPer

Egentligen?

Jag förstår inte riktigt vad du menar, men jag skänker dig all min medkänsla och björnkram till dig.

LillPer

Mammy Blue

inte heller. Men jag kanske kan lägga ihop ett plus ett. Förhoppningsvis rätt.

Du har druckit igen? Trots att du inte vill? Jag tror att du får göra mej sällskap i antabusklubben. Det är det där sista lilla av vilja som behövs. Dessutom - om du har alkohol hemma "utifall att nån vill bli bjuden" så häll ut eller ge bort. Vi klarar inte av alkoholen, den har oss i ett järngrepp så länge vi inte säger upp bekantskapen helt och slänger ut den ur vårt hem och vårt liv. Det kräver mod. Och klarar man det inte själv är det inte fel att ta hjälp - själv är inte alltid bäste dräng...

Jag önskar dej mod och vilja att bli självständig, det är ju trots allt inte du som är "dum i huvet" som du skrev, det är din älskarinna Alkoholen som ställer till det. Lägg ilskan, sorgen och besvikelsen där den ska vara - på Alkoholen. Sparka ut den! Fixar du inte det själv, får du be läkaren om hjälp med handräckning, tillsammans fixar nog du och Antabus att kasta ut din elaka älskarinna...

Hihi, ovanligt poetiskt för att vara jag, men det blir lätt brösttoner när man önskar sej något riktigt, riktigt mycket! Ta hand om dej, Andreas!

Kram! <3
/MB

Mammy Blue

lova mej att du gör ett tappert försök att bli arg på din reptilhjärna som bara vill autopilota dej till Systembolaget?

;-D

Jag tror på dej, Andreas, men jag vidhåller nog att du borde skriva ner här hur du tänker innan du tar dina återfall, vad det är som händer, varför blir det som det blir, reflektera mera, fundera... Om man skriver ner sina tankar blir de klarare i konturerna, de far inte bara runt som illsnabba spöken. För att kunna skriva ner de alkoholladdade tankarna måste man fånga dem först...

Kram!

vill.sluta

Jag fick förra onsdagen ett ep-anfall som resulterade i en helt sönderbiten kind samt riktiga sår i huvudet efter att jag slog i backen när jag föll ihop.
Får inte köra bil eller dricka alkohol på ca sex veckor nu.

Det hopas jag kunna bli startskottet som jag såväl behöver.

Funkar det inte nu, då tvingar jag mig till antabus. Det lovar jag dig älskade mama.........

Och jag skall bli bättre på att uppdatera mig .här oxå.
Nu djävlar!
/A

Mammy Blue

egentligen inte anledning att lägga mej i ditt liv, men vill bara i bästa välvilja ge dej ett råd:

Släng ölen åt h-e! Klarar du inte det, så skänk bort dem. Om det inte heller går, så be någon att härbärgera dem ett par månader. Går inte det heller måste det ju tyvärr tyda på att du innerst inne vill dricka upp dem??
Trevlig helg!
Kram!

du har många gånger hänvisat till att det jag skriver har betydelse för dig.

Efter stor tvekan gör jag därför, än en gång, ett inlägg i din tråd – kanske för att jag kunde vara din mamma och dina barns farmor eller mormor – eller möjligen din farmor eller mormor … Oavsett - det gör ont i mitt hjärta, i hela mig att följa din väg… Samtidigt som du hejar på andra och ger råd, till exempel ”att spela filmen till slut” fortsätter du själv rakt mot avgrunden i ett accelererande tempo - i mina ögon.

Det gör ont i hela mig när jag tänker på att du har barn som lever i den verklighet du försätter dem i. Jag skulle innerligt önska att du, nu när du är sjukskriven och körkortslös och inte kan ha ansvar för att köra familjen hit-och-dit, skulle ta möjligheten att söka hjälp. Jag skulle önska dig, unna dig och din familj att du skulle söka dig till ett behandlingshem. Du torde vara väl kvalificerad för det om din motivation till att ändra livsväg finns. På riktigt.

Jag och andra här på forum har följt dig länge nu – jag vet och jag hoppas att du inser att du är en person som gör intryck, lämnar avtryck hos andra. Det betyder, som jag tänker, att du är en människa med gåvor och talang som du kunde använda för att gagna dig själv och andra… Vara andra människor till glädje och hjälp att växa – på ett genuint och äkta sätt, kanske sprunget ur dina egen erfarenheter. Bli en förebild.

Jag skriver detta väl medveten om att ett faktiskt beslut att bryta ditt – i mina ögon – destruktiva och livsfarliga mönster måste komma inifrån dig.

Jag skriver för min skull därför att jag inte stillatigande bara kan se på. Jag skriver för att få ro i min själ.

Jag skriver som det barn jag var till en alkoholiserad far och maktlös mor.

Jag skriver som den hustru som satte ner foten, steg ut över tröskeln och därmed bidrog till att förändra livet till det långt bättre - för fler än mig.

Jag skriver som den farmor och mormor som skulle ställa till ett helvetes liv om något av mina barnbarn levde i en verklighet som liknar den jag får bilden av när jag läser vad du skriver.

Jag inser nu att jag skriver med mitt hjärteblod... Det är kanske därför jag skulle möta dig här – för att få möta mig som det hjälplösa barn jag var och få skriva av mig min erfarenhet i den känsla jag känner så starkt just nu. Men också som den vuxna som insett och erfarit att förändring är möjlig, det går att ta makten över sitt liv.

Faktiskt – medan jag skriver spelas i en radio nära mig ”Du vet väl om att du är värdefull … att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du” – det gäller också dig! … och lite senare ”Under ytan” … http://www.youtube.com/watch?v=gNCyU-A0Ph0

Allt gott önskar jag dig och de dina.
Med kärlek / mt

vill.sluta

Inga hjälpmedel utan detta SKA jag fixa.
Har trillat massvis med gånger, slagit mina armbågar och knän så dom blivit blodiga. (bildligt talat)
Men nu känner jag en förändring, i samband med det som skedde och mitt höga blodtryck.
Om inte annat så för mina underbara barns skull.

Och den fantastiska frun!
Jag hänger kvar här, blir peppad av att läsa.
Forumet behövs.
/A

FylleFia

Tack för pepp o min tråd vill.sluta! Du och jag är nog så olika två människor kan bli. Eller kanske är vi exakt lika? Skrämmande tanke för oss båda.

Tycker Mulletant skrev bra till dig och jag respekterar men förstår.inte riktigt din motvilja till behandlingshem? Jag har varit där. För mig funkade det inte men jag var inte redo. Kanske har du kommit längre? Jag blir lite orolig när jag hör att du ska vara hemma i sex veckor utan "krav". Men jag hoppas att du klarar det och att det går dig vål. Att söner och fru får njuta av den empatiska, klartänkta man som vi ibland ser skymta till här.

Fia

vill.sluta

Men inte nog med det ena så är det en del projekt som skall ros om hamn.
Mulletant var inne på en bra sak där om att byta riktning i livet med arbete osv.
Jag hoppas och tror att jag skulle kunna göra skillnad om jag arbetade med saker jag brinner för.
Det snurrar så många tankar i mitt huvud nu så drickat glöms helt enkelt bort, och det är bra.
Önskar alla en underbar söndag nu!
/A

Mammy Blue

men det säjer pling, pling i huvudet på mej när jag läser, din motvilja mot att ta experthjälp ser jag som ett sätt för dej att hålla en nödutgång öppen. Det är lättare att smita ut i en nödutgång utan "vakt" om du förstår vad jag menar. Lyssna på Mulletant, jag känner likadant som hon, men hon uttrycker det bättre.

Kram Andreas!
/MB