Hej,

Som så många andra har jag varit inne och läst här emellanåt. Vilka fantastiska människor det verkar finnas här!

I dag tog jag modet till mig och anmälde mig som medlem och skriver mitt första inlägg. Bara att logga in här gör mig nervös...TÄNK om någon förstår att det är jag? Vilken skam!! Det knäppa är att jag inte tycker alkoholproblem är något att skämmas för...när det gäller andra! Men när det är JAG som har problem är det plötsligt super"skämmigt".

Vill kort berätta om mig själv och mina problem, och hoppas att någon kanske är i samma situation så vi kan stötta varann.
Bor med man, mellanstora barn och hund i ett hus i ett "bra" område. Har ett bra jobb, fantastisk familj och underbara vänner som jag kan prata med allt (utom detta) om. Som ni hör låter det ju som jag har ett underbart liv, och det har jag till stor del och det är jag tacksam för! Jag har ingen och ingenting att skylla mina problem på!! Felet ligger helt och hållet hos mig!

Jag började tidigt röka och i tonåren var det mkt fester och jag gillade att dricka direkt. Insåg faktiskt tidigt att jag tyckte om det lite FÖR mycket och har ofta sagt att det är tur att jag har spärrar/hatar att vara bakis/är tillräckligt ansvarstagande för annars skulle jag säkert "åka dit" och dricka för mkt. Ha!!! Har åkt dit ändå. Det tog bara lite tid innan spärrarna helt släppte, många år har jag druckit måttligt och skött mig, men inte nu längre!

Vet inte riktigt exakt när det blev ett problem, men skulle gissa att det för kanske 4-5 år sen började eskalera för att i dag absolut inte längre vara ok!! Jag kämpar som ett djur för att sköta mig och hålla det hemligt! Ingen vet! Ingen, och jag skulle neka till jag blev blå i ansiktet om ngn påstod att jag har problem!

Visst säger ni, klart ngn i min misstänker att jag dricker för mkt! Men jag TROR inte det faktiskt, skulle förvåna mig. Jag blir aldrig så full att jag raglar/sluddrar etc och Säter det "snyggt". Lägger mkt tid på att hålla fasaden uppe, lägger mkt tid på utseende för att dölja ev spår av trötthet dagen efter. Detta är ju i sig totalt utmattande, att kämpa så hårt för att verka "normal".

Sista året har jag börja gömma flaskor, har alltid en flaska vin tillgänglig och dricker varje dag! Skulle gissa på upp t en flaska om dgn (säkert mer ibland). Detta sker oftast kvällstid men på helger börjar jag tidigare. Blir som sagt inte "aprak" utan målet är nog att känna mig konstant påverkad/avkopplad.

Har faktiskt tagit mod till mig och sökt hjälp. Pratade med läkare på vårdcentralen (efter att hon dyrt och heligt fick lova att det jag sa var konfidentiellt :)). Fick naltroxan (osäker på namnet) utskrivet. Hjälpte inte alls! Skulle ta bort effekten av alkoholen men jag drack lite ändå och saknade sen vinet så mkt att jag slutade ta dom.
Fick sen träffa en psykolog vid ett tillfälle och fick antabus utskrivet. Höll upp i 2 v, längsta på flera år! Jag mådde dock ej så bra av tabletterna, så jag minskade dosen rejält , tog sen ett halvt glas och insåg att det gick (blev bara väldigt rödflammig). Sjukt, jag vet! Slutade helt med tabletterna men har, då jag får panik och vill försöka sluta, tagit 1 tablett emellanåt och har då hållt upp Max 2 dgr.

Inser att jag inte orkar hålla på så här längre! Skämmas/vara konstant trött/tänka på att gömma/tänka på att alltid se snygg och fräsch ut så ingen kan tääänka sig att jag skulle ha problem/inte ha ngn lust att göra saker....och återigen skämmas!

Slutar nu, skulle kunna skriva så mkt mer men hoppas någon orkar läsa och känner igen sig lite.

/Anli

FylleFia

Bra jobbat Anli! Den där fredagskänslan kan vara förödande. Oavsett vilken dag i veckan den befinner sig. (Jag jobbar så att min fredag inte alltid infaller på just fredag). Själv hade jag fredag igår. Några skivor salami och en bok. Anar att dina helger ÄR tuffare, med barn och tv och allt. Så var riktigt stolt över dig själv som valde ostbågar och the ikväll. Man kan aldrig underskatta massans tryck och jag gissar att i det flertala svenska hem så dricks det ikväll. Lönehelg, fredag. Varför tveka? Själv ska jag lägga mig med min bok. Inget drömscenario här. Bara vanlig vardag. Ska upp 04:00 inatt. Är så glad att du börjat skriva igen min vän.

Godnatt från Fia

Anli

M,
Även jag har snart 1 års jubileum här. Inte kunde jag då tro att jag inte skulle kommit längre än vad jag gjort. Ett år...herregud, när jag började skriva här tänkte jag nog i ärlighetens namn att jag snart skulle skärpa till mig/rycka upp mig/vara på banan. Ett år har snart gått och jag är långt ifrån där jag vill vara! Långt! Men ändå, detta år har jag verkligen tänkt, analyserat och försökt förstå varför jag är där jag är. Jag har insett vidden av mina problem, försöker inte ljuga för mig själv längre. Och jag HAR ju gjort framsteg, även om jag alltför ofta får börja om på noll igen. Detsamma gäller dig, så trots att vi inte nått hela vägen så har nog detta år gett oss en hel del. Och nu tycker jag vi försöker skriva även om det inte skulle gå så bra som vi önskar, utan att skämmas :)!

Hulda,
Låter som en mysig kväll i soffan med tidning och pläd! Känner igen det där med "systembolagsmagneten". Hur skrämmande är det inte att upptäcka att man står där inne utan att nästan knappt varit medveten om att benen styrde sig dit automatiskt...hu! Det som får mig att stå emot suget (som faktiskt inte varit så stort sista dagarna, barskåpet är välfyllt men det drar inte farligt mkt ändå) är tanken på hur helt fantastiskt man sover nykter! Jag sover som stock, utmattad. Vaknar inte kl 3 med ångest. Och tanken på att vakna nykter.

Fia,
Är PROPPMÄTT efter att ha vräkt i mig ostbågar, halvt illamående faktiskt. Men hellre av ostbågar än alternativet. Vilken bra lista du gjorde! Jag försöker ju ofta tänka på allt jag vinner som nykter, men tvärtom är nästan ännu mer effektivt!! Mer avskräckande. Så inspirerad av dig gör jag en egen att läsa när jag funderar på om jag ändå trots allt inte kan unna mig "lite" vin.

Om jag inte dricker slipper jag:

- Se rödvinsfläckar på alla möjliga konstiga ställen.
- Paniken över att vara osäker på om jag gömt tomflaskor ordentligt.
- Borsta tänderna/tugga tuggummi i panik över att familj och andra ska känna vinlukt och knappt våga andas.
- Vara klämkäck och låtsaspigg för att dölja på jobbet hur totalt utmattad jag är efter att aldrig!! sova bra och ofta vara lite bakis
- Vara orolig för att någon trots allt misstänker hur det ligger till
- Vakna på morgonen och förbanna ännu en jävla dag (vaknar man trött o bakis är morgonhumöret inte att leka med!)
- Det ständiga planerandet för att kunna dricka (tar knäcken på mig när jag verkligen känner efter).
- Längta hem till mitt vin de gånger jag gör ngt en kväll då jag inte kan dricka (kör bil tex)
- Vara orolig för att ta bilen på morgonen
- Anstränga mig till max när tfn ringer på kvällen för det inte ska höras att jag låter påverkad

Ja, listan kan göras hur lång som helst men slutar där för i dag.

God natt (det kommer garanterat min bli :))!

Din lista kunde vara min lista, exakt samma saker. Och ännu mer fördelar finns. Nu ska jag iväg på ett extrajobb och kan ta bilen utan att fundera på ifall det kommer att vara razzia nånstans. För trots att jag visste att jag skulle köra tidigt när jag nån gång skulle jobba lördag så kunde jag inte låta bli att dricka på fredagskvällen, det blev liksom helt fel annars. Bara ett glas, hmm, ett till osv och sen satt jag här och var inte säkert på hur mycket jag egentligen drack.

FylleFia

Det var en mycket bra lista. Känner igen allt utan biten med bilkörning. Tack och lov så har jag aldrig tagit körkort. Har alltid bott så att det inte har kännts nödvändigt. Har inte blivit av. Jag skrev tack och lov, för jag hade antagligen inte bara bakfyllekört utan även kunnat ta bilen under ett rus. Tuggummituggandet glömde jag ta med. Fast jag gick de sista åren snarare på starka halstabletter eftersom jag blev så stor om magen av det ständiga idisslandet. Det var ju en god kombination, halstabletter och vin? Nåja, jag drack ju inte för smakens skull om jag ska vara ärlig. Ett glas kan vara gott, men två flaskor är faktiskt inte det.

Vad bra att du klarade gårkvällen. Lönehelgen, fyllefredagen när även de flesta amatörer sippar lite. Nu ska jag laga mat eftersom personalmaten på jobbet var under all kritik idag. Sen kryper jag i säng. Ska läsa mig till sömns för visst är även det en lyx. Bra böcker var nästan omöjligt att kombinera med en fylla.

Kramar Fia

zmirre

Du skriver och berättar om mig.
Känner så igen mig.
Familj och ett bra liv.
Druckit med antabus. Blev väldigt rödflammig men fortsatte ändå.
Skam skuld skåpsupande, gömmor och smusslande med burkar.
Självbedrägeri. Ingen misstänker något för jag är inte heller den som ragglar och sluddrar.
Dricker för att få ett lugn och ro i tankar och problemen försvinner för stunden.
Dock denna sjuka ångest dagen efter. Att köra bil utan att slippa vara livrädd att bli stoppad av polisen.
Inte kunna åka och hälsa på folk och drar mig tillbaka för att få supa hemma.
Idag ska jag inte dricka för i morgon ska jag ta antabus och fortsätta med den för att förhindra att jag tar till ölen igen.

Heja oss!!! Vi klarar det!!!

Anli

Nu brottas jag med mig själv!

I dag hände något med en i familjen som gjort mig orolig, inget jätteallvarligt hoppas jag, och troligen löser det sig men känner att nerverna sitter utanpå just nu. Har inte varit så här nära att hälla upp en stor whisky (eller vad som helst) på många dagar!

Helgen gick strålande, kände mig så nöjd och stolt att jag nästan hade lust att berätta för någon så de kunde klappa mig på ryggen och säga "åh, bra jobbat" :).
Men nu...vill bara hälla i mig ngt stark och känna mig lugnad för en stund, dämpa ångesten för ett par timmar. Har varit på väg flera ggr men hejdat mig i sista sekund. Jag kan inte ha det så här, måste klara motgångar utan bedövning!! I vintras, när jag förlorade en närstående och kände sorg och ångest riktigt på djupet, vågade jag inte dricka alls direkt efter att det hänt. Var så rädd att känna starkare än vad jag gjorde, det skulle få mig att gå sönder. Men nu, när det är problem på en mer "ibland är livet inte på topp" natur så känner jag definitivt för att bedöva mig! Men ska inte! Ska ta mig igenom det ändå, jag hjälper ingen genom att dricka! Definitivt inte den det berör och inte mig själv heller (annat än för stunden).
Ska...inte....öppna...barskåpet!!!

m-m

Att du skriver! Förstår din känsla, men, vad det än är som gör dig orolig, så kommer inte alkoholen att göra så att det försvinner. Den kommer bara att ge dig ytterligare ångest.

Gå ut, håll dig i sällskap med barnen, mannen eller vem som, som inte kommer att hälla upp.

Du klarar det.

/m

vill.sluta

Men Anli, vännen. Ditt rop på hjälp beskriver så väl vad DU vill.
Du vill inte ta det där glaset, och därför skall du inte göra det heller.
För du vill inte, och jag och många med mig VET att du klarar att hålla djävulen på avstånd.
Som en utväg kan du väl gå och längs dig, knip ihop ögonen och tänk NEJ!
Jag vet att du fixar det.
Vi hörs imorgon!
Tumme på det.......
/A

Nykter i dag

Förstår känslan, och minns den också, väldigt väl. Känslan när allt inte är på topp och man tror att bara man tar sig en "jäkel" så blir tillvaron med ens ganska behaglig och lätthanterlig. Men så funkar det ju inte. I verkligheten så blir istället det där som inte var på topp med ens riktigt jävligt, och det kan man tacka ångesten för. Alkoholen löser absolut ingenting. Tänk dig istället att när du vaknar i morgon utan att ha "trillat dit", så kan du i alla fall känna dig stolt över dig själv ! Och DET är en stoor vinst !

Nä, nu kryper jag till kojs, nykter och sömnig.

Sov gott !

Kram

Hulda

Anli

Tack M, A o H Hulda för pepp!

Jag gick och la mig tidigt. Det är det jag måste kämpa med nästa gång suget sätter in, att komma ihåg att trots att det verkligen känns tufft så blir det bättre bara man väntar ut det. Nog så svårt när man är mitt uppe i det, och det är ju därför jag fallit så många gånger.
Men valet jag gjorde i går kändes väldigt bra i dag när väckarklockan ringde i ottan :)

Ha en bra dag!

FylleFia

Hej vännen Anli! Du gjorde helt rätt när du la dig förtidigt i förrgår. Det är inte alltid lätt och en del kanske skulle se det som en feg reträtt. Jag ser det som styrka. Nu valde du. Inte vinet utan Anli och det är starkt. Det är de små små myrstegen som betyder något. Inte de stora gesterna. Det tror jag du vet.

Fia

PS; kompisar emellan. Jag är rosenrasande på min man just nu. Skulle vilja slå ihjäl fanskapet. Fantiserar om att göra det. Hur normalt är detta? DS

Gammel tanten

Att klara av och vänta ut suget!
Imponerande.

Fia: Jag drar på munnen. Förstår varför du är rosenrasande på mannen (har läst din tråd) men, fantasier kan vara härliga ibland!

Önskar er en Bra dag!
Tanten

Anli

Sitter här o ler för mig själv. Förlåt, det är ju inte kul alls egentligen. Men jag vet vad du menar, har också varit så arg på min man (av olika anledningar trots att han på det stora hela är jättebra) att jag riktig drömde om hur det skulle kännas att slå knytnäven i magen på honom. Hu, det låter hemskt. Tur att det stannade på tankestadiet ;)

Nykter i dag

Godmorgon Anli !

Och alla andra här inne. Hmm... morgon och morgon, klockan är snart halv tolv ! Sov till halv elva (har semester). Vet inte när det hände sist, nu har ju halva dagen gått....

Bra Anli, att du gick och lade dig istället för att falla för alkoholmonstret, det tackar din kropp dig i dag för. Ny dag nya förutsättningar !

I dag blir det måla om i barnens rum, sedan fixa middag.

Ha en bra dag alla !

Hulda

FylleFia

Nej inte ska vi slå dom stackars männen. Det vore sjukt. Men i fantasin är allt tillåtet. Min är också på det stora hela en bra karl. Hans bästa vänner är kvinnor och det säger ju en del om en man. I början var jag svartsjuk och kunde inte riktigt förstå. Idag förstår jag mer än jag vill. Dessa kvinnor låter honom komma undan. Helt ok att mannen tar sig ett glas. Han är ju så charmig. Jag anar eget missbruk eller medberoende problematik.

Jag är så glad Anli att du är tillbaka. Jag känner att jag kan ventilera de fula tankarna med dig. De flestas ilska här verkar bara rikta sig inåt vilket ju är rätt. Eller så skriver de inte om vardagslivets förtretligheter. Men du är ofta arg, jag är ofta arg. Jag kan relatera! Hoppas du får en bra kväll och kan hålla barskåpet på avstånd. Jag vet att just ikväll klarar jag detta. Men jag har ju inte mycket val. Ska upp 03:00 inatt. Jag som klagade på arbetslöshet?

Godnattkram Fia

mia76

Nästan på året som Anli blev medlem förde google mig till denna sida idag, jag blir rädd näsr jag snabbt ögnat igenom berättelsen. Det är ju jag ssom måste ha skrivit detta. Fy vad jag mår kasst av ångest och rädsla. Ingen att prata med! jag dricker varje dag, har fyra barn varannan vecka och ett barn de två andra veckorna. Fin man MEN som jag inte vill prata med. Lever ett "rikt" liv men med total olycka inombords. Jag hinner inte skriva mer idag men jag tänker att detta är min sista utväg för att ta mig ur träsket. /mia

zmirre

Kul med en till som känner sig som en kopia av Anli.
Undrar egentligen hur många "perfekta" mammor vi är i landet som sitter med samma skam, rädsla och kamp varje dag.
Jag hittade hit för en vecka sen och har på lördag varit nykter en vecka. Och det var länge sen jag var det sist.
Kram och kämpa på!