Så mycket som jag vill få ur mig. Dricker dagligen, och det har bara eskalerat det senaste året. Tidigare var det kanske en flaska vin om dagen, nu blir det ofta två. Sällan en helt nykter dag. Har mina barn på halvtid och de har nu reagerat på att mamma somnar i soffan varje kväll och vill inte längre komma till mig. Socialtjänsten skall nu göra en utredning. Det här är så vidrigt. Mina barn är det absolut viktigaste jag har och ändå så har jag valt alkoholen framför dem under så lång tid nu. Känner sånt förakt inför mig själv. Har gjort så jävla idiotiska saker i livet och kan nog säga att samtliga händelser har skett på fyllan. Nu ska jag ändra på det här beteendet för det finns ingen annan utväg...samtidigt så sitter jag och planerar hur jag ska hinna förbi bolaget på lunchen. Hål i huvudet helt enkelt.
Jag jobbar heltid och sköter mitt jobb, jag äger mitt hus, min bil och tar hand om mitt utseende, allt utåt är så bra som det kan vara men på insidan är det en katastrof.
Jag tänker inte förlora mina barn så nu jäklar måste jag lösa det här. Tänkte att det kan vara ett bra sätt att dela tankar med andra i liknande situation så därför skriver jag här.
Man tycker att svaret är så otroligt självklart om man tänker vad man väljer...alkoholen eller barnen? Önskar att det vore så enkelt.

Gammel tanten

Skriv om du vill och orkar.
Skriv även om det inte fungerat så bra.
Ingen sätter fördömmer dig i så fall.

Ha det gott!
Kram
Tanten

Surfina

Det har varit några riktigt tuffa dagar. Mycket motgångar och möten som absolut inte varit bra på något sätt. Fick igår kontakt med alkoholterapeuten jag träffade förra veckan och han blev häpen när jag berättade om de andra mötena jag varit på och hur jag har blivit bemött. Kändes lite skönt att han tog mitt parti och förstod min frustration och den hopplöshet som jag känner.
Nya möten inbokade, jag känner mig så jäkla trött bara.
Har varit sjukskriven ett par dagar för jag känner att jag haft fullt upp med att andas just nu. Självklart så har jag vänt mig till min gode vän och mår just nu värre än någonsin.
Sitter på jobbet och skakar och vill få bort den här känslan ur kroppen, vill få ut alkoholen så att all ångest ger sig. Har inte vetat om det varit natt eller dag de senaste dygnen. Har sovit och druckit om vartannat i många timmar. Kroppen är helt slut och det känns som att hjärtat värker men jag vet att det är ångesten som härjar. Är det här vändningen tro? Vill gärna tro det men samtidigt så vet jag ju hur det funkar.
Träffade mina älskade barn i fredags och vi åt middag tillsammans. Fan vad jag saknar dem, det var så skönt att få ha dem hemma en stund.
Nej, nu blir det nya tag. Jag vill inte må så här. Huvudet känns som att det ska sprängas, stora mörka ringar under ögonen, panikångesten som river på insidan, stressutslag över hela ryggen som kliar så att jag håller på att bli tokig. Rensade bort tomma bib-förpackningar och flaskor på morgonen, det är ju skrämmande hur mycket jag lyckats hälla i mig.
Det här är en livskris som jag inte önskar min värsta fiende och det är jag själv som satt mig i situationen.
Har än så länge jobbet kvar och jag hoppas att jag inte låter det gå längre nu. Jag måste styra upp min situation nu. Jag har alldeles för mycket att förlora.
Det blir inget vin idag!!!
Kämpa på allihopa, kramar till er.

Gammel tanten

Över att du hörde av dig.
Du skriver väldigt fint och välformulerat.

Bra att du känner stöd från alkoholterapueten, att han tar ditt parti och förstår din frustration över de övriga mötena.
Hoppas du får en tät kontakt med honom.
Finns det möjlighet för dig att ringa upp honom, typ, lämna ett meddelande i växeln om att du vill bli kontaktad så fort han får en stund över?
Den möjligheten fick jag tidigare, både hos psykologen och psykiatrikern. Det kändes tryggt att veta varje gång jag förlorade fotfästet.
Och efter varje samtal kändes marken lite stadigare under fötterna.

Starkt gjort att du rensade bort alla BiB och flaskor.

För visst är det lätt att vända sig till vår "vän" vinet som samtidigt är vår värsta ovän. Den där ovännen som det är så tufft att säga upp bekantskapen med, men på något sätt måste det gå.

Hoppas du har kommit till vändpunkten nu.

Önskar dig styrka och allt gott.

Varma Kramar från Tanten

Surfina

Jo jag hoppas att det här är en vändpunkt även om det kommer att trassla sig på vägen igen.
Gällande alkoholterapeuten så har jag inte ställt frågan men det är säkert inga problem. Jag pratade in ett meddelande på hans telefon igår och han ringde upp efter bara en liten stund. Känns hur som helst skönt att han finns och att han ser min situation från min sida och inte bara genom barnen som den andra socialkontakten gör. Barnen har aldrig fel enligt henne, vet inte om jag håller med om det. Jag som vuxen har absolut ingenting att säga till om när det gäller min relation till barnen just nu utan jag ska bara sitta stilla i båten och vänta. DET känns som en omöjlig uppgift när jag egentligen vill slåss med näbbar och klor.
Ja ja...veckorna går och det händer ingenting och jag känner mig så galet frustrerad. Det är lätt att fly in i dimman men det löser ju inga problem det heller som bekant.
Nej, det blir till att kämpa.
Hoppas att du har det bra tanten och att din väg är lite rakare än vad min är just nu.
Vi förtjänar att få må lite bra nu, eller hur! :)

Kram och ha en fin dag.

Gammel tanten

Det där med att ha en bra terapuetkontakt är kanonviktigt!
Någon som tror på en, kan stötta och ge vägledning.

Många gånger när jag var helt under isen (har flera psykiatriska diagnoser) kunde våra samtal ofta sluta med att vi skrattade åt mitt fyrkantiga tankesätt. Det var så befriande.

Nej, vindimman löser inga problem. Tvärtom!
Det gäller att kämpa för allt man är värd mot det där alkoholsuget som förstör livet både för en själv och andra.

Styrkekramar!
Tanten

Gammel tanten

Hoppas din kväll blev vit och fin!
Att du kunde sova gott i natt och att det kändes bättre att kliva ur sängen idag än det gjorde igår.

Att du just nu mår bra och känner att du är på rätt väg!

Ha det gott!
Styrkekramar!
Tanten

FylleFia

Hej Surfina! Så glad att du fortsätter din kamp. Jag - som är villigt barnfri - kan inte riktigt sätta mig in hur du har det. Men jag fattar att det är mer än tufft. Och jag förstår "trösten" i att vilja falla bort än stund. Jag ser också vilken styrka du visar i att kunna skriva här i efter ett "fall".

Den styrkan ska du dra fram i kampen om barnen. Och det är glädjande att du och din terapeut kommer överrens. Att ösa ut sitt liv för någon som bara sitter av tid blir ju inte bra.

Det enda jag undrar (och nu tassar jag in på det heliga moderskapet) är; Vad vill dina barn?

Du är min vän och jag kommer alltid heja på dig. Men jag vet inget? Vill dina barn tillbaka? Måste ni tillbaka?

Kram Fia

Surfina

Mina barn vill tillbaka men just nu är de otroligt manipulerade av sin pappa. De träffar samma socialkontakt som jag gör och min uppfattning är att detta inte skötts korrekt men efter ett möte idag tillsammans med min sociakontakt och min alkoholterapeut tillsammans så känns det nu mycket bättre. Ser äntligen en ljusning och tror verkligen att äntligen kom min bild av det hela fram. Barnen vill att allt ska 'bli som vanligt' igen....dock utan alkoholen så klart. Känner mig lite försiktigt hoppfull. Tack för din omtanke.

Gammel tanten

Att mötet med socialkontakten och alkoholteraputen kändes bra.
Skönt att du känner dig hoppfull inför att det ska bli som vanligt igen, med varannan vecka och att även barnen vill detta.

Vi kämpar vidare....
Försöker hitta andra saker än vin att må bra av....
För vi mår ju i förlängningen bara dåligt av alkohol....
Flaskan förstör livskvaliteten, ger ångest o.s.v....

En dag i taget....

Styrkekramar!
Tanten

FylleFia

Hej Surfina! Vad jag blev glad för din skull över att barnen vill tillbaka. Den manipulerade föräldern känner jag SÅ igen. (I mitt fall mamma) Det finns saker som man inte får göra mot barn och en av dom är att försöka svartmåla den andre föräldern. Hoppas du får en lugn och trygg kväll.

Skickar kram och styrka! Fia

Gammel tanten

Surfina, hoppas att du också fick en fin nattsömn, samt att kvällen blev lika lugn och trygg som den Fia önskade dig.
Fia har så rätt i att man aldrig, aldrig får svartmåla en förälder.
Dina barn ÄLSKAR DIG! Det är bara alkoholen som dom inte älskar.
Men Du är DU, en fin mamma som älskar sina barn och är villig att fortsätta kampen mot alkoholen till sista droppen.
För alkoholen är inte DU.
DU är DU!

Önskar dig en riktigt fin lördag!
Skickar många varma styrkekramar!
Tanten

m-m

att skilja på personen och alkoholen. Ha en bra dag både Tanten och Surfina.
/Marina

Gammel tanten

Saknar dig här på Forumet och hoppas innerligt att allt är bra!
Snälla, du kan väl höra av dig.
Skriv ett par rader om du har tid, lust och orkar.
Ovasett hur du mår.
Ingen fördömmer dig här om suget blev för starkt.

Varma Styrkekramar!
Tanten

konstnären

Hoppas du mår lite bättre. Det kan nog vara vändningen för dig. Kan tala om för
dig att jag känner igen mig själv. Jag gick ner mig totalt sista återfallet jag
tog. Tror och hoppas det vardå jag fick upp mina ljusblå. Jag tror en del människor
måste gå allra längst ner i hålet. Jag kan tala om att jag vågar inte prova en gång
till för en sak har jag märkt att efter varje återfall har jag mått sämre och sämre
både psykiskt och fysiskt. Jag visste knappt och det var dag eller natt jag bara sov
drack sov, men det blir ju ingen riktig sömn. Och denna ångest du skriver om den är
värre än något annat jag varit med om.
Tänker på digoch hoppas du mår lite bättre.
Kram Konstnären
Inget vin för mig i kväll. Jag tar bara en dag i sänder. Drygt två månader nu och
det är jag stolt över. Jag tror du kan.

Gammel tanten

Du ska veta att jag tänkt mycket på dig.
Undrat hur du har det.
Hur det har gått med alla jobbiga möten o.s.v.
Önskar dig allt gott!
Det är du värd.

Många Varma Styrkekramar till dig!
Tanten

Surfina

Hej på er. Tack snälla för att ni hör av er och bryr er om, det värmer. Har inte varit inne här på ett tag. Har pendlat mellan olika sjukhus eftersom jag fått stressutslag över hela kroppen som inte vill försvinna...kanske inte så konstigt egentligen. Ja ja, rätt hjälp ska väl komma till slut.
Utöver det så är det 'som vanligt'. Pendlar lite upp och ner och fram och tillbaka. Idag kommer i alla fall barnen och ska förhoppningsvis stanna minst till på tisdag. Det glädjer mig verkligen, ska bli så mysigt (och skönt att jag vet att det inte kommer att bli något vin under dessa dagar, tanken finns inte ens).
Nu tjattrar jag bara på om mitt...typiskt mig ;-)
Kram på er där ute och jag önskar er en fin andra adventshelg.

FylleFia

Hej Surfina! Tjata på du om ditt, vi läser. Det där med stressutslag har jag också haft ( inte lika allvarliga som dina. Husläkaren räckte) för drygt ett år sedan när jag vantrivdes med arbetet och livet, ökade självmedicineringen för var dag. Det blir blev bara värre.

Men det skiter vi i nu för idag har du glada nyheter; Hoppas ni får en underbar förlängd helg du och barnen. Att du får en chans att visa dom vilken mamma du kan vara. Så ta vara på denna tid.

Kramar Fia

Gammel tanten

Att du fått stressutslag över hela kroppen. Hoppas de ger med sig.

Instämmer med Fia, fortsätt du att tjata om ditt. Här finns folk som läser.
Själv kommer jag att inte att vara så mycket på Forumet den närmaste månaden. Reser snart till Sverige, tusen saker som ska fixas innan och i Stockholm lär det inte bli av.

Gläder mig åt att du har haft och förhoppningsvis fortfarande har dina barn hos dig!
Sköt om dig!
Varma Styrkekramar till Dig!
Tanten