Så mycket som jag vill få ur mig. Dricker dagligen, och det har bara eskalerat det senaste året. Tidigare var det kanske en flaska vin om dagen, nu blir det ofta två. Sällan en helt nykter dag. Har mina barn på halvtid och de har nu reagerat på att mamma somnar i soffan varje kväll och vill inte längre komma till mig. Socialtjänsten skall nu göra en utredning. Det här är så vidrigt. Mina barn är det absolut viktigaste jag har och ändå så har jag valt alkoholen framför dem under så lång tid nu. Känner sånt förakt inför mig själv. Har gjort så jävla idiotiska saker i livet och kan nog säga att samtliga händelser har skett på fyllan. Nu ska jag ändra på det här beteendet för det finns ingen annan utväg...samtidigt så sitter jag och planerar hur jag ska hinna förbi bolaget på lunchen. Hål i huvudet helt enkelt.
Jag jobbar heltid och sköter mitt jobb, jag äger mitt hus, min bil och tar hand om mitt utseende, allt utåt är så bra som det kan vara men på insidan är det en katastrof.
Jag tänker inte förlora mina barn så nu jäklar måste jag lösa det här. Tänkte att det kan vara ett bra sätt att dela tankar med andra i liknande situation så därför skriver jag här.
Man tycker att svaret är så otroligt självklart om man tänker vad man väljer...alkoholen eller barnen? Önskar att det vore så enkelt.

m-m

Hoppas dina möten går bra. Förstår din hopplöshetskänsla, och att det är svårt att klara att sig att hålla sig ifrån vinet. Tror som de andra att det är bra om du fortsätter att skriva och läsa. Har du någon läkarkontakt? Kanske kan vara ett alternativ att få en insomningstablett, för att kunna sova utan vin. Har du fått hjälp med bra samtalskontakter via soc? Eftersom du sitter i den sitsen du gör är det ju viktigt att de kan hjälpa dig att lyckas både för dina barn och för din skull. Får dina barn någon samtalshjälp? Många frågor och du behöver inte svara om du inte vill....

/m

Gammel tanten

Du ska veta att jag tänker mycket på dig.
Önskar dig allt gott och hoppas verkligen att gårdagens möte gick bra och att alla andra möten också kommer att göra detta.
Att ditt liv ska kunna bli som vanligt igen, med "varannan" vecka.

Är glad att du vill fortsätta att skriva och läsa här!

På något sätt ska vi besegra alkoholmonstret, även om det är förbaskat svårt.
Det SKA gå. Det MÅSTE gå.
När det känns extra tungt får vi tänka:
Även myrstegen fungerar om de tas i rätt riktning!

Såg att m-m tagit upp en ev. läkarkontakt, samtalskontakt.
Det hjälpte mig enormt mycket i samband med att jag blev änka. Hade tur och gick hos en psykolog och psykiatriker under 9 års tid.

Vi fortsätter vår kamp mot alkoholen!
Vi har allt att vinna på detta och ingenting att förlora.

Varma Styrkekramar till Dig!
Tanten

Surfina

Vet inte vad dessa samtal kommer att leda till. Mina barn ska för tredje gången träffa en kontakt på socialkontoret. Hon verkar bra men samtidigt så känns det som att de jobbar efter en "mall" och en sådan funkar nog inte i alla situationer men jag hoppas innerligt att hon är duktig på sitt jobb.
Själv så ska jag träffa en alkoholterapeut idag, första mötet. Är skitnervös och vet verkligen inte hur mycket jag ska "erkänna". Barnens kontakt jobbar ju ihop med denne så jag kan omöjligen röja hela sanningen. SÅÅÅ SJUKT att jag tänker så, jag vet. Jag tänker att jag säger/gör vad som helst för att barnen ska komma tillbaka NU! Sen får jag lösa det andra. Jag har inte kraften att kämpa för barnen och mot alkoholen samtidigt. Börjar känna mig som ett nervöst vrak som inte vet om jag ska sitta eller stå eller andas eller inte andas.
Vet att det logiska vore att börja med att lösa alkoholproblemet och sedan lösa situationen med barnen, men hjärna och hjärta går inte hand i hand just nu.
Jag gjorde en gastric bypass-operation för ca. ett år sedan. Jag har skyllt på det inför kontakten på socialkontoret. Att jag håller på att lära mig att äta och dricka rätt och att jag inte tål alkohol på samma sätt som tidigare och att jag nu förståt att jag måste ändra på mina gamla vanor. SKITSNACK!!!! Jag kan dricka lika mycket alkohol nu som tidigare. Möjligt att jag blir ännu mer onykter men mängden får jag i mig. Tror hon köpte resonemanget, iaf till viss del. Får se om alkoholterapeuten är lika "lättlurad".
Känner mig så jäkla falsk och dålig i detta men jag lever i någon sorts vakum just nu där det mest handlar om att överleva tills barnen är tillbaka.
Det är lite läskigt att veta vad som vore rätt att göra men ändå inte kunna/våga ta den risken som det innebär.
I går googlade jag på ordet "självmord".....blev rädd för mig själv men insåg att tanken på att inte få vara med mina barn i framtiden framkallade denna handling.
Börjar jag bli tokig på riktigt?

FylleFia

surfina! Jag blir så ledsen när jag läser om din kamp. Mot både myndigheter och de otäcka tankarna. Förstår så väl ditt tänk om att lite vin skulle kunna hjälpa mot att känna allt. "Bädda in det i bomull" (Anli. Jag stäl friskt). Jag har inga råd, jag har inga barn och jag har heller inget tvång att passa mina sociala kontakter (af och a-kassa). Det gör jag mest för att jag är en tjurig kvinna. Kanske hjälper mitt-streta-emot nästa person som hamnar i systemet.

Men jag blir allvarligt oroad när du skriver att du googlat på självmord? Vem skulle det hjälpa? Tro mig, de anhöriga mår inte bättre av det. Jag hade en ytlig bekant/arbetskamrat som tog den utvägen. Hon frågade ofta om vi skulle hitta på något efter arbetet men jag svarade nej. Ville ju hem till mitt smygdrickande. En dag hade hon gjort det, lämnat två oförstående barn och en make för att hon inte ork
ade leva i sitt missbruk längre (spel i hennes fall och jag hade inte sett det).
Jag vill inte tynga ner dig ytterligare, men den utvägen du tänker på är feg. Och ledsam. Jag har fortfarande sporadisk kontakt med Gs make (tolv år senare) och han rapporterar om att även om han delvis har gått vidare, så har inte sönerna gjort det . Tro mig, du vill inte utsätta dina barn för det.

Du får helt enkelt (?) härda ut. Jag vet att det är inte enkelt. Men en värld utan surfina blir knappast bättre. Jag skulle sakna dig. Jag ser inte en fylle/vinpimplarkärring. Jag ser en människa med humor och den där lilla gnuttan jävlar-anamma som tar oss över dagen. Låt det bli ditt arv till barnen, vare sig du får behålla dem-eller-inte. En mamma kan inte ersättas.

Önskar dig styrka att härda ut.

Fia

Surfina

Och inte överväger jag den utvägen. Blev bara så skrämd själv när jag insåg vad jag gjorde.
Jag ska lösa det här och jag ska leva med mina barn i ett nyktert och värdigt liv framåt i tiden. Vägen dit är lång och krokig och just nu känns allt så tungt och mörkt men jag vet att det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt. Tålamod är ett svårt ord som jag tampas med dagarna i ända.
Har blivit ombedd att ha just TÅLAMOD i snart nio veckor och ingenting händer. Det är svårt att sitta still i båten när man vill något så innerligt och samtidigt känna att man är helt maktlös.
Var inte meningen att låta som att jag överväger den "utvägen" för det kommer jag inte att göra. Var en i min bekantskap som valde den vägen för bara några veckor sedan och det kanske var därifrån min tanke kom, att det skulle vara en enkel väg...men jag kan själv inte förstå hur man kan välja att göra så mot sina nära. Så ingen oro på den fronten, var kanske dumt av mig att vädra så öppet.
Kram

Gammel tanten

Jag känner mig också ordentligt orolig när du googlat på självmord. Instämmer i Fias resonemang.

Samtidigt förstår jag att du känner dig som ett nervvrak. Vem skulle inte bli det i din situation.

Har själv varit ett nervvrak utan att ha haft samma press på mig. Tog t.o.m. upp med min psykolog att mina 2 yngsta barn som då var tonåringar skulle få det bättre i ett fosterhem. Dessa tankar fick psykologen snabbt ur mig. Barnen kände trots allt att jag gjorde mitt bästa för att livet skulle fungera även om jag inte alltid räckte till, men periodvis var jag stark. Inte ville de bli lämnade av mig. De skulle ha kännt sig otroligt svikna.

Jag har stor erfarenhet av psykiatrin. Legat inne 8 ggr. inom slutenvården. Detta ligger tack och lov många år tillbaka i tiden, men med min erfarenhet av terapueter så tror jag att du gör klokast i att berätta sanningen.
Det ökar dina chanser för att få rätt stöd och hjälp i kampen mot alkoholen.
Och med rätt stöd så ökar dina chanser att få tillbaka barnen.
Dessutom känner dina barn din ärlighet och uppriktighet i kampen mot alkoholen. Att du gör precis allt för att få deras tillit tillbaka.

Lyssna till ditt logiska tänkande, det som säger att alkoholproblemen måste lösas först.

En av mina döttrar har gjort en gastric by-pass operation. Inför denna fick hon bl.a. informationen att det är vanligare att opererade fick problem med alkohol än icke opererade. Tror det handlade något om den biten av den bortopererade tarmen.
Så du har rätt i detta.

Hoppas mitt input inte blev alltför besserwisser-aktigt.

Önskar dig en bra dag och tänker mycket på dig!
Många varma Styrkekramar!
Tanten

Surfina

Inte alls tanten, är bara glad att du skriver. Vilken resa du har gjort.
När man är mitt uppe i en livskris så kan många konstiga tankar passera. Tanken på ett liv utan mina barn är inte ett liv jag vill leva, MEN...det kommer ju inte att bli så. Jag ska lösa det här och vi kommer att gå stärkta framåt tillsammans, jag och mina barn. De behöver absolut få veta att jag får den hjälp jag behöver. De behöver få veta att någon annan tar hand om mamma nu så att hon kommer att må bra snart och blir den mamma som hon en gång var.
Om en halvtimme ska jag sitta mittemot en främmande människa och försöka vara så ärlig jag kan. Jag kommer att LOVA PÅ HEDER OCH SAMVETE att jag aldrig någonsin kommer att dricka när mina barn är hos mig. Väljer jag annorlunda så väljer jag bort barnen och det finns inte. Sen får jag kämpa de dagar/veckor de inte är hos mig men det är min egen kamp som barnen inte kommer att få ta del av.
Finns ett uttryck att man kan ha "myror i brallan" men jag känner att jag snarare har myror i skallen just nu.

Ni är ett stort och varmt stöd för mig och jag skickar tusen varma tacksamma kramar till er <3
På återseende :)

Gammel tanten

För ditt positiva inlägg. Nu känner jag mig lugnare både för dig och dina barn.

Du har ett underbart tankesätt. Under inga omständigheter väljer du bort dina barn. De är det viktigaste du har i livet. Därför kommer ni att lyckas.

Din egen kamp fortsätter när du är ensam och om jag ännu en gång får citera min f.d. psykolog så påpekade han alltid:
2 steg framåt och ibland ett steg tillbaka. Vilket kändes väldigt tungt eftersom jag varit på G. Sen några steg framåt igen, kanske ett nytt bakslag o.s.v. men i slutänden gick det ändå framåt.
Någon här på Forumet liknande nykterhetens resa med att lära sig att gå.
Också en talande beskrivning.

Då, på den tiden var det i och för sig inte alkoholen som var mitt stora problem, även om jag emellanåt tyckte om att fly från problemen i vindimman.
Jag har en massa olika psykiatriska diagnoser. Vilka jag lärt mig leva med utan en massa läkemedel.

Nu vill jag också lära mig att hantera alkoholen på ett bättre sätt.
Alkoholen är ingen medicin utan tvärtom. Det är en dryck som skapar ångest och gör en sjuk.

Vi fortsätter att kämpa, en dag i taget.....!

Hoppas innerligt att du blev väl bemött av kontakten du skulle träffa idag!

Många Styrkekramar till dig!
Tanten

Surfina

Mötet gick så bra. Han var så bra... och jag känner mig så nöjd nu. Jag vågade och han dömde inte. Han fokuserade mer på mitt självförtroende än antalet glas vin. Rakt på bara. Känner mig förhoppningsfull just nu.
Detta ska lösa sig.
Tack ni underbara människor som finns här. Visste jag vart ni bodde skulle jag skicka blomsterbud till er hela bunten ♥

Surfina

Förlåt tanten....är så uppe i mig själv just nu.
Självklart läser jag och tar in din historia.
Du har verkligen gått igenom mycket. Som du säger, alkohol är ingen medicin även om vi faktiskt använder den som så många ggr. Ett beroende är lätt att ersätta med ett annat.
Önskar dig en härlig kväll. Allt gott till dig varma goa människa ♥

m-m

att du fick träffa en bra person. För att kunna ta emot och kunna tillgodogöra dig hjälpen är det ju så viktigt att man känner förtroende och vågar öppna upp! Kul att läsa :)

/m

Gammel tanten

Jag blev så oerhört glad över att du kände förtroende för terapueten.
Att han inte dömde, inte la tonvikten på antalet glas utan mer pratade om bakomliggande orsaker.
Nu har du taget ett stort steg till på vägen mot ett nyktert liv.
Vi ska fixa denna helg utan vin.

Önskar dig en riktigt fin fredag!

Styrkekramar!
Tanten

Surfina

Vet du min kära tant. Barnen kommer hit i kväll och vi har bjudit in mormor och morfar på middag. Hoppas/önskar att det blir en bra kväll för både dig och mig.....och alla andra :-)
Kram

Gammel tanten

Jag är så glad för din skull, att barnen ville komma och även mormor och morfar.
Det blev säkert en väldigt trevlig kväll.
Bådar gott in för fortsättningen av helgen.

Själv har jag det fint.

Ha en bra lördag!
Kram
Tanten

Anli

Jag har varit dålig på att kommentera i andras trådar sista tiden men ville bara säga att jag läser allt och hejar på dig (och alla andra såklart :))! Jag är snabb som få när jag skriver på datorn, men jag läser (och skriver) allt på mobilen och det tar så lång tid att knappa in text + att det är svårt att gå tillbaks i tråden för att läsa om det var något mer man ville kommentera medan man skriver och lätt att det blir fel. Därför blir det inte så många inlägg som jag skulle önska.

Förstår verkligen att du är i en enormt jobbig sits med barnen, att inte få träffa dem regelbundet måste vara jättejobbigt. Tror jag kan leva mig in i den känslan och det är inte lätt...det gör ont i hjärtat vid tanken. Är glad att du träffat en bra person du kan prata med nu, det kommer säkert kännas lättare då.

Nu klarar vi av den här helgen också, för varje dag som går vinner vi lite mer självförtroende och självkänsla. Tillslut, när vi nått vårt mål kommer vi vara odrägliga, så stolta över oss själva att vi pyser över ;)

Måste sluta, dags att fixa frukost.

Kram Anli

mia76

Hej!
jag kämpar med dig, jag är på dag 2 idag! Häng med mig! kram Mia

Gammel tanten

Måndag morgon, en ny vecka!
Hoppas du har haft en fin helg och att måndagen fortsätter i samma spår.
Kramar
Tanten

Gammel tanten

Saknar dig här på Forumet.
Hoppas allt är väl med dig.
Snälla, du kan väl skriva ett par rader.

Ha en Fin dag!
Kramar
Tanten

FylleFia

Hej Surfina! Jag undrar också. Skriv om du vill och orkar. Om det har gått snett så skriv ändå. Tro mig, vi - dina forumvänner - har sett det mesta. Ingen sätter sig till doms. Så ut med skiten bara. Kanske finns det någon som kan ge lite konkret hjälp. Kanske inte, men då har du ändå fått rensa lite. Eller fångat tankarna.

Fia