Vill sluta nu!

Pellepennan

För mig är det ganska klart. Att läsa om era erfarenheter, och kunna hämta styrka ur era beskrivningar på hur ni upplever det jobbiga - som kampen mot ett beroende innebär. Helt oavsett om det är dom första jobbiga veckorna eller om det är ni som fortsätter att skriva även när det värsta lagt sig. Så oavsett om det finns ett uns av behov av självbekräftelse i att dokumentera framgång eller motgång så spelar det ingen som helst roll. Vi vet nog dom flesta av oss att anledningen att vi finns här inne är resultatet av att vi försatt oss i en svår situation, och vad kan då vara finare än att stötta varandra? Att det finns personer här som klarat av långvarig nykterhet, och ändå fortsätter skriva är ju ett tecken på att det fyller ett syfte. Att ni sedan använder er tid till att stötta oss andra som ännu inte har hittat full stabilitet i våra val är för mig ett tecken på äkta medmänsklighet. Så jag hoppas ni kommer fortsätta att skriva oavsett vilka personliga anledningar ni har. Det direkta och indirekta stöd jag fått här har hjälpt mig att finna motivation för min första nyktra tid på länge. Jag vet nu vad det innebär att utifrån min situation klara det, och jag hyser stor respekt för min prestation. Jag har en minst lika stor respekt för er! Oavsett om det är den första jobbiga veckan eller väl menade ord från er som klarat år!

Självklart måste jag göra jobbet, men kan jag få någon som helst hjälp att genomföra det, är det för mig självklart att ta emot den. Vissa får hjälp av samtal, andra piller. Jag har blivit betydligt mer ödmjuk efter att ha fått lära mig saker här inne, och jag tänker inte se mig själv som svag för att jag använder forumet som stöd. Jag tror inte att det bara finns en väg, och ensam är inte alltid stark.

Spiknyktra hälsningar från Hobbithålan!

//PP

Jag har faktiskt aldrig skrivit här för att jag behöver beundran eller bekräftelse på hur bra jag är. För det är väl vi som avses som inbördes beundrare antar jag. D m som berättar om sina återfall och ångest förväntar sej knappas beundran. Jag skriver här ibland för att jag känner för att berätta för er som kämpar att det går att klara sej. Att livet blir så mycket bättre utan alkoholen för oss som druckit på oss ett missbruk. För att visa att det finns ett ljus i tunneln. Att jag är alltigenom nöjd med livet så här och det kan alla bli. Tänk på den som slutar röka, jag har flera bekanta som just gjort det. Dom upplever just nu att ingenting är roligt, att livet mist sin mening. Jag som aldrig rökt har heller aldrig saknat det. Kanske jag missat nåt stort men tror inte det. Varför skulle då de flesta rökare planera att sluta? Så är det med alkoholen också. Man lär sej leva utan dess toppar och dalar. Det blev ju mest dalar på slutet. Korta ögonblick slår reptilhjärnan på och det glimtar till ett sug, en saknad. Men ju längre tiden går desto lättare blir det att inse fördelarna med nykterheten. Jag vill understryka att det är inte synd om mej för att jag inte kan dricka. Jag är väldigt nöjd med livet så här. För övrigt är det beundransvärt att komma så här långt, jag önskar alla detta!

m-m

Vill bara säga att jag instämmer i era kloka tankar. Har skrivit det många gånger tidigare, men det är så viktigt att kunna läsa och ta del av er som kommit en längre bit på vägen för att få positiva förebilder. I alla andra sammanhang är det ju viktigt med förebilder och så även här.
Och någonstans måste man ju få skriva ner eller berätta att det faktiskt går bra - det finns ju som bekant inte så många andra sammanhang där man kan basunera ut framgångarna i avhållsamheten... och om det tolkas på ett negativt sätt av någon så kan jag bara beklaga. Läs inte i så fall.
/m

Pellepennan

Dom sista två dagarna har stämningen här på forumet följt stämningen i mitt privatliv ganska väl. Det betyder att det är liksom - värre än värst. Livet verkar inte direkt bli lättare för mig privat trots att jag är nykter. Naturligtvis är jag delaktig i min privata soppa, och det är inte så att den har sin upprinnelse i vare sig alkohol eller i min abstinens. Nopp, det har varit jobbigt till och från, men jag vet att livets motgångar de sista 10 åren har självmedicinerats i tilltagande grad med alkohol och det är slut med det nu! Så idag när mycket svajar så är det naturligtvis lätt att tanken kommer att man lika gärna kan strunta i allt och ta och dämpa sorgen med lite vin. Men är det något jag inte ska göra så är det just det! Nu är det bara ett dygn kvar av ett, för mig riktigt skitår, och jag ska stänga det nykter.

Det här är med andra ord ett ögonblick när jag tänker på det jag fått läsa av er andra här inne. Det räcker att minnas att m-m skrev om HALT, men det finns otaliga andra exempel och trådar. När jag läser om allt tjoande i andra trådar just nu, väljer jag att tänka lite på vad jag läst i exempelvis i Berra och även Adde trådar. Ge mig sinnesfrid att .... ja ni vet, jag bör inte lägga energi på det, för jag har den inte just nu och jag kan inte påverka heller. För övrigt anser jag att exempelvis Buzz just skrev ett inlägg som passar väl med vad jag själv skulle vilja skriva om jag orkat, pust....

Så vad kan jag påverka annat än mig själv? Nej faktiskt ingenting. Med tanke på det har jag bestämt mig för att låta året klinga ut på det mest oglamorösa sätt jag kan hitta på. Kanske bara sitter själv i fåtöljen och äter kalla fiskbullar direkt ur burken? Är kanske lite barnsligt men det får bli som en revolt mot mig själv. Nu är det så att jag verkligen inte vill framstå som en pellejöns som skryter och skrävlar, men faktum är att mitt liv har varit fullt av hummer och med gåslever insmetad oxfilé så jag mår just nu illa bara jag tänker på det. Kunskapen gällande Champagne är inte lika stor som Richard Julin (kapacitet inom området Champagne). Den typen av kunskap har jag inte fått genom att dricka mycket av varan. Mitt dilemma är att mat och dryck har varit lite som både "passion et profession"

Ja, jag vet att det finns många olika problembilder när det gäller alkohol. Vissa har problemen genetiskt. Andra dricker en gång i månaden och det sker "stolligheter" varje gång. Jag har trots vetskap om att det är en jätterisk sakta men säkert förflyttat gränser. Att det har varit först omedvetet och sedan medvetet förenklar inte mitt dilemma. Nu är det så och jag vet inte hur jag ska göra. Tänk er till exempel en inköpare på Vin och Sprit som har som uppdrag att resa runt i världen för att prova nyheter. Han provar för mycket och får problem. Kan han lära sig att göra annorlunda eller måste han omskola sig till något annat? Lite där befinner jag mig i tankarna och det gör naturligtvis att jag ibland inte vet ut eller in. Kanske en fråga att skicka till problemlösaren Tusculanum :-) Är förresten själv ganska bra på att lösa problem. Kanske ännu bättre på andras än mina egna ;-)

Så vart vill jag komma med resonemanget? Njaa, jag vet faktiskt inte. En sak är säker: just nu håller jag upp! Känner jag sug inför morgondagen? Nej det gör jag inte. Tycker jag synd om mig själv för att jag inte ska dricka? Nej, det gör jag inte heller....

Så oavsett om ni väljer att inte dricka eller om ni i kväll fortfarande hör till dom som höjer glaset. Drick med förstånd.

Ett gott nytt år och fridens liljor till alla i forumet!

//PP

Pellepennan

Jo, så skrev jag innan här ikväll, och efter att ha läst runt lite så fick jag se något som var just värre än värst. Ja, jag vet. Man ska vara försiktig med sina formuleringar, och kanske kan det jag skrev var lite olyckligt formulerat. Naturligtvis måste man kunna ha olika åsikter om allt, men det är inte allt som är ok, och det var det var vi nog många som var överens om. Nu är i alla fall även mitt inlägg bortredigerat. Så då tar jag och önskar dig Fia, ett riktigt gott nytt år här inne hos mig istället!

FylleFia

Hej PP! Jag gillade ditt förslag om vad man kan ha nötter till. Allt Gott till dig inför det nya året. Och smaklig spis med de kalla fiskbullarna. Låter som en riktig fest!

Kram på dig gubbdjävel! Fia

Pellepennan

regeln är ju något som det talas om i många olika sammanhang. Jag har säkert använt mig av den både medvetet och omedvetet. Ibland har det blivit bra ibland mindre. Ett exempel på vad som inte blivit bra är att jag avslutade förra året med ungefär dom siffrorna i antalet dagar med och utan dricka. Enda anledningen till att jag överhuvudtaget uppnådde det urkassa resultatet var att jag avstod från alkoholen under årets sista 50 dagar. Annars hade det varit ännu värre! Nu sitter jag på nyårsdagen och myser med 100/100. Det var det jag bestämde mig för efter att ha tagit dom första dagarna en i sänder. Tankens kraft, en portion djävlar anamma, och ert stöd. Om många dagar av året som gick slösades bort med att räkna procent i varierande grad på dryckerna och fundera på enheter, körbarhet etc. så känns det just nu som att mitt räknesätt tar mindre energi. Något jag vill tacka dig Berra för. Du har inte gjort det (det har jag) men du har gjort det lättare!

Jag ville sluta året på det sättet som jag gjorde. Bokade av alla d...la måsten dan innan nyår. Orkade inte med att åka på nyårsfest och vara ett ufo, och sitta och hitta på anledningar till att "chef fylletratt" inte drack alkohol. Nopp! Lite som min frivilligt valda valda kolonilott Fia. Vad jag gjorde istället? Jo, det är något som förblir min egen lilla hemlighet. Något som är annorlunda än allt annat som hänt ett nyår i mitt liv. Det får bli mitt avstamp i att saker och ting framöver ska bli annorlunda. Om det blir bättre återstår att se, men det ska bli annorlunda.

Så hummern - den egenfiskade - som jag inte åt i går ska jag äta idag. Idag blir det inga "rester" för mig. det fick det bli igår, och det känns helt rätt.

Och mina sorger, inre strider och framför allt den där djäveln i huvudet som säger att det är lite synd om Pellepennan. Den skiten jag symboliskt kvar i året som gick. Tidigare har jag haft någon av årets första två månader som en vit månad. Jaja det var ett tag sedan. Först var det januari, senare blev det februari. Varför då? Jo för att det är ett par dagar kortare. men jag klarade ju en månad så det var ju grönt ljus. Så tänkte jag, "sluger" till det inte ens blev någon februari. Nu ska jag ta en vit månad till och jag börjar med att var nykter idag!

//PP

Styrkan sitter i insikten, inte i alkoholhalten.
Varje dag utan baksmälla är en fri dag, en dag som man all kontroll över, får bestämma över sin kropp, inget illamående inga krämpor.
Den lilla stund av kemisk lycka kan aldrig övervägas av en fullkomlig harmoni med sitt egna jag, jag lever och har det bra just nu-känslan.

Att finna olika sätt att värdera sin nykterhet är också viktig, i antal dagar, andelar av veckodagar, procent eller annat fungerar för mig.
Att förlora mot den ökande andelen vill man till slut inte, det blir en tävlan mot sig själv, den lilla kraxande alkoholiserade papegojan blir mindre och mindre tills den dagen den tappar sitt fäste på din axel, och man tror att man är fri, men flyga kan den fan igen och landa på någon annan kroppsdel.
Därför kan åtminstone inte jag lägga ner garden helt, håll ett vakande öga i ögonvrån, suget och misstänksamheten kan plötsligt byts plats.
Även om du själv känner dig övertygad, så omges vi av andra som fortfarande omhuldar alkoholens goda sidor.
De har aldrig upplevt den negativa sidan, eller så lever de kvar i förnekelsen, vilket det senaste är den sämsta formen.

Vi glömmer så lätt bort känslan av hur det egentligen borde kännas att leva ett naturligt liv utan baksmälla och ångest.
Man anpassar sig så lätt till det nya, att man har svårt att minnas hur det en gång var, det där lite mindre problemfulla livet.

Att det finns alternativ glöms lätt bort, och att man inte behöver straffa sig bara för att man inte dricker det som innehåller alkoholen längre.
Det är så mycket lättare att vara lat och följa med i sina rutiner och andras tjat, när insatsen istället är mycket enklare.

Att man en kväll hinkar i sig tio burkar öl anses inte vara något onaturligt...
Men att dricka t.ex fem liter mjölk en kväll måste ses något sjukt, när man inte ens är törstig, eller ens sugen på mjölk.
Men om det är alkohol i det så är det på något sätt ursäktat, det är väl det som är det sjuka.

Att sätta allt i relation till varandra, och reagera på det, det är något som jag tycker är det intressanta i det nya nyktra livet.

Lycka till!

Berra

m-m

Klokt och modigt att välja att göra det som känns bra, även om det innebär att gå emot strömmen. Hoppas bara att det inte blev kalla fiskbullar...
/m

Pellepennan

Hej m-m! skönt att läsa att du går med lätta (lättare) steg här i ett nytt o-ned-solkat år. Kom precis ur duschen så idag känns det fräscht både på in och utsidan. Det känns verkligen som det är förändringarnas tid lite överallt just nu. Och även om förändringar kan leda till både bra och dåliga saker så blir det i alla fall annorlunda. Känner just nu att det är helt ok. Har själv haft lite för mycket av samma sak.

Så jag tog och firade lite nyår igår istället. Ganska trevligt var det.

Just nu finns det ju positivism och nya tag även här inne. Känns som vi kan behöva det lite till mans/kvinns :-)

Nu jobbar vi vidare! Tror idag verkligen att vi kan fixa det!

Nu ska jag öppna jobb mejlboxen, får se vad för skit som drattar ner efter nästan två veckor som passerat ;-)

Skål för ytterligare en nykter dag!

Jo just det.. kom just att tänka på att skål heter Gesundheit på tyska. Gesundheit betyder som ni säkert vet god hälsa. Visst är det lite märkligt? Är det något jag inte får av drickat, är det ju god hälsa!

Weekend

Vill jag inte vara men Gesundheit hörs vid nysningar.
Prost är det ordet som sägs som skål.
Självklart finns det umgänge som anser att Gesundheit är rätt ord vid en sup!
Må bäst - Kämpa på!

Pellepennan

Besserwisser? Nej ingen fara!
Du har så rätt att även Prost är rätt.

Är ju ingen språkforskare direkt men låt mig gissa att det har med synonymer/dialekter att göra.
För mer info får jag kolla upp i Duden eller så.

Även "zum Wohl" eller "Gesundheit" funkar och det finns fler. Har samma betydelse beroende var man befinner sig,
och naturligtvis har även umgänget, situationen med ordvalet att göra. Är ju ett ganska rikt språk..

Prosit Neujahr!, eller Gutes neues Jahr! eller något liknande till dig!

//PP

Pellepennan

Fick idag ta del av en länk av Adde som ledde till Jellinek kurvan. Ganska spännande så jag tar och klistrar in den här i min tråd så kan jag läsa vidare sedan.

http://helenefurness.se/vem-ar-alkoholist/

För länge sedan (hösten 2010) efterfrågade jag ett annat diagram det talats om på forumet som enligt "sägen" skulle finnas och visa hur tillfrisknandet processen såg ut, och när vanligen dippar kom, och när det var vanligt med återfall etc. Ställde som sagt frågan, men fick inget diagram.

Däremot fick jag ett svar av Fenix som jag idag kom att tänka på. Svaret gör mig fortfarande full i skratt, så jag tänker att jag klistrar in det med :-)

Hej Pellepennan.
^v^v^v^V^V...
Ungefär så här ser diagrammet över livet ut:-)
Har just börjat ta in det på allvar tror jag, upp och ned, djävla skit och gu va gott jag mår. I en salig blandning. Går inte att bota med alkohol, och inte önskvärt heller för den delen.
Ha en bra känslomässig dag!
/Fenix

Ett riktigt schysst svar, som i alla fall underlättar när man under första tiden kanske känner sig sorgsen!

Tack igen för det Fenix!

m-m

Haha, vilken fin och talande kurva över hur livet ser ut. Men, se det positivt, vore värre om den bara var rakt ner.... Bra länk, hittade lite nytt läsbart. Tycker annars att det är sådär med den varan, sånt som är bra menar jag. Har dock hittat en blogg som är bra, vet inte om du sett den
http://www.nt.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=8018727 , ser inte ut som att länken fungerar här, men han heter Niklas Hidenius och har lite sunda åsikter tycker jag.

Tankarna om hur "resten av livet" ska bli delar vi väl alla härinne. Ibland ger de sig till känna mer än annars. Jag hade en period före jul när det kändes tungt och trögt, nu känns det lättare igen och jag försöker se den hår resan som en del i något större. Försöker vara mer öppen för nya saker i livet överhuvudtaget. Fick lite inspiration av Sanna Ehdins bok, Sluta kämpa, börja leva, där hon gav som förslag att man skulle medvetet välja att göra något annorlunda varje dag, för att träna sig i att fatta medvetna beslut. Det behöver inte vara så svåra beslut,utan typ gå en ny runda med hunden, laga en ny maträtt. Hon menade att det skulle sprida sig till större och viktigare delar av livet (än att som jag våga smaka risgrynsgröt igen vid julen och komma på att jag gillar det, och att boka in mig på nya träningspass med namn som låter som en ny raketmotor). Dit jag vill komma är att jag tror att man kan ta den här perioden och grunda något nytt och mer beständigt sätt att leva vidare. Precis som du skrev har det ju inte funkat med det vi gjorde tidigare.

Ha en bra dag och hoppas du inte hittade för mycket i din mailbox... Själv har jag fått lösa lite akuta saker per mail och telefon trots ledighet... men sätter upp det på slöhetskontot att ta av senare, när latheten sätter in :-)

/m

Pellepennan

För dom fina tipsen! Visst är det så att när jag läser runt lite ute på nätet, så känns det ibland som att det inte är skrivit för mig. Jo jag fattar att det är skrivet för mig , men det är inte skrivit till mig. Jag tvekar inte att jag hör hemma i "dom som inte kan dricka" facket. Det handlar nog om att hitta rätt form där - avsändare och mottagare - är på rätt våglängd med varandra.

Så jag tror att i en så viktig process som det innebär att bli nykter så måste vi hitta dom som talar det språk vi förstår. Förstår vi inte, kan vi kanske inte ta till oss budskapen, hur rätt det än är. Nu är jag själv inte direkt troende, men det kanske är just därför det finns olika typer av kyrkor och församlingar. Vissa mer lågmälda och andra mer Halleluja?

Tankarna om att göra annorlunda gillar jag skarpt. Du beskriver dom väl och jag ska försöka göra det mer och bli bättre på det. Träningspasset som låter som en raketmotor :-) Det kommer i alla fall att ge dig ännu mer fart! Det blir säkert toppen.

Hoppas du får en underbar dag!

Pellepennan

Stort tack för era svar. Ni kan säkert förstå att det är otroligt värdefull att kunna ställa er frågor, och faktiskt få svar, och känna att ni bryr er på det fantastiska sätt ni gör. Just det här är för mig lite extra viktigt. Naturligtvis kan vi fråga och stötta varandra - vi som är i början av nykterheten - men det är ovärderligt att kunna få ta del av tankar från er (De gamle). Du skrev i din tråd Berra, att även om det är lika långt tillbaka till Akoholen - en armlängd - så befinner jag mig i ett annat läge än ni två i kurvan. Just därför är det så värdefullt. Vi kan alla trilla dit, men ni har liksom nu "kött på benen". Ja, jag har inte sökt hjälp hos vare sig AA Läkare eller shrink, men kanske kan detta räknas som att jag tar hjälp? Kanske kan det inte ersätta annat stöd, jag vet inte, men det är en fin början.

För att inte era svar ska försvinna ut i glömska, eller att jag inte hittar dom, så klistrar jag in dom här i min egen tråd! Kanhända mår jag bra av att kunna läsa dom igen ;-). Det här är ju samtidigt som min dagbok, och det kan vara bra att kunna gå tillbaka, så ursäkta om det blir lite rörigt för någon annan som läser. Det som följer är redan tidigare publicerat som svar på en fråga jag ställt.

Hoppas ni alla därute har en skön helg!

Sparade inlägg:

ny
Hej Pellepennan!
Skrivet av Berra den 4 januari, 2014 - 04:33.
Om det var den här kurvan du tänkte ...?

http://helenefurness.files.wordpress.com/2011/04/jellinek-1.pdf

Så har jag kollat den, känner igen allt till 90%.
Men med den stora skillnaden att jag aldrig sökte för alkoholberoende, jag sökte för depressionen.
Eftersom jag blev "förbjuden" att dricka alkohol när jag fick min medicin så var de det som blev blev min startfålla.
Det blev helt otroligt jobbigt när jag blev införstådd med problemet, var på väg att ge upp lyckopillerna innan jag ens hade börjat med dem.
Men då skulle jag ju inte få någon lindring, att själva deppigheten i sin tur berodde på drickandet hade jag aldrig för mitt liv trott.
Men kurvan visar ju mycket riktig på detta.
Ångesten är mycket starkt nedbrytande för personligheten och får den härja fritt så är det bara en tidsfråga tills man blir deprimerad.

Låter självklart för mig nu, men knappast då, lät ju helt absurt ju.

Jag gick heller aldrig på några AA-möten utan har skött detta i det tysta och på egen hand, jo jag har ju haft mina KBT kontakter.
Och är det någonting jag förordar så är det att söka en kontakt med en shrink, alla gånger.
Finns ingenting som gör en så gott än som när man får tala ut med någon för en helt okänd person,
Dessutom kommer det en massa motsägelser ifrån den personen, inte alls det som du tror är det rätta...

Pinsamt med en psykisk kontakt?, i helsifyr heller, nog så mycket bättre än att pillra i sig en massa tabletter med nästan större biverkningar än själva nyttigheten.
Mina tabletter visade sig inte fungerar för mig, och då hann jag testa en hel del innan jag gav upp helt på egen hand.

Det var efter detta som jag fick ta hand om mig själv, och inte förlita mig på någon annan eller några piller.
En annan sak är tiden, den gör himla mycket, man hinner glömma, och suget avtar också med tiden.
Man får nya vanor och intressen där tänket på alkoholen inte finns med som en aktivitet, utan bara ett minne.
Ibland flashar det till när man utsätter sig för något som tidigare var starkt associerat med drickande så att det nästan gör ont.
Men minnet av vad den ställde till tog överhanden över mina tankar, och jag tvingade mig att åter minnas var som brukade hända när jag drack.

Nej långt ifrån roligt när man tittar i backspegeln vad alkoholen har hunnit ställa till med, och ändå längtar man dit, helt sjukt!
Idag hjälper det ganska mycket att vara en passiv betraktare, man kollar hur de andra påverkas av fyllan, man känner igen tongångarna, och det är inte så svårt att veta pt vilket håll det senare lutar, de somnar, spyr, slåss, blir kåta, berättar hemligheter, säger för mycket, eller de man inte borde säga, välter ut drickat, har sönder prylar, blir arga, svartsjuka, tar upp gamla dispyter, hänger upp sig på petitesser, upprepar sig, skriker, sluddrar, fyllhungriga, kastar i sig drickat, tävlar, skryter och skrävlar, slösar pengar på spel, sprit och taxi, känner på brösten och rumpor, fyllröker, raggeldansar, osv osv...
De lever som om de skulle dö under morgondagen, och det är väl de de också kanske önskar dagen efter.

Skillnaden i åldrar brukar vara, att 25 åringen skriker kom igen nu då, man lever bara en gång, nu kör vi!
40 åringen brukar säga att de är en dag i morgon också och funtar lite på hur han ska kunna knyta ihop säcken för kvällen.
25 åringen kastar sig urskiljningslöst in i dimman, medans de som är lite äldre försöker oftast dämpa sig lite.
Men båda kan bli lika fulla, den mer erfarne brukar försöka bromsa i alla fall, men det är inte säkert att han lyckas.
Kanske är det en av de första funderingarna man får när man börjar bli en alkis, det blir alltid för mycket och för länge.

Den som är nykter vet när det har blivit sent och man är trött, och när det har blivit tråkigt på festen, när det är för dyrt och när det har gått för långt.
Han sitter med viljan kvar att kunna bryta upp och gå hem precis när det passar honom, inte när pengarna är slut eller när kompisarna gått hem.
Den nyktre kan välja om han vill se soluppgången när han vaknar eller när han går och lägger sig.

Det finns tusen fördelar till med att hålla sig borta ifrån berusningen som gör en korttänkt och besinningslös,
Den där lilla lilla stunden av tillfredställelse i hjärnan när man dricker har så oändligt långa köer av besvikelser i sitt släptåg.
Kan det verkligen vara värt det?

Frågar mig någon nu så vet ni svaret.

Berra

När vi
Skrivet av Adde den 3 januari, 2014 - 16:19.
skyndar långsamt kommer vi längst.

Jag kunde inte tillgodo göra mig många många insikter förrän jag var mogen för det. Det gick bara inte att skynda på vissa saker, jag var tvungen att lära mig att vänta ut en del medvetet eller omedvetet. Massor av gånger hörde jag Di Gamle dela något som de gått igenom och jag fattade noll av vad som hände. Men ! Så en dag så föll poletten, ja ibland släggan,ner i skallen och jag kunde se allt kristallklart. Och oftast fanns svaret inom mig men jag kunde inte själv se det utan behövde tiden till hjälp för att komma dit.

Ja kurvorna ser lika ut och JA de är lika ! (Finns motsvarande kurvor för medberoende också men tyvärr hittar jag inte dem på nätet) Vi brukar (bli inte rädd nu :-)) ) säga att tillfrisknadet tar lika lång tid som det tog att bli alkis :-)) Lite sanning ligger nog i det faktum att vi faktiskt har ett nytt spännande liv att leva och därför kan se fram emot en ny ungdom, bildligt talat ! Åtminstone känner jag så !!

Jag skriver utan att tveka under på AA's 12 (för mig 11 eftersom det sista pratar om Gud) löften om hur livet kommer att se ut om jag inte tar det första glaset och gör det som är bra för mig :

AA:s Tolv Löften

1) Vi kommer att känna en ny frihet och en ny lycka.
2) Vi vill inte beklaga det förflutna eller önska att helt stänga dörren om det.
3) Vi ska förstå ordet Sinnesro.
4) Vi ska få känna frid.
5) Det gör detsamma hur djupt vi sjunkit, vi ska få uppleva hur vår erfarenhet kan vara andra till hjälp.
6) Den där känslan av att inte vara till någon nytta och att tycka synd om sig själv kommer att försvinna.
7) Vi kommer att bli mindre egoistiska och istället intressera oss för andra.
8) Sökandet efter egna förmåner kommer att försvinna.
9) Hela vår inställning till och synen på livet kommer att förändras.
10)Rädslan för människor och ekonomisk osäkerhet kommer att lämna oss.
11)Vi kommer att intuitivt veta, hur vi ska handla i situationer, som förut brukar göra oss osäkra.

..innan man tar den första klunken med alkoholen.
Och det stämmer, vad händer när jag har tagit den första klunken lite tveksamt, jo det kommer en andra, och en tredje som går lite enklare...
När första glaset är uppdrucket har man i stort sett bäddat för det andra, den där gnagande känslan av oro känns mer avlägset.
Efter andra glaset verkar alla dämpande skuldkänslor ha försvunnit, trots att det var den absoluta mängden du hade budgeterat för kvällen.
Det blev ju glatt och trevligt, inga sorgligheter, de tunga känslorna verkar ha försvunnit, har man tagit en kan man ta två, ....tre?

Sedan rullar det på, allt vad man hade förutsatt sig verkar ha spolats ner i toaletten, hej och hå var det går mellan pattar och lår..
Rock on ....slipsen åker av kavajen hamnar på stolsryggen, knäpper upp skjortkragen ett par knappar, det börjar bli varmt i lokalen.
Nu ska det gnuggas skinkor på dansgolvet, hörrö beställ in en bira till medans jag kör lite saturday night fever på dansgolvet!
Ojoj den här låten var det länge sedan man hörde, bäst att sjunga med i supranostil för att det inte ska märkas att man inte har någon sångröst.
Oj förlåt att jag trampade dig på hälen tjejen när vi körde stor svingen, Nej nej tjejens danskavaljer det var inte meningen, jo jag bad ju om ursäkt,
Nej jag tigger inte om stryk, ja jag sa ju att jag var ledsen, ja men nylonstrumporna går det ju så himla lätt hål på. Sorry!
Nähepp, här verkar det bli allvarligt, lika bra att sätta sig vid bordet och ta en öl till, jäklar någon har snott min öl, måste beställa en ny i baren.
Hallå bartendern, en Norrland på flaska tack, nej jag betalade med en femhundring, borde ha minst fyra hundringar tillbaka, hallå, hallå, hörrö!
Nej jag muckar inte dörrvakten, men....jag gav honom faktiskt en femhu...vadå ta det lugnt, de var ju han som...aj!
Vänta måste ha min kavaj på stolen först, och där ligger garderobslappen, nej vänta ...aj!

Och så vaknar man upp dagen efter och tänker, vad fan hände egentligen, var är jag, var är min kavaj, min plånbok...?
Allting hände igen, och vi som bara skulle gå ut efter jobbet på en after work...
De skulle ju bara vara roligt och ta det lite lugnt, ett par öl bara...
Bara ett par öl, helt oskyldigt...skulle ju ta det lugnt och komma hem i tid hade jag ju sagt...

Ingenting stämmer, allt blev ett enda kaos, faktiskt värre än någonsin, måste spärra korten,vart är mobilen förresten?
Varifrån kommer blodet på skjortärmarna ifrån, varför är tåspetsarna utslitna på finskorna, har jag släpats iväg?

Ångesten kommer smygandes till en början, och slår slutligen ner som en bomb, det smakar död i munnen,
Det finns inga Treo i hela världen som kommer att kunna ta bort den där huvudvärken som kommer om en liten liten stund.

Jag är förlorad i en värld fylld av alkoholen, det knyter sig i magen och svettpärlorna kommer i pannan,
Jag trodde att jag kunde besmästra den, trodde jag hade en chans, att det skulle gå över till slut.
Vägrar att inse att jag har ett felaktigt förhållande med alkoholen, just jag?, när andra klarar av den...
Är jag ett fyllo, en alkis, har jag ett beroende, nej nej, det gick bara lite snett...den här gången också, eller?
Jag lever med en förnekelse jag har svårt att ta mig ur...

Det är för mig att spela hela filmen till slutet, jag vet hur den börjar, men aldrig hur långt ner i skiten den slutar.
När jag har tröttnat på alla repriserna sliter jag ur VHS-kassetten ur videon, sliter sönder bandet, trampar sönder kassetten och slänger skiten i soptunnan.
Och tänker, nu spelar jag in en annan film, samma skådis men med annan regi, vi plockar bort den onde motspelaren alkoholen,
Och hoppas innerligt på en förändring, precis där står jag nu...

Berra

Pellepennan

Min film ser lite annorlunda ut, men det är samma genre - eller schanger - :-)

Jag gör väl så att ja gör en kopia av min egen VHS. Sparar den - för att nu och även senare - titta vidare på den när det krävs. Kommer säkert att vara nödvändigt framöver.
Orginalet har jag redan nu stampat sönder och skickat i tunnan. Säkert tar det lite tid till att få det att få allt att ramla på plats, och verkligen gå vidare. Det skulle vara superhärligt att få sätta sig ner och skriva handlingen till den "nya" filmen. Kanske har jag redan börjat skissa på hur handlingen ska se ut.

Det kanske till och med bara är en fortsättning på samma, som nu efter att ha varit lång och trist, nu kommit till en "plot", som oväntat ändrar handlingen. Kanske kan det av ett tragiskt drama bli en ljus "feelgood" rulle?

Kanske är det nödvändigt för mig att kunna leva vidare med vetskapen om att jag faktiskt har varit både regissör och skådis i en dålig film, och att hitta min väg till förändring. Ungefär som balansen mellan att gå vidare, och att minnas. Kanske fixar jag det själv, kanske behöver jag en "shrink"? Förmodligen är det svårt att behandla sig själv med KBT ;-)

Nåväl, ni "hör" att det fortfarande snurrar, och det är ok så. Har idag ytterligare en vecka i protokollet. nr 8 närmare bestämt. Känns ok, och nu ska jag imorgon börja städa runt i lite annan skit i livet. Jag ska var försiktig och inte ta mig vatten över huvudet, men nu är det lite nystart som behövs. Att göra listan innehåller allt möjligt från praktikaliteter, arbetet, och familjen så det behöver inte bli långtråkigt framöver.

Däremot har jag just nu ingen lust alls att dricka. Står en glöggflaska i köket (bredvid en alkoholfri) Först tänkte jag se till att ge den till någon, för att slippa ha alkohol i huset, men det blir ju lite som att jag inte tror på mig själv. Jag ska fortsätta att ta mina beslut, och jag kan inte vara styrd av att ta bort "problemen" Under tiden som kommer ska jag försöka komma till känslan av att jag faktiskt inte vill dricka, och känna att den tanken kan sätta sig i både hjärnan, magen hjärtat. Kanske kan de då så småningom landa ända in i själen?!

Får inte glömma att ställa klockan, imorgon 06.40 fortsätter vardagen - och livet!

Hoppas ni har det fint!

Pellepennan

Det sa min yngsta dotter igår. Precis på det där sättet som bara barn kan.
Är ju helt underbart när man tänker efter. Känner inte många vuxna som säger det.
(I alla fall inte många, som man tycker är vid sina sinnes fulla bruk)
Men kanske är det dit vi vill komma? I vilket fall vill vi ju bli älskade,
och helst för det/dom vi är. Ett barns kärlek är ju förutsättningslös, men någon stans
på vägen kan vi även få den att ta skada. Jag är tacksam att mina barn inte vänt sig
ifrån mig. För en förälder är kärleken till barnen oändlig, men alkoholen kan hota även den.
Jag vet i alla fall varför jag valde det lösenord jag gjorde till detta forum, då hösten 2010.

Lösenordet som består av mina barns namn och deras födelsedagar :-)
En mycket mycket stor anledning att jobba vidare på nykterheten,
och det blir jag påmind om, vid varje inloggning!

nu utloggning!

m-m

sådär förbehållslöst, ja, hur lätt är det i alla lägen, ? Ju äldre vi blir, desto mer medvetna och fokuserade på våra brister verkar vi bli. Och om man som vi/de flesta av oss här, har missbrukat alkohol är oftast inte självkänslan och kärleken till sig själv på topp. Jag funderar mycket på det, hur man får tillbaka, eller kanske snarare FÅR den där känslan av att duga, både för sig själv och andra. Alkoholen har ju varit ett sätt att döva alla otillräcklighetskänslor, och känna sig lite lättare, och luddigare inombords, iaf för mig, men det får ju inte precis självkänslan att sprudla... Tycker att jag återfår lite varje dag som jag håller mig nykter, men till att älska mig själv sådär som ett barn gör känns det långt... men det kommer kanske?