Vill sluta nu!

Pellepennan

Läste just nattens inlägg från Berra om hur snedvriden verklighetsuppfattningen blir hos den som dricker, och hur lång vägen är tillbaka. Mycket igenkänning och bra inlägg. På något sätt är erfarenheterna i inlägget något som både ingjuter hopp, samtidigt som det i min situation kan te sig lite hopplöst.

Hopp därför att jag så tydligt ser att allt egentligen är möjligt, och även hopp för jag känner igen mig mycket i hur jag sökt anledningar och problem hos andra för drickandet. Självmedicinering mot vad? Mot andra, eller mot mig själv? Ja med facit i hand "om ett par år" kommer säkert bilden att ha omvärderats ett antal gånger. Tycker mig redan idag se saker och ting med annorlunda ögon, men hur ska man veta att det redan är med de rätta ögonen? Förmodligen är det inte så utan resultatet av mina tankar är bara en "ögonblicksbild" som är resultatet av var jag befinner mig i processen mot ett nyktert liv. Det är kanske resultatet av vad jag hittills varit beredd att förändra? Hade jag haft kraften att göra ännu mer hade kanske ögonblicksbilden varit ännu friskare?

Oavsett om man gör mycket eller lite, sakta eller fort, så kanske det handlar om att försöka att helt enkelt gilla läget och försöka göra det bästa av situationen där jag befinner mig just nu? Har funderat mycket på det de gångna månaderna och helst kanske man skulle vilja frysa verkligheten runt omkring sig ett par år, så att man har tid att kurera sig själv i lugn och ro? Kanske skulle man då vara säker på att man inte fattat några knasiga beslut under resans gång? Har nog tagit upp den frågan tidigare. "När kan man börja ta rätt beslut"? Förmodligen är den omöjligt att svara på.

Så funkar nog inte processen. Den fortsätter oavsett om vi vill eller inte, och är helt klart inte färdig efter ett par månader. Känner själv att det enda jag kan göra är att fatta mina beslut på bästa möjliga vis, utefter mina givna förutsättningar - just här, just nu.

Säkert kan jag se fram mot en mer "frisktänkande" Pellepenna låt säga våren 2016 eller så, men han finns ju inte i så fall tillgänglig här och nu att rådfråga. Om det nu är så får jag helt enkelt nöja mig med att bolla med han som finns, och samtidigt lära mig av andras erfarenheter och jobba vidare på mig själv. Vad annat återstår? Att helt enkelt fokusera på det jag kan påverka och inte lägga energi på det som jag inte kan påverka. Försöka hitta ro med alla brister som förmodligen fortfarande finns. Är man enbent så får man väl lära sig att hoppa på det då...

För mig är det så mycket framåt som möjligt som gäller just nu. Bara genom att göra saker lite bättre mot mig själv och mina nära kan jag bygga ett bättre liv i framtiden. Spilld mjölk och smält smör ger just nu inte så mycket energi, och energi är just vad jag behöver.

//PP

Pellepennan

Min moster brukar ofta vara på besök och fira de flesta högtiderna med familjen. I går hade hon bjudit in till middag och även om det inte var en stor grej så stod det en flaska alkoholfritt öl på min plats när jag skulle sätta mig till bords. Ja, hon vet att jag under både Julen och Påsken inte har skålat med alkohol i glaset, men då är det ju jag själv som har sett till att jag haft något annat att dricka. Kanske ingen jättesak, men jag blev i alla fall väldigt glad att hon själv hade tagit initiativet och ansträngt sig att ta med något till mig när hon handlat på systemet. Det var som om hon tyckte det var bra, och att hon på det viset inte behövde gå runt och bjuda övriga gäster på vin, och att det skulle bli en fråga till mig som hon redan hade svaret på. Kändes skönt i alla fall.

//PP

Äntligenfri

Vilken omtänksam moster! Det visar verkligen att hon har accepterat att du har alkohol problem och att hon vill stötta dig i din nykterhet! Hämta lite energi ur den omtanken. :-)

Pellepennan

Ja det gör jag verkligen, hämtar energi ur den uppmärksamheten och omtanken. Något annat som ger en otrolig energi när man vaknar och tittar in på forumet är de inlägg som ramlat in. Mulleman & Berra! Så härliga inlägg av er båda. Det är verkligen en energiboost som kommer att räcka hela dagen! Valborgsmässoafton. Åter en alkoholindränkt högtidsdag som man egentligen inte vet varför den ska firas på fyllan? Oj nu blir det snart sommar, då ska jag passa på och bli riktigt skitfull! Tända eld på en massa skräp och eventuellt förorsaka en skogsbrand för att jag är en fara för mig själv och omvärlden. Borde i så fall passa bättre att ta sig en riktig brakfylla när det blir höstdagjämning. Då har man ju inte så mycket att se fram emot (enligt mig i alla fall).

Nej dom studentikosa får fira vid universiteten bäst dom vill, och andra som vill bli på fyllan - trots att dom inte vet varför - kan göra det. Jag tänker möta sommaren nykter, och i eftermiddag blir det i naturen. Med barnen på en plats som ännu är vackert enslig, men till sommaren blir överfull. En brasa självklart, men jag kommer att ha koll och vara i läge att se till att den utvecklas precis som jag vill. Kanske något grillat när glöden är bra och ett glas utread Påskmust till det.

Närvarande, lugnt, mycket prisvärt och garanterat baksmällefritt!

Glad sommarstart!

//PP

konstnären

Vilken fin släkting som tänker på dig och inhandlar till dig precis det du vill ha.
Hade en hård prövning igår med mannen och en vän som satt och drack ihop inför mig.
Blev så ledsen och förbannad skrek och gapade på mig. Vet att man inte ska bära sig åt
på det viset, visar ju egentligen bara min svaghet, jag är ju stark, jag dricker inte.
Kände mig så provoserad i min sköra nykterhet. Märkte igår att jag är skör vad gäller alkohol.
Kanske tyckte jag synd om mig vet inte. Tycker inte det är just mot mig.
Tillbringade kvällen i mitt sovrum och dividerade med mig själv kom fram till att jag har valt
rätt väg, och mannen fel. Får se hur allt blir.
I alla fall hur glad som helst att vakna utan bakfylla. Se upp får jag göra i framtiden.
Här ska inte trillas ner igen, jag har ju redan varit nere i jordhålan. Mycket roligare ovanför
jord.
Hoppas du mår bra
Ha en fin dag pelle
I dag vad som än händer inget första glas för Konstnären

Pellepennan

Det du beskriver av din upplevelse igår låter riktigt läskigt. Tänk att det kan dyka upp så stora starka känslor och en längtan efter att få berusa sig efter så lång tid som du nu varit nykter. Fantastiskt hur du lyckades att motstå detta, och jag tycker verkligen du var smart att ta en frivillig "utvisning" i sovrummet och landa i att väga av situationen. Tänk dig om du hade fallit för frestelsen, så himla onödigt. Och hur i hela friden hade maken mått idag om han hade hällt upp ett glas till dig? Det är det som är så konstigt att tänka sig tycker jag. Hade han fått dåligt samvete då? Att varit behjälplig till en situation som rasera 8 månader av kämpande för din del? Eller hade han varit glad för att ha fått med dig på "flykttåget" en kväll. Helt ofattbart när man funderar på det tycker jag, och om man har en tillstymmelse av aning av hur - och med vilken kraft du har kämpat - under vintern.

Är så glad för din skull att du står emot. Det har du all anledning att fira idag.

Hoppas du får en solig fin dag! Inte en droppe för mig heller idag ;-)

//PP

konstnären

Tack, tack pelle. Det betyder så mycket för mig. Ja, visst var det läskigt med att
längta efter en berusning. Ryser nu. Jag vet inte han har aldrig frågat om jag vill ha
ett glas. Tror inte han hade mått så bra om jag hade gjort det. Eller han kanske vill ha mig
med på flykttåget. Se upp får jag göra, för är det något jag inte vill är det att dricka.
Just nu känns avståndet djupt, jag går vidare och han står och stampar.
Testar kanske stugan i sommar, får se. Jag kan ju vara ensam, och är egentligen en ensamvarg
som trivs med mig själv. Jag är ju oxe, står med båda fötterna på jorden. Nu i alla fall.
Väninnan ringde och bad om ursäkt dagen efter. Förklarade för henne att hon är välkommen på en
kopp kaffe i fortsättningen. Det är ju mitt hem. Men mannen bor ju här under samma tak, därför
blir det så påfrestande. Känns som jag tagit ett steg bakåt och det vill jag ju absolut inte.
Du är så duktig säger mannen, jävligt starkt gjort, snart 8 månader. Vi får se, men jag har
sagt blir det ingen förändring blir det en liten dumpning på tippen. Jag har ju vanan inne.
Fin lördag på dig
Konstnären

konstnären

Glömde säga att Gagarin kanske ska ta en tur ute i rymden.
Konstnären

Pellepennan

Vet inte om du har förklarat för Gagarin vad som händer med någon som under så lång tid går från alkoholberoende till att hålla sig nykter.
Kanske går det att förklara för honom? För mig är det lite som att i och med att jag investerat så mycket av mig själv och min energi i min egen process, så blir jag alldeles "knottrig" när jag ska umgås med anhöriga som gaggar. Kanske känner du ungefär så här

- Jag har lagt ner fyllet, och tänker faktiskt fortsätta med det.
- Vill du fortsätta med mig får du göra samma sak, eller åtminstone hantera alkoholen som ett "ickefyllo"
- Jag kommer inte att orka med det du nu håller på med i framtiden, och vill inte heller för den delen!

This is Huston. Do you read me Gagarin?

:-)

Fin lördag till dig Konstnären!

//PP

Pellepennan

I början av livet med alkohol hade jag ibland riktigt mördande baksmälla. Vakna och må så riktigt dåligt efter en brakfylla och kanske på natten tvingas upp för att kräkas. Efter riktiga festnätter kunde jag ha skitont i huvudet så att jag helst inte ville att någon skulle säga ett ord. Med åren försvann nästan detta och blev till en allmän mosighet. Ja kanske var det så att jag egentligen på exempelvis en nyårsdagsmorgon egentligen fortfarande var full, men utan att känna mig full? I alla fall var inte bakfylla ett stort problem, mer allt strunt man ställt till med kvällen innan.

Under min första nyktra tid hade jag andra åkommor än klassisk baksmälla. Skakis var jag, ångest hade jag, öm i vissa inre organ var jag, och framför allt ganska ynklig och rädd. Rädd för att det skulle kunna vara farligt att bara klippa bort alkoholtillflödet. Ja det låter kanske som om jag drack dygnet runt innan men så var det inte. Jag drack nästan varje dag och det kunde lätt bli en eller två flaskor vin på kvällen.

Efter kanske två månader i nykterhet kom sedan huvudvärken. Inte en blixtrande huvudvärk men mer som ett lätt tryck. Tänker ofta på saltgurka och att det kanske var så att hjärnan började återhämta sig och kompensera för den dåliga behandling jag utsatt den för? Lite som omvänd osmos. Det varade kanske i 6 - 8 veckor sedan har de avklingat för att nu vara nästan helt borta. Men nu har det ju snart gått ett halvt år sedan sista drinken :-)

Jag är nu mindre orolig för att jag ska ha fått dödliga åkommor, och är faktiskt nöjd med vad "saltgurkan" fortfarande kan leverera. Det kommer att räcka med råge om inget annat oförutsett inträffar. Jag kan ju drabbas av andra sjukdomar som jag inte kan påverka. Men just den självvalda marineringen av mig själv kan jag faktiskt påverka.

Idag ingen marinad!

//PP

konstnären

Håller med till fullo. Det där med huvudvärken hade även jag varje dag, blev så rädd.
Men även den har försvunnit. Visst var det så att i början av sin karriär, spydde man
och mådde allmänt dålig dagen efter. Men det försvann med åren och ersattes med ett liv
i dvala. Ja, skiträdd var jag oxså för följderna. Det visade sig ju oxså på levern vars
värden var på tok för höga. Nu mår lilla levern bra och jag behöver inte gå på fler kontroller.
Saknar det nästan det var ju som en försäkring. Men nu ska den inte fara illa mer.
Komplicerad maskin man går omkring och bär på. Nu ska det mycket till för att lyfta glaset.
Mannen har inte hängt på sitter just nu under fläkten och röker och har inhandlat sitt gift.
Just nu är jag bara koncentrerad på mig själv att gå vidare med det jag har här och nu.
Visst har det varit mycket marinering här oxså.
Tänk på lördag pp är det 8 månader, jag ryser, är det jag som har klarat detta. Vet inte vad jag
hade gjort utan er. Känner nu att stugan får vänta med att få mig som gäst. Kanske över dagen, men
det är nästan 20 mil dit. Lite mer stadga på benen ska jag ha.
Kan inte prata med mannen just nu då han inte varit nykter många timmar på en vecka. Idag när han
körde till bolaget vid kl 11 var det poliskontroll, och tror du inte han blåste noll. Då hade han
igår druckigt 2 l vin och 2 7,0 öl. Förbränningen är tydligen olika. Kanske ända hallå vad håller jag
på med.
Glad för din skull att det går bra.
Ingen marinering här heller
Konstnären

Pellepennan

trevligt att höra av dig. Var det på grund av levervärden som doktorn skrev ut B12 Vitaminer till dig? Gubben verkar jobba på bra....
Motsvarar ju ett helrör starksprit, så han kan inte vara så pigg i dag. Om det var bra att han hade promillen på sin sida eller inte kan jag inte svara på. Även hos mig började gränserna suddas ut gällande bilkörning morgonen efter mot slutet. Ruggigt när jag tänker på det. Du får väl ta och skicka ut honom till tomatplantorna på balkongen, så kan han sitta där och röka istället ;-) Ja du, till helgen är det dags för månadsdag igen. Helt otroligt hur långt du kommit. Jag ligger ju två efter, och för mig var ett halvår lite av föresatsen från början. Ett halvt år i nykterhet - kan knappt fatta att det är sant. Nu ser jag minst sagt lite annorlunda på saken. Kan just nu inte fatta hur det skulle vara att vakna upp och ha druckit, usch, känns som en mardröm bara tanken faktiskt.

Nu ska jag dra och handla kanske köper med mig ett par alkoholfria Veteöl. Ta vara på dig och njut av kontrollen du har!

//PP

konstnären

God morgon. Jag fck B12 för nervsystemet samt för skelettets uppbyggnad. Äter dom fort-
farande. Behövs nog inte längre men det kan ju inte vara skadligt. Ja, det vore en mardröm
att vakna upp en morgon och vara bakfull. Kommer knappt ihåg hur det var. Men dit ska vi inte
tillbaka. Har inte testat veteöl, men allt annat, vitt, rött men inget har fallit mig i smaken.
Det bästa är en citrondricka på flaska från LIDL, fint som faan kommer ju från Italien.
Jag älskade italienska viner alldeles för mycket. Men nu är det slut med det, och vet du jag
känner ingen sorg längre. Tankarna börjar stabiliseras, men visst har jag mina downs.
Hade tomaterna varit lite övermogna hade jag nog mosat ett par i fejset på honom. För tillfället
har jag stängt av honom, måste vara stark för min egen skull. Om det hade varit tvärtom, tror jag
inte jag hade suttit med honom och stjälpt i mig en massa vin. Men man var ju själv en fullblodsegoist
när man drack.
Lever mycket på humor just nu. Här och nu du vet. Små saker som får mig att skratta.
Jag är en ande och jag har bara plats för goda och perfekta tankar. Läst jag i min lilla bok, bra ord.
För övrigt tycker jag att jag ser tio år yngre ut nu mot innan. Slät fin i ansiktet, inga fyllepåsar.
När jag drack som värst funderade jag på en ögonlocksoperation, alltså det var bara fyllesnack.
Men dom försvann med mitt nya liv.
Ha en fin dag pp
Konstnären

Pellepennan

Har läst Daenerys inlägg om återfallet efter över tre och ett halvt års nykterhet. Måste säga att det gett massor att fundera på eftersom det genom en faktiskt historia blir så mycket klarare vad det innebär att leva nykter med ett beroende förorsakat av alkohol. Inte för att jag själv haft planer för att ta återfall, men funderingarna om alkoholister och hur ett återfall fungerar är något som jag haft svårt att få grepp om genom andra tidigare inlägg här. Skulle verkligen sätta värde på att få läsa mer om hur vägen tillbaka ser ut. Att vi kan ta återfall efter att ha varit nyktra ett relativt kort tid, eller kanske efter ett halvår, är liksom lättare att sätta sig in i. Hur som helst tack för den delningen!

Även mina intressen passar dåligt med alkohol, och jag tycker det är skönt att börja få tillbaka både tiden och viljan att syssla med det. Innan prioriterades det som var viktigt för mig bort på grund av drickat. Men så finns ju dom där sakerna som man nästan inte kan vara med på, om man inte vill dricka. Varför i hela friden ska man till exempel gå på en kräftskiva om man inte kan dricka? Läste om Addes inlägg att man kan dansa lika bra utan sprit, Och att AA festerna är supervilda. För mig som egentligen varit mer intresserad av drickat än att dansa, har liksom anledningen att gå på den typen av arrangemang svalnat en smula ;-)

//PP

m-m

Till sex månader idag! En bra bemärkelsedag :) värd att fira, med något gott! Läste att du hade det jobbigt igår(?), och håller med dig, det skulle man väl helst slippa nu... trösten är ju att det går över, och det är inget som kan skada mig, om jag inte aktivt häller upp något och dricker det... Sitter man bara stilla i båten så händer ju inget - det tröstar mig... Sen kan man ju undra hur länge man ska ha kvar de tankarna? Själv blir jag bara mer övertygad om varje gång jag tänker att nu skiter jag i det här, det är för jobbigt, att jag gör helt rätt. Så länge jag har tankar om att det är jobbigt att avstå (inte ofta längre), eller att jag behöver ett (tre) glas vin för att det har hänt något på jobbet eller hemma, så har jag fortfarande problem...

Hoppas du får en bra helg - till sjöss? och att tankarna var tillfälliga.

Kram m

konstnären

Bra jobbat så här kl.7 på morgongen. Vaknade riktigt tidigt idag.
6 månader pp det är inte illa. Igår hade jag en riktig deppdag, var hos
min syster på middag och fick flygande jakob, det är en gammal 70-talsrätt.
Ack så gott sa jag till henne med ett glas ett rött. Hon har ju kommit så långt,
16 år. Du är en idiot sa hon när du tänker så där. I alla fall satt det i hela kvällen.
Tänkte på vad m-m skrev, så lätt det hade varit att hälla upp sig ett glas vin.
Men det stannade vi den dumma tanken. Blev arg igår med och sa till min syster ska jag
alltid vara så här jäkla ordentlig. Det är upp till dig blev svaret. Funderingarna
var många när jag rattade bilen hem. Sa till mig själv du kan ju köra bil nu, hallå
där gojan nu ska du brinna i h-vetet. Tror man får förlika sig med att på det ena eller
andra sättet finns han med som en liten skuggfigur. Vem vill inte försvinna ibland, men
här och nu gäller det för mig att ta tag i saker nykter. Kan bara säga att tankarna på A
är borta. Man skulle ju göra sig själv så illa om man tog det där första glaset.
Nej konstnären inget vin idag det kan jag lova.
Angående mannen vet han att jag inte kan stanna om han inte vill förändra sitt intag.
Han säger att han förstår, men kan samtidigt inte lova mig att det går. Men han vill försöka.
Vi får se
Ha en bra dag pp
Konstnären

Pellepennan

Ett stort tack till er mina kära vapendragare för att ni uppmärksammar mitt halva år nykterhet. Jag måste erkänna att det verkligen är en tanke som med min erfarenhet från de sista åren är näst intill svindlande. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt alkohol under denna tid men det är hur många som helst. Då menar jag inte bara tanken att jag VILL dricka alkohol utan tankar OM alkohol. Hur mycket jag läst, funderat, rannsakat mig själv och sörjt över min situation. Det har step by step förändrats till att bli en mer accepterande hållning att det är så det är. Jag har lättare att acceptera tanken på att det nu blir ett jobba vidare på ett liv i nykterhet. Den som genomgått det jag har gjort vet att det inte finns en framtid som innebär att man kan vara med i gänget som tar sig ett glas. Fortfarande är jag själv lite avis på dom som skriver "och det vill jag inte heller". Det är härligt att vara nykter och slippa all skit som drickandet för med sig, men det är fortfarande för mig efter ett halvår så att jag helst skulle vilja att jag inte hade målat in mig i det här läget. Jag hade helst önskat att jag vore frisk och kunde leva livet som de som inte har tänjt på alkoholgränserna som jag gjort. Nu är det inte så. Jag har för länge sedan druckit de glas som krävs för att tippa över till beroendesidan. Är det så farligt? Nej, det är det ju faktiskt inte. Man kan ju drabbas av så mycket värre grejer, och så länge jag skippar att dricka så är ju allt oftast ok. Idag kan jag lova er att jag vaknade jag med en djup - ja mycket djup känsla av att vara tillfreds. När jag såg mig själv i badrumsspegeln kunde jag inte låta bli att garva lite. Just nu har du kontrollen! Just nu är det du som är chefen i situationen. Det är en oerhört stark känsla och en seger. Idag är du ingen loser!

Till er som läser det här och är i den allra första fasen av att sluta. Jag kan förstå om det framstår som skrytigt och en smula självgott att ta upp detta när man vet hur många som just nu lider. Idag tillhör jag dom som vet vad det innebär att genomgå den första tiden. Jag vet att om det är svårt så kan en timme den första veckan vara lika jobbig som en hel månad är just nu. Det är just av den anledningen jag är så ofantligt glad idag för att jag åtminstone tagit mig hit. Därför har jag mycket mycket stor respekt för det som den alldeles nynyktre går igenom. Det är därför som jag inte har den minsta lust att avbryta mitt liv i nykterhet. Jag sätter inget nytt slutdatum för projektet, jag fortsätter. Kan fortfarande inte lova vare sig det ena eller andra. Just nu skulle de vara lätt att säga: Jag kommer aldrig mer att dricka alkohol. Men det räcker så bra att bara säga idag kan jag garantera att jag inte dricker, inte en enda droppe, jag lovar!

Som jag berättat har jag inte haft annan hjälp än så länge än min egen viljestyrka och framför allt forumet. Jag blir riktigt rörd när jag tänker på det stöd jag fått genom er. Att det sitter andra som jag runt om i stugorna och skriver och delar sina tankar, och är beredda att stötta varandra. Att det finns personer som har mycket lång nykterhet eller tid i medberoende bakom sig och ändå fortsätter dela sina erfarenheter. Ni vet vilka ni är, och ett extra stort tack till er! Det är fantastiskt.

Till er som är precis där i början: Jag har själv haft stor hjälp av att ta rygg och läsa mycket av dessa personers inlägg. Tänker ofta på slutklämmen i det sommarprogram jag lyssnade på - först veckan i nykterhet. Det var i Per Holknekt´s sommar program. (Han tog i och för sig senare återfall, men hoppas han hittade tillbaka till nykterheten) Han sa ungefär så här:

Kan jag, kan du, och då kan ta mig faan alla!

//PP

Äntligenfri

Stort grattis till din framgång pp! Jag är en bit efter men inte så långt efter, kämpar på...
Ett halvår är stort, mer än vad man någonsin vågat hoppas på när alkoholen fick vara med. Mycket bra jobbat!
Jag förstår vad du menar när du skriver att tankar Om alkoholen tar och tagit mycket tid! Det är samma för mig och jag tror att det är bra! Bara det faktum att vi ofta är inne på forumet är ju en bra sak med att vi faktiskt tänker alkohol i vår vardag.
Jag tror att det är livsviktigt att vi fortsätter att ha dom tankarna för att inte glömma anledning till att vi valt att bli nyktra. Att tänka alkohol är en del av processen som vi genomgår just nu. Men också ett sätt att påminna oss om det elände vi varit i kontra den livskvalitet vi faktiskt funnit i och med att vi valt att avstå.
Trots min skakiga tillvaro numera som medberoende så är mitt liv hundrafalt mycket mer givande än när jag valde att vara full flera gånger per vecka!
All lycka och styrka till dig! Tack för dina kloka reflektioner och för att du tar dig tid att dela med dig!

Pellepennan

Naturligtvis är det ingen fara att tänka mycket på det som sker och har skett, men jag hoppas att den närmaste tiden trots allt ger mer och mer energi över till annat fokus. Jag kommer att behöva det ;-)

Förstår att du har tillförsikt att du har goda möjligheter att lösa era problem du och din man. Det gläder mig och jag hoppas verkligen för din skull att han är lika mån om att kämpa med detta som du!? Jag känner så igen mig i din situation även om min är annorlunda. Att sitta fast i saker som man inte direkt kan påverka själv, samtidigt som man har sin egen match att gå kräver sin man/kvinna. Jag är imponerad av hur stark du verkar vara och vill verkligen önska dig styrka på vägen! Ser fram mot att följa din resa.

Ta vara på dig

//PP

konstnären

Jag blev lite blöt i ögonen när jag läste din fina text. Det är så sant, jag känner sådan
tacksamhet för att ha er här inne som stöd och uppmuntran. Utan min starka vilja och er vet
jag inte alls hur det hade slutat. Ingen alkohol här sedan i söndags och vi har pratat och pratat.
Han vill nu, men vill göra på sitt sätt. Han är även medveten om att jag lämnar annars. Vet att jag
inte kan tvinga honom till nykterhet. Han kan bara själv. Om någon hade sagt till mig mitt i mitt eget
missbruka att du dricker för mycket, då hade jag gjort mig ovän med honom, eller henne, hade tagit den
enkla utvägen. Vadå dricker för mycket, jag är ju bara förtjust i vin. Det är bara det att jag växt ifrån
honom på något sätt. Hoppas det går att reparera, jag har ett gnag i mig. Jag brukar gå efter min magkänsla.
Men jag ger det en chans.
Idag ska jag vara glad. Tack för att du finns
Mycket bra. Kan jag, kan du och då kan ta mi faan alla.
Fin dag till dig pp, på torsdag får vi sommar.
Kronjuvelen känns inte så skrämmande längre.
Konstnären