Jag började festa först när jag var 18 år. Och då ganska försiktigt eftersom jag alltid var rädd för vad andra skulle tycka och tänka om mig. Det fungerade väl på det viset i va 5 år. Sedan började jag dricka när jag kom hem efter jobbet. För att koppla av. Eftersom jag bodde ensam så var det ingen som visste något. Det gick förstås så långt så att jag hittade på ursäkter för att inte behöva umgås med vänner för sent på kvällarna. Jag hade nu brottom hem till min Martini som gällde på den tiden.
Så träffade jag min man och under några år så var det slut med vardagsdrickandet. Men fester på helgerna var det gott om.
Men så började jag smygdricka mitt i veckorna. Inte varje dag men när jag tyckte att det var tråkigt och blev deprimerad. För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag drack varje dag i minst tre års tid. Jag tyckte att jag skötte det snyggt men var ändå förvånad att min annars så smarta man inte förstod hur det låg till...
Jag började få en ömmande lever, jag hade gått upp rejält i vikt, jag började få svårt att komma ihåg vad jag sagt till folk och upprepade mig. Till slut så lät jag alltid andra leda samtalen och svarade svävande eftersom jag hade noll koll. Jag tyckte livet var drygt och ville sluta dricka men jag kunde helt enkelt inte.
Så kom då dagen då min man konfronterde mig. Jag hade haft det på känn men blev livrädd! Och lättad. Rädd för att han skulle lämna mig och lättad för att nu måste det äntligen bli ett slut på drickandet.
För att göra en lång historia kort så klarade jag till slut av det och var nykter i ett helt år. Sedan så började jag dricka lilte igen när det var fest, kanske 5-6 gånger/år. Och det har gått bra tills i våras då jag halkade tillbaka i smydrickandet igen. Vet inte riktigt hur det gick till när jag tog det steget.
Och så har det fortsatt tills jag tappade kontrollen och min man blev misstänksam.
Ångesten var kvävande och jag panikletade på webben efter något, vad som helst, annat än AA, men som ändå kunde vara ett stöd.
Och här är jag, och tänker rada upp några orsaker som ska hålla mig nykter:
- Ro i sinnet - ingen ångest över vad som sagts och gjort eller inte
- Ro i sinnet - att gå och lägga sig på kvällen utan att oroa sig om sin partner anar något, vakna utan att behöva oroa sig över att sin partner märkt något
- Ro i sinnet - att inte behöva oroa sig för att det ska lukta alkohol av mig på jobbet
- Min kropp mår bra, ingen ömmande lever, en mage som inte krånglar, mer ork toll träning
- Min kropp ser ut att må bra - inget plufsigt ansikte, ingen övervikt (som beror på alkhohol)

Mycket mer går att rada upp men starkaste orsaken är att kärleken till min man ska vara utan ångest!

m-m

Välkommen hit! Tråkigt att höra om ditt läge, att du trillat tillbaka, men positivt att du vet att du kan hålla uppe med alkoholen, du har ju klarat tidigare. Fortsätt att läsa och skriva här, det hjälper många (inklusive mig själv...). Den viktigaste kärleken, som du har, förutom den du beskriver till din man, är ju den du har till dig själv, och även den förtjänar att vara ångestfri...
/m

Moa

Nu på kvällen så har jag varit ute och sprungit. 4,5 km men blev rejält slut :) Har nu krupit upp i soffan med en Cola Zero. Jag har bestämt mig för att gå ned de tre kilo som fattas så att jag väger rätt till min längd. Det bör ju inte vara så svårt med tanke på alla kalorier som alkoholen innehåller och som jag nu ska avstå!
Dag 4, inte mycket men det börjar kännas lite hoppfullt.

Tor

moa - härligt med motion och att du bestämt dig. Din själ behöver inte a. Så lyssna på den, kroppen/knopp kanske säger vill ha a och ger abstinens. Men den går över :-) Så du fixar det. Och utan att ersätta med annat. Motion är ju bra. Ha en fin dag.

Moa

Torsdag kväll. 5:e dagen.
Så hur känns det då. Bra!
I går var jag vaken tills dess att vi gick och lade oss för natten. När jag druckit alkohol så somnar jag i stort sett alltid i soffan framför tv:n, ser aldrig slutet på en film.

Jag tänkte på framtiden idag. Hur jag kommer att bete mig.
När jag i panik började skriva här i söndags så var jag ändå allvarligt talat helt inställd på att smygdricka kommande fredag igen, i morgon. Men de här dagarna, när jag flera gånger om dagen kommit hit och läst er andras inlägg, har fått mig att ändra mig.
Helt otroligt...

Ser fram emot helgen när jag, min Mamma, min Syster och Systerdotter ska gå och se musikalen Footloose! Äta lite gott först (dricka alkoholfritt) och sedan få en liten adrenalinkick av musiken! Härligt :)

Kram på er!

konstnären

Vad duktig du är Moa. Det är lätt att glömma i början. Jag tog till min gamla B-film och spelade upp den för min inre syn, och den var inte rolig. Hjälpte mig att komma ihåg nackdelarna med A. Till slut fanns inte en enda fördel.
Kämpa på
Kram
Konstnären

Moa

Tack alla! Sitter här med ett leende på läpparna och känner att det är fantastiskt att äntligen kunna dela mitt alkoholproblem med någon.
Plötsligt så känns det inte alls lika hopplöst.

Körde tidigare i dag Mamma och hennes värkande fot ut till vårdcentralen. Hennes dom var gikt. Kan man få av övervikt, stillasittande och överkonsumtion av alkohol. Jodå, allt stämmer på henne. Och jag har tagit efter hennes dåliga alkoholvanor.
Undrar hur mycket som är genetiskt arv och hur myckte som är påverkan av miljö? Spelar egentligen ingen roll idag för mitt missbruk är ändå ett faktum.

En heltisk vecka är dock slut och det känns skönt att det äntligen är fredag. Fredag betyder att gå ut och äta, vanligtvis med våra grannar men i kväll ska kära Mamma med. Sedan ska det bli skönt att krypa ned i soffan, kolla lite TV och veta att i morgon får man lite sovmorgon!

Ha en skön fredag alla!

Moa

Första nyktra fredagkvällen på ett tag. Känns befriande. Kommer antagligen att se slutet på filmen den här gången :)

Moa

Jag mår bra. Men...
Som jag berättat förut så har jag varit och set Footloose nu på eftermiddagen. När jag körde hemmåt så började tankarna komma... Och suget.... Det är ju lördag...
När jag kom hem (två timmar sedan) så var jag lite lätt irriterad på min man som kom med en massa frågor om hur musikalen varit. Jag skyllde på huvudvärk och tog en långpromenad medan tankarna och kampen härjade.
Är hemma nu och det värsta har gått över och jag känner att jag kommer att vinna. Det är ju så mycket bättre att vara nykter och klar och vara vaken och kunna umgås med mannen en hel kväll.
Tac för omtanken Tor.

Moa

Så sant! Och så lätt att glömma när a-djävulen dyker upp i hjärnan. Men i dag gick det bra.
Hur känner ni er/ tänker ni så här en lördagkväll?

belinda

Hej moa!
Jag tycker bara att det är så skönt att det inte finns något med alkohol i att dricka här hemma. Vilken dag det är spelar ingen roll. Det är befriande. Jag måste inte dricka. Jag är less på att sitta och hälla i mig vin var och varannan kväll. Av vilken anledning det än må vara. Jag blir arg, fruktansvärt irriterad på den där alkoholen som styrt över mitt liv så länge. Jag vill inte veta av den. Längtar inte ett dugg efter den. Så känner jag idag och jag hoppas att jag kan plocka fram den känslan igen när/om suget kommer.
Ha en fin kväll. Utan a.

Moa

Vad härligt att höra att du inte längtar efter a ett dugg! Förstår att det är befriande.
För mig är det ibland svårt just för att det är helg. När jag känner mig ensam, uttråkad och blir deprimerad och när jag vet att andra är ute på fest och har roligt. Det är just det att jag vet villet elände alkohol för med sig för mig men även vilken lyckokänsla jag kan få efter ett glas vin. Men det blir nu aldrig bara ett glas vin om jag börjar dricka...
Så ja, jag kämpar just för att det är helg men med vetskapen att eländet alltid är större än den korta lyvkokänslan.
Jag kan bara hoppas att jag fortsätter att komma ihåg det.
Och ikväll har jag ändå en bra kväll utan a. Om än lite melankolisk...

Moa

Så klok du är! Tänkte inte så långt att jag fick en liten dipp efter musikalen. Men så kan det förstås vara. Bara det att förstå varför suget kommer kan ibland vara en hjälp att stå emot. Tack för det! :)
Annars så märker jag faktiskt skillnad när vi går ut och äter mot förr. Vi har en lång och ganska trevlig tradition att gå ut och äta varje fredag med våra grannar (ca 20 år gammal tradition!). De senaste åren har dock jag och min man druckit cola eller ngt annat alkoholfritt alternativ. Jag kommer ihåg i början, alla frågor varför? Det ansågs väldigt märkligt. Och vid alla bord så drack de öl eller vin. Men på senare år så finns det cola eller minaralvatten i glasen vid många bord. Så det är skillnad. Och det känns ju bra så man slipper känna sig märklig, utmärkande. För ja, jag kan faktiskt inte tänka mig att erkänna mitt problem för mina vänner. Kanske aldrig.

Nu har jag varit ute och sprungit 5 km! Det är ett par år sedan jag klarade av det. Vilket lyckorus! Mycket bättre än a-ruset :) Huvudet kristallklart och så nöjd med att kunna prestera, att kroppen orkar. Nu ska jag fortsätta att vara ute pch njuta av solen denna vackra septemberdag.

Kram på er!

konstnären

En liten måndagshälsning till dig, och jag tycker du är stark och duktig.
Konstnären