av Gäst

Vill sluta nu!

PP
mån, 2014-10-13 - 00:28

Klokt? Vete tusan. Du ska veta att det är mycket ofta det flyger minst sagt okloka tankar genom huvudet. Så sent som ikväll när jag satt i bilen på väg hem. Tanken kom helt utan förvarning. Kände plötsligt en lust att känna av berusningen igen. Kanske berodde det på att jag lämnat mitt barn och var lite sorgsen på grund av det. Den typen av tankar lyckas jag idag mota bort ganska lätt, men uj vad jag avundas de som aldrig tänker så! Många inlägg i dagarna som berör och gett mig mycket att fundera på. Själv fick jag en riktig dipp efter cirka 3 - 4 månader. Från att ha levt med att vara fantastiskt nöjd med mig själv rasade allt ganska snabbt i botten. Tappade helt plötsligt gnistan och förståelsen för vad jag höll på med. Då återgick jag till att ta beslutet från dag till dag. Att läsa att andra gör på samma sätt underlättar faktiskt.

Det är det som jag tycker är så fint med forumet. Det finns alltid någon som befinner sig i en fas som vi kan spegla oss i. På det sättet finns hjälp att få. När vi är svagare eller till och med faller, så kan det hjälpa andra. Så även de inläggen är värdefulla. Jag har själv varit där med. Läst i månader utan att skriva för jag har inte klarat att vara nykter. Kände då att jag inte "förtjänade" att skriva och göra försök efter försök. Men så är det inte, det ser jag annorlunda idag. Det är en stark motståndare och det är ingen skam att kampen är ojämn. Läste att det är det en kamp vi kanske inte kan vinna. Men kanske kan vi acceptera att vi förlorade kampen, och ändå gå vidare? Kanske kan hålet i oss på sikt fyllas med något nytt?

Tiden gör nog sitt. Imorgon tycker jag vi noterar ännu en alkoholfri dag i protokollet.

//PP

konstnären
mån, 2014-10-13 - 07:55

Jag har nog tappat både gnistan och mig själv i all turbulens som varit. Det har ju varit ett heltidsjobb att jobba med sig själv för att hålla sig ifrån A. Sedan på det åka berg och dalbana med mannen. Begriper nu att detta är kroppens reaktion på detta. Har väl inte precis varit rädd om mig själv utan fokuserat på att mannen ska bli nykter. Har tappat tron men jag hoppas den kommer tillbaka. Borde ju vara lite nöjd nu utan A i hemmet, men det är jag inte. Tror att jag får förändra en del saker igen, om jag bara vetat vad A skulle förstöra i mitt liv hade jag aldrig tagit första glaset någonsin. Har ju inte druckigt på 13 månade nu, jag borde ju sväva på små rosa moln nu, men icke. Det värsta av allt är att Gagarin klarar detta själv. Nog om honom. Visst är kampen ojämn, men vi har ju övetaget om så bara idag. Vad som än händer idag ska det inte dövas med A.
Fin måndag pp
Konstnären

PP
mån, 2014-10-13 - 08:50

Kanske är det så att vi jobbar med alla medel på vår egen nykterhet och att engagemanget i den (och även andras problem här på forumet) gör att vi riskerar att bli lite utmattade? Känner igen det du skriver att det nästan varit som ett heltidsjobb, och visst hade även jag trott att allt nu skulle vara som att sväva på rosa moln ;-)

Kanske tycker du det är svårt att berätta hur du tänker kring ditt medberoende till Gagarin och vad det gör med dig/er? Du skriver "nog om det", och att du hoppas på att tron på hans nykterhet ska komma tillbaka. Det är verkligen näst intill omöjligt för mig att försöka rikta några råd när det kommer till hur du bör hantera det. Skulle vara intressant att läsa om hur du ser på framtiden och vad vilka saker du tror att du nu behöver förändra?

När jag funderar på min egen resa så har jag vid flera tillfällen läst att man bara lyckas om vi tar hjälp. Nu har åtminstone inte jag tagit någon större hjälp utan klarat mig i snart ett år på ren och skär "envishet". Naturligtvis kommer då tankarna upp till och från om det är någon pusselbit som fattas? Hade det kunnat vara ännu bättre om jag gjort annorlunda? Har jag missat något för att detta ska bli riktigt riktigt bra?

Kanske är det lite så med dig med och vad ditt medberoende innebär? Är det så att du behöver träffa och prata om detta med någon som kan medberoende?

Styrka till dig din gamla kämpe! ;-)

//PP

m-m
mån, 2014-10-13 - 20:29

Ja, intressanta funderingar. Räcker hjälpen vi tagit av varandra här? Jag vet inte heller ibland. Jag gick ju några månader hos en terapeut och fick bra verktyg med mig därifrån, men den stora hjälpen har jag fått härifrån (och från mannen såklart). Vet inte om det varit annorlunda om jag tagit hjälp från AA. Men den stora poängen är ju ändå - hela tiden, att man måste själv vilja. Vill man inte gå på AA-möten så är ju inte den hjälpen heller bra. Vill man inte gå in på forumet och läsa är inte den hjälpen heller särskilt effektiv. Det är väl därför vi fortfarande hänger här - vi vill ha hjälpen och stöttningen vi får av varandra. Forumet är ju ett bra exempel på när summan av helheten blir större än från varje del, om du fattar...
Det viktiga är väl att inse vad som krävs för att minnas, och att fatta ett nytt beslut varje dag om det behövs.
Ha en bra kväll
Kram m

PP
mån, 2014-10-20 - 08:26

Helgen är över och som förra har jag använt dagarna till att fortsätta det påbörjade båtprojektet. Förra helgen gick åt till att med vatten och såpa grundligt tvätta ur. År av smörgåssmulor, färg och äckel skulle bort. Gammalt skabb åkte ut och så får man chansen att sakta se vilken status som finns under skiten. In i ladan där jag ska bedriva mitt hobbyprojekt i vinter.

Med verktygslådan och varmluftspistolen i högsta hugg fortsatte jobbet nu i helgen. Den lilla överbyggnaden var täckt med duk, och vem som helst såg att det inte var tätt. Duken åkte av och rötan kom fram. Känns sisådär när man trycker fingret genom rutten mahogny. I veckan kommer en kunnig gubbe som är båtbyggare förbi så att vi gemensamt lägger en plan för vinterns projekt. Han får stå för kunskapen och de svåraste delarna. Jag får lära mig av visheten och göra jobbet. Risken med den här typen av projekt är annars att man vill göra mycket och att det ena drar med sig det andra, och då blir jag inte klar till våren. Jag måste helt enkelt definiera 2 - 3 områden som ska vara klara, och låta resten vänta.

Kanske som med nykterheten? Vi får ta en sak i taget för att orka med. Under fernissade ytor döljer sig röta, men i grund och botten har vi en sund frisk kärna. Ja, hoppas på det i alla fall ;-) Har skrapat lite på de yttersta lagren, och nu kommer ett och annat fram som var dolt. Min granne kom förbi och tittade på förödelsen och frågade: Kan du det där? Nej svarade jag, men jag är envis...

Eftermiddagen gick åt till att skrapa fernissa. Lyssnade på radion i mina Peltor-kåpor och funderade på ett lämpligt namn till den namnlösa skönheten. Ett gudinnenamn kanske skulle vara på sin plats? Kanske då fredens, försoningens och förnöjsamhetens beskyddare? Jag hoppas på mycket av det för min egen skull. Det gäller för övrigt för alla er andra kämpar här på forumet!

Går allt bra blir det kanske namngivning till våren. Kanske med en flaska "non alcoholic sparkling wine". Den från Richard Juhlin är inte så pjåkig.

//PP

anonyMu
mån, 2014-10-20 - 08:49

Körde om ett lastbilssläp här om dagen. En träbåt på släpet. Riktigt riktigt dåligt skick (såg det ut som - vad vet jag - båt åker man i...) med flagor av fernissa fladdrandes i vinden... typ... Kände hur ett leende spred sig. 'Jaha där kommer PP:s nykterhetsprojekt'. ;-)

Har ett självklart namn till båten

Skojar bara! Men ett mer seriöst namn är Ran. Ran Havsgudinnan och vågornas mor. Det är hon som fångar in drunknande män i sina nät och tar dem med till det dödsrike som hon råder över. Hon och hennes make Ägir tillhör båda jättarnas släkte och tillsammans har de nio döttrar som är havets böljor.

Kram

PP
mån, 2014-10-20 - 09:00

Hur kunde du veta? Klart båten ska heta det! Annars vore ju Ran eller Rana ett alternativ ;-)

"Båtar åker man i" Nähä, där har du däremot fel...

Det är bilar man åker i, eller på sin höjd i en själslös motorbåt av plast. Vi andra seglar.

Det är faktiskt något helt annat. Det är som att jämföra ett dåligt ligg och fantastiskt sex!

//PP

PP
tors, 2014-10-23 - 09:08

I yngre dagar (när budgeten var mindre och alkoholhalten inte viktig) Drack jag då och då Campari med Tonic Water eller färsk apelsinjuice. Kanske var en fördrink som man såg som något "för tjejer", och om jag ska vara ärlig var det nog mer min dåvarande hustru som tog den. Jag tog kanske exempelvis en GT istället (med dubbel portion G)
Eller en ganska stark anisette (Pernod, Ricard etc.) Då blev man ju lite yr i bollen, vilket var eftersträvansvärt.

Nu har jag återupptäckt "bittern" den då det gäller att hitta lite goda alternativ i livet. Dock med alkoholfri San Bitter från Bolaget, och juice från Coop. Eller lite Tonic Water istället.

Läskande, bittert, prisvärt och gott. Drog i mig två stycken i går kväll :-)

//PP

FylleFia
tors, 2014-10-23 - 10:44

Hej PP! Vill bara tacka för ditt insiktsfulla inlägg i min tråd. Det betydde mycket för mig. Jag har en vän som är insiktsfull istället för full. Ja flera vänner faktiskt. Den senaste månaden har varit tuff för mig. Mannen och jag försöker byta/sälja/deala en stor bostad till två små. Det går inte bra. Var ska jag bo? Ja, just nu i katthemmet, men sen då?

Sen jobbet då? Avskyr det lika mycket som i våras när jag sa upp mig. Sen tog de ju tillbaka mig eftersom jag är en stjärna? Men just nu känns det inte som läge att byta jobb. Överklasstanten är beroende av en fast lön. Sluta leva på mannens. Alkohol går bort men jag har börjat få andra morbida tankar. Funderar ofta om vad livet går ut på? Vad jag vill? En gammal båt låter inte helt fel. Segla bort det onda liksom.

ForeverFia

Stingo
tors, 2014-10-23 - 21:57

Det var som... Hade aldrig tänkt på att det kan finnas sånt, visade sig att jag måste beställa på nätet för att hitta det här, men sånt går väl an. Några flaskor San bitter och några crodino med samma. Beskrivningarna låter litet söta för mig, men man får väl se.

PP
lör, 2014-10-25 - 09:58

Befinner mig situationsmässigt i liknande läge. Inte geografiskt eftersom jag det gångna året mest levt i hobbithålan. Kan svårligen tillbaka till mitt boende i staden, men det är en helt annan historia. Och arbetsmässigt funderar jag mycket på hur de kommande 10 - 15 eller kanske 20 åren ska se ut. Det ordnar sig, men det känns ibland som om den här typen av problem borde höra till de unga "yngsta" åren i livet ;-)

Meningen med livet är ju inte självklar att hitta. Men kanske finns det en alternativ väg. Göra livet lite enklare? Om vi är beredda att avstå från en del som hetsar oss i konsumtionssamhället så kanske det öppnar sig alternativa livsformer? Livet - eller det som återstår av det - kanske kan fyllas med annat än jakten på "Östermalmsvåningar och NK shopping". Ja, Fia. Vad är egentligen meningen med livet. Om jag kommer på det är du den förste som får veta, lovar ;-)

Däremot tror jag inte på att fly ifrån det onda. Det onda går inte att segla bort. Men i självläkningsprocessen är allt som ger energi värt att testa.
Om vi lyckas fylla livet med saker som vi uppfattar som meningsfulla, så kommer vi väl längre bort från sorgen och eventuell bitterhet?

Ta väl vara på dig!

//PP

PP
sön, 2014-10-26 - 22:37

I lördags gick jag och reklamerade en påse veteöl som jag tidigare i sommar fått med mig av misstag.
Någon hade helt enkelt fyllt på med alkoholhaltiga på den alkoholfria hyllan.
Det ledde då till att jag av misstag tog en stadig klunk, och sen hällde resten i slasken.
Killen på bolaget, som jag minst sagt är stammis hos, tyckte det var ett "udda klagomål"
Tidigare snackade vi en del vin. Nu gnäller jag mest om att dom ska ta hem fler kul NA
Alternativ. Fick med mig en något större påse, med fler veteöl hem. Nu var de av rätt sort för mig.

Nu en halvlat höstlovsvecka med lilltjejen. Det blir fint!

/PP

PP
tis, 2014-11-04 - 10:56

Tidigare, för ganska länge sedan hade jag - som jag tidigare berättat - för vana att i början av året ta en helvit månad. Min tanke var att det gör gott att rena kroppen en smula, samtidigt som jag fick lite koll på om, och hur svårt, det var svårt att avstå alkoholen. Eftersom jag levde i situation där inga normer runt ikring ifrågasatte hur ofta eller hur mycket jag drack var det en bra vana. Jag berättade gärna innan att jag skulle vara nykter i januari för att det skulle vara klart och tydligt att det skulle bli på det viset. Så länge den nyktra månaden inte innebar några stora problem var det inget konstigt att vitt och brett berätta detta. Senare när det faktisk var svårt att hålla en hel månad så började jag undvika att tala om att jag avsåg att inte dricka under en tid. Men löftena till mig själv fortsatte jag att ge, nu oftare och oftare. Jag fortsatte att försöka ta vita perioder flera gånger om året, alltid med samma resultat. Av olika anledningar blev de inga helnyktra månader, men det hade i min värld absolut inte med alkoholproblem att göra. Mer att tillfällen kom emellan som "krävde" mitt deltagande i festandet.

Det var omöjligt att se problemen som tornade upp sig runt om mig i livet. Förnekelsen att mina alkoholvanor höll på att förändra mig som person var allt för stark. Karusellen var igång och när livet blev svårt så var det enklast att fly in i mer av drickande. Inte på ett ensamt, destruktivt sätt. Ett sätt som utifrån skulle betraktas som sorgligt. Det blev bara ännu fler vinflaskor under middagarna och drinkarna innan blev starkare och starkare. Så höll det på i åratal och ofta när jag kom hem sent på kvällen satt jag och tittade in i flammorna med en drink i handen. Jag hade jobbat hårt och var verkligen värd att få varva ned. Alkoholen tog mer och mer makten över mitt liv, men det skulle dröja år innan ögonen äntligen öppnades och jag kunde erkänna min maktlöshet inför alkoholen.

Det tog faktiskt ett riktigt bra tag in i den nuvarande nykterhetsperioden innan jag kunde acceptera faktum. Som det mest attraktiva alternativet framstod fortfarande önskan att kunna bemästra alkoholberoendet och återvända till måttligheten. Vi vet nog alla med oss, vi som gått över gränsen att detta inte går. Ändå är rösten om att det kan gå, och att det vore så underbart om det gick, så stark. Idag om en vecka har jag 365 dagar med nollintag i protokollet. Jag vet nu att det finns två vägar framåt i livet. Att fortsätta leva som nykter alkoholist, eller att med 99,5% sannolikhet falla in i drickandet efter ett par veckor av måttlighetsdrickande. Fortfarande gör det lite ont att ta beslutet att för alltid leva ett helnyktert liv. Men det är helt ofattbart att det kan vara så när jag så tydligt ser oddsen på hur det skulle gå om jag provade drickat, och vart den vägen leder.

Eller är det så konstigt egentligen? Det beslut jag tar är ju att avstå från något som inom loppet av några minuter ger mig en stark belöning. En drog som får mig att känna mig varm inombords, lyckad, glad och mer lyckad än jag i verkligheten är! Som dessutom i många former smakar fantastiskt gott, och hör till i princip var situation med vad som är kul i livet. Vi förväntas av allt och alla i vår omgivning att vara delaktiga i traditionen att att stimulera oss med alkohol.

Att jag nu efter nästan ett år skulle hävda att det inte innebär någon sakna vore att ljuga för mig själv och er andra med för den delen. Däremot blir det lättare och lättare att acceptera mitt "öde". Att fortsätta leva som den nyktre alkoholist jag är. För det är väl just det jag är efter att ha kämpat i över ett år med nykterheten? Vissa är så otroligt rädda för att sätta etiketter på sig själva som just alkoholister.

Själv har jag inget större problem med det. Idag tror jag att det bara finns en enda skillnad på alkoholisterna. De som är nyktra, och de som fortfarande dricker. Är den nyktre i så fall bättre än den som fortfarande dricker? Nej, den nyktre är nog bara mer lyckligt lottad, och mår bättre.

Tänk er om jag skulle göra en test och ställa mig på gatan. Någon skulle fråga 100 slumpmässigt utvalda personer "vem är han" Jag skulle bli otroligt förvånad om en enda skulle säga att jag är en alkoholist. Vad som helst skulle vara lika troligt. Raketforskare, präst, författare, sjökapten eller patolog? Trots att vi är så många som lever med alkoholproblem eller som nyktra alkoholister så är det nog inte vad man i första hand kommer att tänka på.

//PP

konstnären
tis, 2014-11-04 - 13:39

Så sant pelle allt du skriver Blev lite tårögd nu. Snart ett år pp, och du ska vara riktigt stolt. Det har varit både sorg och glädje med på vägen och är så fortfarande. Tur att du inte har gått om mig det hade varit katastrof. Många många har jag tänkt att det skulle kunna funka trots att jag vet att det inte går. Då har jag sett på mig själv vid ett middagsbort med ett italienskt eller spanskt rödvin. Där i fantasin dricker jag sakta och njutningsfyllt, men det stämmer inte alls. Visst skulle det gå ett par ggr, men sedan då frågar jag mig. Undrar hur många ggr jag spelat upp min film för mig själv vid sådana tillfällen. Jag säger fortfarande inte hela livet, en dag i taget och det är ju snart 14 månader. Tror det skulle vara samma sak för mig om jag ställde mig på ett torg. Ingen skulle gissa på en alkoholist. Möjligtvis hon är nog psykolog eller konstnär. Inget syns på utsidan.
Dina rader värmer mitt hjärta vi som har vandrat mycket tillsammans.
Kram Konstnären. PS Gagarin nykter och han mår förträffligt.

Akvariet
tis, 2014-11-04 - 18:22

Grattis till det kommande året. Läsvärt inlägg. Jag är en sådan som är rädd att sätta etiketten alkoholist på mig. Jag har nog delvis gjort det för mig själv eftersom jag numera inte bara skakar av mig bakfyllan och springer vidare in i ett ny fylla, utan ser och förstår att jag tillhör de som inte kan hantera alkohol och därför inte ska dricka. Men etiketten finns inte och framför allt inte när jag pratar med andra. Undrar varför det är så?
/Akvariet

PP
tis, 2014-11-04 - 22:02

För feedback. Definition av vad vi är och vad vi vill kalla oss är naturligtvis redan dryftat i många trådar. Jag tror att stämpeln alkoholist är mycket ovanligt att använda sig av. Varför skriver jag så om mig själv? Först och främst för att understryka allvaret som har präglat den tid som gått sedan senaste gången jag drack alkohol. Inte heller jag har använt mig av etiketten inför andra i min vardag. Men för er kära vänner är det en helt annan sak. Här vill jag vara helt ärlig. Både mot mig själv och mot er. Och i det ögonblick som tankarna kanske kommer " så farligt var det var inte" så gör det gott att påminna sig om att - just så illa var det faktiskt.

Men vem vill inte slippa att förknippa sig med en så dålig bild som vi har av en alkoholist? Jag är helt säker att det beror på att vi anser att vi själva försatt oss i vår situation. Det är vårt eget agerande som har gjort oss till alkoholister, sjukdom hit eller dit.

Läste i början mycket för att försöka hitta min plats och var jag stod i mitt problem med drickat. Kunde vara allt från Vårdguiden till AA listor och svaren var obehagligt. Varför då? Jo för att allt faktiskt tyder på att Pellepennan inte bara haft "lite problem med drickat".
Jag gör gott i att inte glömma bort hur det var. Därför är det kanske tid att påminna sig hur det var, nu när det första helnyktra året snart lider mot sitt slut. Tar en lista på nätet och minns hur det det var förra hösten.

Blir ditt familjeliv olyckligt av att du använder alkohol? Ja, det fanns ju synpunkter och oro.
Har ditt drickande skapat problem i hemmet? Tyvärr har det ju faktiskt gjort det.
Dricker du för att du är blyg och tystlåten när du är tillsammans med andra? Nja inte direkt, men det är lättare att snacka.
Pratar andra människor om dina dryckesvanor? Visst har jag haft ett rykte av att vara minst sagt "festglad"
Tar du illa upp när andra försöker påverka dig att sluta dricka? Ja, När min tidigare sambo gjorde det.
Har du någonsin ångrat att du druckit alkohol? Skojar ni?
Söker du dig till sämre sällskap och sjaskigare omgivning när du använder alkohol? Nej inte direkt, men visst har jag hamnat på en och annan sylta i världen.
Gör alkoholen dig likgiltig för hur din familj och andra har det? Misstänkte att det började bli så.
Har du slagit av på dina ambitioner sedan du började använda alkohol? Verkligen, dom var nästan borta
Måste du ha någon alkohol att dricka vid en bestämd tid eller tillfälle varje dag? Måste behövde jag nog inte, men det blev nog så.
Försöker du skaffa dig extra drinkar på bjudningar? Har verkligen hänt! Eller tagit ett par innan....
Har du någonsin försökt att sluta dricka en vecka, eller längre, utan att lyckas med det? Japp självklart
Har du försökt att kontrollera ditt drickande genom att övergå från en spritsort till en annan? Ja
Har du tagit en återställare under det sista året? Ja, om man räknar en tidig lunchöl så hade jag det.
Avundas du folk som kan dricka, utan att råka ut för svårigheter? Hade jag nog inte direkt funderat på.
Har dina alkoholproblem gradvis blivit värre under det sista året? Ja verkligen
Har du svårt att sova av att du använder alkohol? Ja, vaknade ofta och låg och vred mig. Ångest och obehag
Har du blivit mindre effektiv sedan du började använda alkohol? Ja mycket mindre, fick inget gjort
Har du under det senaste året varit borta från ditt arbete därför att du druckit? Ja, försakat massor av åtaganden
Är det risk för att du ska mista arbetet, inte kunna sköta dina affärer på grund av alkoholen? Ja, jag misskötte mina affärer
Använder du alkohol för att komma ifrån bekymmer eller svårigheter? Så var det verkligen
Dricker alkohol när du är ensam? Ja, nästan dagligen
Har du vid något tillfälle totalt tappat minnet av vad du druckit, sagt eller gjort? Ja tyvärr
Har läkare nånsin behandlat dig för alkoholens biverkningar? Ja, skador jag ådragit mig i berusat tillstånd
Dricker du för att få självförtroende? Nej det tror jag inte jag gjorde
Har du någonsin varit på sjukhus eller vårdinstitution för att du druckit för mycket alkohol? Nej
Hävdar du fortfarande, trots motsatsen, att du kan sluta dricka av dig själv, närhelst du önskar? Ja
Har haft en känsla av att du skulle kunna göra mera av ditt liv om du slutade dricka? Ja ofta

Ni har säkert alla gjort tester och besvarat frågor. För mig var och är resultatet glasklart. Och det vill jag inte förledas till att bagatellisera. Det är anledningen till att jag tröttar er med att klistra in den i min tråd.
Det finns ingen väg tillbaka för mig, och det är något jag vill minnas när jag går vidare i livet. För att glömma är livsfarligt.Det är då jag riskerar att tro att jag kan vinna över alkoholen, fast det inte går. Därför är det nyttigt att kalla mig alkoholist. Åtminstone inför mig själv ;-)

//PP