av LenaNyman

Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

LenaNyman
tis, 2014-10-21 - 14:32

... att "svar på #X" visar fel värde när man vill svara på nåns inlägg genom att trycka på symbolen längst upp till höger. Nu låtsades jag att jag ville svara på Ebbas pipkommentar här ovan och vad händer när jag trycker spara här om en stund? Jo, då kommer det att stå "svar på #290" vilket självklart blir mycket förvirrande.

LenaNyman
tis, 2014-10-21 - 14:37

Skulle ju demonstrera den felaktiga hänsyftningen och så har den helt sonika tagits bort. Men det är bra! En dysfunktionell svarsfunktion är lika frustrerande i sitt slag som dysfunktionellt fungerande strykjärn. Gud, jag ska verkligen inte sitta här och häcka. Dammsuga, kanske? Dammsuga borde jag kunna gå iland med i dag utan att hoppa sönder dammsugaren.

LenaNyman
tis, 2014-10-21 - 15:06

Känner jag. En månad avverkad och cirkeln kring den tidsperioden är sluten. Jag börjar vänja mig vid tillståndet och är inte längre galet euforisk över slippa vakna bakis. Men därmed inte sagt att jag inte tycker det är skönt, för det tycker jag. Den utbasunerande ljudvolymen har bara sjunkit några decibel och viskar i bakgrunden i stället.

Jag är stadigare i min nykterhet nu också. I slutet av den här veckan drar Lucas iväg trefyra nätter och i vanliga fall skulle tankarna genast gå till ensamhetskryckan alkohol. Men icke. I går kväll när vi låg och småpratade hörde jag mig själv säga högt: "Lucas, om jag inte dricker tills på nästa onsdag har jag varit alkoholfri i förti dar."

Känslan av att vara "duktig" för att jag håller mig torr kommer att förändras, tonas ner. Och det är väl då jag får installera det här minnesresekittet som alltid ska hålla mig sällskap, redo att alltid uppdatera om hur det faktiskt var att vara nynykter. Och framför allt varför jag valde att bli det in the first place.

Och nu, nu funderar jag på om jag i alla fall ska dra fram dammsugaren på vardagsrumsgolvet så den kan stirra ut mig lite.

LenaNyman
tis, 2014-10-21 - 15:23

Jag dillade förut och pratade om fel knapp gjorde jag också. Det är "besvara" man klickar på. Och när ens kommentar sen visas så hänvisas det till fel svar; det hänvisas till det svarsnummer man precis skrivit.

Nu besvarar jag Ebbas pip-kommentar och har tryckt på besvarasymbolen. Hennes kommentar var #286 och då borde det stå så i mitt svar, längst upp på det klickbara. Men det gör inte det. Det kommer att hänvisas till samma #-nummer som det här inlägget får. Och DET, det är lite förvirrande. Lite dysfunktionellt, så där...

LenaNyman
tis, 2014-10-21 - 15:25

Å andra sidan ser jag att det är Ebbas pip-kommentar som hamnar precis längst upp när jag trycker så helt dysfunktionell är ju inte svarsfunktionen trots allt. Visst ja, dammsugaren...

Ebba
tis, 2014-10-21 - 20:03

Hahahahaha nä.
Jag följer ingen blogg, behöver en tror jag, här innanför slottets väggar, vet att jag skulle älska din blogg.

Ttänk på saken, Darling.

Ebba
tis, 2014-10-21 - 20:04

Du kanske jobbar?
Då har man nog inte riktigt tid...

LenaNyman
tis, 2014-10-21 - 20:13

... att jag lyckats dammsuga i dag när jag varit hemma hela eftermiddan. Fatta hur det skulle vara om jag dessutom skulle driva en blogg. Lucas skulle bli vansinnig.
;)

Ebba
tis, 2014-10-21 - 20:16

Jag vet hur det är men vet du?
Jag tycker på riktigt att det är roligt att dammsuga. Det är mitt roligaste "städa", vilket är ditt?

Kram

admi
tis, 2014-10-21 - 22:10

Hej på er! Du har helt rätt LenaNyman, det verkar vara något som inte funkar i hänvisningen till vilket inlägg man svara på. Jag provade några saker, men det blev ingen skillnad. Jag tar nu bort den texten tills vi kan kolla på det ordentligt. Som du påpekade blir det bara förvirrande att ha en funktion som inte funkar. Tack för hjälpen att upptäcka detta!
/magnus

LenaNyman
tors, 2014-10-23 - 18:33

... till lugnet, ron, tystnaden. Var så galet mycket på jobbet i dag och när man har ont i både mage och skalle känns det på extra mycket. Mitt i alltihop kom Den Hjälpbehövande Kollegan. Nu har jag tagit som regel att vara väldigt återhållsam om såväl mitt umgängesliv som arbetsliv här på forumet (tänk, gud förbjude, om nån duktig på att lägga ihop två och två ramlar över min tråd) men såna här Hjälpbehövande Kollegor finns ju på varje arbetsplats. I alla fall så är den här personen i fråga mycket äldre än jag och har dessutom varit anställd mycket längre så från början tyckte jag bara det var smickrande att hen vände sig till mig om det knasade ihop sig. Men nu! Till saken hör att hen alltid frågar om jag har tid men tar sen för givet att det är precis hur mycket tid i världen som helst jag har till förfogande. Döm om min förvåning när jag kläcker ur mig: "Ja, vad är det du behöver hjälp med NU DÅ!" Trodde jag skulle svimma och bita tungan av mig! Samtidigt. Jag brukar inte reagera sådär alls. Och så får jag på en gång dåligt samvete utav bara sjuttsingen och försöker släta över vilket givetvis bara förvärrar situationen... Men alltså, hur är folk funtade egentligen? Finns där ingen insikt alls?

Och nu när Lucas och jag nyss äter middag så ringer en kompis, jag ser det på displayen, så jag svarar med ett "Lena-mitt-i-maten!". Hjälpte det? Nix. Folk, alltså...

I kväll drar Lucas iväg och blir borta till nån gång i helgen. Nervöst. Men jag tror jag fixar det. Får vara mycket här och tända mycket ljus och tänka fridsamma tankar. 34 dagar nykter ska bli fler dagar nykter.

Kram på er alla! Å smällsmackpuss på pannan!
:)

/L

LenaNyman
tors, 2014-10-23 - 21:47

... bara vara svår pms jag har alltså. I dag har jag inte alls känt av den här vreden, ilskan, irritationen som låg som en surdeg i hela mig i förrgår. Det är liksom en helt annan slags ilska än den man "rättmätigt" kan känna. Men jag kommer aldrig på det här när pms:en väl sköljt in över mig. Jag kommer på det efteråt. Alltid.