Vill sluta nu!

den listan kan jag skriva under på i stort sett allt, och fråga nr 2 blir då har jag på ngt sätt kul när jag dricker? I dag måste blir min sista dag med detta gift, och jag är så glad att sajten är uppe igen så man kan läsa om alla kloka människor som är i samma situation!
Kram
Fenix

PP

Listan var från AA såd den hat du säkert sett innan. Fint att du hittat hit igen, och bra om idag återigen blir en giftfri dag för dig. Du har ju kämpat under året, och jag vet hur mycket energi det tar. För ett år sedan var min papegoja ungefär som den elaka kraxande i Pippi filmen från min barndom. Var morgon var det som den skrek:
ÄR DU MÖR ÄN KNUBBIS? !?!
Du ska veta att jag var mör Fenix!
Lyft din tråd, ladda på med allt som krävs.

/PP

Akvariet

Det finns stora likheter med hur jag tänker. Jag läste en bok (som jag glömt titeln på) i början av hösten när jag var "nyvit" och som efterord fanns en faktatext av en alkoholläkare. Jag kollade och märkte att jag kunde svara jakande på alla frågor (det var inte samma lista som din) = Riskbeteende (snäll formulering). Men den listan låg ju inte längst fram i huvudet när jag träffade mina drickande släktingar förra veckan. Nu gick det bra ändå, men det är farligt att glömma. Du är klok. Tack för dina inlägg.

Fenix: härligt att se dig här. Kämpa!

Ha en bra kväll.
/A

för era kommentarer om mig! Ska skriva mer här på söndag, då jag har bestämt mig för att lyfta tråden och starta ett 90-dagars program. Det verkar ju vara många som tycker att det är en bra start, och 90 dagar känns ju mer hanterbart än resten av mitt liv. Efter 90 dagar ska jag ta ett nytt beslut, och har det gått bra verkar det rimligt att fortsätta 90 dagar till. Och så vidare, som flera av er inspirerar till. Jag måste helt enkelt få ett stopp, och den här varianten har jag inte tänkt förut, utan då har det alltid varit att sluta för resten av livet. Inte så lyckade resultat om jag tittar bakåt. Så 90 dagar utan alkohol, med lite mer sunda vanor av motion och mat så känns det spännande att dra igång. Nu har jag ju berättat för er och vill inte stå där man min skam igen att inte lyckas. Vi ses på söndag.

Stingo

Låter bra, att ändra på en förlorande strategi.

Lycka till med 90 dagar

PP

Rent framgångsmässigt har jag hört att 90 dagar ska ge bättre chanser att inte falla tillbaka än kortare behandlingar, men vad jag förstått har det kanske handlat om vård som sker under behandling? Men visst, oavsett gäller det säkert även oss som slutar själva. Det är inte antalet dagar som räknas men dagarna ger ju stabilitet och styrka allt eftersom. Min egen erfarenhet är att även efter 90 dagar fick jag vara beredd på att återgå till dag för dag eller ibland även ännu kortare tid i tankarna. Med ett antal delmål avklarade, tidsrymder och tidsmål som uppnåtts, övergår det till acceptans och senare till en uppriktig önskan att fortsätta. Att vi bara vill fortsätta vara nyktra och inte längre känner någon längtan tillbaka. En längtan tillbaka till vadå förresten? Hur är man funtad när man saknar något som bara är skit och elände?! Ser fram mot att möta dig på söndag och läsa om dina framsteg och den väg du valt att ta. "Hörs" på söndag Fenix!

//PP

blir nästan gråtfärdig när jag ser responsen från er! Ja vi hörs på söndag. Längtan till skit och elände, just så. Jag ska meddela min väg.

PP

Borde nog skrivit i min egen tråd istället för att sväva ut med tankar hos Konstnären.

PP
Konstnären
Inte är det väl konstigt att vi väntar på dagens inlägg från Konstnären ;-) I synnerhet inte efter knäppgöken som gick in och förfalskade i din tråd för en tid sedan. Sen har vi ju vant oss vid att du lämnar dina livstecken regelbundet.

Sen har jag funderat mycket på sundheten i mitt eget användande av forumet - och naturligtvis är jag säkert inte ensam om det heller. Jag har under perioder försökt att följa allt som skrivs och hålla koll på vart var och en står i livet. Det blir till en omöjlighet. På senare tid har tankarna kommit upp om det är sunt för mig? Bidrar det till mitt fortsatta tillfrisknande - eller är det i verkligheten så att det kanske till och med håller mig kvar och nere i depressionsliknande känslostämning? Tror det var Stigsdotter som skrev att det efter en tid kändes som att det blev dränerande. Tillströmningen av alla virtuella vänner som kommer in och befinner sig i kris. Med tiden kommer vi kanske varandra nära. Sedan finns det några av dessa som försvinner och vi vet inte vad som hänt. Andra berättar först att det finns avsikt att sluta vara aktiva och gör sedan det.

Forumet är otroligt bra och har gett mig möjligheten att hålla mig nykter i ett år nu. Men kanske finns en tid då vi ska gå vidare. I det vidare livet :-) När vi kvalat in i ligan "det vidare livet" är då frågan vad vi mår bäst av. I form av en tråd som tar en ny riktning, eller att helt enkelt fylla livet med nytt innehåll? Söka oss till andra saker än att vara aktiva/överaktiva på forumet?

Tycker det är mycket svårt att veta vad som är rätt för mig. Känner bara instinktivt att alkoholen och den påbörjade resan i nykterheten har tagit så mycket av min kraft och min tid. Jag önskar att jag kan finns den bästa och mest effektiva vägen att komma vidare i livet, på riktigt, det riktiga livet...

Kan nu idag känna att forumet är både lite bra och dåligt för mig. Tillströmningen på forumet är konstant och vi mår alla dåligt i början. Inte sällan är själva alkoholproblematiken blandat med andra mer eller mindre svåra psykiska situationer, relationer. Det gäller nog de flesta av oss. Alkoholmissbruk är ju i sig något som starkt påverkar vårt psyke. På något sätt är det så att man blir djupt involverad och verkligen vill/tror sig kunna göra skillnad. Samtidigt som man söker efter egna svar.

Kanske funderingar som kanske hör bäst hemma i min egen tråd.

När det gäller dig hoppas jag att anledningen till att du inte skrivit på ett par dagar inte är kopplat till något svårt eller dåligt eller negativt. Kanske har du bara glömt betala bredbandsanslutningen eller så :-)

//PP

PP

Funderar på om tankarna kan tolkas som att det är ett egoistiskt tankesätt, eller om ni andra förstår vad jag menade?
Idag för exakt ett år sedan drack jag alkohol sist, och resan har varit oändligt lång under vissa stunder. Samtidigt har jag upplevt att livet nu går ännu fortare än innan. 360 är ett varv men året har 365 dagar. Det är kanske så att tanken att se ett år som ett varv inte stämmer. Kanske det är mer som en spiral där man inte snurrar kring ett centrum, utan mer varv som går upp eller ner? I så fall har jag jobbat mig nedåt sedan jag började med alkoholen i mitt liv. Hastigheten nedåt har i så fall gått snabbare och snabbare i ett tilltagande beroende. I så fall har den makliga ursprungshastigheten infunnit sig, och året som gått har bara varit att stabilisera nedåt spiralen. Jag har kanske tagit ett par steg i Jellineks kurva, men vägen att vandra är fortfarande lång.Jag ska gärna försöka summera det viktigaste hur jag upplevt faserna jag gått igenom. Jag minns att jag gärna önskade mig mera av "insiderinfo" när jag själv började min resa för ett år sedan. Kanske är det av intresse. Ska försöka hålla mig mycket kort ;-)

- Första tiden som alla vet jobbig.
- Efter en tid började det bli uthärdligt och sakta positivt
- Efter kanske två månader var det en nästan en känsla av att vara "hög" på nykterheten.
- Efter 4 - 5 månader fick jag dov huvudvärk. Svängningar upp och ner. Faktiskt oftast ganska dämpat.
- Efter det har det sakta sakta gått lite uppåt. Men faktiskt inte direkt fort..
- Önskan om fortsatt nykterhet har infunnit sig
- Acceptans av att inte kunna dricka normalt finns.

Summan är nog att jag blivit lite "besviken" på att det första tiden av eufori försvann. Hoppats att det ska gå snabbare. Jag kommer att göra allt för att fortsätta att hålla mig nykter. Så mycket är säkert. Det andra vill jag inte ha tillbaka. Men jag ser fortfarande fram mot att få riktig fet "payback" på mina ansträngningar ;-) Om den kommer? Faktum är att jag tror det!

Om Pellepennan håller sig nykter och lever så får jag väl se.

Oavsett vaknar jag i morgon bitti och har varit utan alkohol i systemet i över ett år. Det är faktiskt lite coolt i sig.

Nu långpromenad i solen och blåsten!

//PP

PP

Funderar på om tankarna kan tolkas som att det är ett egoistiskt tankesätt, eller om ni andra förstår vad jag menade?
Idag för exakt ett år sedan drack jag alkohol sist, och resan har varit oändligt lång under vissa stunder. Samtidigt har jag upplevt att livet nu går ännu fortare än innan. 360 är ett varv men året har 365 dagar. Det är kanske så att tanken att se ett år som ett varv inte stämmer. Kanske det är mer som en spiral där man inte snurrar kring ett centrum, utan mer varv som går upp eller ner? I så fall har jag jobbat mig nedåt sedan jag började med alkoholen i mitt liv. Hastigheten nedåt har i så fall gått snabbare och snabbare i ett tilltagande beroende. I så fall har den makliga ursprungshastigheten infunnit sig, och året som gått har bara varit att stabilisera nedåt spiralen. Jag har kanske tagit ett par steg i Jellineks kurva, men vägen att vandra är fortfarande lång.Jag ska gärna försöka summera det viktigaste hur jag upplevt faserna jag gått igenom. Jag minns att jag gärna önskade mig mera av "insiderinfo" när jag själv började min resa för ett år sedan. Kanske är det av intresse. Ska försöka hålla mig mycket kort ;-)

- Första tiden som alla vet jobbig.
- Efter en tid började det bli uthärdligt och sakta positivt
- Efter kanske två månader var det en nästan en känsla av att vara "hög" på nykterheten.
- Efter 4 - 5 månader fick jag dov huvudvärk. Svängningar upp och ner. Faktiskt oftast ganska dämpat.
- Efter det har det sakta sakta gått lite uppåt. Men faktiskt inte direkt fort..
- Önskan om fortsatt nykterhet har infunnit sig
- Acceptans av att inte kunna dricka normalt finns.

Summan är nog att jag blivit lite "besviken" på att det första tiden av eufori försvann. Hoppats att det ska gå snabbare. Jag kommer att göra allt för att fortsätta att hålla mig nykter. Så mycket är säkert. Det andra vill jag inte ha tillbaka. Men jag ser fortfarande fram mot att få riktig fet "payback" på mina ansträngningar ;-) Om den kommer? Faktum är att jag tror det!

Om Pellepennan håller sig nykter och lever så får jag väl se.

Oavsett vaknar jag i morgon bitti och har varit utan alkohol i systemet i över ett år. Det är faktiskt lite coolt i sig.

Nu långpromenad i solen och blåsten!

//PP

när jag läser alla er drickandes historia om lyckanden och misslyckanden är:
Ni kanske inte är som alla vi andra,på andra sidan som lever det där vanliga livet utan att känna ett ständigt sug eller en vilja att söka triggers eller lycka.Kanske ni (generalisering så det dånar) måste acceptera att ert liv är lite knaggligare och mörkare och trängre och vilsnare än vi som inte brukar?

Att även framtiden utan alkohol är lite tristare,då ni ju varit där i paradiset och helvetet.
Vi andra lullar på i vårt lilla liv och fyller på med födelsedagar och semestrar.Men det är därför ni är så spännande för oss medberoende.Vi får ta del av er berg och dalbana och vårt fattiga liv blir så mycket mer spännande.Jag hoppas du inte misstycker mitt lilla inlägg i din fina tråd.

PP

Misstycker inte alls Ullabulla, utan tack!
Jag vet inte om vi är olika eller inte, finns ju många som är både brukare och medberoende?
Kanske är det så att medberoende är brukare av brukaren? En sak som är säkert är att jag har
bestämt mig för att inte fortsätta vare sig utsätta andra för att vara medberoende av mig.

Åtminstone inte vad som gäller alkohol eller andra droger. Undantaget skulle då vara snus,
men jag hoppas det kan vara acceptabelt ;-)

Däremot har du rätt i att jag alltid har haft stora krav på att livet ska ge mig en massa.
Har aldrig varit nöjd med att bara leva ett "stilla" liv. Om jag ska vara ärlig så har jag fortsatt
stora förväntningar på att mitt liv ska vara rikt, intressant, och spännande.

Jag kommer att försöka förverkliga det genom andra vägar än att berusa mig med substanser som
alkohol. Du har helt rätt i att jag är en person som i tanken "inte sitter nöjd"

Är inte ens 50, så statistiskt sätt - om inget som sjukdom plötslig död etc. inträffar - har jag kanske 20 pigga år framför mig.
Missbruk är som en för tidig död, så om jag nu lyckas resa mig ur det, så kommer jag att vara ännu mer mån om att
göra något vettigt med framtiden. Att leva medvetet och förverkliga alla drömmar jag suttit och tänkt på i ruset.
Det rus som faktiskt tagit mig längre och längre från den tillvaro jag önska mig.

Jag ska se till att må bra. Det är faktiskt både en rättighet och skyldighet jag har mot mig själv och mina nära.
Så nej Ullabulla. Jag tänker inte acceptera att livet är mörkt och trångt.

Livet ska kunna rocka! Även nyktert. Ju mer jag tänker på det så ska jag låta dag 1 på år 2 bli startskottet till det!

//PP

Ja jag gnager mina missbrukarmän in på bara benen för att jag ska bli mätt.Så du har alldeles rätt.Vi brukar på missbrukaren,åtminstone jag.Så just nu går jag hungrig för det mesta och får stilla mig i mina möten med exet för att inte gå igång på alla cylindrar.Mycket,mycket svårt.Jag menar nog mer att vi som redan är tillvanda i ett mer mediokert liv kanske fixar det bättre än ni som sökt er till dessa höjder.Inte att ni är dömda till ett evigt mörker.Utan att livet är som ordspråket säger "oaser av extas i oceaner av leda"

Grattis till ditt helt nyktra år! Det är en helt fantastisk prestation! Jag önskar dig många nyktra år till. Dessutom kan du nog räkna med att leva längre, eftersom du inte förgiftar dig länge
;-)

Tycker inte alls att du är egoistisk i det du skriver om forumet. Jag själv känner att jag har svårt att engagera mig i alla fina nykomlingar. Det känns illa, för varje rop på hjälp, varje individ, är så viktig i sig. Men jag har inte ork att möta alla. Det förväntas inte av mig heller. Men jag insåg för ett tag sedan att jag kände dåligt samvete för det. Det gör jag dock inte längre. Det är liksom inte därför man ska hänga på forumet.

En annan sak som är jobbig är när folk försvinner, som du också nämner. Man undrar, funderar, försöker dra tillbaka. Men det får inte heller bli för mycket. Medberoende på alkoholhjälpen... Fattas bara... Däremot kan man så klart känna sorg och medkänsla över att det inte alltid går så bra för alla.

Det märkliga med forumet är ändå att, trots att man inte ser varandra, pratar med varandra eller träffas, så känns det som om det handlar om riktiga och nära vänner. Det bottnar säkerligen i att man kommer till saken direkt här. Man "pratar" om sådant man inte delar med andra i vanliga fall. Det finns inte utrymme eller behov av några krusiduller. "Hej jag heter M och är (nog antagligen) alkoholist", liksom.

Tycker nu att du ska ta och fira ditt härliga år lite extra. Det är du väl värd.

Bamsekram till dig <3

PP

Men det är ju faktiskt först imorgon. Men jag tackar ändå ;-)
Ja, visst är det märkligt hur mycket vi lär oss av varandra
och hur nära vi lyckas komma varandra när vi delar våra
tankar. Det är ju riktiga vänner på något märkligt sätt
Du ska för övrigt få en 6 månaders medalj av mig.
Och så ska du få en extra. En speciell fin till Mu!
För allt fint du gjort för så många här inne sedan du kom
fram bakom stenen. Du är världsklass, glöm inte det!

Hoppas du känner dig lite bättre ;-)

Storkramen

//PP

PP

Vaknade redan vid halvfemsnåret vilket för mig är mycket tidigt. Numera spelar en sån sak ingen större roll för det är inte ett uppvaknande som förknippas med ett alkoholrelaterat beteende. Jag tänkte tillbaka på hur resan varit och gick tillbaka ända till starten för länge sedan hösten 2010.

Varför i hela friden lät jag det gå åt pipan den gången efter en dryg månad? Det är nu med facit i hand det största felsteg jag gjort i mitt liv. Ja, jag var väl inte redo att förstå att det för mig inte går att dricka som alla andra. Jag hade redan då passerat den gränsen.

Tre år senare loggade jag på forumet igen. Hade läst till och från men egentligen skjutit problemet ifrån mig. Visste att inloggningen var en kombination av mina barns namn och födelseår. En påminnelse på varför jag varit här innan. För mitt liv och de som jag älskar mest.

Jag är naturligtvis glad att jag kom tillbaka, men hela tiden det gångna året har jag blivit påmind om mitt misslyckande, överst i min tråd. Vill sluta nu!
Ja, det har jag velat men det har varit en enormt långdragen process. Det faktum att det är så lång tid har nog varit bidragande till att jag sett mig som ett "ärke alko" men jag skilde mig nog inte så mycket från andra som har problem med drickat.

Förra hösten hittade jag gamla "forumvänner" som fanns där redan hösten 2010. Vissa skrev i numera näst intill insomnade trådar i "det vidare livet". De hade lyckats gå vidare i ett nyktert liv, medans jag.....
Ja, jag hade fortsatt dricka och jobbat mig allt längre ner i eländet.

Jag trodde inte direkt längre på mig själv, och beslutet att ta upp tråden var ganska impulsivt. Det får bära eller brista, jag gör ett nytt försök!

Under året som gått har det varit en enorm kamp. Först med alkoholen och alla stadier jag tagit mig igenom på vägen in i nykterheten. Även på det privata planet har jag sedan årsskiftet upplevt mycket stora förändringar som har gjort att jag har varit mycket sorgsen. Saker som inte hört hemma här i tråden, men oförrätter och svek som vi alla vet kan hända i relationer. Det hade inget direkt med alkoholen att göra, men kanske ändå? Beslut som jag var tvungen att fatta för att bli frisk. Beslut som blev nödvändiga för att jag inte fick tid att fokusera på min uppgift att jobba på nykterheten. Jag var nog allt för sluten i min process, och berättade inte öppet för min sambo om mina problem. I och med det kunde hon inte veta att jag behövde min tid, utan började ställa till med massa konstigheter som har fått stora konsekvenser. Vems felet var och vad jag kunnat göra annorlunda är något som jag inte kommer att kunna ändra på. Det är nu lönlöst att använda mer energi på att älta det. Nu är det så att det har tagits för många dåliga beslut och viljan till en väg tillbaka är sedan länge borta. Varför tröttar jag er med detta? Jo för att det är min tråd och jag tänker använda dagen till mina egna bokslut ;-)

Jag har ju inte varit tydlig med detta här, men hela tiden har detta påverkat mig enormt. Kanske mer än själva processen att sluta dricka. Men jag har varit fast beslutsam. Jag ska inte dricka vad som än händer! Och det har jag inte gjort. Men jag har suttit mycket i min ensamhet och ofta tänkt, vad ska det egentligen tjäna till? Idag känner jag vad det ska tjäna till. Det handlar inte om att det ska vara lycka hela tiden, men jag ska ta mig tillbaka. Det finns ett liv som väntar därute. Det tar säkert lite tid, men jag är redo att söka efter det.

Jag har haft svårt att tala om allt detta, och inte ens med mina föräldrar har jag orkat att vara öppen med alkoholproblematiken. Däremot har det påverkat mina nära eftersom jag känner att dom blivit lite av medberoende i min jobbiga situation. En person som fastnat och inte kommer vidare. Igår ringde min far - vilket inte är så vanligt. Han vet om hur min privatsituation ser ut, men inte om kampen att få ordning på ett problematiskt drickande. han sa: "Det är tid att du går vidare nu"

Det har varit oändligt svårt och jag vet att det inte kommer att vara lätt, men nu i morse kände jag att det är rätt. Tiden är mogen att göra saker på ett annat sätt.

När det kommer till alkoholen så är det inte min vilja att glömma. Jag varken vill eller får glömma, men det är heller inte bra att ha det som ett kletigt tuggummi under fotsulan, eller något som man vältrar sig i dagligen. Jag måste lyfta blicken mot något nytt, och välkomna framtiden, fokusera på vad nästa kapitel i Pellepennans liv kommer att ge.

Just idag känns det naturligt att fundera över vad min tråd har spelat för betydelse för mig under de gångna åren. Men även om den ska spela en roll framöver? Den har blivit till min dagbok och innehåller så mycket av mina funderingar och tankar jag haft under resans gång. Årsdagen är egentligen bara en dag som alla andra, men ändå en dag som på ett naturligt sätt ger tillfälle till reflektion. Det är nog ganska naturligt, och ingen större dramatik i det. Beslutet jag tagit är att det får blir dagen där jag åtminstone tar en paus från min egen tråd. Förmodligen även en liten paus från skrivande på forumet över huvud taget. Säkert kommer det i framtiden att komma nya jobbiga perioder. Det har varit så för så många andra av er som har varit nyktra lika länge. Men det kan då vara värt att försöka hantera dessa tankar på ett nytt sätt. Det ända som är säkert är att alkoholen vore fel sätt.

Tills vi hörs igen hoppas jag ni alla tar vara på er!

//PP

konstnären

Tänker på dig idag då du fyller 1 år. Ett år har gått, fantastiskt bra gjort. Tänker oxså på förra hösten då var och är du fortfarande en livlina. Känns som jag känner dig på riktigt. Idag ska du duka upp till fest och som jag skrivit tidigare är min plats vid honnörsbordet. 14 månader för mig idag och jag får väl roa mig en bakelse. Försöker hela tiden hitta små guldkorn i tillvaron. Jag har döpt min resa till Livets resa. Oj, oj vad det var jobbigt i början, sedan gick som på räls ett tag, och sedan en djupdykning. Upp och ner hela tiden men jag är riktigt jävla stolt att jag inte fallit en enda gång. Observant kommer jag att fortsätta att vara. Har en bild av dig att du liknar Jide på God morgon på tv4. Hoppas du inte tar illa upp att jag skriver det. Förresten har jag en bild av många här inne.
Längtar jag efter vin, NEJ
Längtar jag efter att berusa mig IBLAND
Livet är svårt ibland det är ju bara det att man inte sett det innan.
Fin dag pelle
Kram Konstnären