Jag, en vuxen karl med en underbar fru och tre fantastiska barn. Med en släkt full av alkoholister och alkoholberoende människor. Alla mer eller mindre duktiga på att upprätthålla fasaden mot omvärlden att allt minsann är ok! Jag, som var så övertygad om att inte trilla dit. Jag, till och med rädd för att trilla dit och bli beroende. Här sitter jag nu med min insikt som sakta smugit sig på att jag blivit beroende av alkoholen. Inte smaken utan av effekten...! Va f_n, hur kunde det bli så här? Halva semestern ha gått, inledd med ett par rejäla brakfyllor sedan kvällspilsner varje kväll som gärna blivit fem-sex stycken varvat med ett par GT för att sedan halsa ett par munnar ur den sinande midsommarsnapsen innan sängläge.
Det var jag som lät det gå för långt, ingen annan, då måste det vara jag som tar mig tillbaka.
Har tänkt på att söka hjälp men skammen är för stor. Har skamset pratat om min konsumtion med min älskade fru, hon har aldrig fört det på tal men säger sig lättad när jag pratat med henne om det. Nu tänker jag försöka att vara mer aktiv här på forumet och läsa om alla era framgångar och snubbelsteg samt försöka dela med mig av mina egna för att försöka hålla mig nykter..

Nu sitter jag i alla fall här med insikten om att det går inte att gå på den här vägen längre, jag måste stoppa i tid! Så, inne på min tredje dag av nykterhet gör jag som många av er säger... Jag väljer att inte ta första ölen idag!

Ha en bra dag alla!

calle

...Incognito. Precis som dig så har jag under mina månader sedan jag slutade hittat ersättningsaktiviteter. Tror detta är en mycket viktig företeelse för att fokusera. Förändringar är svåra att genomföra om man upplåter ett vakuum till tankar och gamla vanor. Fortsätt kämpa!

Kring Sockertoppens fråga så tror jag inte det är möjligt att trappa ner om man är beroende. Jag försökte under de sista två åren med drickande (när jag började inse att mitt förnuft inte satt i förarsätet på min konsumtionsresa) att köra på maxgränser, regler för vilka dagar jag fick dricka, regler för vilka tillfällen, regler för när jag skulle dricka nästa gång, regler för vad jag skulle dricka, vita perioder etc. Allt för att behålla alkoholen i mitt liv. Jag bestämde mig när jag insåg att jag var på väg mot stupet att inte dricka något innan jag gick till en professionell (läkare/psykolog/terapeut liknande) för att få denna att kunna förklara för mig hur mina tankar fungerade kring alkoholen. Men sedan har jag istället bara tagit beslutet att ta en dag i taget och bara det att man tänker på alkohol är absolut ett mycket illavarslande tecken. Mitt beslut om att ta hjälp var först delvis bara ytterligare ett sätt att kunna fortsätta dricka efter detta (tror jag i alla fall idag när jag tänker tillbaka). Jag tror, precis som det går att läsa mångas berättelser här, att det är en omöjlig demon att tämja. En dag i taget utan att ta den där första groggen/vinet/ölen är mig veterligen den enda taktiken som kan leda till att man kan ta över kontrollen. (Jag är alltså inte emot professionell hjälp om någon trodde det! Det bara blev inte så för mig!)

Jag är ingen expert annat än att jag blev riktigt duktig på att konsumera alkohol efter många års övning. Läs texterna här och fundera själv över hur våra hjärnor fungerar när de blivit förgiftade och sjuka. Många vittnesmål här talar sitt obehagliga entydiga språk.

Incognito_66

Tack för era inlägg och feedback!

Jaha då är veckans skönaste och farligaste dag i antågande...fredag!!!
Har kommit på mig själv att av och till under veckan tänkt de automatiska tankarna "ja, nu är det snart fredag..ska bli gott att koppla av med ett par bira.."
Men, sedan kommer jag på att jag bestämt mig för att hålla upp med alkoholen. Känslan av besvikelse och sorg blandas med förhandlingar med mig själv om jag ändå inte ska skjuta på beslutet ett tag till...
Att säga orden och uttala löftet är enkelt men det är handlingen som räknas och det är det svåra.

I kväll känner jag mig stark i min övertygelse att jag skall kämpa på att nå min målsättning att låta bli alkoholen sex månader.

Eftersom jag, som halva Sveriges befolkning, är förkyld som tusan blir det ingen träning på lördag som skulle vara en bra motor och motivera mig att låta bli fredagsfyllan.
Så, vad skall jag göra då för att undvika fällan? Jo, jag påminner mig om den sköna känslan av att vakna tidigt på lördag morgon. Ta morgonkaffet i soffan, läsa tidningen i lugn och ro utan ångest och det jobbiga bakruset.
Någon på forumet skrev om en god räkmacka och alkoholfritt bubbel som fredagsmys - det ska jag också göra.

Imorgon en vecka utan alkohol...!

Trevlig helg forumvänner!

/I