Jag började festa först när jag var 18 år. Och då ganska försiktigt eftersom jag alltid var rädd för vad andra skulle tycka och tänka om mig. Det fungerade väl på det viset i va 5 år. Sedan började jag dricka när jag kom hem efter jobbet. För att koppla av. Eftersom jag bodde ensam så var det ingen som visste något. Det gick förstås så långt så att jag hittade på ursäkter för att inte behöva umgås med vänner för sent på kvällarna. Jag hade nu brottom hem till min Martini som gällde på den tiden.
Så träffade jag min man och under några år så var det slut med vardagsdrickandet. Men fester på helgerna var det gott om.
Men så började jag smygdricka mitt i veckorna. Inte varje dag men när jag tyckte att det var tråkigt och blev deprimerad. För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag drack varje dag i minst tre års tid. Jag tyckte att jag skötte det snyggt men var ändå förvånad att min annars så smarta man inte förstod hur det låg till...
Jag började få en ömmande lever, jag hade gått upp rejält i vikt, jag började få svårt att komma ihåg vad jag sagt till folk och upprepade mig. Till slut så lät jag alltid andra leda samtalen och svarade svävande eftersom jag hade noll koll. Jag tyckte livet var drygt och ville sluta dricka men jag kunde helt enkelt inte.
Så kom då dagen då min man konfronterde mig. Jag hade haft det på känn men blev livrädd! Och lättad. Rädd för att han skulle lämna mig och lättad för att nu måste det äntligen bli ett slut på drickandet.
För att göra en lång historia kort så klarade jag till slut av det och var nykter i ett helt år. Sedan så började jag dricka lilte igen när det var fest, kanske 5-6 gånger/år. Och det har gått bra tills i våras då jag halkade tillbaka i smydrickandet igen. Vet inte riktigt hur det gick till när jag tog det steget.
Och så har det fortsatt tills jag tappade kontrollen och min man blev misstänksam.
Ångesten var kvävande och jag panikletade på webben efter något, vad som helst, annat än AA, men som ändå kunde vara ett stöd.
Och här är jag, och tänker rada upp några orsaker som ska hålla mig nykter:
- Ro i sinnet - ingen ångest över vad som sagts och gjort eller inte
- Ro i sinnet - att gå och lägga sig på kvällen utan att oroa sig om sin partner anar något, vakna utan att behöva oroa sig över att sin partner märkt något
- Ro i sinnet - att inte behöva oroa sig för att det ska lukta alkohol av mig på jobbet
- Min kropp mår bra, ingen ömmande lever, en mage som inte krånglar, mer ork toll träning
- Min kropp ser ut att må bra - inget plufsigt ansikte, ingen övervikt (som beror på alkhohol)

Mycket mer går att rada upp men starkaste orsaken är att kärleken till min man ska vara utan ångest!

Meredith12

Att du är i en svacka betyder inte att du är patetisk. Även om det känns så. Jag kan också använda det ordet om mig själv. Visst osar det självförakt?
Fortsätt och kämpa för din hälsas skull, ta en liten bit i taget.
Jag vill också gå till aa. Snart. Men känns som en stor grej.
Undrar vad som kan få oss att ta det steget?
Styrkekram!

Moa

Så stressad jag har varit över att inte kunna ta den där ölen, vinglasen, whiskymunnarna, osv på fredag- och lördagkvällarna... I början så försökte jag hitta ngt annat att dricka, olika alkoholfria alternativ i alla möjliga former. Bara för att hitta den där känslan av helg/festlighet/avkoppling. Det fungerade inte förstås. Och rastlösheten och kinkigheten låg alltid på lur.
Jag var så klart ute efter ruset. Och det kan inget ersätta.
Men det vill jag inte längre ha! Jag började fundera på vad som egentligen gör mig glad av att vara ledig eller av att gå på fest. Och när jag väl hittade det så är det inte ngn ersättning för drickandet utan är saker som kan stå på egna ben. Som att få en sovmorgon och vakna glad, pigg och förväntansfull av att ha en dag att fylla med vad jag vill och umgås med vem jag vill. Eller att gå på fest och träffa människor som jag älskar och har roligt med! Det innebär också att jag valt bort människor som jag egentligen inte hade något gemensamt med förutom att vilja berusa mig.
Det här har inte varit någon enkel resa. Och började inte i september förra året när jag tog beslutet om ett nykter liv.
Det tog sin början för flera år sedan när min man första gången ställde mig mot väggen med mitt drickande. Vi tog då beslutet att dricka endast när det var fest och inte bara för att det var helg (jag hade då smygdruckit varje dag i tre års tid). Gud vad jobbigt det var! Alla andra hade ju roligt och hade fest varje helg och jag ville ju också att livet skulle vara en fest!
Det är först nu som den känslan helt är borta. Att det måste vara fest varje helg och att fest innebör att dricka. För det gör ju alla andra.
Det har varit en lång väg att mentalt ha kommit från den inställningen. Och att istället hitta det som egentligen gör livet värt att leva.
Det innebär dock inte att det plötsligt pockar på, längtan efter ett rus. Men det är inte längre så svårt att stå emot. Kan till och med förvinna eftwr ett par stra glas batten och då kan man ju undra vad det egentligen var jag suktade efter...

Moa

Hur länge orkar jag svälja min stolthet och istället försöker förlåta? Varför ska det bara vara jag som tar steget till försoning? Hur länge ska jag orka förtrycka sig själv? Varför är jag så otroligt kärlekstörstande och hela tiden kräver bekräftelse? Varför ska jag hela tiden vara den som är rädd att förlora?
Hur länge ska jag orka? Hur blir jag stark nog? Hur tar jag hjälp?

Paula

Hej! Har läst de flesta kommentarer här och det känns skönt att få lite pepp. Jag ligger och har ångest efter helgen. Var inte jättefull, hade jättekul men vaknade och mådde jättedåligt! Har vuxit upp med en alkoholiserad pappa och många gånger själv funderat på varför jag dricker. Det har hänt dåliga saker på många av mina fyllor men jag har desto fler bra och roliga fyllor. Slutade röka för ett par månader sedan. Cigaretter har styrt mitt liv alldeles för mycket. Cigg och alkohol har alltid gått hand i hand. Rökte och drack i helgen och ångesten är hemsk! Har bestämt mig idag att det får vara nog av båda!! Jag förtjänade inte att växa upp med en alkoholiserad pappa och jag förtjänar att må bra!!! Tack vare denna tråd förstår jag att jag var nere i en dipp i helgen men förstår nu att jag ska ta mig upp, utan att ge efter för beroendet!!! Hoppas jag i alla fall. Hoppas tråden lever vidare, ska läsa här när suget kommer.

Paula

Gömde frågan. Hur går man tillbaka, ställer om hjärnan till en tidigare datum? Jag vill vara lika alkohol/ciggfri som jag var i torsdags. Går det eller måste jag börja om från början? Pepp, pepp! Säg att det går!

Ellie

jag är rädd. Aldrig sökt hjälp. Har aldrig tyckt jag behöver. Idag gick det för långt. Vet inte hur eller om jag kan ta mig mod att berätta. Min man säger inget men jag vet att han vet. När han kom hem idag sov jag. Jag hade varit hemma fr jobbet och druckit. När jag vaknar lagom till middag är min skam så stor. Ångesten är fruktansvärd. Vill inte dricka gör det inte ofta men i smyg och jag mår dåligt av det.

mod60

Jag drack mängder med a-fri bubbeldricka första tiden. Tänkte en dag, en timme i taget och det har varit tills stor hjälp.Kändes som ett big måste att dricka något och jag drack väldigt mycket diet cola, tonic water och ingefärsjuice. Drack i fina vinglas på fre-lör för att få lite feststämning och det har gått bra så här lång. Hade alltid något gott kolsyrat hemma. Nu dricker jag ingen läsk längre. Läs gärna i min tråd, där jag fick jättebra tips från andra kloka människor här på forumet.
Nykter i snart 4 månader nu och jag tycker att det bara bli bättre och bättre. Känner hur orken och LIVET kommer tillbaka. Mår bättre för varje nykter dag som går och känner hur min självkänsla sakta börjar komma tillbaka.

Jag vill avsluta med att hälsa er välkomna hit. Jag hade själv inte kommit så här långt utan detta forum, det vet jag. Ni har tagit första viktiga steget och jag önskar er verkligen kraft och styrka att stå emot a-djävulen. Suget minska efter ett tag, lovar. Läs olika trådar och skriv om ni orkar och vill. Det är som världens bästa terapi att "ösa" ur sig tankarna kring alkohol i sin egen tråd.//mod60

LenaNyman

Har tänkt på dig flera gånger sen jag började skriva här igen. Hur är det med dig nuförtiden?

Stor kram!

Salmanannika

Hej!! Jag har just hittat hit.. Har just förstått att jag måste sluta dricka vin.,

Ågren

Vet en på jobbet som skrev en detaljerad dagbok om hur han kände sig efter varje dag. Alla positiva förändringar som skedde med kroppen när han gjorde ett långt uppehåll. Tror han gjorde en paus på 6 månader. Sen så tittade han i den när han fick en period med återfall och mindes det positiva och hur det kändes då. Han skrev också ner i boken hur de negativa känslorna kändes då han drack mycket .I dag så är han inte helnykterist men har lärt sig att bara dricka lite vid sociala tillfällen .

Korpskog

Har varit i ett långt återfall nu ca 1månad dricker ett par gånger i veckan klarade att vara nyckter i ett halvår går på behandling mår för övrigt bra utan när jag dricker men nu är det jätte tufft tvivlar på mej skälv

Sandraa11

Samma här! Jag dricker jämt för mycket! Har inget problem med Att inte dricka en helg utan det är mer att när jag väl dricker går det åt pipsvängen. Vill bara lära mig dricka måttligt, men det verkar vara omöjligt.

Tapper

4:e natten bakis fortfarande .... Försöker trappa ner med öl nu... Dubbelslag rädsla oro ...... Vill sluta men ångesten är så hård

Du är här nu och skriver och har påbörjat en förändring av alkoholens plats i ditt liv. Starkt av dig att ha tagit alla dessa steg, du är igång nu!
Det låter som det just nu är kämpigt för dig på flera plan och framförallt just nu fysiskt. Att trappa ner på egen hand kan vara riskabelt och många är hjälpa av att vända sig till någon inom vården för att få stöd i det, man kan ringa 1177, gå till en vårdcentral eller så. Finns det något alternativ du tänker att du skulle kunna vara hjälpt av för att slippa må såhär dåligt i denna förändring du påbörjat? Vill du kan du också läsa lite här under vår faktaflik om abstinens: https://alkoholhjalpen.se/akut

Hoppas något av de här blir hjälpsamt för dig, fortsätt gärna skriva här på forumet och berätta hur det går och hur du mår, det ger oss chansen att ge dig stöd.

Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

Mick

Jag har under flera år bestämt mig för att inte dricka när fredagen kommer, men trillar alltid dit, jag känner inget sug efter alkohol övriga dagar på veckan, men när fredagen kommer så ändras allt.
Detta har blivit ett större problem med tiden för mig, jag kan inte köra bil m.m på lördagen pga att jag är bakis.
Jag har nu insett att jag inte klarar detta själv längre, det kan tyckas konstigt att jag bara känner sug efter alkohol på fredagen.
Vet inte hur jag ska hantera detta, hur ska jag kunna sluta.