av LenaNyman

Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

anonyMu
mån, 2015-06-22 - 19:10

Vad glad jag blir för din skull! Så roligt att ni fick kvalitetstid tillsammans.

Tänk också att midsommar passerat nyktert. Det är stort bara det! Stormogna Lena.

P & K

Meredith12
tis, 2015-06-23 - 07:51

Det dröjde nån dag, men i förrgår blev det träning, o jag påmindes om hur skönt det kan va att röra sig. Och idag är det dags igen!
Kram
M
PS om myggor tycker vi INTE

LenaNyman
ons, 2015-06-24 - 08:46

Vilja! Så härligt med ditt massiva storhelgsavstamp! På alla plan, får jag väl tillägga. ;)

Muris: Ja, tänka sig! En liten pärla att trä på lilla imaginära radbandet. P&K!

Valeria: Å, tack själv! :)

Meredith: Motion är så jäkla bra. Och den normaliserar både sug och hunger. Tänk, om man (jag) kunde göra den till en vana lika självklar som lunch. Eller tandborstning. :)

Ha en trevlig tisdag, alla!

anonyMu
ons, 2015-06-24 - 15:30

Vilken bra liknelse. Att motion skulle vara lika självklart som att borsta tänderna! Tänkt om...! Jag har sjukt långt dit, men om jag under semestern kunde få komma igång att springa (LÄS: jogga, gå, kräla, kräkas), så vore jag galet nöjd!

Kramis (vilken dag det nu än är...)

LenaNyman
tors, 2015-06-25 - 10:19

I'm sure!

Varför kommer jag att tänka på leriga soldater som häver sig fram på armbågarna i oländig eländig terräng? Förstår det bara inte... ;)

Torsdagskram!

LenaNyman
lör, 2015-06-27 - 12:01

... jag druckit för att fly verkligheten. Göra den luddigare, suddigare, inte så skarp i konturerna. Och ensam. Då Lucas varit bortrest, jobbat eller iväg på nåt. När han kommit hem igen har jag inte brytt mig så värst om det, jag har bara fortsatt dricka då, inkapslad i min egen lilla lulliga värld. Visst har jag känt av hans besvikelse, hans ogillande. Och visst har jag gjort mina försök att skärpa till mig, i rädsla för att förlora honom.

Så här tre månader in i nykterheten upptäcker jag plötsligt nånting. Det här hemmet vi har tillsammans, Lucas och jag, har jag inte sett som nåt hem. Nåt stationärt, stabilt. Jag har alltid varit på väg härifrån. För det mesta för att jag inte velat utsätta Lucas för en sambo som dricker. Ofta för att jag skämts ihjäl eftersom jag vaknat upp till krossat glas och söndergjorda ting. Jag har varit en vulkan ett flertal gånger, som fått utbrott i ett stadie av fyllan där inga minnen fått plats längre. Och ibland har jag velat lämna detta hem, denna adress, för en plats där jag för fan skulle kunna få supa ifred, tack så jävla mycket. Så jag har haft stenkoll på bostadsmarknaden, hyres- och insatslägenheterna. För det var ju klart att det var jag som skulle gå, det var ju jag som var problemet.

I går kväll upptäckte jag så att jag inte längre befinner mig i det här "on the move"-läget. Det är som att jag tappat fart och stannat. Som att dom här tre månaderna varit en resa, inte på väg bort utan på väg till, och nu har jag kommit fram. Hem.

Stingo
lör, 2015-06-27 - 12:18

Får stora tårar i ögonen då jag läser vad du skrivit, Lena. Tårar av glädje och värme. Den förändring du genomgått har varit så påtaglig här på forumet, härligt att att den börjar hitta hem också.

FataMorgana
lör, 2015-06-27 - 15:34

Vad fint skrivet <3. Och så mycket jag känner igen av flyktbeteendet. För min del har det bottnat i en stor brist på tillit. Inte lita på nån. Inte våga slappna av, alltid ha en reträtt ut, bort. Jag brottas med det än, men det har blivit böttre. Därför var det skönt att läsa om hur du upplever det nu, LN. Det är en intressant resa vi har givit oss in på :). Kramar / FM

LenaNyman
lör, 2015-06-27 - 18:37

Tack, fina ni. ♥

Om det nu är så att det skett en förändring inom mig och att det återspeglas här på forumet - oj, i så fall. Så underbart.

FM, det är lugnare på reträttfronten för mig också i dag. Alltid när jag träffat nån så har det inneburit stor vånda, cirklar som rubbas, men gud, ska mitt husgeråd sammanblandas med ditt... Att ge upp sitt eget och gå in i nåt som kan braka samman. Läste en grej nyligen som Marianne Ahrne sagt: "Jag älskar att leva ensam med min hund och vara fullständigt i fred." Det kunde ha varit jag som sagt det, för några år sen. Förutom det där då med att älska det, så var väl inte direkt fallet. Som du säger, FM, en intressant resa. Undra hur den fortsätter? :)

Platina
lör, 2015-06-27 - 19:12

TACK för en fantastisk tråd! Jag kom till den här hemsidan idag för första gången. Det får nämligen räcka nu. Efter att ha gjort tester och besvarat frågor och påbörjat programmet hamnade jag i forumet och har nu läst heeeela tråden. Jag har skrattat och jag har gråtit. Jag känner igen mig i så mycket och blir sorgset lycklig över att inte längre behöva känna ensamhet.
Jag undrar om jag också får vara med i ert gäng? Jag vill så gärna ta del av er gemenskap, era fina ord till varandra och ert fantastiska stöd!
Kram kram från Platina

steglitsan
lör, 2015-06-27 - 21:54

Du är fantastisk. Precis som Stingo blir jag rörd över din senaste text. Du har fått ditt hem och din borg. Din grund blev helt plötsligt ännu mer stabil.

Du ska veta att varje gång L säger att han är stolt, imponerad över din resa eller ger dig en kram så tänk på att han också förkroppsligar det många känner för dig.

Så nästa gång du får en kram från L så är den från mig <3

LenaNyman
sön, 2015-06-28 - 20:43

Varmt välkommen! Klart du får vara med här i gänget, P. Slå dig ner, känn dig som hemma. Varsågod, lite ostbågar? Försöker sluta med dom (också) men det går så där faktiskt. :)

Åhå, du kör det där programmet? Det är bra, allt som får en att tänka till och fundera är gott.

Kram på dig!

/L

LenaNyman
sön, 2015-06-28 - 20:45

Tack så himla mycket. Söta, söta du. Sötlitsan. :) <3

LenaNyman
mån, 2015-06-29 - 12:56

... som klev ut genom fönstret, nej, nån sån är jag inte. Men däremot fyller min nykterhet hundra dagar i dag, ty 14 veckor + 1 dag = 100. Trevligt. Jamen, grattis på sig då, Nykterheten!

anonyMu
mån, 2015-06-29 - 13:06

Sitter nu också och tåras över ditt inlägg # 687. Så fint, så glad jag är för dig. Så bra det går. Vilken livsförändring som du genomgår!

Därtill - grattis (eller vad man nu säger) - till dina 100 dagar!!!! Härligt med många dagar i bagaget. Det blir liksom en trygghet i sig själv.

Varm kram till dig från mig