av Stingo

Hej igen,

Jag funderade mycket på om jag skulle flytta över hit till vidare livet, eller inte. Det jag kommer att skriva om här handlar i allra högsta grad fortfarande om att förändra mitt drickande. Men det handlar också om hur mitt förhållande till alkoholen skall vara under mitt vidare liv. Så då jag nu mått målet för "min resa"*, bestämde jag mig till slut att börja en ny tråd här.

Det här är en personlig tråd. Den handlar om ifall _jag_ kan ha alkohol i _mitt_ liv, eller inte. Den handlar inte om statistik, den handlar inte om dig, den handlar inte om någon av dina när och kära. Dina erfarenheter är naturligtvis väldigt värdefulla och du är mer än välkommen att kommentera helt fritt, utgående från allmän kunskap, eller dina helt personliga erfarenheter. Kom bara ihåg att dina erfarenheter inte direkt påverkar mig, lika litet som mina erfarenheter direkt påverkar dig. Om jag klarar av alkohol betyder det inte att det är en god idé för just dig att pröva. Om jag stapplar och faller, så betyder det inte att du behöver göra det.

Phui, vilken lång inledning, till saken: Jag har nu infriat det löfte jag gav mig själv i slutet av juli om att vara helnykter resten av år 2014. Nu är jag inte mera bunden av ett löfte och därmed fri att se framåt, in i det vidare livet. Hur tror jag att det kommer att se ut? kommer jag att pröva på alkohol? Kommer det att finnas vin på bordet till nyårsmiddagen?

Jo, jag kommer att pröva på hur jag klarar av alkoholen nu. Nej jag kommer inte att dricka vin idag. Jag har faktiskt ingen aning om när jag kommer att dricka något första gången. Vi har en överenskommelse med Sophie (min fru), om att inte tillsvidare dricka alkohol hemma, även om hemmet inte mera är helt a-fritt, då någon vinflaska dök upp här under julfirandet. Jag har inte ett särskilt aktivt socialt liv och går sällan på fest. Jag har ingen lust att springa iväg till krogen och "pröva". Så då januari är lågperiod för både fester och resor, ser det till och med sannolikt ut att jag förblir helnykter i en månad till, men det får tiden utvisa. Om någon ber ut mig på en öl i morgon, kanske jag tackar ja.

Mitt mål är alltså att kunna övergå till ett måttligt socialt drickande, men jag är fullt beredd på att det kanske inte lyckas. I så fall hoppas jag att jag märker det tillräckligt snabbt, så att jag kan återgå till helnykterhet före några problem hinner uppstå, men jag är nog medveten om att jag tar en risk. Min viktigaste styrka är den gångna hösten och vetskapen om att jag kan klara mig och trivas med ett liv utan alkohol. Den hösten har jag dokumenterad här på forumet och jag vill ännu en gång tacka er alla som var med och gjorde min resa så lyckad.

Stingo

_______
*Dagboken från "min resa", eller hur jag bröt med det dagliga drickandet och höll en helvit höst, hittar du här:
https://alkoholhjalpen.se/node/7582

Stingo
lör, 2015-07-04 - 22:27

...som spelar in på hur vi uppfattar smaker.Till allt det du nämnde kan man tillägga att det tex för många är svårt att gissa rätt på rött- och vitt vin, med förbundna ögon. Något de flesta av oss anser att vi självklart skulle klara av. Vana är också väldigt viktigt, Vi gillar ofta smaker vi är vana vid. Jag har flera gånger i mitt liv medvetet lärt mig att gilla sådant jag tidigare inte gillat, helt enkelt genom att flera gånger äta det jag inte gillat. Engelsmännen har ett eget uttryck för det "an acquired taste" Single Malten är en väldigt typisk sådan. Vem gillar en Single Malt, första gången den smakar whisky?

Hjärnan bestämmer så klart i sista hand, men det finns andra faktorer också. Mitt smak- och doftsinne har tex klart förbättras, efter att jag slutade dricka, vilket indikerar direkta förändringar i sinnenas funktion. En oförklarlig nyhet för mig är melon. Jag har aldrig gillat melon, men ett par månader efter att jag slutade dricka fick jag i mig ett par bitar melon, med en fruktsallad och märkte att det var riktigt gott. Sedan dess har jag gillat melon... varför?

Vändningen
sön, 2015-07-05 - 09:27

Särskilt om den legat och dragit sig lite i ett bål.. ehum.... :D
Jag känner igen det där med att lära sig äta/dricka något man egentligen inte tycker om. Är inbiten kaffedrickare nu och avskydde det givetvis som barn. Tyckte att öl var vedervärdigt som barn. Tycker egentligen inte att öl är gott någonstans om jag ska vara ärlig, men när jag tar en öl så är det inte smaksinnet primärt som "smakar" på den. Gäller även alkoholfria ölen nu. Tar jag en liten sipp och rullar runt i gommen, doftar och verkligen låter smaklökarna utvärdera den, så är utfallet noll. Däremot är en kall öl en varm sommarkväll eller till en fotbollsmatch god ändå. Det är som om hjärnan gör en override på smaklökarna och talar om för mig att jag visst tycker öl är gott, fast att jag inte gör det egentligen.

Däremot ser jag flera alkoholsorter som jag faktiskt känner på smaklökarna att själva smaken bortom alkoholen är riktigt, riktigt god. Jag söker med ljus och lykta nu efter något substitut som är a-fritt som kan lugna smaklökarna lite.

PP
sön, 2015-07-05 - 10:18

Vändningen
Förstår naturligtvis som den njutningsperson jag är vad du menar. Smaker som inkluderade i alkohol. Men hur många av all världens unika smaker innehåller egentligen alkohol?
Stingo har sin chili, och när det kommer till smakupplevelser behöver ju inte ett alkoholfritt liv vara värdelöst, tvärtom. Problemet är att vi är ute efter alkoholens effekter. Det ser vi till och med i djurens värld. Vad är godast? En mogen saftig frukt, eller en jäst övermogen halvrutten som innehåller alkohol? Smaklökarna säger nog den första. Den rusningsorienterade insekten föredrar alkoholhaltig frukt. Nja, dum parallell kanske, men underskatta inte vad det egentligen är vi vill åt. Det handlar även om snurret i pallen! Annars finns det ju nog av smaskens här på jorden.
/PP

Stingo
sön, 2015-07-05 - 11:09

... har klart flera sidor, annars skulle det knappast vara så stor grej... och dessutom är det klart olika för olika mänskor. T.ex så drack vi båda mycket öl med min fru, men då vi slutade så började jag dricka mycket a-fritt öl, medan min fru knappt ens tittat åt dem. Av det här drar jag slutsatsen att jag gillar själva ölsmaken betydligt mera medan öl för min fru var mera en "behållare för alkohol".

- Som PP konstaterade, vi vill åt alkoholen, så för att komma åt mera alkohol lär vi oss att sånt som har alkohol är gott.

- Alkoholens flyktighet gör att den för med sig andra doftämnen upp i näsan, både ur glaset och munnen. Alkoholen i sig har inte mycket smak, så dess smakinverkan baserar sig vad jag kan förstå främst på den här arombärande effekten. Här är den kanske rätt svårersatt, eftersom de flesta flyktiga ämnen tenderar vara mer eller mindre giftiga, i större mängder.

- Det har arbetats massor under hundratals år för att finslipa de alkoholhaltiga dryckernas smak och få dem att passa våra smaksinnen. Kan någon komma på något annat, där det jobbats så mycket kring att få en ingrediens att smaka gott?

Nu ser det litet ut, som om tiden är mogen, både socialt och teknologiskt, för att utveckla andra dryckesalternativ med vuxen smak, som kan ersätta alkoholen. Hoppas den utvecklingen fortskrider snabbt. Undrar om någon sitter i något laboratorium och försöker utveckla en giftfri flyktig vätska, med svagt sötbesk smak. Det kunde bli en helsikes stor grej på marknaden.

PP
sön, 2015-07-05 - 14:40

Hoppas som du att utvecklingen går framåt när det gäller utbudet på alkoholfria drycker. Ölet funkar för mig ganska ok, viner håller inte måttet, och det är ganska naturligt eftersom ett stort vin är helt fantastiskt i sin komplexa smak, och upplevelsen parad med rätt mat är fantastisk. Mat och dryck är två av de mest njutningsfulla åtta sakerna på jorden - så är det nog. Jag har själv haft ett nördigt stort dryckesintresse, så jag vet om någon vad det innebär att välja bort detta. Jag gör det frivilligt ändå, och får se om jag någon gång kan komma tillbaka till ett försök att göra det du gör. Tror nog inte jag kommer våga, för att från att ha varit väldigt noga med mina drycker, så kom det att bli mer och mer av halvtaskigt dunkvin och plåtöl. Då vet vi ju alla att förskjutningen från njutning till berusning har skett - handen på hjärtat. Ja, shit så dumt, hade jag skött mig bättre hade jag kanske kunnat leva livet ut med den njutning som ett stort vin innebär, eller ett "bränt vatten" cognac, whiskey, grappa, akvavit, av kvalitet. Kan faktiskt fortfarande bli sur av tanken att inte få hälla upp en anisette med massor av is och vatten i värmen, eller min invanda "sundowner" på båten. Men hur stor är förlusten av livets totalkvalitet?
10% 20%...? Ja kanske där någon stans, men jag ska försöka fylla på med annat som gör att balansen finns kvar.
I morse var en härliga morgon när jag vaknade tidigt och tog en promenad på ön i naturhamnen ute i skärgården där vi ligger. Redan innan det är dags att väcka familjen med frukost ombord! Ja, det gör att valet inte känns så bittert trots allt. Det finns hopp, även för den som avstår kvällsdrickat ;-)

Härlig sommar Stingo!

//PP

Stingo
sön, 2015-07-05 - 21:11

Hoppsan, jag tror att jag aldrig ens försökt mig på att kvantifiera livskvalitet på det där viset, men 10-20% låter väldigt högt. Det beror naturligtvis på varifrån man börjar räkna. Om 0% livskvalitet är t.ex. att man ligger i en säng utan förmåga att alls kommunicera med andra... Men det var knappast så du räknade där.

De som forskat i lycka säger ju att den sällan kommer av de saker, som vi ofta strävar efter. Fritjof Andersson var nog rätt så klok i all fall:

"Lyckan den bor ej i oxar eller kor,
och den kan heller inte köpas för pengar"

Single Malt, helst från Islay är förresten det jag saknar mest, men helt som du, så är jag betydligt lyckligare utan den, än om det blir för många eller för ofta.

Låter i alla fall som om du hittade en bit härlig sommar i morse. Önskar du får fortsätta med det.

PP
mån, 2015-07-06 - 10:18

Stingo
Var ju egentligen menat som ett rent hypotetiskt tal. Talet förändras löpande och garanterat avtar det över tid.
Låt säga såhär: Efter tre veckor i nykterhet tyckte jag kanske att jag gått miste om 75- 80 % av livskavliteten.
Fortfarande endast illustrativa tal;-). Idag är siffran som du ser lägre, och tur är väl det. Naturligtvis beror bedömning av avsaknaden vart i processen vi befinner oss. På hur våra andra livsomständigheter ser ut.
Om vi exempelvis av någon elaking blivit nedgrävda i en grop, och bara huvudet sticker upp, och hettan bränner oss på hjässan sedan ett par veckor - nej knappast skulle jag ligga där och fundera på en sval Gintonic eller Amarone för den delen. Problemen är då av annan karaktär.
Naturligtvis inte heller om jag var riktigt sjuk, antingen fysiskt eller av sorg. Grejen är väl mer att njutningen av alkoholen fungerade som krydda till redan ett bra liv - och jag intalade mig att det var en krydda. fast det mer och mer blev för mycket av samma krydda och på så sätt ingen njutning. Det blev ju allt mer okontrollerat och destruktivt.
Till den grad jobbigt så att inte ens ruset hjälpte till att höja livskvaliteten. Jag var nedgrävd i den mentala gropen och till råga på allt elände var jag full...

Hoppas även du får en sommar, så nära 100% som möjligt!

//PP

PP
mån, 2015-07-06 - 10:30

Du har helt rätt. Lycka är inte till salu. Men jag inbillar mig att en hyfsad ekonomi leder till att trots allt vara friare i våra val.Faktum är att jag för ett par år sedan lärde känna en miljardär. Han satt ensam hemma i en "närförort" till Stockholm. Fast i ett allvarligt missbruk. Barnen och hustrun hade lämnat. På dagarna drack han burköl i sin ensamhet, och runt kring lyxbilen i garaget stod 110 liters säckar med pantburkar. Därav kan jag nog tycka att alkoholproblem garanterat är en väg till att uppnå olycka. Med eller utan jordiska tillgångar.

//PP

//PP

LenaNyman
mån, 2015-07-06 - 12:08

Läste nåt "man" hade kommit fram till angående pengar och lycka. En årsinkomst på om det nu var 400 000 kr var taket för pengainducerad lycka. Tjänade man mer blev man inte lyckligare. Det ultimata är förstås att bli riktigt, riktigt upplyst. Inget spelar någon roll, man tager allt med upphöjt lugn och acceptans. :)

Vändningen
ons, 2015-07-15 - 23:17

Märks att vi är lika på ett sätt och det är sökandet av fakta, artiklar, vetenskap. Rätt eller fel, men ändå gott att ha något att förhålla sig till och kunna få nicka eller eller kritisera. Ska läsa din senaste länk nu i lugn och ro. Tack för dina bidrag hit till forumet stingis!

mulletant
fre, 2015-07-17 - 12:44

nu när jag har semester och varit lite mer forumaktiv. När jag följt er, Stingo, Mange, PP och nu Vändningen så blir jag alldeles glad och varm i hjärtat. Ni betyder enormt mycket, både som förebilder för dem som vacklar i nynykterhet - eller fortfarande lever i missbrukets våld - men också för anhöriga/närstående/medberoende som tvivlar på att förändring är möjlig. När jag hittade hit för snart fem år sen blev Adde och Berra mina representanter för ett hopp om förändring, även för missbrukaren. (Det är ju vad vi medberoende önskar i första hand innan vi kommer till insikt om att det är oss själva vi kan förändra, våra tankemönster och beteende.) Deras inlägg visade att det är möjligt att bli och hålla sig nykter på olika sätt. Det betydde oerhört mycket för mig och jag tog mig friheten att utnämna dem till mina forumbrorsor. När jag nu, om än sporadiskt, följer er tänker jag på er som kronprinsar (förlåt, förlåt, förlåt men det är 100% välment:D ). Jag tror att det är av särskild betydelse att 'stora starka karlar' visar att det går att välja nykterhet - åtminstone för en period - och delar med sig av både svåra stunder och framgång. Tack för att ni finns här och delar med er och ursäkta om jag missat/glömt nån som passar in i samma sällskap.
Med förhoppning att ni förstår mig 'rätt' och önskan om skön fortsättning på sommaren - nån gång ska den väl komma :) / mt

Stingo
tis, 2015-07-21 - 18:14

Först ett stort tack för alla fina kommentarer. Det har väl blivit litet glest här i min egen tråd, men jag har försökt vara med där kanske behövts mera.

Försöker intala mig själv att jag ännu är mitt i semestern, även om jag nog är en bra bit förbi mittpunkten redan. Början blev litet hackig, mest på grund av att vi reste och jag jobbade emellan, men nu har äntligen några obrutna veckor på stugan börjat rulla på. Då jag var barn betydde sommar att vi packade oss ut till stugan (där det inte ens fanns elektricitet) så fort skolan tog slut och sedan såg jag inte stadshemmet före skolan började igen. Och så är det nog jag helst upplever sommaren fortfarande - långa dagar med sol eller regn, med värme eller kyla och brasa, med småjobb, vedhuggning och disk i baljor, med utedass och bastu, med bär och svampar och alltid med skog, hav och naturens lugnande verkan.

Den här sommaren är jag igen helt närvarande i min sommar, utan alkohol. Jag känner sommaren som jag kommer ihåg somrarna från långt tidigare. Många somrar har gått förlorade här emellan, bortsvepta i ett dis av livsstress**, alkohol, ångest, allmän irritation och alltför mycket internet. Det har inte varit helt lätt att hitta tillbaka, bl.a. har datorn med alla sociala nätverk den erbjuder ett onödigt hårt grepp om mig ännu och resten av familjen är tyvärr ännu sgs helt uppslukade i sina respektive "rutor". Men kanske datorn inte är den största busen? den har snarast trängt undan böcker (vilket förstås är synd i sig). Det är helt enkelt svårt att hitta tillbaka till något som varit förlorat i så många år.

Här har jag mycket att tacka mindfulnessen för. Den har varit ett fantastiskt verktyg, som hjälpt mig att ta vara på nuet, att uppleva det jag faktiskt har framför mig, och att medvetet styra mina dagar att bli sådana som jag vill ha dem. Det har varit fascinerande för mig att uppleva hur starkt mindulness kopplar tillbaka till det liv jag en gång haft och förlorat här emellan. Många av de mindfulness övningar jag nu gör känns nästan helt lika som sådant jag i yngre år helt spontant gjorde i skogen, på havet, på stranden..., . Jag har med andra ord i tiderna haft många väldigt meditativa vanor, utan att riktigt vara medveten om det. Frågan hur de riktigt gick förlorade finns där, svaren flyter omkring, men jag har ingen lust att börja fiska efter dem just nu. Jag vill leva här och nu.

Jag önskar er alla många sköna sommaveckor som ni kan och vill vara närvarande i!

...och vädret? Det klagar all på i sommar. Jag älskar det! Där jag befinner mig är dagstemperaturerna kring 20 och regnet kommer i skurar men mest är det torrt och ofta soligt. I det här vädret orkar man vara, leva och göra saker, jag längtar inte det minsta efter någon svettig värmebölja (nå jaa, vattnet skulle gärna få vara några grader varmare).

**Det finns ett uttryck på finska "ruuhkavuodet"="rusningsåren", som beskriven perioden i livet då man betalar bolån, bygger karriär, har små barn, ..., ...

FataMorgana
ons, 2015-07-22 - 22:04

väl vara nån fördel med att åldras och en stor är att "rusningsåren" är över. Jag håller med om att det är en stor skillnad på att uppleva en sommar helnykter. Visst har det gnisslat lite här och där i relationerna men jag har inte jagat upp mig som jag brukar. Tackar också mindfulnessen för det. Tänker fortsätta på det spåret. Inget grubbel över det som varit. Här och nu i möjligaste mån. Ha en fortsatt härlig sommar. Din är varmare än min ;). / FM

Stingo
tors, 2015-07-23 - 17:38

Tack Vändningen, visst är det mysigt. Din fantastiska berättelse om bergstoppen i gryningen får mig förresten att villa berätta om något jag själv upplevde ett par dagar sedan.

Jag fick äntligen ut segeljollen vi har på stugan, något jag inte gjorde förra sommaren (vilket är ganska otroligt, med tanke på vilket kanonväder det var för segling då). Ingen riktig tävlingsjolle, utan en stadig stugjolle, men rätt sportig ändå. Då jag kommit ut på fjärden börjar det hastigt blåsa upp och jag njuter för fulla muggar då jag kryssar allt längre bort. Härligt att vara ute för segel igen! det går fort och jag hänger över kanten för att hålla jollen upprätt. Det fortsätter att blåsa upp och snart börjar det skvätta ordentligt med vatten över kanten, så jag bestämmer mig för att vända hemåt igen. Men då jag skall gå över stag händer något som aldrig hänt mig förr. Min stadiga stugjolle välter under mig, "full turtle" och jag ligger plask i skön bredvid! Vattnet är 18 grader, men där fanns det minsann ingen tid att frysa. Litet orolig blev jag, då jag aldrig rätat en jolle i riktiga förhållanden (seglen uppe och hård vind) förut, men det var bara att ge sig på det. Upp på jollbottnet, tag i centerbordet, luta bakåt och plask, där låg jag i skön igen, nu med en upprätt jolle bredvid mig. Till all lycka hölls den på plats och började inte segla iväg för sig själv, så jag flyttade mig akteröver och simmade/drog mig upp i jollen igen.

Sedan var det bara att väldigt försiktigt segla hem igen, med jollen halvfull med vatten. Tur (och en skopa förutseende) att det var medvind. Fortfarande alldeles för mycket adrenalin i kroppen för att frysa det minsta, trots att det blåste ordentligt, temperaturen var kring 20 och jag hade bara dyblöt t-tröja och shorts på mig.

För mig var det härligt att uppleva hur väl kroppen nu fungerade, då det verkligen gällde och jag har funderat en del hur jag hade klarat mig där ute på (i) vattnet för ett år sedan, i den degiga kondition jag var då. Troligen hade adrenalinet räckt till att få mig att klara det fysiska då med, men visst hade riskerna varit betydligt större. Mera sorgligt är ändå att jag aldrig fick upp seglen över huvud taget, trots att segling hör till det bästa jag vet.

Din upplevelse, och min, de är verkliga upplevelser. Upplevelser som man garanterat missar om man lever sitt liv i en ständig alkoholdimma.

(Jovisst: att välta är vardagsmat för "riktiga" jolleseglare, men som gammal kölbåtsseglare i en stugjolle var det här allt en riktig upplevelse för mig)

Vändningen
tors, 2015-07-23 - 18:20

Lät faktiskt rätt skoj på din beskrivning, men jag hade personligen fått halvpanik om jag åkt i plurret sådär... förstår att du fick adrenalin! Ensam också, det gör sitt till.

Har ramlat av en jetski en gång och simmade som en idiot efter den för att komma ikapp den, medan åskådarna stod och tjöt av skratt på land. Jag insåg nämligen inte att jetskins styre alltid lägger sig åt höger, så den gick ju i cirklar. Hade jag bara varit stilla så hade den ju cirklat och kommit tillbaka till mig :D

Det jag tänkte på idag på stranden var vilket dåligt skick som öldrickarna var i överlag. Det var bra många där som jag tror i nuvarande skick åtminstone omöjligt skulle kunna klättra upp på en bergstopp - eller välta upp en jolle. De verkade helt slut av att i huvud taget gå till baren och hämta en ny pilsner..

Lätt att vara efterklok.