Har läst några veckor på forumet nu och känner som så många andra igen mig i vissa beteenden. Det svartvita tänkandet som följt mig hela livet plus en jäkla inre rastlöshet. Tonåring på 70-talet innebar en tidig debut både vad gällde alkohol och tobak. Och med tidig menar jag 12, 13 år. Det var ganska vanligt i de kretsar man rörde sig i då. Skötte skolan med fina betyg på veckorna (duktig flicka, javisst) och drack som en svamp på helgerna. Och rökte - mycket. Jag insåg för många år sen att nikotinet skulle bort och tvärslutade. Allt eller inget. Sockerberoendet gjorde jag likadant med - tvärslutade. Och så har det varit med det mesta, men tonårsfyllorna när man drack allt med alkohol i, övergick så småningom i vindrickande på fredagar och ibland i veckorna, för att lugna nerverna efter stressiga familjesituationer och därtill stressigt arbete.
En fysisk skada gjorde också att vinet fungerade som smärtdämpande. Ingen tablett i världen verkade så bra och snabbt. Men sen kommer precis som för alla andra ångesten som ett brev på posten dagen efter. Hjärtat rusar som X-2000 i bröstet så fort man slår upp ögonen.

Nu vet jag att det är samma med vinet. Att dricka två glas är inget för mig. Jag vill ha mer. Så till sist bestämde jag mig även där. Det måste bli ett slut. Jag vill orka med mina barn och barnbarn. Men jag känner mig så fyrkantig och tråkig och humöret är på topp ena dagen och framtidstron med, för att nästa dag djupdyka och jag tycker synd om mig själv. Har hållit uppe nu från A i tre veckor och bara druckit alkoholfritt vin på helgen. Det går bra men jag dricker samma mängder. Ett rastlöst jävla beteende.

Har också funderat på om hjärnan formades som liten redan med allt sockerätande. Jag tröstades med socker och man vet ju att det kan trigga alkoholberoende lättare. Ett av mina syskon åt inte alls lika mycket socker och har ett fullkomligt normalt förhållande till A. Inte är hen rastlös heller. Att det ska dröja så många år innan polletten trillar ner och man fattar. Det känns sorgligt. Nu ska rastlösheten som äter mig inifrån tämjas på något sätt utan att det också går till överdrift. Testar just nu mindfulness. Det funkar men är inte tillräckligt. Nån som känner igen sig?

Måste bara säga att jag tycker forumet är suveränt. Har läst och i bland skrattat så jag gråtit. Tack för det! Ämnet är ju så allvarligt så det behövs all humor i världen för att kunna tackla problemen. Kram / FM

FataMorgana

Härligt att känna så. Fortsätter på gårdagens projekt - röjning plus lite annat smått och gott. Nej, jag tror inte heller på att gräva för mycket för då finns det risk att man gräver sin egen mentala grav. Mer att tillåta sig de känslor som man så ihärdigt försökt tränga bort genom årens lopp. Inse att det är ingen katastrof längre. Det är känslor som kommer och går som vågor. Och jag är havet :).
Varsam och ljuvlig tycker jag är två av de vackraste orden i svenska språket. Vi ska alla vara varsamma med våra tankar och kroppar. Och Du Vilja - är bara sååå LJUVLIG :)!!
Kram på er!!

FataMorgana

Håller med. Vi kanske ska samla våra vackraste ord och sätta upp dom på sovrumsväggen så det är det första man ser när man slår upp ögonen på morgonen.
Köra upp nya spår i hjärnan var det ;).

FataMorgana

Nu är semestrarna snart slut och ( som jag skrev i en annan tråd) det är dags för tidningarna att , som alltid, komma med små tips om hur man ska gå till väga för att trappa ner från semesterdrickandet. Samma sak varje år och jag undrar hur många som börjar jobbet med en rejäl ångest. Inte nog med att det blev för mycket alkohol. Man måste banta bort en massa grillkilon, sommaren blev asdålig vädermässigt och sen lite vanlig normal " tillbaka- till- jobbet- ångest". Och tidningarna spär på ytterligare. Brr!
Var bortbjuden på en liten tillställning i går där jag var den enda som inte drack. Tack och liov var jag inte chaufför utan kunde dra relativt tidigt. Det var trevligt och alldeles tillräckligt med fyra timmar. Ganska nöjd när jag läste "dagen efter"kommentarerna på FB också om seghet och tunga huvuden :). Freedom - yeah!!!

LenaNyman

... och gnäggar fram ett frejdigt god morgon, FM.

Puss påre. Undrar hur det är med vårt kära forumhav i dag.

FataMorgana

För morgonen hade redan passerat när jag masade mig ur sängen ,något böttre till mods idag. Havet är ganska stilla hos mig. Hoppas det är det hos dig med och alla andra här inne. Till haaaavs, till havs....:)
Puss tebax, LN

Hej FM,

och tack för din hälsning i min tråd. <3

Läste om sommarblues ovan. Så här kommer då tolkningen från bluesexperten... (eller inte):

1. Alltför höga förväntningar på vad sommar, semester och ledighet ska innebära.
2. Eventuell ensamhet (både i tvåsamhet och de facto ensamhet) blir påtaglig. "Alla" andra gör/har/ska...
3. Det är inte förrän nu som man hinner varva ner, stanna upp och känna efter hur man verkligen mår. Under resten av året "kör man bara på", utan att känna så mycket.
4. Nedvarvning inför sommar/semester kan vara ångestfylld i sig. Så mycket man borde ha hunnit göra egentligen...
5. Faktiskt trötthet efter ett helt år av jobb. Man blir ju gärna lite sliten har jag hört ;-)

Eller 1-5 i kombination. Eller inget av dem. En annan sak som faktiskt påverkar mig negativt inför sommaren (beroende av graden av självkänsla): att det är dags att visa upp en blekfet kropp som inte har mycket gemensamt med H&M:s bikinireklam... Världsliga i-landsproblem av ytlig karaktär? Ja visst, men ändå...

Hoppas i vart fall att du känner dig lite gladare igen. Innan det är dags för höstdepp... suck! ;-)

Stor bamsekram

FataMorgana

Det är nog en blandning av 1-5 med viss tyngdpunkt på 1 och 3. Jag borde veta vid det här laget hur jag reagerar men jag lyckas förtränga det varje år. Jag tänker alltid att jsg ska fixa en massa fast jag inte kommer inte till skott. Sen får jag dåligt samvete för att jag gör för lite. Jag "borde" ju ha tagit mig i kragen...tankarna snurrar och jag ältar och blir förbannad på mig själv för att jag inte kan låta bli. Intelligent värre.
Jag mår egentligen mycket bättre mentalt när jag jobbar och brukar inte ha problem
med höstdepp. Men jag vill ju gärna njuta av ledigheten också:). Sliten är jag verkligen vid semesterns början efter att ha varit översocial resten av året. Det var väl därför vinet blev medicinen. Balans - vad är det???
Hur som helst är det mer jämvikt i dag tack och lov. Bara acceptera att jag inte fick fingrarna ur denna semester heller. Men jag drack åtminstone inte ;).
I år har man ju inte behövt bekymra sig om nån bikini, Muränan. Jag är lika blek nästan som i juni :D.
Ha en fin fortsättning på augusti <3 !

Vi är nog många här som tycker att vi har för mycket ogjort när semestern både börjar och slutar. Har övat i sommar på att vara i nuet och glädjas över det som är och det som blev av. När jag började känna stressen över allt ogjort, det var då som jag trillade dit igen. Men à funkar ju inte alls som stressdämpare. Blir bakfull, seg och får mycket lite gjort. Tack och lov har det blivit väldigt lite à i sommar, så just det tänker jag också känna glädje över.. Vi kanske båda skulle må bra av lite Mindfulness övningar. Att vara här och nu och inte på väg till nästa plats i tanken.

FataMorgana

Det var ett tag sen. Allt väl vad gäller alkoholen men sen händer det en massa andra saker nu som gjort att jag alldeles kom av mig i skrivandet. Har inte ens varit in och läst nåt. Ska försöka att vara mindful som Sisyfos skriver och inte blåläsa i kapp i alla trådar. Blir bara ytterligare en stress.
Det känns inte som nån större uppoffring just nu att jag inte dricker. Jag vet att suget kan komma tvärt men jag tror jag kan stå emot. Tycker dock att festkvällarna nuförtiden, för min del, är slut runt elva. Då kan man packa ihop och gå hem för då går det att förutsäga fortsättningen på festen och det känns lite tråkigt. Men oändligt skönt att ta bilen och bara åka när jag vill :). Vilket jag tänker göra i morgonkväll också.
Ska försöka läsa lite här allt eftersom. Sköt om er, era kämpar. Jättekram från mig ❤️

FataMorgana

Nu var det jäääättelänge sen jag skrev nåt här. Har inte läst nåt heller. Livet kom alldeles emellan. Fortfarande nykter men sjukskriven för min gamla skada och rätt så deppig. Vore himla lätt nu att kasta in handduken på många sätt. Men det ska jag inte. Orkar just nu inte kommentera och läsa så mycket så... Håll er i skinnet och ge f.. I första glaset. Puss på er kämpar ❤️

LenaNyman

Tråkigt med skadan och "färgen blå" - det gör mig så glad att du ändå hänger kvar. Jag har för närvarande samma färg men fortsätter precis som du, torr och lite dammig. Fredagskramar!

mod60

Hoppas att du mår bättre med din skada. Tänk på att du skulle mått så mycket sämre just nu om du druckit som du tidigare gjort. Livet är pest ibland men vi fixar det bättre med våra sinnen nyktra och inte förgiftade. Jag skickar många kramar och kryapådighälsningar till dig och vet att du klarar detta.
kram mod60

FataMorgana

Tack era gullhönor❤️. Det svajar rejält nu. Jag vet inte om jag kommer att testa. Vet att det går dåligt i hop med min smärtstillande medicin men det känns som att jag är en pest för familjen. Grinig som fan... Vi får väl se vart det bär hän.

LenaNyman

När livet är skit och man bara känner sig som en pain in the ass; då jävlar kläcks tanken: Nu är det jordens läge att braka rätt in i dimman! Wihoo, yee-ha! Ja, och så sänker man dom där alldeles för många glasen samtidigt som en känsla träder fram ur diset. "Vafan, blev inte jag lite lurad på konfekten precis?" Sen vaknar man upp till exakt samma tillvaro med enda skillnaden att nu är man inte en finne i röven på alla andra utan även på sig själv.

Men man gör förstås precis som man vill.

Puss på dig, FM. Go easy on yourself. ♥

mod60

Håll ut så kommer ditt välmående snart tillbaka ska du se.
Skickar styrkekramar:)
mod60

... Det är ju inte vört "finnen i röven" ... Och med risk för att jag klampar på lite, så förstår jag faktiskt inte hur familjen skulle kunna dra nytta av att du dricker. Så om du väljer - var då medveten om att det inte är för att göra det lättare för familjen i alla fall. Testar du nu är det av helt fel anledning och stor risk för att faller dit igen. Du har kommit så långt. Du klarar den här prövningen tror jag. Det blir snart lättare igen. Styrkekramar!

FataMorgana

Känslodrickare så det räcker till och blir över. Har haft ett ordentligt psykbryt i dag. Allt ramlar över en ( förstås) och det har varit såå frestande. Jag vet ju hur lugn jag blir men precis som du säger LN så blir det inte två glas utan in i dimman. Och sen galoppen i bröstet morgonen efter. Men jag tror familjen föredragit mig sovande i soffan av för mycket vin i dag trots allt i stället för det här... Och sen det eviga dåliga samvetet.. Hur man än vänder sig. Brukar lyssna på Adyashanti. Bl a ett videoklipp där han pratar om droger. Att man dricker för att bli nån annan. Att man inte vill vara den man är. Alldeles rätt. Just nu vill jag inte alls vara den jag är. Än har jag inte druckit men jag är ändå en stor jävla finne ( om
Inte fem) i röven på mig själv och familjen. Älskar din omtanke Lena. Tack. Jag är dig ff hack i häl. Puss ❤️