Har läst några veckor på forumet nu och känner som så många andra igen mig i vissa beteenden. Det svartvita tänkandet som följt mig hela livet plus en jäkla inre rastlöshet. Tonåring på 70-talet innebar en tidig debut både vad gällde alkohol och tobak. Och med tidig menar jag 12, 13 år. Det var ganska vanligt i de kretsar man rörde sig i då. Skötte skolan med fina betyg på veckorna (duktig flicka, javisst) och drack som en svamp på helgerna. Och rökte - mycket. Jag insåg för många år sen att nikotinet skulle bort och tvärslutade. Allt eller inget. Sockerberoendet gjorde jag likadant med - tvärslutade. Och så har det varit med det mesta, men tonårsfyllorna när man drack allt med alkohol i, övergick så småningom i vindrickande på fredagar och ibland i veckorna, för att lugna nerverna efter stressiga familjesituationer och därtill stressigt arbete.
En fysisk skada gjorde också att vinet fungerade som smärtdämpande. Ingen tablett i världen verkade så bra och snabbt. Men sen kommer precis som för alla andra ångesten som ett brev på posten dagen efter. Hjärtat rusar som X-2000 i bröstet så fort man slår upp ögonen.

Nu vet jag att det är samma med vinet. Att dricka två glas är inget för mig. Jag vill ha mer. Så till sist bestämde jag mig även där. Det måste bli ett slut. Jag vill orka med mina barn och barnbarn. Men jag känner mig så fyrkantig och tråkig och humöret är på topp ena dagen och framtidstron med, för att nästa dag djupdyka och jag tycker synd om mig själv. Har hållit uppe nu från A i tre veckor och bara druckit alkoholfritt vin på helgen. Det går bra men jag dricker samma mängder. Ett rastlöst jävla beteende.

Har också funderat på om hjärnan formades som liten redan med allt sockerätande. Jag tröstades med socker och man vet ju att det kan trigga alkoholberoende lättare. Ett av mina syskon åt inte alls lika mycket socker och har ett fullkomligt normalt förhållande till A. Inte är hen rastlös heller. Att det ska dröja så många år innan polletten trillar ner och man fattar. Det känns sorgligt. Nu ska rastlösheten som äter mig inifrån tämjas på något sätt utan att det också går till överdrift. Testar just nu mindfulness. Det funkar men är inte tillräckligt. Nån som känner igen sig?

Måste bara säga att jag tycker forumet är suveränt. Har läst och i bland skrattat så jag gråtit. Tack för det! Ämnet är ju så allvarligt så det behövs all humor i världen för att kunna tackla problemen. Kram / FM

FataMorgana

vill jag in i dimman. Inte ett glas.. Inte två utan rejält. Känner mig förbrukad helt enkelt. Med allt vad det innefattar som jag inte ens orkar räkna upp. Känslodrickar'n. Patetiskt.

myrkotten

Hej om du faller idag så kom ihåg att borsta av dig imorrn, det svåraste med en fylla tycker jag är att resa på sig. Snubbla är okej så länge man sätter sig upp i sadeln igen. Det bästa är ju förstås att inte trilla av alls, önskar dig en nykter kväll. Imorgon kommer annars att bli en ännu tuffare utmaning. Kram

FataMorgana

inte, Myrkotten :). Alldeles för tjurig när jag väl bestämt mig. Återigen var det den förbannade rastlösheten som började gnaga. Som givetvis bottnar i nån oidentifierbar känsla. Jag måste bara härda mig igenom den - varje gång. Lönar inte att försöka fly genom att hitta på nåt annat. Funkar inte. Det känns som jag vill krypa ur skinnet. Well, well nya tag i morgon ( i dag)..

Gumslums

Grälades det mycket vid matbordet? Jag har kommit på detta med åren, åt fort för att komma bort fort. Mycket bråk mellan mina föräldrar. Dricker för fort med och för mycket och har äntligen erkänt det. Så nu måste jag förändra. Förlorade min kärlek .

FataMorgana

en lurig jävel som ibland bara poppar upp från ingenstans. Det är ju som du säger, Vilja.. Man måste våga stanna kvar i det tråkiga och ibland obehagliga. Och för min del handlar det också om en fysisk smärta med tillhörande katastroftankar som skapar ångest. Så det är en cirkel som man inte vet var den började riktigt. Vad är vad?
Kan inte minnas några gräl vid matbordet, Gumslums. Så jag tror inte det är orsaken till min hets. Men har man som jag komtrollfreakstendenser så blir det lätt att man inte njuter av det man håller på med. Allt ska snabbt stökas undan för det ligger ju tusen andra saker och väntar på att bli gjorda. Så även mat och dryck tyvärr. Jag jobbar mycket på här och nu i yogan och mindfulnessen. Hitta balansen och den verkliga glädjen för den försvann med först all kontroll och sen med alkoholen som behövdes för att släppa kontrollen och kunna slappna av och ha kul. Låter helt sjukt och det är det väl också.
Jo LN- lite stolt är jag nog över mig själv också att jag stod ut :). Tack och kram :) <3

FataMorgana

avlöpte utan alkohol för mig trots grillfest. Tyvärr inte för maken som gjorde som nio ggr av tio- drack sig redlös. Så urbota jävla tråkigt. Jag har för länge sedan slutat tycka om fester på grund av att jag vet hur det slutar. Vi har problem med alkohol fast på olika vis. Han blir aldrig sugen på veckorna och jag super mig aldrig redlös på en fest. Dålig kombo för att ha kul tillsammans och jag blir lika nedstämd och ledsen varje gång fast jag borde lärt mig efter så lång tid. Har fortfarande svårt att hitta ett förhållningssätt. Kan ju bara förändra mitt eget beteende vilket jag har nog med just nu. Nåväl - finns värre saker om man ser sig omkring. Upp med hakorna, FM och alla andra här inne. Ny vecka, nya tag. Kram på er <3

Vändningen

Jag tillhör ju "vardagsdrickaren", men det är två olika förhållningssätt där ju om man jämför mot en "helgsupare". Jag var dock en helgsupare innan, sådan som gick på många fester och särskilt i de yngre åren så var det bra många brakfyllor avverkade. Någonstans där tror jag helgsupandet också blev en bidragande orsak till att jag blev alkoholberoende.

Härligt att läsa att det går så bra för dig i varje fall och vem vet, du kanske får med din partner på ett hörn där lite längre fram kanske. Fokus på det positiva och på dina egna vita dagar! =)

Det är ju så att det bara är det egna drickandet man kan göra något åt, men vad säger din man när du pratar med honom? Jag är tämligen övertygad om att han inte vill vara redlös på fester, det ville inte jag.... Men blev det ändå och det var fruktansvärt, men jag dolde ångesten och låtsades som om det regnade dagen efter. Han kanske blir glad för lite "peptalk" ? Vad händer om du viskar i hans öra innan han ballar ur?

FataMorgana

Jag har både viskat, gråtit, surat, kappdruckit och anklagat mig själv att det nog är mitt fel. Efter alla dessa år så vet jag ju att det inte är det. Han har ingen stoppknapp på fest helt enkelt. Att vara nykter finns inte på kartan för då blir han obekväm. Och vi är ju väldigt "förlåtande" mot fyllon på fest. "Hen var ju full- hehe".
Tror dessutom att folk är extra förlåtande mot män. Eller har jag fel? Vem faller domen hårdast över - mannen eller kvinnan? Vem snackas det mest skit om?
Hur som helst så känner jag mig väldigt ensam emellanåt.. Men det förstår ju alla ni här -om någon :). Tack för att ni finns <3

Stingo

...faller nog hårdare mot kvinnan. Orättvist, javisst! men så tror jag åtminstone att det är i praktiken.

Vändningen

Jag minns inte ens när jag var på en fest senast med alkohol inblandat och fester numera är helnyktra på alla plan. Trivs superbra med att vara en torris ;)

FataMorgana

Ett gäng fnösken :)))!! Nu blev jag genast på böttre humör. Tack för det :D

LenaNyman

Jag har hittat ett objekt! SL behöver riva ut nåt gammalt golv och kakel innan Vändningen kommer dit och handymannar. Ska vi? Och så kan vi ju pröjsa SL för en schysst terapisession sen.

/Törfnösket Lena

FataMorgana

Med det här gänget lär inget sitta fast. Kommer att gå i ett huj. Faan va' fit vi ska bli :D. Både till kropp och själ. Om vi inte har försvunnit i ett dammoln innan dess :).