Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

bra skriver, känns som om no A är det bästa, testa en längre tid, alla argument har du ju själv radat upp:-)

Hej! Jag har kikat på forumet i flera år. Dels är jag intresserad av hur själva beroendet fungerar, hur vi fungerar som är beroende och hur människans psyke förändras av alkohol. Jag är imponerad av att människor delar med sig av sina liv. Jag har alltid funderat och tyckt om att diskuterat olika saker. Tycker att det är intressant. Jag har själv haft mest nytta av personer som lever ungefär som mig, när det kommer till råd och tankar kring beroendet. Jag tror också som i mitt fall att båda parter i en relation är alkoholberoende blir vanligare. Som sagt många närstående till mig har alkoholproblem, men det kan vara svårt att erkänna det. Jag är fortfarande i början av min nykterhet och som många sagt krävs det nytt tänkande och annat sätt att förhålla sig till vardagen. Det är mycket i mitt liv som är förknippat med alkohol som semester grillning, bastukvällar, umgänge ö.h. Jag tänker att det jag inte klarar utan alkohol får jag hoppa över. Jag har tänkt på vårt campingliv att går det inte utan A får jag strunta i det. Det är ju ett tag dit. Jag håller med vissa på forumet att det finns få som inte dricker alls i alla fall i mitt umgänge. Jag har inte berättat om mitt beslut för så många än, men vet att vissa vänner kommer att tycka att "man blivit "religiös"för att jag är nykter. Jag har 3 tankar som jag tar till när jag behöver styrka. Min far som skulle gjort allt om han hade kunnat behålla sin fru och sina barn, som han miste pga A (far dog som nykterist). Han sa till mig i en dröm att jag ska ta chansen att bli nykter, han själv skulle ge sin vänstra arm om han hade fått behålla sin familj, farsan va vänsterhänt. Jag tänker på min son som går i grundskolan, och som kanske börjar missbruka droger eller A när han blir äldre. Och om jag säger åt honom att sluta med det, och han säger till mig att" jag bad dig sluta dricka men du gjorde inte det". Vad säger jag då??.Jag har även en bekant som har druckit i många år(känner dottern) hon har haft tufft liv med alkohol, barn som drogar, osv. Hon är helt alkoholfri idag!! Henne har jag som förebild. Kan hon sluta så borde väl jag kunna. Det var mycket på en gång, men jag hoppas hitta folk här på forumet som jag kan byta tankar och åsikter med.

Leverjag

Ms Lyckad :-)

Välkommen och bra att du är nykter nu. Ja, det här med barnen "De gör inte som man säger, utan som man gör" stämmer ju oftast och det vet vi. Har också pratat med mina barn och det var viktigt att erkänna för dem att jag blivit beroende och hur det påverkar mig. De får se sjukdomen. Jag ser nu att vännernas barn som både röker och dricker mycket tar efter tidigt.

Det är svårt att bryta med vanor och särskilt umgås med människor som vi tidigare har druckit tillsammans med. Jag tror på det där att byta ut vanorna. Göra annat som ersätter som man verkligen tycker om. Jag tycker om att yoga och träna och få saker gjort. Jag tycker om att känna mig hälsosam egentligen. Jag är med eten om att vissa vanor och vänner får bytas ut men det finns så många nya att finna som inte ens gillar att dricka alkohol.

Det går så fort utför med hälsan och livet när vi väl tillåtit oss vardagsdrickandet. Det blir bara värre. Tänk vad skönt att slippa oron, skam och planering pga av A. Det är som jag tänker en frihet att inte vilka ha A och jag är så avundsjuk på dem som inte alls har begäret!

Klart du kan sluta om du vill! Du har all insikt som behövs tror jag och nu är det väl bara att öva. Öva på att vara nykter och vad det innebär i längden. Vi vet ju att livet blir så mycket bättre om vi väljer bort nervgiftet. För min del är det vanan att inte dricka jag behöver befästa och normalisera. Det tar tid och jag behöver hitta nya strategier att hantera känslor och situationer.

Fortsatt lycka till!

Det känns bra när någon läser vad man skrivit. Ja det enda rätta för mig är nykterhet. Jag säger som fler har sagt, och som stämmer på mig. Total nykterhet kanske och troligen för resten av mitt liv. Det känns inte som en uppoffring, snarare som ett bra livsbeslut som kommer att berika mitt liv.T

Hej! Fint att få respons på forumet. Jag gillat också träning mm. Men måste erkänna att jag där är periodare;)Har tränat hemma en del. Dansat och gjort gympa-övningar till musik som övriga familjen inte står ut med, när jag varit ensam hemma. Det har känts befriande och skönt. Jag har gjort uppehåll i umgänget med vissa vänner som jag druckit mycket med. Det känns bra. Jag är ganska mycket med familjen och jobbar 100% Just nu kan det räcka. Dottern som jag pratar mycket om alkohol med är som jag second-hand frälst. Så sådana rundor har det blivit. Dessutom tidigt på dagen för numera är jag "körbar".på morgonen:) Bara det känns toppen .Du skrev om nya vänner det kanske jag också skaffar mig så småningom. Jag har en del intressen som jag legat lågt med p g a A .Har tittat på en del kurser som är intressanta. Jag ska börja nytt jobb i årsskiftet och det känns också spännande. Jag har redan träffat gruppen jag ska jobba med. Det med känslor kan vara jobbigt. För egen del känns det som sambon och jag bara delar hus och vardag. Så fort något är fel så blir det gräl. Jag har åkt i väg flera ggr utan att säga hej då. En av mina döttrar har sagt att jag får ha tålamod med honom för att det kan ta tid för honom att bli nykter även om det gick lätt för mig. Jo sa jag, det är bara det att jag har väntat på hans nykterhets-beslut i många år och han har nästan alltid haft mer eller mindre alkohol-problem. Nu när jag hamnat i eller druckit mig till samma beroende, så känns det inte som jag har så stort tålamod längre, när jag själv valt nykterhet. Jag har läst om att många parförhållanden svajar när nykterheten kommer in i bilden. Ha de gott Leverjag och alla som kämpar<3

Leverjag

Har samma typ av relation

Delar hus och grälar då och då. Retar oss på varandra. Han nykter sedan länge och inte blir det bättre av att jag inte dricker. Blir bara mer medveten om hur dåligt jag mår i vår "relation". Det som är bra är att jag fått ur mig en del av hur jag upplever vårt liv och att jag varit arg och ensam länge med honom. Måste nog bryta upp men det är ett stort projekt och vill ge mig mer tid att fatta stora beslut. De sägs att man inte ska fatta större beslut det första året. För min del blir orsaker till att jag inte mått bra klarare så då vill jag ändra på det...

Skönt att du har samtalen m dottern. Min äldsta är 16.
Ha en fin dag!

Min relation har väl varit bra ganska länge. Det är när vi försöker vara nyktra som balansen rubbas. Nu tänker jag mycket på mig själv, känner att jag måste det. Ibland hade jag bara velat vara ifred, ibland tänker jag att gud vad skönt om någon sa "det ordnar sig, vi löser det. Vår relation är inte alls där nu, utan skakig. Vi har varit ihop längre än vi inte varit ihop. Med några pauser. Jag har också hört att man inte ska göra stora förändringar i början av nykterheten. Jag ska byta jobb, känner en förväntan inför det:) Men låter förhållandet rulla på så får vi se... När jag kom hem från samtalet med min chef om alkoholproblemet, så sa sambon" men du måste väl inte sluta dricka helt"? Men det är det enda jag känner och är nöjd med beslutet. Jag tänker inte i framtiden ha ett förhållande där den andra dricker för mycket. Vet inte om jag vill att han ska dricka alls.

etanoldrift

Något för oss medberoende (och beroende)att tänka på, är att ett förhållande kanske inte alls blir guld och gröna skogar, om den beroende väljer att kliva in på den nyktra vägen?
Ofta har man varit tillsammans väldigt länge och alkoholdimmorna har lagt sig som en filt över eventuellt gnissel..
Visserligen ska inte en stor alkoholkonsumtion (eller annat missbruk) skyllas på en dålig relation (det är bara svepskäl!)
Många gånger är det så att ingen orkar ta tag i problemen, utan man uppfinner pseudokonflikter istället.. och sedan blir man förvånad, när man finner att problemen finns kvar, trots att missbruket försvunnit..
När man tar sig ur ett missbruk (eller en alldeles för stor alkoholkonsumtion) så kommer man ofta ut som en annan människa på andra sidan..
Båda förändras, vare sig man vill eller ej!
Kruxet är, att i själva verket så förändras vi ändå, allihop. men det blir kanske inte lika påtagligt som när man gör stora förändringar i sitt liv?
Dessutom så är det så att alkohol är ett förträffligt bedövningsmedel, även i relationssammanhang. Istället för att sätta sig ner och prata, så häller man upp ett glas vin..
Efter 2 glas, så tenderar lusten att prata om ett specifikt problem och att på allvar lösa det, försvinna..
Pratar man om själva problemet, brukar det istället bli så, att man underskattar sin egen roll och skyller på den andre istället för att se realistiska lösningar. (det brukar mer bli en fråga om vem som har rätt, istället för en konstruktiv dialog)
Då är det i regel lättare att hälla upp ytterligare ett glas och hoppas på att den tillfälliga vapenvilan håller i sig..
Som medberoende så lider man ofta själv av ett visst kontrollbehov.. Kanske är man dessutom van att betrakta den andre som "inkompetent" att ta hand om viktigare beslut. (man blir en smula "bossig", fast på ett undergivet sätt)
Ofta har man också tagit på sig rollen som den som tar hand om känslorna.. (om inte alkoholisten är den som ständigt spelar ut hela känsloregistret..)
Och väldigt ofta, efter åratal av "sagg" och fyllepladder så slutar man automatiskt att lyssna aktivt!
Japp, jag har själv varit där, när jag sett mannens mun röra sig.. hört mumlet, men inte orden som uttalas.. När han sedan irriterat säger: Men du lyssnar ju inte! Så måste jag ju faktiskt för skams skull ge honom rätt! Jag hade slutat att lyssna!
Nu har inte min alkoholist valt att bli nykter. Han förnekar fortfarande att han har några som helst problem. Men jag kan konstatera, att vårt äktenskap troligen hade slutat i skilsmässa ändå, eftersom vi helt enkelt vuxit ifrån varandra!
Inte så att jag "hatar" honom, för det finns fortfarande en väldigt trevlig människa någonstans därinne.. Men jag vet inte om jag skulle orka "lära känna" honom igen.. (än så är jag nog för "bränd")
Jag gjorde faktiskt en "brutal-ärlig" överläggning med mig själv och frågade mig, om jag skulle stanna kvar ifall han sa att han tänkte /ville bli nykter.. Och svaret blev ett nej!
Alldeles för mycket av tilliten var borta, alldeles för mycket av det som en gång förde oss samman.. Det blev på nåt sätt bara "formalia" kvar.. För att det hade varit enkelt att dela möbler och hus.. För att slippa alla frågor om vems felet är när man går isär (idag är det väl knappast "skämmigt" att skilja sig, men jag har förstått att i vissa samhällsklasser är det fortfarande viktigt att hålla ihop, åtminstone utåt sett)
Och för att vara sann och ärlig mot mig själv så var jag tvungen att flytta. För mig hade det med min personliga heder att göra!

Jag kommer ihåg när jag läste på forumet för några månader sedan, och många varit nyktra, dagar, veckor, månader. Jag tänkte att det är alldeles för svårt för mig. Hade ju redan försökt en massa gånger och misslyckats. Nu är jag en av dom som varit nykter 2 månader!!:) Så jäkla underbart!! Jag är stolt över mig själv. Nu är det bara att fortsätta. Jag är bjuden på 50-årsfest om 1 månad. Min bästa kill-kompis fyller jämt. Först sa jag till honom att jag var tveksam... Han sa att jag kan åka hem precis när jag vill. Nu har jag funderat och jag ska hjälpa honom med kalaset. Jag kan skjutsa om det behövs. Detta bestämde jag efter att jag pratat med sambon om att jag känner oro för kalas resor semestrar om sambon ska dricka A. Då svarade sambon att han också låter bli A. Vad glad jag blir<3 Det känns mycket lättare då. Jag behöver inte känna oro för det. Nu efter denna tid som nykter inser jag saker som klarnar. Nära släktingar som dricker på ett osunt sätt. Det är lika svårt för dom att sluta. Att försöka minska på A har dom redan försökt med klent resultat. Var och en har sin resa. Jag pratar med en släkting i telefon fast hon är full, men jag pratar hellre med henne när hon r nykter. Hon har en dödlig sjukdom så det är svårt att säga till henne att jag inte pratar med henne när hon druckit. Ibland hittar jag på svepskäl att jag måste sluta prata. Hon vet att jag är nykter nu och tycker det är bra. Jag tänker på framtiden. Hur vill jag bli ihågkommen? En snäll och duktig kvinna som tyvärr söp sig till sjukdomar och sedan förtidspension?? Och död. Nä, jag vill bli ihågkommen som en snäll och duktig kvinna som brydde sig om sig själv så mycket att hon lyckades sluta med A. Hon va stark och frisk och glad långt upp i ålder(förhoppningsvis). Jag känner framtidstro och glädje. Jag är tacksam mot många här på forumet som stöttar och peppar varandra. Ibland krävs "bara" det för att folk ska göra livsstilsförändringar. Mina barn är glada och nöjda med en mamma som slutat dricka. Sambon och jag har hittat tillbaka till varandra igen. Jag önskar alla på forumet en fin helg<3 Och tro på er själva<3

LenaNyman

Oj, vilken härlig vitamininjektion du ger alla som läser. Vet du, ibland tänker jag på att det här med att komma ifrån alkoholen inte är mindre omvälvande än att stänga ner ett kärnkraftverk. Man vill ha alternativa energikällor; klart man råkar ut för härdsmältor när man monterar ner.

Varm kram från mig till dig. Ha en finfin dag!

farmor

2 MÅNADER! Hurra för dej och dina nya insikter!
Själv är jag oerhört stolt över dryga 2veckor. Alkoholen kommer inte längre först, jag väljer enkelt aktiviteter utan alkohol! Det är verkligen nya tider utan alkohol! ?

Var bjuden på 50-års fest, som jag och sambon skulle gå på. Jag frågade sambon om han skulle låta bli att dricka? "Jag får väl göra det" Ja men vill du strunta i att dricka? För det måste du välja själv. Jag vill ju inte stå där och någon som säger till dig att "ta dig en grogg! Frugan kör väl? Och du tittar på mig o det blir en svår situation." Jag har svårt att vara nykter på fester som du vet, svarar sambon. Näe det vet jag nog inte för det är väl ca 15 år sen sist? Ska jag ringa kompisen som fyller år och säga som det är? Frågar jag. Han förstår nog. Ja sa sambon. Det hela slutade med att vår vän förstod oss och jag sambon och sonen åkte på fotbollsmatch i stället med varm choklad och kaffe i termosarna.<3 Jag har inte varit på fest sen jag började mitt nya och nyktra liv. Är det vad som krävs så struntar jag i alla fester resten av mitt liv. Tänker varje morgon jag vaknar att vad lycklig jag är och vad duktig jag är som klarat av att sluta dricka. Jag tänker sällan på att få dricka numera. Har sovit över hos vänner med alkohol hemma. Jag har talat om för några att jag slutat dricka och dom är lika förundrade som jag att jag lyckas. Samtidigt är jag på min vakt. Vi har ingen alkohol hemma, det är lättare så. Om min sambo dricker här hemma när jag är bortrest är det hans val. Han har sin väg och jag har min. Vårt förhållande har blivit betydligt bättre. Vi går promenader och vi pratar en del om alkohol och dess inverkan på liv och sjukdomar familj osv. Jag är mer intresserad av att prata om det än han, men så har det alltid varit. Jag är intresserad av människor och våra liv, Livet blir bättre och vi har betydligt bättre kontakt med dom vuxna barnen. Den äldsta pratade knappt alls med oss på 2 år. Nu ska vi snart till henne och hälsa på. Många som slutar dricka blir smalare och har mer pengar över. Har inte märkt av det så mycket. Men jag känner mig fräschare, lite snyggare och tittar folk i ögonen, och känner mig stark. Ekonomin tror jag blir bättre så småningom. Vi är alla värda att må bra! Läs om alkoholism titta på filmer om alkohol och dess verkan på människor. Själv berörs jag av när det är personer som medverkar och berättar om tex en förälder som missbrukar. Det har hjälpt mig att förstå mig själv och varför jag har blivit beroende. Ha en fin dag <3

Det har känts bra länge och väl med nykterheten.Jag är oftast stolt och glad när jag tänker på det:) Sambon har tyvärr druckit när jag hade jour vilket jag inte gjorde "stor affär" av. Tänker att allt har sin tid. Osv. Men nu har han druckit idag igen, blir så J-A trött!! Vill ju inte att barnen ska bli inblandade. Hursom så sa jag nyss till familjen att jag inte åker med på en skidresa vi planerat för jag orkar inte med alkohol och vill inte riskera min egen nykterhet( jag sa det inte riktigt så fint och kontrollerat) Men budskapet gick nog fram. Jag sa också att jag kan åka till annat ställe med bara barnen på skidsemester om sambon inte kan hålla sig nykter. Sonen sa att jag skulle tagga ner. Och jag förstår honom men vill ändå markera att jag är trött på alkoholen. Vi får se hur det blir, men när han dricker känner jag bara för att flytta i sär. För egen del var hemligheten med total nykterhet det lättaste. Jag är glad att jag har lyckats med det, samtidigt som jag fortfarande är rädd om min nykterhet. Det är den finaste och bästa gåvan jag kan ge mig själv. Och i förlängningen till min familj. Vi får se hur det utvecklas men jag riskerar inte nykterheten för något!! Det är inte förhandlingsbart. Ska snart lägga mig och sova gott hoppas jag. Men alltid kymigt att lägga sig när helgen inte blev så fin (A-fri) som jag tänkt mig. Kram på er<3

Jag tog alltid på mig mjukisbyxor hemma,när jag va ledig. Det kändes skönt och avslappnat, och förstås det obligatoriska vinglaset i handen. Efter att ha sett på tv, dator, fyllepratat i telefon.(oftast glömt vad man sagt och till vem??) gått och lagt mig och tagit av mig alla eller några kläder, sen slocknat i sängen nästan alltid utan minne. Så har mitt liv sett ut länge...länge. Vaknar på morgonen.. ska jag till jobbet?? Och dessa försök med att få bort alkoholstanken från munnen och resten av kroppen. Kläderna som alltid kändes som fyllekläder fast dom var ny-tvättade. Jag har gjort mig av med dom kläderna jag hade mest, när jag drack. Nu när jag öppnar min garderob, känner jag glädje <3 Kläderna känns fräscha. Visst har jag köpt en del nytt, men nu har jag inte somnat i fyllan med byxor runt benen. Inte heller undrat varför jag har tröja på mig men helt naken nertill??? Det är en vinst jag inte räknade med och som jag känner varje gång jag öppnar min garderob. Ha en fin dag i Solen (här lyser den) alla fina människor <3

Skönt! Tror att det är viktigt att ha saker som gör en glad i vardagen. Och att man jämför med hur det var. Lite lättare att välja då.

Jag kunde bli förbannad, häpen avundsjuk, bitter på alla jag läste om här på forumet som verkade lyckas kunna sluta med A. Men jag kunde också känna deras stolthet, glädje, styrka, eufori, som hade slutat dricka. Jag förstår om man har alla dessa känslor och fler därtill, beroende ¨på var man själv står och hur man mår. Förut så tänkte jag mycket på varför jag trillade dit. Arvet var en del, med missbruk i släkten. Men också den ökade toleransen. Mer och mer oftare och oftare. För mig gick detta inte supersnabbt utan det har tagit några år. Jag har umgåtts mycket med liksinnade. Har det varit fest(typ varje helg och vardagarna förstås) då såg man till att kunna vara hemma eller sova över hos vänner. Det är klart att varningsklockorna har dånat men jag har hört ett klinge-ling. Idag har jag min a 4 månader A-fritt och det känns helt normalt. Fattar inte att tiden gått så fort. Nu när jag får sug vilket händer högst 1 gång i veckan, tänker jag på olika saker. Hade A varit som knark så hade jag nog sprutat in A i kroppen, för att få i mig det fort nog. Jag öppnade burkar i bilen, kunde inte vänta tills jag kom hem. Öppnade vindunken, kunde halvsvepa 2 glas för att få in vinvärmen i kroppen fort. Och det är klart att en sådan kväll oftast slutade med sludder, telefonsamtal, ledsna barn, och morgonångest. Därifrån till nu och A-fri hur gick det till?? Först att min chef säger till mig om att dottern mailat henne om mitt a- missbruk. Chefen pratar till mig på ett fint sätt, och vill verkligen hjälpa mig, talar också om hur vanligt det är. Var 7:e person i Sverige som har problem med A. I mailet hade dottern också skrivit om hur bra jag skötte mitt jobb och hur jag verkligen brann för mitt arbete. Jag skulle skämmas om jag skulle ha samtal med chefen om A och hade druckit efter vårt samtal och varit tvungen att erkänna det. Jag är en ganska ärlig person och skulle aldrig försöka mig på att ljuga om det. Sedan alla tankar jag haft om missbruket i min släkt. Varför dom ej kunde sluta för gott? Alla som kunde sluta hur gjorde dom? Jag måste sluta för att jag vill det för min skull inte för någon annan. Inte sambon inte mina barn osv. Har jag självkänsla nog till mig själv för att kunna sluta? Ja jag har bra självkänsla har nästan alltid haft det. Men kände på dom senaste åren att den börjar naggas pga A. Om min självkänsla inte räcker till då måste jag först ta i tu med den biten. Ifall jag slutar för någon annans skull och den försvinner ur mitt liv, vad gör jag då? Mitt alkoholintag måste bara handla om mig själv. Sen att omgivningen mår bättre av det är ju en fantastisk förlängning av mitt beslut. Om jag försöker sammanfatta mina tankar så för att jag har kommit en bit beror på : Att jag slutar för min egen skull. Att jag läst en massa om alkohol dess verkningar i mig på andra osv. Att jag pratat med tänkt på andra som lyckats. Att jag inte stämplat mig själv som en obotlig alkoholist utan en person med missbruksproblem. Att jag sett bakåt ibland och framåt ibland. Hur har mitt liv varit? Vill jag ha det så? Hur vill jag ha mitt liv? Såklart har A varit den stora frågan i mitt liv. Hur kunde jag tillåta A ta så stor plats? Jag tänker också på mina barn som nu har en mycket bättre mamma. Tänk om/när jag får barn-barn och dom får bära denna skämskänsla som det innebär att ha mor- eller far-föräldrar som dricker? Barn-barn som inte kan komma hem till mor-mor för att hon är full. Det låter inget vidare och jag har även detta i min närhet. Jag har ofantligt mycket att förlora om jag skulle falla dit på A. Suget finns ibland men jag motar bort det genom att tänka på mig själv när jag raglade omkring här hemma. Ingen vacker syn förmodligen. Hur jag sminkade över mitt fylle-röda ansikte för att barnen inte skulle säga något. Jag mår bra nu och jag kan titta mig i spegeln och känna stolthet över mig själv. Lycka till på er väg. Och jag hoppas ni andra på forumet får en fin dag Kram <3

Levande

Rakt in i hjärtat och hjärnan gick dina ord, så min dagenshjälte blir du och tack för de orden❤

Sundare

...säger jag också. Sååå härligt att läsa om din resa!
Fortsatt lycka till!