Det vidare livet

Idag åkte jag dit för rattfylla! Blåste 0,4 och körkortet togs! Har sån fruktansvärd ångest över vad jag gjort!!

Nu börjar skallen klarna på riktigt. Skippade valborg p.g.a. vädret.
Stannade hemma, käkade gott m. familjen, tog ett par-tre nollnollor under em-kväll.
Kollade film med familjen, anar ett litet durr i kroppen som är på bättringen.
Är dock lite smågrinig om dagarna. :-)
Kändes helt bra att vakna i morse.
Har varit till läkaren och skall få en psykologisk utvärdering eftersom jag varit inne
tidigare på beroendeenhet för diagnosutredning, som jag gav upp.

Trodde att oron och ångesten var över igår.
Drack 3:st nollfemmor under dagen och kände mig harmonisk & på rätt väg.
Men oj vad dom triggade igång hjärnan, nollfemmor funkar alltså inte för mig.
Ångesten och tankarna snurrade i 120 hela natten och avlöstes av dystopiska drömmar.
Vaknade helt slut, kall inombord och blötkall över hela kroppen.
Kände dock i benen i morse att det är på rätt väg, darret har fursvunnit i benen.
Men nollfemmorna får jag låta bli. Puh!

Som både ny hundägare och nykterist finns det vissa saker som jag inte har så bra koll på, AA-möten är en av dem.
Jag skulle vilja gå på något AA möte men jag vill helst ta med hunden, eftersom jag behöver honom för att hålla mig nykter (han är en sk "sobriety-dog)
Vet ni om det finns någon policy mot hundar på möten, eller om det finns ngn grupp som är hundvänlig?
Jag är villig att åka vartsomhelst i Stockholm med omnejd om jag kommer in med hunden.

Hjälp oss att stanna förenade i en kamp för ett bättre liv!

Efter 15 år av onykterhet, vaknade jag upp en dag och sa: "detta duger inte för mig längre". Det var faktiskt exakt så det gick till, hur konstigt det än låter.
Nu har jag varit nykter i nästan en månad, om 3 dagar sluts cirkeln. Så hur känns det? Tomt. Känner jag ett sug? Nej.
Saknar jag alkoholen? Nej. Är jag nöjd över mitt beslut? Jag bryr mig faktiskt inte så mycket. Jag vet bara att jag inte vill dricka mer och är nöjd så länge jag slipper socialdricka.

Jag vände mig till en hypnosterapeft för att få hjälp med mitt alkoholsug, och gud vad det var bra!
Har varit helt nykter i 19 dagar nu. Helt utan sug, livet känns bara så jäkla fantastiskt!!
Ska tillbaka till denna terapeften en gång till för att få hjälp med självkänsla och självförtroende, och bygga upp det.
Det finns hopp!!

Jag är en person som sällan gråter i vanliga fall. Men nu har jag snyftat sen igår kväll och gråten tycks aldrig ta slut. Tänk vad ledsen jag måste vara innerst inne!
Det är så konstigt, jag har ramlat över en gammal killkompis på nätet, vi umgicks mycket för ca: 15 år sen. Från början hade vi ett kort förhållande men därefter bara ren vänskap. Vi umgicks ett par år, sen kom vi liksom ifrån varandra. Hur som så var han en väldigt god vän. Och är visst fortfarande.

Jag är medberoende och jag ställer en fråga till Er som har haft ett missbruk!
Vilka krav kan jag ställa på min sambo när hon är klar m sin behandling och hur egoistisk ska jag tillåta henne att vara i sitt tillfrisknande?
Hon ljög och gjorde massa saker innan hon tillslut tog sig till ett behandlingshem.....

Hej! Är ny medlem här på forumet och hoppar in här direkt. Nykter sen lite mer än 6 månader. Gått på gruppbehandling 3 dagar per vecka i 8 veckor. Går på efterbehandling 1 kväll per vecka nu. Jag är glad över mitt beslut att vara nykter och stolt över att jag lyckats!