Det vidare livet

För två år och trettiotvå veckor sedan satt jag på det här forumet och skrev i panik. Panik inför den jävla sörjan till liv jag hade lyckats skapa som följd av att jag inte kunde sluta dricka. När jag läste det idag var det så jävla hårt, för jag minns verkligen den krypande paniken i kroppen. Idag kan jag presentera mig som alkoholist, och se förbi det som jag hade så svårt för då (att jag är kvinna, bara 24, snygg och smart..). Det spelar liksom ingen roll. Jag är alkis i alla fall, men en nykter sådan.

Mamma har gått bort, 67 år av alkoholen. Har druckit sedan 30 år tillbaka...Träffade en s k kompis i somras och drickandet ökade jättemycket. Var ute på fyllan, gick och ramlade i en trappa och slog sig så illa att hon inte klarade sig. Var underbar när hon var nykter men mindre rolig annars...Jävla alkohol. Stackars mamma. Och stackars mig som önskade att hon skulle fått ett lyckligare liv...och då jagmed. Har underbara barn och ingen alkohol själv i mitt liv, så nåt blev ju bra iaf. Saknar dig älskade mamma.

Hej!

Jag undrar lite..
Jag har skrivit på flera trådar samt startat eget ämne.
Men ingen här verkar stötta någon.. Lite synd. Hade velat prata med någon i min sits.. Finns du där ute?

Javisst, och i lördags så bockade man av tionde vita månaden, det här går ju som en dans. Dock innehåller dansen MÅNGA lögner för mina glada festprissar till kompisar, vilket i detta fallet är kollegor.

Som ni kanske minns, så har jag funderat på att vara nykter i 7 år, eftersom jag festade i 7 år, och alltmer vill jag göra det. Bara som ett bevis och en slags kick för mig själv. Och fråga är egentligen, om jag egentligen inte kommer att lägga av helt för all framtid. Men nyktra ögon, så har jag fått en helt annan syn på vad alkohol är och gör. Men åter till ämnet:

Hej alla :)

Har varit helt alkohol fri i ca 1.5 år, utan större svårigheter.

Har druckit mycket innan, särskilt i samband med längre utlandsresor 1-3 månader.

Drack sällan tex en gång i månaden hemma i sverige.

När jag väl började dricka hade jag svårt att stoppa, kunde bli hela natten och flera dagar ibland, särskilt i samband med utlandssemestrar.

Sista resan drack jag dagligen i ca 3 månader och hamnade på sjukhus och avgiftning när jag kom hem.

Sedan dess har jag inte vågat/velat dricka.

Hej!
Jag har brutit ett 10årigt förhållande som innehöll mycket alkohol. Nu har jag sen en tid tillbaka levt nykter och vill fortsätta med det. Vill nu försöka hitta kärleken igen och börja dejta. Någon som har tips vart man vänder sig? Chattforum eller dejtingsajter. Vill ju träffa nån som lever nyktert idag också och delar mina värderingar.

Jag åkte in nykter på Maria ungdom när jag var 16 år gammal. Var nykter i tre månader och har aldrig sett min mamma så glad.
Nu är jag snart 23 och sen dess har jag druckit i princip fyra dagar i veckan.
Jag vet inte riktigt varför jag ens gör det. Jag har jobb, bor själv, har flickvän ( är gay ), har en underbar mamma och fina syskon samt underbara vänner.
Jag känner suget hela tiden då jag varit nykter sen i Fredags vilket är jävligt bra för att vara mig.
Jag hällde ut en hel öl i slasken igår och har bestämt mig för att inte sluta som min far.

Undrar om man kan dricka den alkoholfria ölen och vinet samtidigt som man äter anuabus. Ska på en fest och vill inte säga att jag äter pencellin igen för att ha en förklaring på varför jag inte dricker...

...sedan en vecka tillbaka. Det gick fort på slutet. Från att ha "tyckt om att ta ett glas vin till maten på helgen" så drack jag dagligen ur en flaska jag gömt i garderoben. Om jag var för bakis dagen efter så kunde jag ha ett av mina barn hemma så jag kunde vabba. Jag har lagt ner minst hälften av min vakna tid på att planera, ljuga, manipulera, gömma och dricka. Mitt älskade vin som jag ÄLSKAR kl 16-22 (ibland 03) och HATAR lika mycket 7-16. Vem försökte jag lura?