Det vidare livet

Hej alla som jag känner sen innan och nya ansikten!

Gud vad jag kämpade, först med mitt måttliga drickande, sen att sluta helt. Inget av det har fungerat. Det har varit lite längre stopp, men alltid fyllt av riktigt jobbiga återfall. Jag är en klassisk dricker endast för mycket dom gånger jag dricker, vilket är mer sällan och kanske är anledningen till att jag lurat mig år Efter år att det kanske ska gå bättre den här gången.

Idag är jag 7 dagar nykter. Innan har jag max klarat 3-4 dagar och sen dragit igång igen.
Denna gång äter jag Campral vilket är het suveränt! Inget sug efter alkohol. Däremot har jag lite tråkigt vilket jag försöker motverka med vad som går. Har tillåtit mig att äta godis t ex, tänker att jag annars skulle ha dragit i mig uppåt 1500 kalorier i alkohol så lite smågott är bättre. Ska på Peth test om en vecka. Jag är taggad!

Hej! Är en kvinna i övre medelåldern som undrar om de som är alkoholberoende har vissa personlighetsdrag?
Typ inte nöja med livet, vill att det ska vara en ständig fest..Svårt med tålamod, allt ska helst gå fort.
Ofta känner jag mig inte som andra

Är en 51 årig tjej som var utan alkohol i nästan 4 år. Trillade dit i sensomras och sen en gång till i helgen som var. Nu är jag inne på dag 6 utan och det har hänt så mycket denna veckan så nu känner jag att jag kommer fixa det. Mina barn och min särbo kommer i första hand från och med nu och framåt. Sex dagar utan skam och jagandet av alkohol är en befrielse. Jag har inte haft så mycket alkohol hemma så jag har mer eller mindre fått åka och köpa var och varannan dag. Detta gjorde att jag åkte till olika orter/städer eftersom jag bor i en liten ort.

Hej! Jag är en mogen man på 62 år som har haft problem med alkohol sen ungdomsår. Min bästa ”festkompis” kallade mig för svampen, det säger allt.
Jag har klarat mig hyfsat genom livet med hjälp av nin extoverta läggning, alltid glad, intresserad, spännande, och med på det mesta, lätt för att skapa kontakt, framförallt med kvinnor. Inte för att jag har ”kvinnotycke” utan för att jag har empati, sympati och förståelse, vilket många män saknar, tyvärr.
Jag undrar ofta hur jag hamnat där jag är, är det ärftligt, är jag egoist, något annat? Är det mitt eget fel?