Dricker jag för mycket

Hej jag är en grabb på 22 år. Jag är inte beroende av alkohol. För mig handlar det om när jag väl dricker alkohol så brukar det alltid spåra ut. Det är precis som att det inte finns något stopp i mig, måste bara ha mer och mer. Det slutar alltid med minnesluckor. Dagen efter så kan jag vakna upp och min första tanke är, Vad hände igår? Och blir fylld av ångest. Den värsta kvällen är när jag inte minns något från klockan 9 på kvällen och sen vakna upp klockan 6 på morgonen hemma hos min far på soffan.

Hej har kollat in alcoholhjälpen massa gånger men aldrig vågat skriva eller göra nåt annat som att erkänna att man har problem..Nu Jävlar har jag tagit steget.Ringde kommunen och sa att jag vill ha hjälp,fick tid förra veckan hos bbt, tror att de är nåt beroendebehandlingsteam. Gick dit med svetten i pannan ,mötet va okej,Ska på träff i morgon igen men nu ska jag ta ställning om jag vill ta Antabus
för att orka stå ut.Har familj eget företag mm. mycket står på spel ,känns som lätt val,men de är så jävla tungt när man tänker på sommar öl grill mm.mm

Undrar om fler än jag sitter och surfar på alkoholism när man mår som sämst och vet att man redan "förfestat" på toaletten på jobbet.

När man (läs, jag) skriver detta måste hålla tungan i styr och använda delete knappen ofta för att ens kunna skriva vad man vill skriva.

Hjärnan är hel bortkopplad efter att ha börjat småsupa kl 13.....PÅ jobbet.

Helt sjukt att jag lyckades cykla hem.

Nu har jag sugit i mig massa vin + whisky....sitter i mitt sovrum, skyllt på att jag behöver få vara ensam till min familj....

Jag dricker för att det är "dags". Jamen, älskling, vad säger du, ska vi pröva på jamaicarommen i kväll? Och jag dricker igen eftersom att nämen oops! blev det minsann inte lite rom kvar efter gårdagen! Och när sambon har kvällsskift kan jag köpa fyra sexpack. Jag får inte i mig alla men det får aldrig fattas. Jag känner mig aldrig trygg. Det är aldrig okej för mig att bara sitta och slappa. Jag ser inte skönheten i livet bara genom att födas in i det. Ser och ser, jag försöker desperat motverka faktumet och har ingen lust att vara del i det. Jag är nyfiken på er alla.

Hejsan. Är en 27årig man som senaste 2-3 åren druckit rätt mycket alkohol mot vad jag gjorde tidigare. Det är främst mängden jag dricker per tillfälle som nu får mej att bli orolig på riktigt. Senaste halvåret har jag även vid flera gånger druckit i 5-6 dagar i rad när det varit dåligt med jobb eller långledighet. Kan vara festlighet på fredagen sen vaknar upp o mår så dåligt att man tar en återställare igen sen är det vidare med drickandet tills allt är slut hemma i skafferiet efter några dagar.

Klart man dricker för mycket..mina promille halter ska vi inte tala om men jag orkar inte längre och är fruktansvärt trängd så alkholen blir ett sätt för mig att..."ok allt får hända shit the same" för det är ju så att vi 3-4 promille så kan ju allt hända...alla pratar om klassresan uppåt mm...jag har gjort den nedåt..basta !!

Igår fick jag ihop 5 vita dagar men nu börjar helgen snart och frun ville ha grillat ikväll, känns redan nu på morgonen lite jobbigt har aldrig tänt grillen utan att knäcka ett par kalla öl...

Känner mig sur och på dåligt humör!
Vet att jag dricker alldeles på tok för mycket, vet rent förnuftigt att jag måste skära ned.
Men mitt andra jag, stor trivs tillsammans med flaskan och nätet.
Som nu när det är långhelg, har druckit ca 2 flaskor vin per dag… Och det häller jag inte i mig utan går o tutar hela dagarna.
Idag har jag inte druckit, men vet att jag kommer att knäcka den sista vinaren, för helgen.

Tjena vill bara skriva av mig lite, ev funderar på å söka hjälp.

Jag är 33år druckit varje helg sen 16år vilket sen gått över till 6pack folkisar varje dag i 15 år + starkare på helger.
Sen jag blev 31 har min sambo satt alkoholförbud på vardagar pga av att jag har 2 småbarn.
Detta håller jag utan problem.

hej alla.... Är ny här sedan jag länge funderat på att gå med..... Jag är en ensamstående mamma med en dotter och vi lever tillsammans på heltid.