Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.

Så kom och gick dagen

10 dagar 20 timmar 23 minuter.
För ungefär två veckor sen så kom den där dagen som jag fruktat i flera år men ändå struntat i. Botten. Absolut botten.

Många nära missar då jag kommit undan en hårsmån från katastrof. Somnat på hallgolvet, gjort bort mig, blivit dumpad i en taxi av polare, nästan varit otrogen, haft minnesluckor, supit bort prylar. Ångest.

Sluta dricka.

Jag håller på att trappa ner mitt drickande för att sluta helt. Jag har varit tre gånger på Hälsocentralen för att få hjälp med poliklinisk avgiftning men inte fått någon utan är hänvisad till innneliggande avgiftning eller behandlingshem. Jag vill inte bli inlagd eller till behandlingshem och tycker det är konstigt att jag inte blir lyssnad på. Jag jobbar själv bl a med missbruk och jag är motiverad att sluta så jag fattar inte...vad är problemet? Nu krusar jag inte mer utan tagit vänner till hjälp att trappa ner med alkohol för att nästa vecka sluta helt, så är tanken.

Ångest!

Jag har problem med alkohol, det vet jag. Men jag är så rädd att söka hjälp. Jag dricker ca 4ggr/veckan (50cl sprit) Jag funderar på om jag är i behov av Vitamin B1 tillskott eller är det farligt när man inte undersökt om man har brist på det? (Äter väldigt ensidigt) Blir hjärnan skadad av alkoholen? Vad kan finnas för behandlingsalternativ för mig? Finns det chans att få Campral utskrivet? Detta är så nytt för mig (Känner mig lite vilsen)

Vill må bra!

Hej! Jag har skrivit inlägg här förut men nu tänkte jag skriva ett nytt för jag vill ha en förändring på mitt drickande. Jag har bättrat mig dom senaste åren och haft några vita månader från och till. Jag dricker 4-6 öl 1 gång i veckan men jag tycker det är för mycket och det är inte alls kul att vakna bakis och ha ångest och må skit. Idag är jag bakis och mår som jag förtjänar men nu får det vara slut på detta för det är inte värt att dricka och sen ligga å må dåligt och hela dagen är förstörd.

Går det att vända båten...

Hej vänner... jag har varit här i omgångar, under andra namn, glömmer dem mellan varven.

Jag har ett bekymmer som många av er, det här blir väl fruktansvärt ego av mig. Jag dricker för mycket, way too much t o m. Det har eskalerat något kopiöst och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför heller.

Så till den milda grad att jag aldrig någonsin är nykter numer, inte ens på arbetstid. Ingen verkar märka, det blir nästan som en utmaning, sjukt jag vet.

Vem ska tro på en

...när man nästan gett upp hoppet om sig själv. Var jättepeppad när jag började skriva här. Hade som mål tre månders nykter och sen se hur jag såg på saken. En förhoppning att tänka klarare.
Kändes kul o peppande att se hur de nyktra antalet dagar växte i antal.
Nu tillbaka på ruta ett.
Är också drabbad av ångest som inte alla gånger men ofta är kopplad till A.
Och när jag faller blr jag så besviken på mig själv och faller rätt ner i nattsvart depression.
Sjukskriver mig för ångest för skulle aldrig våga säga hur det är.

Dag 9 nu, lättaste uppehållet någonsin.

10 års alkoholism bakom mig. Känner mig starkare än någonsin nu. Tack vare Antabus <3, fick en burk med 100st 200mgare utskrivna direkt när jag berättade om mina problem hos min fastläkare här i Norge.

Så tar en tablett varje dag till morgonkaffet. Blir en sorts psykologisk spärr som säger att jag inte kan dricka liksom. Om jag är ute och ser folk på en pub blir jag inte frestad, utan tänker "haha, där passar inte jag just nu".

Helt magiska piller enligt mig.