Förändra sitt drickande

Jaha.
Då har man vaknat igen, bakfull efter ett gäng med öl och whiskeys i soffan igår. Jag dricker för mycket! Lite varje dag, mer på helgerna.
Jag vill sluta dricka helt och jag tänker sluta idag!

dricker jag vin, varför? För att kunna sova. OM jag inte dricker vin, så kan jag inte somna och för när jag väl somnar så vaknar jag i stort sätt varje timme. det hela började för typ 10 år sen. Innan dess så drack jag inget alls eftersom min dåvarande man drack behövde jag vara nykter. Så i och med skilsmässa och eget liv, så blev det annorlunda. Jag var ute på marknaden igen, och drack lite på helgen. Träffade ny man och han tyckte att jag minsann kunde ta ett glas med honom. Jag fick en mer positiv syn på drickandet och tyckte inte att det var konstigt att dricka lite då och nu.

Ny här!
Jag har länge vetat att jag har ett riskbruk.
Men som så många andra, inte riktigt velat erkänna det, eftersom jag älskar att dricka det där vinet som gör mej så avslappnad och underbar.
Min man dricker dagligen (blir aldrig full eller obehaglig) och jag har alldeles för lätt att ”hänga på”
Jag vet att jag inte kan ändra på honom (han tycker inte att det är något problem) utan måste börja med mej själv.
Jag dricker väldigt sällan mer än 3 glas vin.
Men 2 glas blir det typ 5-6 dagar i veckan, och vi har småbarn....

Jag skriver här för att söka stöd i er, som på olika sätt har upplevt det jag känner just nu. Min känsla är att jag måste ut med min historia. Jag tror inte att jag kommer att kunna gå omkring och härbärgera mina tankar själv utan att förr eller senare vara tvungen att börja ta till dom där knepen, dom som jag alltid haft, för att ta mig vidare.

Varför dricker jag och varför dricker jag för mkt? Allt startade när jag var 15år och drack mig full på mellanöl. Grymt skön känsla! Efter det har alkoholen följt mig som en röd tråd genom livet. Undrar ofta varför jag inte är död med tanke på allt jag konsumerat genom åren!! Har insett att sluta är uteslutet, det är bara frågan om när nästa återfall kommer. För det kommer som ett brev på posten! Provat allt, psykolog, alkoholdämpande medicin, antabus, AA. Även varit inlagda på Rehab under 4 veckor, med uppföljning under 1 år. Inget har fungerat 100% i mitt fall.

Hej! som rubriken säger så vet jag inte vad jag ska göra?

Jag var nog 13 år... idag är jag 50... men den första fyllan och det underbara "suset" i huvudet glömde jag tyvärr aldrig.
Det har runnit mycket vatten under broarna likaväl som alkohol genom strupen sedan dess. Har egentligen aldrig misskött jobb eller dylikt.. bara mig själv och mitt liv.. helt enkelt.
Många vänner genom åren har gått bort sig... själv bröt jag i 30 årsåldern med "vänner och kompisar" för att försöka bryta ett mönster som redan då var "illa" och gick in i svenssonlivet...å det funkade ju på ett sätt

Jag har återigen druckit för mycket vilket lett till besvikelse hos min sambo men även vänner. Jag dricker sällan skulle jag vilja säga. Kanske 6 gånger per år men någon av gångerna slutar alltid i katastrof då jag blir en helt annan människa när alkoholen tar över. Så har det varit i halva mitt liv nu tyvärr. Jag får en enorm ångest å tänker att det aldrig kommer hända igen men ack så fel jag har. Det går en tid å sen " tror" jag att det är lugnt men det går åt helvete.

Jag har fastnat i en ond cirkel. Igen. I min historia har jag bara konsekvenser vad gällande alkohol och förhållanden. Efter förra separationen var jag nykter i ett flertal månader. Nu är jag fast igen. Kommer inte ur detta. Jag vet inte hur jag ska göra nu. Har ett krävande jobb som tar all min kraft. Dricker alla dagar i veckan. Helgerna från morgon till kväll. Försöker bryta mönstret genom att ta sömntablett mitt på dagen för att vakna hyfsat nykter och låta måendet dominera utan lindring. Men det blir aldrig så. Vecka på vecka går och blir månader.

Hej!