Förändra sitt drickande

Vill börja med att säga att jag druckit när jag skriver detta. Jag är dock inte full, men det blir jag sällan, av den enkla anledningen att jag tål i stort sett hur mycket som helst. Det är illa med andra ord. Det händer ändå att jag dricker mer än jag tål och då hatar jag mig själv lite mer än alla andra dagar... Jag är ny här på sidan, men problemet börjar bli gammalt... Jag har vetat länge att jag dricker för mycket. Tror att jag visste det från den första drinken den dagen det gick fel. Växte upp med alkoholism så jag kände igen tecknen hos mig själv.

Hej
Har i ca 6 mån druckit varje dag börjar med 2 gl vin det sista tog jag även på morgonen och det slutade med 1 fl vin
Drack pga att jag lider av ångest!
Var ju jätteskönt i början, förvandlades till skuld skam och mer ångest...
Igår hände nått jag ALDRIG vill uppleva igen,råkade ta endast 2 gl vin, somnade vaknade av en fruktansvärd panikångest stark förvirring v7sste knappt var jag va!!! Aldrig blivit så rädd och vill aldrig uppleva igen..
Nu inne på 1dygn av nada alkohol, men darrig , skakig, kramp i benen
Nån som upplevt detta?????

Ny här. Vet inte vad jag vill ha sagt med mitt inlägg... mer än att vi inte kan ha alkohol hemma för då dricker jag upp den. 38 år, en femåring och make hemma.

Blir så trött på mig själv ! Har börjat gömma vinet hemma o försöker dricka i smyg ... när mannen badar , barnen är på träning jag vill ju inte men gör det ändå!!! Vad ska jag göra???

Sammanfattningen av mitt liv enligt mig själv känns som ett stort misslyckande. Att lyckas genomföra förändringar verkar omöjligt. Jag lyckas aldrig gå hela vägen. Om jag har gett upp tron på mej själv vem ska då hjälpa mej?

Hej . Jag tänkte använda detta som ett litet fönster och del i att jobba mot ett helnyktert liv. Jag har som så många här problem med mängden alkohol jag dricker även de senaste åren eskaleringen av att dricka oftare.
Det får räcka nu då mitt liv fortfarande är hyfsat stabilt men det kommer inte vara så om jag fortsätter sen vill jag ju må bra.
Så vem är jag? Halvgammal man mellan 30-40 och en gammal själ. Har barn varannan vecka och är omgift. Detta är min första dag som nykter nu när jag ligger bakis på ett hotellrum i Los Angeles.

Nu är första månaden utan alkohol avklarad och det har faktiskt gått otippat lätt. Kanske för att tankarna varit på annat... Jag har varit osäker på mina känslor för min särbo ett tag och häromdagen beslutade jag mig. Jag hade tänkt vänta tills jag var säkert på att det jag känner, eller inte känner, är äkta men sen fick jag nog. Jag vill inte låssas, han är värd bättre.

Så nu är jag singel, igen. Tre långa relationer har jag haft i mitt liv. Tre förlovningar, tre övertygelser om att han är den rätte. Men näe... Nåt fel gör jag längs vägen.

Jag är nygammal här på forumet. Skrev i en tråd för ett halvår sedan. Har gjort dumheter på fyllan som jag ångrar. Ångesten förgör mej. Har väl i viss mån förnekat att jag skulle ha alkoholproblem men inser det nu. Jag blev tagen för rattfylla för 10 månader sen. Ångesten och skammen efter det var total. Löste det inte riktigt själv utan fick anti depp utskrivet. Var helnykter 3 veckor men började sen dricka så smått. Jag har lyckats hålla det på en låg nivå,oftast några öl på helgen. Men vad hittar idioten i mej på då?

Jag är nu tillbaka här på forumet. Känner att det är läge för det igen. För 5 år sedan skrev jag i en tråd, turen 73, om hur det barkade iväg för mig och mitt alkoholdrickande och beslutade mig då för att leva utan alkohol och en massa bakslag förstås. Jag höll mig då utan alkohol (något väldigt litet återfall) i tre år. Det var tungt i början, ska jag aldrig kunna dricka igen, massa energi gick åt till att tänka på alkohol. Ledsen över hur det hade blivit...

Om jag berättar för min psykolog att jag har alkoholproblem..
Vad händer då?
Jag behöver verkligen hjälp och klarar det inte själv.
Har två fina barn och vill inte att mina barn ska veta något eller att jag ska förlora dom!!!!