Förändra sitt drickande

Goddag kamrater!

Jag skrev här i vintras, och någon enstaka gång senare under våren också. En del av er kanske minns mig. :) Aja, long story short: det gick rätt bra att vara nykter under våren. Jag höll mig tre månader och två veckor - mitt längsta uppehåll sen jag började dricka, för 18 år sedan! Bidragande till framgången var nog att jag hade en mycket intensiv jobbperiod, och kämpade på mitt att laga mitt förhållande. Det gick rätt bra, vi är i ett mycket bättre läge nu än för ett halvår sedan. Projektet jag jobbade med blev också en framgång!

Jag vill sluta dricka men det är så svårt. Vet att jag kan, men när ensamheten kommer så väljer jag det lättaste vägen, för att gå vidare i livet! Jag klarar min vardag med jobb och jag dricker inte när jag har mina barn. Hade några jobbiga år när jag skildes o sedan gick mina föräldrar bort. Jag vill gå vidare i livet utan alkohol. Dricker när jag kan, även i vardagen, men begränsa intaget för att klara morgondagen. Känns skit:(

Hej, jag vet inte om jag skrev det här på rätt ställe, men jag har fått en lapp om att jag ska ta blodprover, för jag känt mig så trött den sista tiden.
När jag kontaktade läkaren så hade jag inte druckit någon alkohol alls på 30 dagar, och nämnde det.

Hej alla!

Detta är mitt första inlägg här på forumet, snubblade in här när jag sökte på Google om hjälp att sluta dricka. Jag tror att många av er kommer att kunna känna igen sig i min historia. Anledningen till att jag skriver den är till största del för att jag känner att jag måste få ur mig det, även om jag bara får ur mig det bland en grupp anonyma människor på ett internetforum för likasinnade.

Hej
Ny här, blivit så tagen av att läsa era inlägg.
Oj vad det kämpas mot något som för de flesta hänger ihop med fest äta vara tillsammans och njuta.
Har så klart sett alkoholens negativa sidor många gånger också vad det gör med människor. Att alkohol kan få individer att tappa kontrollen så fullständigt det är lite svårt att fatta men förstår allt ni beskriver om självmedicinering (känner igen) att hjärnan blir kidnappad.
Ja alkohol kan bli ett riktigt fult tryne en drake som slukar med hull och hår.

Idag på fm tog jag min första dos antabus.
Jag kände mig stark och motiverad.
På em öppnar jag ett brev från Försäkringskassan och plötsligt kraschar jag igen. Behöver dricka. Behöver dränka mig ett tag :(((
Men jag antar att jag inte kan...
Fy fan vad jobbigt allt är. Är så ledsen att tårarna bara forsar ..

Jag dricker egentligen inte så ofta, men när jag gör det så kan jag inte stoppa mig själv. Jag dricker och dricker och blir alldeles för full men inser aldrig att jag borde ställa ner vinglaset och ta ett vattenglas istället. Det har hänt mig flera gånger att jag hamnat i potentiellt riktigt farliga situationer.

Träffade en man för några år sedan som har ett dåligt förhållningssätt till alkohol. Jag började känna efter ett tag att jag själv följde efter och drack mer än jag gjort förr. Jag tålde en hel flaska vin och det har jag aldrig gjort tidigare. Bestämde mig för att bryta relationen för att må bättre men tyvärr hade jag kommit till stadiet att slentriandricka vin ett par gånger i veckan. I sommar valde jag att ha mindre semester för när man arbetar så är konsumtionen mindre. Detta har medfört att jag känt den där dåliga känslan över att alkoholen styr mig och inte tvärtom!

Jag behöver inte fundera på om jag konsumerar för mycket alkohol eller inte för jag vet den bistra sanningen. När insikten att jag har prioriterat A framför mig själv och mina djur är det fruktansvärt. Tyvärr har jag varit medveten om det ett antal/många år.
Konsumtionen har naturligtvis varierat från dagligen till "bara" helgen. Under sommaren har jag haft fler sammanhängande nyktra dagar än på länge. Det längsta har varit 9 dagar. Jag får ta en dag i sänder, både acceptera återfall men framförallt kämpa framåt.

Phuu! Är på jobbet och känner "vibbarna" av att det snart är fredag kväll och helg. Känner det där konstiga suget efter öl. Som både släcker törsten och bedövar på samma gång. Bedövar ensamheten och ångesten och kanske även skammen. Har inte druckit sedan 2/8 och vill inte börja igen.
Vilken tur att jag äter Antabus och redan startat min öppenvårdsbehandling. Det blir SodaStream och vindruvor framför TV:n ikväll.
Ville bara formulera kriget inombords. Har ni samma strider i tankar och känslor?
Trevlig helg allihop!