Förändra sitt drickande

Skäms så mycket.. Är en tjej på 24 år som druckit lite hemma i smyg ibland. Nu har jag bestämt mig för att hålla mig nykter då jag inte vill leva såhär längre. Har sedan jag bestämt mig känt mig glad och stolt över mitt beslut. Inte haft problem att avstå från alkoholen och känner mig verkligen på rätt väg nu. Min sambo har inte haft en aning om mitt tidigare beteende (pågått i cirka 2 år) MEN igår hade han hittat en kvitto... Han frågade mig rakt ut och började dra upp hur orolig han var med tanke på min pappa (nykter alkoholist osv) och jag blev arg.

Hej!
Jag är ny medlem här men har under flera års tid kikat in här för att känna mig mindre ensam. Det är nämligen så att jag har problem med den där älskade hatade alkoholen, vinet, som jag tycker så mycket om och samtidigt hatar så innerligt.

Hej har problem med drickandet och inser det för många år sen. Har klarat hålla de till helger i bland normal konsumtion men när jävulen äger mig finns det ingen broms, du är de all in fred till söndag är helgen längre blir fyllan det med. Men så trött på det nu, har även haft långa helt nyktra perioder som slutar med att man tror man fixar några öl lite vin mm. Vilket brukar fungera alldeles perfekt en tid tills det eskalerar och fylleracet är ett faktum. Svårt att förstå de när man är nykter och klar i knoppen.

Hej,

Jag är ny här även om jag ibland tidigare har varit inne och läst. Jag kan/orkar inte riktigt beskriva min relation till alkoholen just nu, men klart är att jag behöver göra drastiska förändringar. I relativt långa perioder kan jag dricka på ett kontrollerat och socialt accepterat sätt, för att sedan plötsligt "få feeling" och supa som en rockstjärna i uppåt en vecka i sträck.

Hej på er!
Jag har precis blivit medlem och ska försöka berätta mer om mig och min situation när jag har blivit redo för det.

Just nu står jag och väger mellan om jag ska erkänna för mig själv och min sambo att jag har problem eller ej. Om jag erkänner kommer jag aldrig mer/sällan kunna dricka och njuta av de positiva effekterna, men å andra sidan sänker jag mig själv om jag inte gör det. Känner ni igen den ambivalenta känslan?

Nu är jag här igen efter att ha lyckats med att spärra mitt andra konto. Jag är fortfarande nykter efter gårdagen som var ganska tuff. Följeslagaren var hack i häl hela tiden och det var nära att jag körde av vägen, men lyckades hålla mig kvar. Nu är jag riktigt arg på mig själv att jag lyckades klanta till det så att allt spärrades. Fråga mig inte hur, men nu kom suget igen.

Attack mot något för att skingra tankarna igen

Insåg igår att jag är alkoholist. Inser att jag vill förändras och bli nykter. Jag grät när jag kom hem från krogen. Onykter och trött på mitt sjuka beteende. Jag tog alla flaskor med sprit och hällde ut allt. Alla öl också. Nu är det färdigt, nu har jag nått botten. Ångesten var/är vidrig idag. Har läst hela dagen här på sidan och känner igen mig i mycket. Idag är det dagen då jag har gjort ett val för att bli nykter. Aldrig mer alkohol igen.

Något som jag tänkt på, som slog mig igår när jag var bakis och inte ens gått och lagt mig från onsdagens fest och ännu en gång förbannade mig själv över varför jag håller på såhär, är: man vill ju inte? Jag stod tillslut och stirrade det slitna trötta ansiktet som mötte mig i badrumsspegeln och sa högt: Vad håller du på med? Den rationella, sunda, normala delen av en själv vill ju sluta för varför skulle man ha lust att göra något som förstör en psykiskt och fysiskt? Det tankemönstret finns ju endast kring det.

Nu hände det igen! Iförrgår så drack jag så mycket att jag hade minnesluckor efter kl 20 på kvällen! Så jävla pinsamt! Vet inte hur jag kom hem eller vad jag gjort! Så himla läskig känsla! Länge sen jag hade en sån kväll! Började dricka kl 11 på dagen och sen bara fortsatte det! Någon som varit i samma sitts? Hur tusan reser man sig upp igen efter en sån smäll?

Hej allihopa..
Har väl länge förstått att jag har problem med alkoholen. Växt upp med en pappa som drack sig full varje helg (även vardagar) men som numera är nykter alkoholist. Jag är 24 år och har druckit en hel del ensam. Gömmer det för min sambo, vet inte om han kanske förstår någonstans ändå.