Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Jag är dryga 25, jag har en dotter på 2-4år. Jag sköter mitt "vanliga" liv utan problem.
Jag och mitt ex (dåvarande fästmö) avslutade "oss" efter ca 4 år och en dotter på 6-10 månader (vid tillfället). Mest pga mitt självmordsförsök, jag hade/har blivit utsatt för psykisk misshandel i ca 3 av våra 4 år.
Då var det dags nu, efter 20+ års lögner, "bedövning" och allmänna dumheter. Första veckan utan alkohol är nästan avklarad (dag 6). Lördag nu. Lade mig tidigt för att, tja...varför inte, sambon sitter och dricker. Orkar inte se och höra. Måste klara detta!
Förresten, ni som har koll kanske kan svara på några frågor från en dum nybörjare;
1- när kan jag räkna med att de värsta muskelryckningarna, extraslagen och myrkrypningarna går över?
2- när kommer - enligt din egen erfarenhet - det värsta suget? (T.ex dag 7 eller senare?)
Då var det dax igen. Drack i förrgår, massor och spårade ur totalt.Tjejen ringde psykakuten eftersom jag inte riktigt kunde skilja på fantasi och verklighet. Jag gör henne så illa när jag är full. Säger dumma saker som jag sedan får sån fet ångest för. Ibland känns det som om det bästa skulle vara om jag bara försvann från den här planeten, men det går ju inte.
Hej alla.
Jag hoppar direkt in i problemet. Efter tre fyra öl är jag som lyckligast.
Jag är på riktigt intresserad av andra människor, jag tar för mig och det finns inget som gör mig blyg.
I andras ögon så uppfattas jag som en social person. Men i mig så svettas jag och tänker alltid på vad andra tycker om mig, när jag är nykter alltså. inte ens en facebook status skulle jag våga skriva, för då direkt tänker jag " tänk om någon inte tycker som jag?"
Jag har länge funderat kring mina alkoholvanor. Jag har i perioder ett riskbruk. Jag vill tänka att det inte har påverkat mig eller min vardag, men om jag ska vara riktigt ärlig så har jag kört bil dagen efter och varit riktigt orolig om jag hat varit i körbart skick. Jag har gått till jobbet med huvudvärk och varit trött. Jag har inte kunnat stanna vid måttligt drickande. Jag har inte kunnat låta bli dricka när jag har haft tillgång till öl hemma.
Är nu inne på min andra dag utan alkohol, har druckit varje dag i ett halvår. Har sån ångest i kroppen och själen.. Är ledsen över min partner som hamnat i depression och lämnat mig känslomässigt.( förhoppningvis övergående). Kom på igår att den främsta ångesten måste vara alkoholen, så har bestämt därför för att sluta för att se över min ångest. Ngn som känner igen sig? Mår illa nu, skakar, ångest, tänker på min partner och är ledsen..
Hej.
Flyttade mitt inlägg hit till en egen tråd i stället. Ska lägga in lite påhittade Pep samt några pekpinnar dag för dag framöver tills mitt självförtroende växt så pass att jag blir självgående.
Bidra gärna !
Dag 2. Om jag levt med alkohol i 40 år, kan jag då inte leva 15-20 år utan??
Dag 3. Idag mår jag bättre. Varför inte fortsätta med det ett tag?
Dag 4. Idag är det torsdag och jag mår bra. I morgon kväll ska det bli skönt med fredag utan alkohol.
Dagens pekpinne blir:
Faaaaaan!
Jag klarar inte att hålla mej nykter.
Hatar mej själv.
Hej alla!
Jag är 27år lever ganska svensson.
2 barn som är 8år samt en på 8månader, samt en sambo.
Jag har så svårt att sätta fingret på mina alkoholproblem, vad dom är och varför dem finns, och sen när jag läst om alla modiga personer här så kan jag känna skam för att mina problem känns små i jämnförelse. Men jag tänkte ändå vädra mitt liv här ganska kortfattat och se om ni kan ge mig några goda råd.
