Förändra sitt drickande

Efter att ha varit nykter i en månad sabbade jag nykterheten med en fylleresa till Danmark med tippargänget. Skitskoj!! Jag menar det. Det var skitskoj!!! Jag tål hur mkt som helst och jag var i drömmarnas land. Söp i ett dygn! Dagen efter ska vi inte tala om. Jobbigt med lilla dottern och sambon. Jag var tvungen att gå och lägga mig då och då. Sen ångest på det.

I ett par timmar har jag nu försökt att skriva mitt första inlägg. Men jag vet inte var jag ska börja. Eller vad jag ska skriva.

Jag sitter här med min dotter på snart 15 månader och jag bara vet att om jag inte slutar dricka nu och för alltid så kommer jag gå under och min dotter kommer få en hemsk jobbig uppväxt. Jag har brutit saker med mitt egna förflutna men har startat en helt ny ond cirkel som min framtida dotter kommer få ha på sina axlar om jag inte gör mitt jobb som mamma och samtidigt tar detta beslut som jag vet är det ända rätta.

Hej!

Jag är ny här men känner att jag behöver få hjälp och stöd från människor i liknande situationer.

Jag är i vanliga fall en pigg och glad tjej, som har väldiga krav på mig själv att jag ska vara perfekt och snäll mot alla och inte göra några "dumheter". Jag både pluggar och jobbar just nu vilket har gjort mig väldigt stressad på senaste tiden.

Hej alla!

Ännu en gubbe som kämpar på med sina problem...

Har läst massor här de senaste dagarna och det är nästan overkligt hur man känner igen sig i hur andra har det, att våra problem är så lika, samma beteende, samma ångest, samma resultat... fall efter fall.

Nykter några dar nu, sitter framför datorn på kontoret, måndag förmiddag, känner mig som en guldfisk i en glasbubbla. Glada "masken" är på, ovanpå den ledsna, trötta och uppgivna.

Att det ska vara så svårt, det är väl bara att låta bli att dricka?

Gång på gång har jag försökt att sluta med alkoholen men inte lyckats. Det kan gå 1-2 dagar så är jag tillbaka på ruta 1. Minns inte när jag hade en vit vecka senast.

Dricker flera glas vin nästan varje eftermiddag/kväll. Jag vet att jag är beroende och jag vet att jag inte ska köpa alkohol. Ändå gör jag det. Att trappa ner har jag försökt med men det funkar inte heller. Noll tollerans verkar vara det enda som kanske skulle hjälpa.

Jag vill inte söka hjälp. Jag vill klara detta på egen hand. Är det ens möjligt?

Lägg till ny kommentar
Support
Skrivet av Jessica den 12 juni, 2016 - 17:32.

Hej alla på forumet!

Nu är jag tillbaka här igen för jag behöver litet hjälp och stöttning att sluta med vinet. I dag är första dagen på mitt nya liv. Jag har druckit alldeles för mycket den sista tiden. Varje kväll har det blivit vin och det får det bli slut på. Nästa dag har jag huvudvärk och får inget vettigt gjort. Alkoholen är en tidstjuv som jag vill bli av med. Nu tar jag upp kampen mot beroendet. Det känns som om min hjärna har blivit kapad annars hade jag väl slutat för länge sedan.

Lilla Anna

Ett beslut som mognat, beslutet om att nu får det vara nog. Nu har jag bestämt mig.

Det här är jag: Kvinna, någonstans mellan 45 och 50. Gift, vuxna barn som bor hemma. Har ett bra jobb, en passion i livet som också är min stora hobby. Alla förutsättningar finns för att må bra, varje dag.

Jag fick kontakt med socialen när jag var 19 och de slussade mig vidare till en alkoholterapeut som tillämpade 12-stegsmetoden och helt ärligt fick jag knappt reda på att det var just de 12 stegen förän jag var mitt i det.
Jag avslutade kontakten för att min personliga erfarenhet var att det kändes onyanserat, oindividuellt och jag kunde inte låta bli att känna att det har en religiös anknytning - även om de påstår att det inte har det.