Strategier, tips, metoder och inte minst upplevelser. Här hittar ni diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.
Flera dagar har jag varit konstant plakat. Druckit så mycket vin och min kropp är helt slut.
Ångesten och skamkänslorna är helt outhärdliga.
Nu måste detta få ett stopp. Tur att det är söndag så jag inte kan köpa mer.
Hej allihopa. Ny här men som läst och känt
igen mig mycket.
Lite bakgrund.
Uppvuxen i miljonpogramet i förort till en av sveriges stora städer. Båda föräldrar arbetande och väldigt kärleksfulla och väldigt måttliga med alkoholen . Det är dom än idag. En 2 år äldre syster också väldigt måttlig med spriten.Därimot en farbror som söp ihjälsig rätt så ung. Och en morförälder som va periodare.
Ska väl säga också att jag är en man .närmare 50 år än 40. Är gift sen 20 år och har barn.
Håller på att bli tokig. All skit allt som sagts och gjorts väller över mig som vågor på ett stormande hav. Känner mig död..ensam trött totalt handlingsförlamad. Mannen svarar ej vilket gör mig så oerhört ont trots han vet jag tagit antabus. Förstår ej. Då försvinner han i annat. Blir totalt less uppgiven. Känns så meningslöst alltihop.när jag verkligen behöver någon finns ingen där. Orkar ej med denna oro o tvivel på allt. Så ont i magen. Fattar ej hur jag ska ta mig igenom detta. Fattar det ej.
Hej! Nu är det lördagskväll och roseväder hänger över stan. Jag har brottats i flera år, haft jättebra perioder och kunnat begränsa mig emellanåt. Sen har det rasat vid något tillfälle. Blivit för många glas, inte minnas hur jag kom hem mm. Eller bara hemma i soffan med en bra serie. Sen får jag se om avsnitten i nyktert tillstånd för jag minns inte vad de handlade om. Just nu en period med veckodrickade på vardager och helgdrickande. Kanske två tre dagar utan något. Drack upp en hel box förra vecka från onsdag till söndan. Skäms för sånt.
Jag har insett, men förträngt, mitt behov av hjälp. Nu har jag haft semester en vecka och bara druckit vin. 17 flaskor på 7 dar. Jag älskar att hela tiden gå runt med mitt glas med vin och fixa hemma. Det är livet! Men det har ju en baksida. Jag ser ut som hundra år och psyket börjar svaja. Nu ska jag dricka upp den sista flaskan jag har och sen jävlar! Jag vet att "den sista flaskan" ska hällas ut men jag vägrar. Jag måste förbereda mig, intalar jag mig. Kan någon hjälpa med ord? I morgon, övermorgon och framöver. Kram på er alla systrar och bröder
Det äter mig denna alkohol. Äter upp mig innefrån så jag ej kan vara den jag är. Förstör allt. Orkar snart ej mer rest mig så många ggr men känner att jag väljer den mörka sidan mer och mer. Är så oroad. Förstör allt. Nu senaste relationen. Hör av mig till människor i min närhet men de förstår ej hur illa det är. Jag är rädd. Vet inte vad jag ska göra.
Jag läser på min och era sidor och slås av skillnaderna i berättelserns. På anhörigsidorna kretsar dialog kring Er. Ni som är fast i alkoholens grepp, dvs personen och ert beteende. På brukarsidorna nämns de anhöriga knappt. Är det verkligen så att vi är så oviktiga i kampen mot nykterhet? Är ni verkligen så inne i ert, att ni struntar i människor runt omkring er? Kan det vara så att vi anhöriga är en belastning? Vi ger er skuld? Förklara för mig och andra hur ni tänker. Tack för era svar!
Hej! Ny här på forumet. Jag har under ett par års tid druckit mer alkohol än vad som är rimligt. För tre år sedan gjorde jag en hälsoundersökning och då var alla mina värden jättebra. Jag har en bipolär diagnos typ 2 och äter Seroquel och Lamictal sedan drygt 10 år, vilket fungerar bra. För fyra månader tog jag blodprover genom remiss av min psykiatriker och de såg också bra ut. Vet dock inte vad det var för prover som togs, men eftersom jag äter medicin så vill man hålla koll på vissa värden.
Hej.
Här har ni en alkoholist som kämpat i flera år med att förändra sitt beteende. Är en kille som både har familj, villa och stabilt företag. Efter många års supande så har jag kommit till insikt att jag måste förändra mitt beteende till alkoholen annars kommer jag att dö. Det handlar inte enbart om att överleva för min del utan att faktiskt fortsätta leva.
Hej alla!
Jag är ny här, eller det är jag egentligen inte. Jag ska förklara:
I december 2014 bestämde jag mig för att sluta dricka. Då hade jag nått någon typ av botten, drack en kvarting 6 dagar i veckan och hade fått nog. När jag bestämde mig för att faktiskt sluta hittade jag en riktig källa till inspiration och tips - nämligen det här forumet!
Jag var kanske för feg men jag skrev aldrig något då, men jag läste och läste!
