Förändra sitt drickande

När jag var 22 år arbetade jag en sommar på en 12-stegsklinik. Jag fick kunskaper och inblick om alkoholism som bland annat fick mig att inse att min pappa var alkoholist. Han var det inte när jag växte upp, utan hans missbruk av alkohol etablerades när jag var i övre tonåren. Han drack varje dag, men kunde avstå om det var nödvändigt och skötte sitt jobb. Hans drickande drabbade inte mig eller omvärlden särskilt mycket eftersom han levde själv. Bara på julafton och någon familjesammankomst per år blev han besvärande full. Och jag försökte undvika att vara där eller uppleva det.

Ja, första dagen efter lång tids överkonsumtion. Igår bartömning - idag ångest. Läser många fina trådar skrivna av er kloka människor. Skönt att inte vara ensam. De som inte har problem med sitt drickande, fattar inte. Säger, det är ju bara att sluta..... Är nu inne på mitt femtioelfte försök i ordningen att göra slut med A. Har anmält mig till den behandling Alkoholhjälpen har via nätet, någon som har erfarenhet av den? Mina händer skakar och hjärtat bultar när jag skriver detta. Har bara tre personer som känner till mina problem och som jag kan prata med utan att bli dömd.

Sitter med mitt morgonkaffe och ska skriva till alkoholhjälpen. Sedan ska jag duscha och iväg till jobbet. Jag är ständigt intresserad av att utveckla mig och gå framåt. Jag känner att människan har stor kapacitet att utvidga sina inre och yttre vyer. Jag gör vid varje nyår en egen utvärdering av det gångna året. Vad var bra, vad var mindre bra och om något - vad vill jag jobba med och förändra under det nya året. Jag har under de senaste åren totalt lagt om min diet. Jag har intensifierat min fysiska aktivitet. Jag säger NEJ på jobbet. Jag väljer vad jag vill göra med min fritid.

Hej! En förlorad Norska här. Först vill jag ursäkta mej för alle skrivfel. Är inte i skick till att rätta. Bara skriver rakt fram. Hittade detta forumet i desperation och läst i två dygn medan jag ligger och skakar.

Lite om mej sj: 31 årig "tjej" som bor i en liten stad Flyttade till sverige med mitt ex för några år sedan. Vi gick isär, fast jag behöllit huset och har nu dom senaste två år enen med en ny sambo.

Jag har tappat räkningen på hur extremt länge man har druckit, mängder mängder i så gott som hemlighet. Försöker varje vecka att tänka i helgen dricker jag lite mindre men nee det blir bara mer mer mer, det börjar bli dåligt i förhållandet. Men vadå har jag gjort något fel. Ja idag insåg jag och erkände för första gången i mitt liv att det är dags att skaffa hjälp. I morgon ska jag ringa vårdcentralen. Jag vill aldrig mer i hela mitt liv dricka alkohol. Men det här kommer inte bli lätt.

Drack alldeles för mycket igår. Känns som jag skall dö.

Jag vet att jag dricker för mycket och har gjort det de senaste 6-8 åren. Början var social med middagar o skumpa och slutet högst asocialt med gömda flaskor i garderoben.
Och nu har jag gjort DET. Varit berusad bortom all kontroll inför min man och mina barn. Kan inte tänka på det utan skam och hjärtklappning. Det var fruktansvärt även om jag har stora minnesluckor från situationen.
Så från och med nu är jag medlem här och behöver allt stöd jag kan få för att fixa detta.

Hej Alla!

Hej på er!

Känner mig så ensam o ledsen i det här. Ingen av mina nära o kära kan sätta sig in i situationen o känslorna, de försöker men hur ska de kunna förstå?! Känslor av skuld o skam för att ha tappat kontrollen, känslan av uppgivenhet.. Ångesten över att vakna på morgonen som så många gånger förut, bakis, darrig o kallsvettig.
Ångesten o oron i kroppen över att inte dricka...som idag.
Vill krypa ur min egen kropp o slippa allt det här... Ska sova nu så slipper jag åtminstone eländet för stunden!