Förändra sitt drickande

Hej alla! Är ny här och måste bara få skriva av mig lite. Kan väl börja med att säga att alkoholen styrt mitt liv ända ifrån tonåren upp till idag 32 år gammal. Trots mitt missbruk (Helgsupande tills man tuppar av) har jag lyckades behålla fru och mina 3 fantastiska barn och jobbet. Men jag känner nu att kroppen, psyket och min omgivning inte orkar mer, jag har högt blodtryck, höga blodfetter och utrett levern som trots allt inte verkar vara helt slut tack och lov. Jag vet att jag måste få bukt på mitt Helgsupande för att må bra, men hur?

Idag har jag varit nykter i ett år och jag hoppas att jag förblir nykter livet ut genom att fortsätta leva ”en dag i taget”. Jag hoppas med detta inlägg kunna inspirera någon annan att också hitta rätt och uppleva nåden att bli fri från alkoholen. Jag var ganska illa däran så det som skett är ett mindre mirakel, men också mycket fokuserat arbete. Kan jag så kan du. Så här gick det till..

Jag är pensionär och har mycket tid hemma, till att fundera och sköta markservicen.
På morgonen då hela familjen givit sig av till jobb och skolor har suget efter en pilsner slagit till vilket har gjort att jag gått till ICA och köpt inte en utan tre folkburkar som jag har föresatt skall ge en lagom och "behaglig upplevelse". Tyvärr har jag vid tio-tiden fått tillräckligt dåligt omdöme så jag ibland går till systemet för att tre nya burkar vilket gjort mig lullig i stort sett hela dagen.

Jag är pensionär och har mycket tid hemma, till att fundera och sköta markservicen.
På morgonen då hela familjen givit sig av till jobb och skolor har suget efter en pilsner slagit till vilket har gjort att jag gått till ICA och köpt inte en utan tre folkburkar som jag har föresatt skall ge en lagom och "behaglig upplevelse". Tyvärr har jag vid tio-tiden fått tillräckligt dåligt omdöme så jag ibland går till systemet för att tre nya burkar vilket gjort mig lullig i stort sett hela dagen.

Dag 13. Lördag, solen lyser. Vad gott det hade varit med något att dricka. Alkoholen min luriga vän, som bjuder in mig så vackert. För att njuta av det vackra, sköna, slappna av, belöna mig, trösta mig.Så som jag gjort de senaste åren. Men nej, du vet ju hur det blir. Jag bara lurar mig själv. Det blir för mycket alkohol för att uppnå det efterlängtade tillståndet. Och efteråt kommer ångesten, föraktet, tröttheten. Denna ständiga dialog i hjärnan. För & emot. Idag vinner emot. Jag har bestämt mig. Men är så rädd för ensamhet & tomhets känsla.

Hej, är ny här. Har bestämt mig för att det får vara nog med drickandet nu... igen!

Så jag har varit medveten om att jag har problem med alkohol i många år och "slutat" oändligt många gånger. Jag gillar bäst att dricka ensam eftrersom jag skäms över mitt drickande. Har haft supar polare förr men dessa relationer har jag inte kvar så vill jag supa får jag sitta själv. Har suttit på parkbänkar, däckat på offentliga platser, hamnat i fyllecell, vaknat upp med blåmärken och skärsår som jag inte vet hur dom uppkommit. Hängt på svart klubbar, haft massa sex jag inte velat ha, blivit våldtagen, förlorat fina personer och allt för den jävla alkoholens skull.

Hej alla!
Första gången jag skriver här och för att göra en lååång historia kort och för att inte röja min identitet allt för mycket så sammanfattar jag livet med mr a lite kort,,,
Supit sen jag tog min första fylla vid tretton års ålder. Blev av med min oskuld vid de första mötena med mr a.

Hej alla!

Jag har kämpat med mitt drickande länge. Mycket pga självmedicinering. Haft nyktra perioder som nu blivit allt färre.
Känner igen mig i mångas berättelse här inne och tycker ni är så starka som bara klarar av att sluta!