Förändra sitt drickande

Efter två vita månader provade jag att dricka lite (med mina mått mätt) vin igår till maten. Hade mått pyton hela dan pga andra saker än alkohol och tänkte "lätta lite på trycket. Blev hel fel, fick värsta ångesten och oron nästan med en gång - brottas med det nu i skrivande stund efter nästan ett dygn. Varför en sådan reaktion? Är det nån som vet? Jag är ju van vid att dricka mångdubbelt.

Andra återfallet sedan September. Vill helst skjuta mig i huvudet. Jag saknar en vän att kunna ringa :-(

Mitt första inlägg här. Borde ha slutat med alkohol för länge sedan. Från att ha varit en periodisk tröstare vid behov har mitt drickande accelererat våldsamt de senaste 3-4 åren. Har knappt varit nykter en enda kväll de senaste två åren. Vardag som helg dricker jag tills jag går och lägger mig. Inga våldsamma mängder alltid, brukar ligga runt 3-6 glas och så ibland tappar jag räkningen helt. Ett fåtal blackouts, kanske två dagar då jag sjukat mig från jobbet men annars håller jag skenet uppe, tar mig upp ur sängen och går till arbetet.

Jag är 45
kvinna
överviktig
3 barnsmamma (3 år, 4år och 10 år)
har fibromyalgi och ME
gift
inga vänner ALLS
inget social nät

ensam ensam ensam

ångest ångest ångest

så jag har börjat dricka....sen ett år tillbaka....mer och mer...och mer

är bara sooooo lost

Hej!

Jag är en medelålders man med ett helt vanligt jobb, med en vanlig familj, med ett vanligt socialt umgänge i en helt vanlig stad i Sverige. Jag har vad jag har förstått en inte helt ovanlig ovana att dricka för mycket. Jag dricker i princip varje dag och jag inser att om jag inte slutar med detta kommer det som är vanligt i mitt liv snart bli väldigt ovanligt.

Jag har upparbetat en väldigt hög alkoholtolerans vilket gör att min omgivning väldigt sällan ser mig påverkad eller berusad. Jag har också utvecklat det klassiska missbruksbeteendet i att dricka i ensamhet.

Hej! Jag är helt ny på detta forum, hittade hit idag eftersom jag själv har insett att allt har gått alldeles för långt. Har under lång tid haft psykiska problem som jag trodde att jag förutom SSRI kunde hantera med alkohol. Givetvis en stor villfarelse, ångesten växer för varje urspårad fylla. Slutade i fyllecell senast. Aldrig skämts så mycket, självkänslan är i botten och självhatet gror något oerhört. Jag ska söka hjälp nu, hittat lokal AA- grupp och en terapeut som jag tänkte ringa till imorgon. Men det känns långt till imorgon.

Sedan cirka 3 år tillbaka dricker jag varje kväll efter arbetet, sedan hela helgerna, för att fly undan och få "vila" från dödsångest och problem.

Nu är jag inne på min andra dag som nykter. Har tänkt på alkohol till och från under hela dagen. Önskar att natten snart är här så jag får sova ett par timmar. Hoppas jag inte vaknar tidigt....

Jag dricker för att jag känner mig så ensam. Jag är egentligen inte ensam för jag har barn men jag känner mig ensam. Vet inte varför jag känner så.

Deprimerad, ångest, stressad, orolig och har alkoholproblem. Varför kan jag inte bara ge faan i spriten? Så skulle säkert i alla fall åtminstone ångesten bli bättre. Dricker inte varje dag, men även om det skulle vara en gång i veckan eller en gång i månaden så är det FÖR MYCKET!! Borde INTE DRICKA ALLS. Vill inte dricka alls.

Så varför i hela h-te gör jag det? Blir ju bara aspackad och hysterisk och hamnar på psyk. T.ex. Hänt mer än en gång.