Förändra sitt drickande

Det är första gången jag skriver här. Jag har varit inne och läst en hel del sen i somras. Det har kännts jättebra att läsa allas berättelser och se att man faktiskt inte är ensam om att inte kunna hantera alkohol. Jag har väl många år känt att mitt drickande egentligen inte är så normalt. Rätt som det är, ofta när min man har varit med och jag slapplnar av , har jag blivit FULL så det sjunger om det. Jag har även tagit återställare vid för häftigt drickande, många gånger. På något sätt har jag ändå trott att jag har en viss kontroll.

Min historia.
Under min uppväxt, var jag en revolterande tonåring (väldigt självständig) och som alla andra, var det mellanöl jag drack för att bli full. För det var ju det det handlade om i första hand, även om man kallade det för att "festa". Poängen var ju att bli full!
Nåväl, DET växte jag ifrån. Det blev ett tidigt äktenskap, där ingen av oss var mogen för att bilda familj egentligen och skilsmässa, eftersom det kändes, som jag hade ansvaret för 2 barn, istället för det enda vi hade..

Ja. Nu skriver jag det här så att jag har något att återvända till på tisdag när jag tycker att det väl inte är några problem att ta ett par glas vin till middagen.
Det är ett problem eftersom jag har ett problem.
Denna ständiga självmedicinering, denna stresshjälp, denna ständiga vän som gör vardagen lite, lite roligare. Jag måste sluta nu, innan något går åt helvete.
Jag är en mamma, jag är snart 40 år gammal, jag får inte förstöra det här. Livet.
Vad håller jag på med?

Rädd för att dricka, rädd för att inte dricka

Är inne på min andra nyktra dag efter ännu en utökad helg (onsdag-till-måndag-fylla) fylld av pinsamheter, idiotiska upptåg, oräkneliga taxiresor mellan Bolaget, hemmet och diverse krogar, blåmärken både här och där (varför alltid dessa blåmärken överallt??) och därtill en del onödigt brutal ärlighet gentemot en av mina närmaste vänner. Är jag sexton år eller är jag närmare trettiofem? Hur länge kan jag fortsätta innan saker och ting inte går att reparera?

Varit inne och kollat runt en liten tid, nu ska jag skriva själv också. Känns ovant att inse och beskriva att det varit en tid av tröst i vinet. Det är skämmit och fult i min värld att dricka för att läka sorg och smärta, men det är ju ett mänskligt fenomen och det är just vad jag gjort under en tid som kanske består av år. När glasen vin började att övergå i att tygla och döva sorg och smärta vet jag inte. Jag inbillar mig att jag drack mitt goda vin på ett annat sätt för några år sedan men kanske inte ens det är sanningen.

Trodde att jag hade allt under kontroll, att jag kunde dricka lagom.....
Dumt av mig, det kan jag ju inte....
Sabbade allt redan dag ett av semestern utomlands.
Idag tar jag steget mot ett liv utan vin.

Idag firar jag tre månader som nykter. Att ha uppnått denna magiska gräns firar jag med att skapa en ny tråd. Jag är ju flitig besökare i andra trådar och rätt nöjd med det, men ibland kommer jag på saker och funderingar som jag vill skriva om och som inte riktigt passar i andra trådar så för sådana tillfällen vill jag ha en egen tråd även om jag nog även fortsättningsvis kommer att hänga hos Stigsdotter, Dompa, Lilja, TP och alla ni andra härliga människor på forumet.

Hej jag är ny!
Nu är jag trött på att varenda helg går ut på att dricka så att man får sig ett rus.
Jag tror att jag haft en fylla varje helg i 35 år! Och då menar jag Fredag Lördag Ibland Söndag. Även långhelgerna blir det nästan varje dag. Semestern blir lika så varje dag.
Minutiöst planerat så att man kan köra bil fram åt Lunch dagen efter…
Hoppas nu att jag på detta vis skall komma ur detta.

Dag 1 igen :( Känns som jag aldrig kommer kunna räkna längre än till dag 1. Är så trött på mig själv och på vin. Idag är vin äckligt, och det beror ju såklart på att jag drack för mycket av det igår. Tyvärr har jag en tendens att "glömma" att jag ju slutat dricka och så är det igång igen. Det längsta jag varit nykter sen jag gjorde mig själv till alkis är 6 veckor. Jag har lyckats med 6 veckor 2 gånger sen är jag så idiotiskt korkad och bara testar igen. Snälla vill nån vara med på min resa? Jag vill inte ha fler dag 1.

I tisdags fyllde jag år. Min födelsedags spenderades (som vanligt) i soffan, bakfull, trött och full av ångest. Natten innan betedde jag mig som en idiot, jag blev riktigt rädd för mig själv. Bara några dagar tidigare var det samma sak, jag skulle bara ut och ta en, max tre öl. Jag kom hem halv sex på morgonen och var tvungen att sjukskriva mig från jobbet. Jag orkar inte gå in på vad jag gjorde, men det var hemskt, känner inte igen mig själv.