Imorgon ska jag ha jobblunch med en medarbetare. Äta måste man, och snacka jobb ibland på ett opretentiöst sätt är bra.

Jag gör ofta så när jag tar tu-man-hand-prat med medarbetare, jag bjuder dem på lunch på deras hemmaplan. Inte hemma hos dem, men på matställen de är vana vid.

Jag har sällan en agenda, samtalet får ta den väg det tar. Till 95 procent är det jag som frågar, sen lyssnar jag och ger bekräftande kommentarer utifrån mina erfarenheter. Korta kommentarer.

Sådana samtal kan resultera i vad som helst. Oftast finns det några missförstånd jag kan reda ut direkt, och jag har alltid med mig ”småsaker” hem igen som jag kan åtgärda direkt. Samtalet måste leda till någon form av resultat.

Sen har jag alltid saker med mig hem som min chef behöver få veta. Hur ”snacket” går i vissa frågor. Eftersom jag inte arbetsleder i egentlig mening dagligdags verkar det upplevas som ”ofarligt” att framföra kritik till mig. Kritik som många gånger är befogad och som jag sen för vidare uppåt, utan att outa avsändaren. Om inte det har betydelse, men då är jag noga med att berätta för medarbetaren att jag tänker berätta vidare.

Den här typen av mellanchefssyssla, att ha närvarande samtal med medarbetare, kan man inte lära sig på kurs. Här gäller bara learning by doing. Samma sak med svåra samtal och personlig tragik. Ju fler sådana samtal man har, desto skickligare blir man.

De samtal jag hade med min cancersjuka kollega (som nyligen dog) de senaste åren bär jag för alltid med mig i hjärtat. Man kan fråga vad som helst - om man bara är beredd på att ta emot och förvalta svaren.

Så imorgon blir det cirka 14 mil i bil tur och retur, och lunchpromenad på annan ort. Nice ?

Kram ?

PS. Det går inte alls att låta bli mobilen efter kl 21 ?

Morgonpromenaden var verkligen i kallaste laget, det nöp rejält i kinderna. Men en lunchpromenad i solen ska bli nice ?

Jag tar rygg på dig vad det gäller mobil och padda. Bara för att jag misslyckades igår kväll betyder inte det att jag inte ens ska försöka låta bli ikväll. Känns det igen? Beroende som beroende.

Kram ?

Vi pratade sönder hela lunchrasten, och kollegan haltade på kryckor, så lunchpromenaden kom av sig lite. Så när jag skulle lämna dottern hos sin pappa ikväll låg jag på rejält stegminus.

Så jag packade ner träningskläder och utomhusbyxor, bytte om direkt efter maten, stannade med bilen nere i byn och promenerade tills stegmålet var uppnått. Yes!

Oerhörd nostalgi kände jag. Jag har ju själv bott i den byn i 22 år och gått just den rundan i skenet av vägbelysning hundratals gånger. Kan varenda sten och grop, vet vem som bor (bodde) i varje hus. Det som förändrats är vegetationen.

Minns när jag för några år sedan skulle ta en promenad på min barndom/ungdoms elljus-slinga. Också där kunde jag varje backe och kurva. Men skogen runtomkring ? På 70-80-talet var det kala klipphällar och sly, på 00-10-talet var träden 10-20 meter höga.

Precis samma känsla får man när det har avverkats. Man känner igen sig, men ändå inte liksom.

Kallt ikväll också, så det var skönt med ett varmt bad ?

Kram ?

Jag gillar också att besöka platser som man känner till väl från förr. Många minnen som dyker upp, tex stora stenar som man suttit och klättrat på som liten. Växtligheten förändras men stenarna består.

Kallt ute ja.? När jag fiskar så är det omöjligt att ha handskar på hela tiden, jäklar vad det värkte i fingrarna i dag.?

Kram

Det är märkligt hur minnen etsats fast och kommer fram när tillfälle ges liksom. Och vissa saker minns man helt fel. Skogen bakom dagis var verkligen inte stor, och låg inte det huset på andra sidan vägen?

Att besöka barndomens förort i Gbg är alltid lika spännande, för det händer ju massor hela tiden. Folk lever sitt liv där idag, och en del barndomsvänner flyttade bara till nästa gård när de blev gravida i 16-årsåldern och bildade familj. Själv hamnade jag i ett län jag knappt hade hört talas om innan. Livet tog sig så olika vägar för oss efter högstadiet. Inget är rätt eller fel, bara olika.

Kram ?

Efter att ha sovit skitdåligt i början av veckan så skrällde jag till med personligt rekord i natt, bam! Mitt aktivitetsarmand Mi Fit, som sitter på armen 24/7, mäter inte bara steg utan även sömn. Även om jag tar det med en nypa salt, man kan ju ligga blickstilla även om man är vaken - och rulla runt som sjutton i sömnen också.

Jag brukar vara glad om mina sömnpoäng överstiger 50. I natt fick jag 78 poäng! 1 tim och 53 min djupsömn! För att förstå storheten i det kan jag berätta att jag ökat mitt snitt på djupsömn från 23 min/natt i augusti till 43 min/natt i januari - och den ökningen var jag supernöjd med!

Vaknade redan kl 7.30, blixtepigg. Kunde gott sovit en stund till, men hade inte lust. Kaffesugen. Och nu vet jag varför, jag har haft en kanonnatt!

Kan inte låta bli att tänka på hur det var för exakt ett år sedan. Fredag kväll efter intensiv jobbvecka belönade jag mig med så mycket vin att jag inte minns hur jag kom i säng. I värsta fall drack jag så mycket och så intensivt att jag kaskadkräktes innan jag la mig också. Fredag kväll var det ju okej att dricka, då drack alla. Då slapp jag det dåliga samvetet, så det var verkligen fullt ös.

Vaknade lördag förmiddag med ångesten från helvetet. Vem hade jag chattat/messat med? Vilka meddelanden/bilder hade jag fått/skickat? Hur skulle jag ens orka med lördagen? Tvingade mig ut för att röra på mig, och i bästa fall hann jag hem innan jag behövde kräkas. Kräkas på fyllan är vidrigt, kräkas på bakfyllan ännu vidrigare. Det var som om min kropp skrek till mig: ”SLUTA, DU FÖRGIFTAR MIG!!!!”

Att istället belöna min kropp med en god natts sömn är tusen gånger bättre!

Kram ?

Cirka 10.000 steg blev det på en långpromenad i ett naturreservat med en kompis idag. I strålande sol och gnistrande vacker snö ?

Vi mötte många som åkt skridskor på isen mellan öarna. Det gäller att passa på, för det blir inte många dygn med is på havet under en säsong, inte ens varje vinter.

Själv har jag isfobi och håller mig på land - och njuter lika mycket av det. Man får bara ont i fötterna av skridskor ändå ?

Så nu har både ben/fötter och tunga/mun fått jobba lite - man pratar så bra när man promenerar! Jag är svältfödd på pratande nu när jag jobbar hemifrån, så jag tar alla chanser jag får att babbla en stund.

Det blev en morgonpromenad för mig också, och lite hit och dit, så totalen är 16.200 steg nu. Nu har jag tröttont i både ben och fötter. Ligger i badet och njuter med grapefruktdrink och nyinköpt doftljus med lavendeldoft på badkarskanten.

Till mello-myset ikväll har jag köpt ostar, oliver, chark och mousserande vinbärsdryck. Inköpt från tre olika mathantverksställen i kommunen.

En bukett tulpaner köpte jag också. Med tulpaner i huset känner man verkligen hoppet om våren. Tills dess njuter vi av vintern som vi äntligen har fått ?

Kram ?

Tulpaner finns i mitt hem från ung. nu till de börjar växa i trädgården. Så härligt med snittblommor, att pigga upp sig med. 10000 steg är mitt mål per dag, det är inte alltid jag uppnår det. Men tränar styrka gör jag och det kan väl räcka kanske. Men vill nog ha stegen oxå? har verkligen börjat gilla att röra på mig. Den där tiden man fått, du vet, nu när pimplandet är avslutat. Ha en bästa helg. Jullan

Jag ska nog köpa tulpaner regelbundet varje vecka i februari ❤️ Som ett firande av den här tiden då jag blev nykter. Det blir som att fira sin nyktra årsdag i en hel månad ? Det är jag värd!

Kram ?

Jag gör som du. Tulpaner varje vecka- vad är DEN kostnaden i förhållande till alla sparade pengar för oinköpt alkohol? Dessutom ger de glädje i form av sin skönhet, det gjorde inte alkoholen.

Vilken härlig lördag du hade! Låter så härlig! Färska blommor är min lyx i livet. Köper första buketten tulpaner efter att jag har slängt ut granen. Sedan köper jag tulpaner varje vecka...ibland i endast en färg ibland i blandade färger och ibland tillsammans med någon annan växt tex ecaulyptus (stavas det så?). Den dagen jag har slutat dricka alkohol..ja..då kan jag köpa riktigt mycket med blommor.

Mousserande vinbärsdryck låter gott. Lokalt tillverkad?

Grattis till att du lever ett så gott liv och att du klarar nykterheten så himla bra!!

Med tulpaner! Jag älskar tulpaner, de ger sån vårkänsla tycker jag ?
Hoppas du får en fin söndag med många steg!
Själv ska jag övningsköra med sonen, så det blir dåligt med steg för mig idag.

Kram ?

Vi är tydligen ett tulpangäng som njuter av den blomman vid den här årstiden ?????

@varafrisk: Den mousserande vinbärsdrycken var gjord av Rudenstams i Huskvarna, så speciellt lokal var den inte för min del men sannolikt producerad i mindre skala. Köpte både vita och röda vinbär, och båda var lika goda.

Kram ?

Idag drämde jag till med en enda promenad på 12.296 steg. Bam! I krispigt vackert snölandskap ?

Jag har fått en konstig åkomma som sannolikt beror på broddarna. Jag är lite överansträngd i musklerna ovanpå fötterna. För att jag liksom hissar upp framfoten litegrann för att landa enbart på hälen. Ungefär som när man går med träskor och behöver spänna musklerna ovanpå foten för att få träskorna med sig ordentligt.

Jag använder liniment och det hjälper lite. Men det molar och värker, vilket påverkar nattsömnen. En bra natt, sen tillbaka till skitnätter igen. Fast den senaste tiden beror ju skitnätterna på fysiska bekymmer snarare än psykiska. Alltid något.

Nåväl, det går väl över. Sluta promenera tänker jag inte göra i alla fall. Tänker inte bryta den här sviten nu, jag fortsätter med mina minst 12.000 steg per dag med eller utan broddar.

I kväll ska jag chatta första gången efter att vi har bytt sajt och adress. Lite nyfiken på hur det påverkar tillströmningen av stödsökande.

Haft ett långt samtal med äldsta dottern också, där vi nästan löste några problem som mänskligheten stångas med. Att ha diskussioner med en psykologstudent ställer krav på diskussionsnivån ? Jag är ju själv så nyfiken på det mesta att jag verkligen uppskattar det.

Lite pepp behövde hon inför att hon ska söka praktiktjänst också. Det sjätte året ska de jobba, ungefär som en AT-läkare gör. Lite tips från coachen fick hon ? Jag har ju läst många hundra ansökningar och rekryterat massor, så hur en bra ansökan ska se ut vet jag. Tror jag. Det är mycket magkänsla där.

Kram ?

Jag har ett helt galet bra liniment, som bränner värre än starkaste varianten på tigerbalsam. Jobbigt som sjutton när det börjar bränna på djupet, men det hjälper verkligen kanon. Känns mycket bättre idag, men det är tufft när det molvärker och bränner precis när man ska sova.

Jag ger mig inte. Har tagit en morgonrunda och strax blir det lunchrunda ? Idag hade snön lagt sig ovanpå istäcket så det kändes extra vanskligt att gå. Gällde att verkligen banka ner broddarna genom snön och ner i isen. De kala fläckarna syntes ju inte tydligt längre.

Kram ?

Hur är det med myrkrypningarna, är de väck eller? Jag glömde mina broddar när jag var ute på isen i går. Ett tunt snölager på blankis, det kan knappast bli halare.? Jag var grymt nära att flyga omkull ett par gånger, inte bra. Det där med att inte skriva här efter 21.00? Va sjutton, ett eller annat återfall på den fronten tycker jag är helt acceptabelt!

Kram

Att låta bli att skriva här efter kl 21 känns svårare än att sluta dricka ? Ett beroende ersatt med ett annat som sagt.

Myrkrypet kommer och går. Hade en period då jag tog en annan magnesiumtablett, och då kom det direkt. Nu tar jag den gamla vanliga sorten igen och slipper myrkrypet. Nu är det fötterna som bråkar och behöver gnidas mot varandra istället. Inte lätt att sova då. Suck.

Men lite i taget så går det åt rätt håll. Jag fortsätter promenera.

Kram ?

Idag sa jag det onämnbara till en av cheferna som jag jobbar ihop med. Om en medarbetare. ”Jag tror att han har problem med alkoholen”. Chefen svarade: ”Jag tror att du har rätt”. Sen sa vi inte mer, tittade bara tyst på varandra en lång stund.

Just den här medarbetaren ska gå i pension i maj så det känns inte så prioriterat för oss att agera nu. Då skulle vi agerat för flera år sedan. Men varför vill man inte se det? Varför vill man inte fråga om det? Varför vill man inte ta tag i det? Så mycket effektivitet man skulle vinna i verksamheterna - och så mycket mänskligt lidande man skulle slippa om man faktiskt pratade om det.

Jag leker med tanken nu. Hur skulle jag agera om det vore ett prioriterat fall?

Kallat till enskilt samtal. Frågat rakt ut: ”Du får ursäkta mig, men jag måste fråga dig en sak. Och jag kan förstås ha fel, men jag känner att jag behöver fråga dig. Är det så att du har problem med alkoholen? Är det så, så vill vi gärna hjälpa dig. Om du vill.”

Vad hade hänt då? Han hade sannolikt brusat upp och kallat mig för idiot och sagt ”skit du i vad jag gör på min fritid” och liknande. Och jag hade lugnt svarat, hoppas jag, att jag både förstår och respekterar hans upprördhet och att det var ett medvetet övertramp från min sida in på hans privata sfär, men att jag gör det av omtanke. För hans bästa. Och med verksamhetens bästa i åtanke också förstås.

Hur skulle ni agerat? Nu är det enbart en lek med tanken, det kommer inte att ske. I alla fall inte i just det här fallet.

Kram ?