Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Jag, maken o hundarna ska iväg några dagar. Hyrt en stuga i ett område där de utfärdat röd varning för regn😮. Packa mycket ombyten o regnkläder alltså! Blir mysigt oavsett. Läget hemma är oförändrat men stabilt. Gott så just nu.

Och jag är inte alls nykter. Jo, från alkohol såklart, men har insett att jag senaste månaderna börjat använda socker som en känsloreglerare. Har sedan jag blev alkoholfri blivit varse mitt användande av socker i perioder, men nu är det verkligen nog. Läser böcker om sockerberoende o har en arbetsbok för tillfrisknande. Så som boken beskriver sockerberoende (ej bara sötsaker, utan även mackor, pasta etc etc), så är det otroligt likt alkohol, eller vilken drog som helst. Sockerberoende är inte klassat som ett beroende enl sjukvården, det är väl skillnaden. I denna bok pratar man om "belöningstörstiga hjärnor", dopaminkänslighet. Det som jag kallar beroendehjärna. Alkohol kickar ju dopaminet skyhögt, men socker kickar likväl. Och har man en känslighet skapas sug o abstinens precis som med alkohol. Japp, det där känner jag igen. Och jag vet att jag har reflekterat över detta tidigare, men nu när jag varit sårbar pga all skit hemma, har det verkligen gett sig tillkänna. Och jag vill bli fri, nykter. Helt. Tänka klart. Inte döva.

Dessutom, precis som yoga o alkohol inte funkar ihop, så funkar det faktiskt inte med yoga o någon form av dövande substans. Yoga handlar ju om att hitta sinnesfrid inom sig. Inte genom att droga utan genom att acceptera o hantera verkligheten som den är.
Jag har blivit så otroligt mycket bättre på det då jag slutade dricka, men jag har en bit kvar.

@sattva hoppas ni får fina dagar. Jag använder också socker då och då- som ett sätt att belöna mig, och markera avkoppling. På så vis påminner det om alkohol, ja. Har läst mkt om debatten kring ifall det ska klassas som beroende eller inte, men det spelar ju inte så stor roll, den Engman känslan får styra här.
Vaknar dock aldrig med ångest eller illamående av min glassportion kvällen innan… däremot kan jag vakna med lätt huvudvärk. 🤔
Önskar dig fina avkopplande dagar i stugan, skönt att byta miljö även om regnet verkar förfölja oss… kram 🤗

@Se klart Ja, jag tror också bara man själv kan avgöra var i beroendet man befinner sig i detta. Tydligen kan det gå så långt att man försummar sina åtaganden, stjäl pengar till drogen/ sockret, ljuger, sviker etc. Just det känner jag inte igen. Men segheten i kropp o knopp efter en godiskväll. Huvudvärk. Känna sig vätskefylld (känns ju väldigt väl i kroppen på morgonens yoga). Och ja, ett gnagande obehag vad detta gör i kroppen på lång sikt.
Och att anse att jag ju typ inte ätit nåt godis alls, när jag i själva verket visst det ätit turkisk peppar o nonstop. Varje dag. Fast jag bestämt mig för att ha godisfria vardagar. ..

Vi blev inte så inregnade som väderprognosen sa😇. Bor ute i skogen i en mysig men spartansk stuga. Förbränningstoalett, det var något nytt för mig. Men troligtvis miljövänligt. Kräver inget avlopp😮. Vi går långa promenader. Tar det lugnt. Har det bra. Hem imorgon.
Några dagars semester kvar sedan, jobbar igen måndag. Men bara en vecka, och sedan vecka 1 av totalt 4 på en yogafördjupning som sträcker sig över 2 år. Med en av mina favoritlärare. En vecka att grotta ner sig totalt i yogan med likasinnade. Så värdefullt!! Det är mycket litteratur att läsa o inlämningsuppgifter mellan varje tillfälle som sedan jobbas vidare med vid varje fördjupningstillfälle. Underbart!

@Sattva Ja, prognoserna är svåra att lita på. Skönt att det inte kom så mycket regn hos er. Men i en mysig stuga kan man ha det gott ändå i regnet och med långa promenader. Härligt med en yogafördjupning efter en arbetsvecka, något att se fram emot för dig. Vet hur mycket det betyder för dig❤️

Ha det gott!💕

@Sattva Här på västkusten är det överjävligt väder just nu. Spöregn, kraftig vind och ca 12 grader varmt. 😅 Bra timing av dig att åka härifrån.😃 Härligt med de kommande yogafördjupningara!

Kram

@vår2022 Tack! Ja yogan var från början mest fysiskt för mig. Och nu något mycket större.
@Torn Ha ha, har förstått det från sms från barnen, att vi har det både varmare o torrare här i skogen!

Hemma igen efter en vecka i en transformerande yogabubbla. Och detta är bara vecka 1 av 4, fördelat på 2 år. Jag är så tacksam. Denna fördjupning innehåller liksom allt jag behöver just nu. Läraren har jag gått för flera gånger tidigare o känner djup tillit till. Hon har hjälpt mig vidare på flera plan, precis det som yogan innebär.
Det svåra blir nu att ta med allt i vardagen.
Idag bara landa. 🌸🌼🍃

Välkommen hem till vanliga livet @sattva 💕 Låter som en fantastisk vistelse och även investering i dig själv. Det låter också som något som skulle vara helt omöjligt att genomföra under perioder av drickande. Alla dörrar som öppnas, det är något coolt med nykterheten, verkligen! Kram 🥰

Har varit lite låg sedan yogafördjupningen. Dels pga ren trötthet tror jag, men också inre saker som börjat röra på sig.
Hållbarhet i livet, och yogan, är en av dem.
Gränssättning är en av dem.

Har haft känslor av "What's the point of it all?", och det är inte riktigt vad jag är van vid.

Jobbet rullar på. Jag har lagom mycket att göra, kan fokusera på de arbetsuppgifter jag trivs bäst med o är bra på det jag gör (=de som söker blir hjälpta). Har gott stöd från chefen, och trivs med mina kollegor.

Har ffa en nära vän som jag pratar med flera ggr/ dag (vi skriver/ chattar). Hon är guld värd. Vi finns där för varandra sedan vi var 7 år. Så tacksam över vår vänskap!

Men, nu är det lördag. Det är varmt. Ut med båten strax. Ska njuta av lugnet på havet❤️

Den vänskapen är verkligen något @sattva. Och det är klart att utveckling (som din yoga) formulerar nya frågor längs vägen.
So whats the point? Tänk vad man får utforska den frågan- om och om igen- och innerst inne är man ju tacksam att den kommer då och då. Håller sinnena vakna.
Du tar dig fram genom både stilla och gropig sjö. Kram 🥰

Evigheter sedan jag skrev.
Lördag, bästa dagen! Njuter av lördagarna, som jag i största möjliga mån håller fredade från måsten och åtaganden.
Håller fortfarande på att omstrukturera i tankar kring framtiden och hållbarhet.
Det är många pusselbitar som liksom fallit på plats samtidigt. Dels att jag nu äntligen fått med mig chefen på tåget kring min inriktning i min yrkesroll. Får specialisera mig mot det jag är bäst på o trivs med. Äntligen. Att känna så mycket meningsfullhet kring jobbet har jag behövt länge. Och det har i sin tur lett till att jag har på allvar ifrågasatt mitt yogalärarjobb. Jag vet att jag har pratat här om det för säkert ett år sedan, att jag inte riktigt har energi att ge som yogalärare kvällstid efter mitt vanliga jobb. Jag längtar efter att komma hem o ha kvällarna lediga. Det som ffa hindrat mig att släppa kvällsjobb m yogan är pengarna. Jag använder dem för att utveckla min egen yoga. Men jag vill nu prova o se om jag faktiskt kan få det att gå ihop ändå. För det är inte hållbart för mig med så långa dagar. Den trötthet jag känt här i höst är inte bra.

På hemmafronten har det varit riktigt tufft en period, men det har lättat nu sedan ett par veckor tillbaka. Från mitt håll handlar det mycket om att jag släppt taget. Jag har på riktigt insett att jag inte kan ta ansvar för min mans o min dotters relation. Även om de båda fortfarande vill ha mig som mellanhand. Men nej, de får själva ansvara för den. Och min man kan inte dumpa sin frustration i knät på mig. Den får han härbärgera eller prata med någon annan om. I slutändan tror jag det från mitt håll handlade om att jag kände att "ok, detta är ohållbart. Då får vi hellre gå isär om det är det som behövs". När jag släppte in den tanken kunde jag också släppa taget om situationen på något sätt. Deras relation är som den är. Men min dotter finns här så länge hon vill. Och kommer finnas i mitt liv tills jag inte finns mer. Take it or leave it.

Igen evigheter sedan jag skrev. Har passerat 2 år 10 mån nykter. Att dricka alkohol känns väldigt avlägset. Finns inget som helst sug kvar sedan länge. Smågodis är fortfarande dock en issue. Borde kolla upp fastevärde på blodsockret, min pappa hade diabetes typ 2 fast han var normalviktig. Han både rökte o drack vin dock, så hans kropp var nog inte i bästa skick. Det är så himla viktigt för mig att leva som jag lär, och det är nog där största skavet kring godiset ligger. Att jag inte tar hand om mig så som jag skulle vilja.

Jag jobbar jättemycket i nuläget med relationen mellan mig och dottern. Mitt fokus har så länge varit att navigera i hennes och min mans kraschade relation. Där har vi nog äntligen hittat hem i något som kanske inte är fred, men iaf vapenvila.
Istället har dotterns och min relation ställts på sin spets. Hon har så mycket ilska, besvikelse och sorg som hon bär på sedan långt bakåt. Som kommer ut i explosioner med så mycket anklagelser om precis allt bakåt. Barndom, skilsmässa, val av ny man, val i nuläget etc etc. Jag har stundtals känt mig som en blöt fläck inte värd vatten ens. Jag sökte upp familjerådgivaren som jag o min man gått hos. Hon känner ju till oss. Fått bra råd, men svåra. Jag kom med frågan "Hur mycket ska man ta av sin 19-åriga dotter?" Typ. Jag vet inte alls hur jag ska hantera henne. Rådet var att förstå att det inte är en 19-åring som skriker mig rakt upp i ansiktet, svart i ögonen. Det är en 2-åring, en 10- åring, en 14- åring etc. Som inte vill ha eller behöver mitt perspektiv/ förklaring till de val jag gjort. Utan som behöver mötas där hon är. Att jag behöver bjuda in till ett samtal i lugn o ro där dottern får säga "allt". När hon sa detta kände jag mig maktlös och oändligt trött. Men nu har det gått några dagar och jag förstår att det är enda sättet till läkning. Så vi ska prata nästa helg.
Jag hade aldrig dessa samtal med min mamma, trots att det nog hade behövts. Jag vill inte vara som hon, med en övertygelse att själv sitta på sanningen och rättfärdiga sina handlingar. Jag kommer göra allt jag kan för att inte föra det arvet vidare.

Vad fint du skriver @sattva och så himla modigt att orka och vilja omvärdera, ta till sig nya insikter.
Det är inte lätt detta med döttrar, jag har tre, och vi har våra olika relationer och utmaningar. Senast i helgen berättadw en av mina döttrar om minnen från barndomen som hon upplevt som så negativa/dåliga. Det var inte specifikt riktat mot mig men jag är/var ju då, ansvarig för hennes väl. Jag har funderat kring det och om jag ska ta upp detta vidare med henne. Det var skönt att hon inte konfronterade mig just nu, men tänker att det är en tråd som behöver nystas i.
Din dotter är ju så ung. Det du visar framförallt är att du står på hennes sida- bokstavligen, och det är nog det viktigaste av allt. Kram 🤗