@Tikka
Låter lite som årstidsbunden depression kanske? Googlade lite och fick fram detta.
Dagsljus påverkar kroppens dygnsrytm och produktionen av melatonin. Därför får människor i länder med längre och mörkare vintrar oftare en påverkan på humöret och en ökad trötthet på vinterhalvåret.
Naturligt dagsljus och fysisk aktivitet är två mer belagda metoder för att behandla årstidsbunden depression. En promenad på morgonen eller mitt på dagen, även om det är mulet, ger dig både dagsljus och rörelse, vilket kan förebygga problemen. Ingen ska behöva må dåligt i onödan. Årstidsbunden depression är ganska enkelt att behandla, och ju tidigare man kommer igång med behandling desto snabbare kan man må bättre. Man kan till exempel behandlas med antidepressiv medicin, eventuellt i kombination med KBT.
Kanske kan vara värt att ta kontakt med vårdcentralen, inte ska du behöva gå omkring och vara deppig och trött då det går att åtgärda. Kanske får du något i stil med B-vitaminkuren för hästar som du fick för snart ett år sedan😂.
Sköt om dig och ta kontakt med en doktor. Kanske är det annat inom dig som skaver också. Kram❤️
En liten reflektion så här på kvällskvisten. Jag trivs så himla bra på mitt nya arbete. Det är så stimulerande och viktigt. Jag är med om så mycket nya situationer som jag inte varit i tidigare. Har känt mig lite osäker i hur jag ska tackla det och har bestämt mig för att lita på mig själv och använda mig av tidigare erfarenheter och kunskaper. Det har varit ett bra drag och personer i mina möten har varit så tacksamma och nöjda. Idag fick jag också beröm av chefen😁. Vikariatet jag har kommer troligen att annonseras ut på nytt längre fram då ordinarie inte kommer att komma tillbaka och jag har ett vikariat som jag sökte. Förmodligen hårdare konkurrens eftersom det handlar om en tillsvidareanställning då. Tänker att jag ändå kommer att stå mig rätt bra, då jag kommer att ha fått mycket erfarenhet och knutit många kontakter. Synd att jag inte kan få den bara rakt av, men det öppnar ändå upp möjlighet för en tillsvidareanställning och det är bra. Gäller att göra bra ifrån mig, men jag känner ingen press på att överprestera utan helt enkelt göra det på så bra sätt som möjligt och på mitt sätt.
Något annat jag reflekterat över hur mycket mindre nervös och orolig jag är vid dragningar och dyl. Jag trivs bra med detta och har inte svårt för att komma med synpunkter utan att de ska vara genomtänkta och säkra i förväg. Jag har lätt för att prata med okända kollegor och med att komma med nya ideér på min arbetsplats. Känner mig så trygg och oroar mig inte för vad andra tycker och tänker om mig. Jag har aldrig varit så chill och faktiskt mig själv, på ett arbete. Jag känner mig omtyckt och respekterad.
Jag vet vad detta beror på. Det beror på att jag slutat dricka och är nykter på heltid och att jag fått kontakt med mig själv, mina tankar och känslor. Som jag sorterat, hanterat och funderat. Som gjort att jag fått balans i min hjärna och i min kropp. Balans i mina tankar och känslor. Balans i mina relationer. Balans i tankarna om mig själv och andra. Det har gjort mig harmonisk, nöjd, hoppfull, tillitsfull, kärleksfull, glädjefull och jag känner mig trygg och stark.
Tänk att det skulle vara så magiskt att sluta dricka! Alla mina miljarders miljarders atomer som varit utspridda vind för våg i så många år, har blivit uppsamlade i en enda enhet, i mig❤️
@vår2022 Härligt! Det blev precis likadant för mig! All nervositet, osäkerhet och oro försvann totalt. Det tog väl ungefär 1 år av nykterhet innan jag på fullaste allvar förstod att det var så. 😂 Jag hade ju i hela mitt tidigare liv trott att det var mitt normala jag att vara nervöst lagd. Men det var ju alkoholens fel. Det är bla därför som jag tycker att jag mår bättre än någonsin när jag blev nykter. Overkligt bra liksom. 😃
Du får säkert jobbet som fastanställd sen. Dom är ju bara tvungna att lägga ut det på annons enligt lag. 🤗
@Torn Ha, ha! Ja, det tar ett tag innan den poletten trillar ner😂. Det är ju drygt ett år sedan som nykter för mig nu. Jag har också trott att jag är neurotisk, nervöst lagd och pessimistisk. Verkligen inte den uppfattningen andra har om mig och faktiskt inte heller jag längre. Det var ju bara Alkoholdjävulen som skymde sikten. Jag mår också bättre än någonsin förut, så himla underbart! Och du säger ju att det bara blir bättre och bättre. Jag tror dig!
Ja, får hålla tummarna att det blir mitt jobb😁 Ha det gott!❤️
@vår2022 Ja, den hästkuren finns ju kvar, det var ju en burk som till en människa räcker sisådär 5 år.
Jag har funderat på att ringa vc för lite andra åkommor jag fått,, men jag drar på det och inväntar att det borde komma en sån kallelse till 50 års kontroll snart tycker jag.
Jädrar vilka fina blodvärden jag kommer att ha där😊
Men i övrigt är gubben rätt trasig, ledvärk och ont i knäna etc... ser dåligt gör jag också..
Ang ditt jobb el vikariat, så tror jag du ligger rätt bra till för att få en anställning där! Men det är alltid jobbigt att vänta på beskedet!
@vår2022 Självklart får du jobbet! Det känner jag på mig 🥰 Att välja någon som redan gör jobbet som vikarie är den enklaste rekryteringen i världen. Vb måste vara total hämningslös och värdelös i sin utövning för att inte få behålla jobbet i det läget. Tro mig, jag har rekryterat många.
Det som kan stöka till det är att det finns en LAS-lista där det finns andra som har förtur, som har jobbat längre tid som vikarie än du har gjort. Som då har förtur till fasta jobb. Men att någon skulle komma utifrån och snuva dig på jobbet ser jag som otänkbart.
Jag har aldrig varit blyg och nervöst lagd, så där har det inte hänt någon remarkabel skillnad. Men jag har fått en större grundtrygghet så till vida att jag inte känner att jag måste yttra mig hela tiden. Jag behöver inte springa där framme i täten, som jag har gjort i hela mitt yrkesliv.
Jag kan göra det jag har tilldelats, och göra det jävligt bra. Jag behöver inte få offentlig cred hela tiden, det räcker att jag vet att jag gör ett bra jobb. Häromdagen sa en kollega (som tillhör dem som inte tar in sin omgivning alls) att han tycker att jag gör snygga sidor. Jag blev jätteförvånad - och glad för berömmet. Han vet inte ens vad alla heter på jobbet typ - så noll koll har han på sin omgivning.
Och igår hittade jag ett syftningsfel i en text som kunde ha blivit en rejäl fadäs, och fick beröm av honom igen. Sådant litet beröm förvånad en kollega kan göra att jag gladeligen fortsätter göra det jag gör, med vissheten att jag kommer att fortsätta med det här ett bra tag till.
Jag känner mig mer och mer bekväm med tanken att jag inte kommer att vara ansvarig chef framöver. Att jag slipper det, efter kanske 18 år som mellanchef.
Jag tror att det blir ett fast jobb om de har någon koll och som AH skriver inte behöver ta hänsyn till andra. Det verkar dock gå att kringgå både hör och där är min erfarenhet.
Tittade egentligen in i din tråd för att skriva hur mycket jag uppskattar dina inlägg hos andra. Synd att du inte kan hänvisa till de här sidorna när du söker jobb, för du är helt fantastisk i din inkännande approach och att sätta fingret på problem på ett väldigt ödmjukt sätt.
Oavsett om du får jobbet (vilket jag tror) eller inte tänker jag att det är viktigt att skilja på omständigheter och person. Det var inte meningen i så fall. Jag hade en gång en chef som var avundsjuk på förmågor jag hade (hen uttryckte det själv) Hos hen fanns vi ingen framtid för mig, Hen borde ha utnyttjat och lyft dessa förmågor istället för att avundas dem.
Ha det bra Vår! Ibland tänker jag att allt som blir, blir til det bästa. Vissa saker är inte menade. Nu tror jag verkligen att du får en fast tjänst, men annars är det kanske inte meningen. Det finns en annan plan för dig. Och var du än hamnar kommer du att vara en fantastisk tillgång, så mycket har jag uppfattat.
@Andrahalvlek Jag ska hitta den där LAS-listan och bränna den, i fall det skulle kunna påverka😂. Jag försöker att ha tilltro till att det ska ordna sig, annars får jag hitta en ny plan för ett jobb.
Intressant att du har hittat en grundtrygghet i att inte behöva yttra dig själv hela tiden och jag har tagit mer plats och yttra mig nu. Det är verkligen självkännedom att inte behöva springa där framme i täten som du gjort tidigare. Jag har en kollega som tar enormt mycket plats hela tiden, försöker ta t.o.m. min plats. Det är knepigt att samarbeta med en sådan person som måste synas och höras hela tiden, få allas berömmelse och vilja glänsa. Samtidigt som hen är i alla fall till ytan charmig och vill verka ödmjuk. Det stör mig och jag känner att hen försöker manipulera och utmanövrera. Jag tänker att jag ska hålla mig till uppdraget, fokusera på det, göra min del och låta hen hålla på, så länge hen inte trampar på mina tår. Det är så lätt att ”gå på” hens manipulering, det är så subtilt, men jag är vaksam och det hjälper att fokusera på det som ska göras, sätta en clownnäsa på hen, och inte ge hen för mycket uppmärksamhet. Vacklade till lite igår av ett uttalande från hen. Det blev tydligt när jag pratade med min man om situationen. Han är riktigt bra på att se vad som pågår och han hjälper mig att hålla mig på min bana. Syftet för hen är ju att jag ska vackla så hen får glänsa än mer. Är rätt övertygad om att andra av mina medarbetare också upplever hen dominant. Intriger och snackande håller jag mig utanför och om situationen blir värre är det chefen jag ska gå och snacka med.
Jag känner mig dock stark och balanserad, nu som nykter. Jag kan vackla till men är snabbt upp på banan igen. Hen kommer inte åt mig för jag fokuserar på mitt och jag ska inte ge hen mer uppmärksamhet än vad som krävs av det gemensamma uppdraget. I’m to old for this shit!
Fint att du känner dig bekväm med att inte behöva vara mellanchef längre och att du slipper det. Tror det för att du är så grundad i dig själv och inte längre behöver bevisa för varken andra eller dig själv att du duger. För du är ju bäst ändå❤️
@Sisyfos Tack fina du och så fina ord❤️ Jag blir så glad av att du uppskattar mina inlägg och att du gör en så fin bedömning av mig som person😁. Ja, tänker precis som du att får jag det inte så är det inte meningen. Jag tänker själv att detta forum är en erfarenhet och som skulle vara fint att ha med i ett cv, men så klart går inte det, synd😂. Så mycket som jag gått igenom under detta år samt även varit delaktig i så många andra resor.
Jag uppskattar dina kloka och reflekterande inlägg, du är ett så stort stöd för så många och har stor erfarenhet och har varit på detta forum under många år. Ha en fin torsdag❤️
@vår2022 Jag tar också mycket plats, hörs och syns. Avbryter folk hela tiden. Inte av nonchalans, jag blir så jävla ivrig bara 🤣 Har varit ska tilläggas. Jag har verkligen tränat på att backa och låta andra glänsa. Jag älskar att se yngre kollegor blomma 🌺
Problemet är att folk är vana vid att jag tar täten, och de slåss inte precis om att springa förbi mig. Det är lättare att sitta på läktaren och gnälla. Jag har alltid, från skolåldern, blivit framföst av kollektivet. ”Du kan ta det, du uttrycker dig så bra”. Så det har blivit en stor del av mitt jobbjag. Att ha åsikter om allt.
Nu är jag sjukskriven och sitter inte med på möten längre. Det planeras just nu omorganisation både lokalt i huset och på koncernnivå, och jag deltar inte i diskussionerna alls. Ovant som sjutton, men nyttigt för mig. Jag tänker att om jag inte vill bli sjukskriven för utmattningsdepression en fjärde gång inom några år så måste jag backa. Tillåtas backa. (Folk är just nu livrädda för att överbelasta mig, så det är lugna gatan på jobbet för min del.)
Trots att du och jag är helt olika till vår läggning har vi ungefär samma hemläxa att göra. Vad vill jag? Vad står jag för? Hur vill jag bete mig mot kollegor? Hur vill jag att kollegor beter sig mot mig? Var går mina gränser? Och hur ska jag säga ifrån när de överträds? Hur ska jag jobba hållbart många år till?
Vad det gäller din kollega så tycker jag att du ska initiera ett möte på tu man hand. Föreslå en lunch på ett lugnt ställe. Utgå från dig själv. ”Jag ser, jag tänker, jag upplever, när du gör så här så känner jag…” osv. Den typen av samtal är otroligt modigt att ta, även om ytterst få faktiskt tar dem. Jag tror att du får en bundsförvant för livet. De flesta uppskattar verkligen ärlighet. Se sen till att ni sätter ”regler” för hur ett samarbete ska se ut.
När min förra chef upplevde att jag på möten avbröt folk hela tiden så tog hon ett samtal med mig. Jag blev helt paff. Min mening var inte att vara otrevlig, det är bara så alla mina genuina diskussioner ser ut. Min hjärna fladdrar än hit än dit, jag glappar först och tänker sen. I bästa fall. Jag blir engagerad - och då kan jag inte hålla tyst en sekund till.
Men jag lovade henne där och då att sluta med det beteendet. Åtminstone bli medveten om hur det påverkar andra, och hejda mig om jag kunde. Och min chef lovade att göra ”time out”-tecknet till mig om hon upplevde att jag tog över möten 🤣 Så det man ser behöver inte alltid vara det som finns inuti.
@Andrahalvlek Tack för ditt svar! Det är intressant att höra inifrån den ”andra” sidan som hörs, synd och tar plats😂 och försöka förstå. Jag har tagit upp detta med min kollega på tu man hand och och hon bad om ursäkt för hur hon ”kört” över utan att tänka på det, sade hon. Jag sade att det kommer att bli svårt att samarbeta om vi inte kan lösa detta. Jag var öppen och ärlig och vi tyckte båda att det var ett bra samtal. Hon tyckte jag var modig. Hon har skärpt sig en del och har blivit bättre på att lyssna. Hon sade något om att hon är van vid att alla ”applåderar” hennes ideér och att det inte riktigt är så på denna arbetsplats. Jag har träffat på många som tar plats, syns och hörs men detta är på ett annat sätt. Detta känns väldig narcissistiskt. Jag tänker att det finns en stor osäkerhet bakom ytan och att hon hela tiden måste få bekräftelse och uppmärksamhet. Hon har liksom en förmåga att få andra att göra saker så hon slipper. Kommer sällan i tid till våra möten och avbokar för något annat är viktigare. Det har som sagt funkat ett tag efter mitt snack med henne, men igår såg jag tecken på manipulation.
Min strategi är att sätta min gräns, fokusera på mina uppdrag (vi samarbetar i endast ett uppdrag) inte involvera mig för mycket i henne (hon vill gärna berätta vitt och brett om allt och hur duktig hon är). Ta upp igen att jag förväntar mig att hon kommer i tid, att hon gör det hon ska som vi kommit överens om.
Vad vill jag? Vad står jag för? Hur vill jag bete mig mot kollegor? Hur vill jag att kollegor beter sig mot mig? Var går mina gränser? Och hur ska jag säga ifrån när de överträds? Hur ska jag jobba hållbart många år till? Detta är jättebra frågor att ställa sig själv. Jag funderar också mycket på vad det kan vara hos mig som gör att jag stör mig på henne. Vad som är ett problem hos mig. Klart det finns saker i henne som triggar mig, är medveten om det och det jag bäst kan göra är att hålla ett avstånd till henne. Inte låta henne få påverka och trigga mig. Då är det bra att sätta på clown näsan för att inte bli triggad och fokusera på uppgiften.
Det som är bra med att bli äldre är att jag fått möta på många olika slags personligheter och lärt mig att handskas med dessa. Som yngre blev jag förbannad och fokuserade på fel saker. Då skulle jag lagt mycket energi på varför hon beter sig så, vad det är för fel på mig, gått in i det jag kallar för ”fällan”. Nu är fokus på mitt uppdrag, hur vi ska få det utfört, hur vi ska samarbeta och om vi inte funkar är nästa steg att prata tillsamman med chefen. Det har jag även sagt till henne. Det kommer att lösa sig på något sätt, men det är skönt att sätta ord på det❤️
@vår2022 Modigt att du redan har tagit snacket med kollegan, då behöver du bara påminna hen lite. Kanske införa ett ”stoppord”? Time out-tecknet är ju lite väl tydligt för omgivningen 🤣
Jag håller med om att det är skönt att vara lite äldre. Jag väljer också mina strider, lägger mitt krut där det gör mest nytta, och undviker energitjuvar.
Det jag har svårast för är gnäll och skitsnack. Då vänder jag på klacken och går. Måste jag delta, så styr jag upp. ”Okej, vad KAN vi göra? Nu? Senare?” Pekar med hela handen för att få igång handlingskraften hos de andra. Delegerar.
Kvinnor generellt vill ha konsensus om allt helst. Då kan jag också peka med hela handen, åtminstone om det är tidsbrist. Annars har jag enorm förståelse för att all förändring tar olika tid för olika individer, och en del behöver älta och gnälla som ett led i den processen. Men inte för länge!
@vår2022 Tycker inte alls att det är konstigt att reagera på en människa som stjäl allas utrymme på det sättet. Jag har jättesvårt för människor som liksom bara tar för sig av den plats som faktiskt är för alla. Och på riktigt tror att alla är intresserade av deras privata grejer. Men väldigt sällan visar ett ömsesidigt intresse. Jag tror som du, att det handlar om ett omättligt hål. Och det är verkligen inte omgivningens uppgift att ösa sin energi ner i det hålet.
Jag hade gjort som du, skapat ett avstånd o sett till att hålla det. Du kommer aldrig att lösa hennes gåta.
@Sattva Tack för din reflektion! Håller med, det är ett omättligt hål hon har och jag ska se upp för att sugas in i det. Det är verkligen subtilt och så svårt att ”bevisa” hur hon opererar. Kanske är hon inte helt medveten om det själv heller, då hennes omättlighet skymmer sikten för henne. Jag tror också att mina tillsägelser till henne mycket väl kan ha skadat hennes ego innerst inne, men hon vet att detta inte kan visas utåt. Som du märker har jag ingen tillit alls till henne och det hon säger. Det är också därför det skulle vara svårt att prata med chefen om hennes sätt, hon är ju så charmig och skrattig och folk dras till henne.
Det jag kan göra är just att skapa avstånd, inte ge henne mer än nödvändig uppmärksamhet och fokusera på att få uppgiften utförd. Göra henne mindre laddad för mig och ett sätt är att jag gör en fantasibild inom mig själv, där jag sätter en clownnäsa på på henne, så blir hon en ”clown” med vad det innehåller och obetydlig för mig. Ett tips jag fått från en psykolog. Glömde göra det häromdagen och det var då jag vacklade till lite. Som du säger jag kan inte lösa hennes gåta och hon ska inte få tillgång till min energi. Verkar som att vissa människor måste ha tillgång eller ta andras energi för att själva kunna överleva?
En underbar och strålande solig dag, klarblå himmel och lite blåst🌞. Egentligen för varmt för årstiden men njuter ändå av att solen tittar fram. Blev och morgonlöpning med maken och hunden, rätt jobbigt. Har inte riktigt kommit tillbaka i min kondis från att jag var sjuk i covid för ca 4 veckor sedan. Men jag kämpar på och motivationen har jag. Började löpträna för ca 8 månader sedan och det har verkligen blivit en vana som jag inte kan vara utan. Jag springer istället för dricker, min nya vana som satt sig bra.
Det är spännande väntanstider för oss. Vi står i kö på en valp och valpningen sker om ca en vecka. Blir det en hane, kommer vi att få en valp😁. Leverans i mitten av januari. Vi fick ju ta bort vår ena hund i juni då han blev så sjuk, bara 6 år gammal. Det var verkligen en sorg och jag saknar honom ofta. Det är så tomt och tyst när han inte finns längre. Vissa saker var jobbiga, som när han skulle vara hjälpreda vi diskmaskinen hela tiden, men konstigt nog kan jag nästan sakna det. Vår andra hund går direkt om man säger till honom, de hade verkligen så olika personligheter. Det har varit lite tomt med bara en hund, men vi får se, kanske får vi tillökning😁. Valpstadiet är både och, supermysigt men också ett passande. Men att uppfostra och skapa det där speciella bandet och tillit är verkligen häftigt, det ser jag fram emot.
Nu har jag druckit min andra kopp kaffe, så nu är det dags att veckostäda lite. Ska ta ut och piska mattorna i det soliga vädret. Tycker det är rätt kul att städa i lugn och ro, få bort alla hundhår och skura lite golv. Det var det inte när jag var bakis varje lördag, det var ett nödvändigt ont och med sur min det utfördes. Sen blir det vila och njuta av resultatet.
@vår2022 Så härligt med en valp! Vi fick ta bort vår gammelhund okt- 21, men så kom ett nytt litet yrväder redan i feb nu i år. En valp har ju mycket gratis med en äldre hund i huset. Vi människor kan ju inte kommunicera eller leka som en annan hund.
Så mysigt för er!!
Då har jag varit på konferens i två dagar och bott på hotell. På vägen dit pratade kollegor om hur nice det skulle bli att få dricka vin till middagen, ledigt från barn och alla åtaganden. En lite ny situation för mig att tillbringa så mycket tid tillsamman med kollegor och middag. Funderade under tiden på hur jag skulle säga eller uttrycka mig om att jag inte dricker, tar alkoholfritt mm till maten om det skulle komma frågor. På lunchen, innan middagen pratades det om härligheten att dricka vin till middagen igen. De pratade om goda viner och intresset av olika cava sorter. Vi pratade om rökning och att man slutat röka. Då klämde jag ur mig ”jag har slutat dricka alkohol och det känns så fräscht”. Paus…okej! Jag fortsatte ”ja, jag mår inte bra av ens ett glas vin längre, känner av det och tycker inte det är värt att dricka längre. Det jag tycker smakar så otroligt gott är faktiskt alkoholfri öl. Smaken är god och jag mår inte dåligt av det”. Jo, flera instämde att det kan vara gott, att det kan hända man dricker det. Men att cava eller vin är gott ibland, inte så ofta. Det kom inga mer frågor på om varför jag inte dricker alkohol. Kanske funderade de inom sig själva men inget de frågade mig om. När middagen kom sade jag ”En alkoholfri öl tack!”. Vet inte om jag inbillar mig men kändes som att de hade tankar om det, men ingen sade något. Övriga beställde in vin samt påfyllning. Kände som att jag ”kommit ut”😂 och rätt befriande. Kanske att jag också uttryckte självklarhet, styrka och stolthet när jag beställde min alkoholfria öl och inga frågor på det😎.
En annan reflektion jag har är att när jag kom in på hotellrummet, stod det en flaska vin på bordet med två glas och olika sorters snacks. I kylen fanns två starköl, vitt och rött vin, kolsyrat vatten. Märklig känsla, jag har inte varit ensam med alkodrycker sedan drygt ett år. Värsta tillfället ju att dricka ifred. Tankarna for på hur det skulle sett ut för över ett år sedan i samma situation. Jag skulle ju självklart haft en egen flaska vin med mig i resväskan, mycket billigare och det som fanns på rummet skulle jag ju kunna fylla på med om jag kände så. Det första jag skulle ha gjort var att öppna vinflaska och fyllt upp ett vinglas på höjden. Satt mig i bekvämt i fåtöljen med fötterna på den andra. Svept ett glas ganska fort för att få känna ett rus och välbehag i kroppen. Förmodligen skulle jag ha varit lite skakig med abstinens över att ha varit nykter hela dagen under konferensen. Eller kanske skulle jag ha slurpat lite vin i medhavd miniflaska under någon paus, förmodligen. Snart skulle jag ha tömt två glas innan middagen. Känt värme i kinderna och lite uppåt. Till middagen skulle jag ha beställt vin (man får ju rätt lite i glaset) och babblat, synt och hörts mer än jag skulle önskat. Beställt ett glas till. Gått upp på rummet och avslutat flaska jag påbörjat.
Ställt kl på 06 och vaknat bakis med ångest, skuld och skam. Röda, svidiga ögon och försökt täcka ansiktet så gott det gick med smink. Tagit en flaska i kylen och dragit i mig den för att kunna bli någorlunda normal. Känt sveda i huden och molande huvudvärk. Tagit ytterligare en flaska med mig i väskan om det skulle behövas fyllas på under konferensens andra dag. Gått som en zombie och skämts. Inte pratat så mycket mer än nödvändigt med någon kollega, hoppats att ingen skulle se eller veta om mitt tillstånd som asbakis. Kanske pratade de om mig i smyg? Såg de att jag var ett fyllo? Längtat efter att dagen skulle ta slut och att jag skulle få komma hem. Lång resa med kollektivtrafiken hem och kroppen full av ångest. Längtade hem till mitt vin och att få slänga mig ned i soffan och vara själv.
Beroendecirkeln var sluten. Jag skulle börja om igen och dricka för att fly och mildra min ångest. Mörkret i cirkeln var tät och jag kunde inte se konturer så klart. Det var ont om syre och jag hade svårt att andas normalt. Vakuumet gjorde så att jag hade svårt för att höra andra, jag hörde mest mina egna osammanhängande tankar. Den enda vännen jag hade var vinet och det gav mig tröst, för stunden. Jag ville ta mig ur cirkeln, men jag visste inte hur. Jag skämdes för att be om hjälp och jag ville inte att någon skulle veta hur det egentligen var. Det var min hemlighet. Till slut fick jag oanade krafter och sparkade mig loss från min onda cirkel och fängelse. Jag hade bestämt mig, jag skulle sluta dricka! Jag trodde att jag skulle klara det och den kraften fick mig att klara det och jag gjorde det!
Så där och då på hotellrummet, satte jag mig bekvämt i fåtöljen, lade upp fötterna på den andra och öppnade min Loka och njöt av varenda klunk😁. Jag var fri och jag skulle med stolthet i rösten på middagen säga ”En alkoholfri öl tack!”.
Jag hade fantastiska konferensdagar och jag har aldrig varit så pigg, fräsch och inspirerad på sådana dagar förut i mitt liv.
En sak jag inte förstår är varför det finns alkohol på rummet, det skulle kunna förstöra någons liv om man inte fått tillräckligt med styrka och motstånd att avstå från att dricka. Ur ett folkhälsoperspektiv är det förödande och borde inte vara tillåtet. De som kan åka dit är de osynliga alkoholisterna. Visst, man kan köpa med sig eget vin som jag gjorde, men en färsk beroende nykter person skulle kunna drabbas av att slåss med alkoholdjävulen instäng själv i ett fint hotellrum. Det är inte ok!
Ha en fin lördag❤️ Här är det blåsigt och kallt så det gäller att klä på sig rätt kläder på min löprunda. Konferensvistelse har en benägenhet att öka min vikt med allt gott och sött som finns i varje hörn, så en löptur kommer att göra mig gott!
@vår2022 Wow! Vilken obehaglig beskrivning av ditt ”konferensliv” back the days. Mycket bra beskrivet, och så nyttigt att aldrig glömma. Just i sådana situationer som man tidigare har druckit. Skapa nya minnen medvetet.
Så otroligt skönt att slippa den där bakiskänslan. Häftigt att outa också, det gör jag också så fort jag får chansen i olika sammanhang. Jag är lite kärringen mot strömmen, partypooper 🤣 Men det är gott åt dem när de sitter och svamlar om årgångsviner, cava och fina whiskysorter - det är bara ruset de är ute efter.
@vår2022 Vet du att när jag åker på konferens med hotellövernattning så ber jag uttryckligen innan om att det inte ska finnas alkohol på rummet. Av princip. Då tar de bort det. Alkoholen på rummen är svindyr och avansen är säkert enorm, så skälet är givetvis pengar. Men jag har betalat för ett rum, inget annat.
Där har vi hela filmen @vår2022! Fy så hemskt vi levt! Att vi lyckats bryta oss loss är fantastiskt, vi är oerhört starka och den styrkan tror jag vi sedan kommer ha med oss i andra lägen i livet. Kan inte fatta riktigt vad det är för urkraft, det känns så mäktigt!
@Andrahalvlek Ja, usch! Det är en obehaglig beskrivning och jag ryser själv när jag läser det. Det känns lite overkligt och att det verkligen såg ut så. Drack jag verkligen så mycket och på det sättet? Ja, det gjorde jag. Det var ju normaliteten för mig. Tänker också att jag aldrig ska glömma hur det verkligen var och inte försköna eller ljuga för mig själv och tvinga mig själv att skriva den råa och obehagliga sanningen. Den kontrasten gör också att jag känner mig så oerhört tacksam och glad för att jag är där jag är idag. Minnena gör mig inte låg och ledsen idag, det känns som att det är någon annan eller att jag var någon annan i mina tankar och känslor då. Jag kan tydligt se den jag var då i ett annat ljus. Jag har försonats med den jag var då, det var så då men inte nu. Jag omfamnar och har förlåtit den jag var då och nu går vi tillsammans i en ny mycket bättre och kärleksfull riktning i vårt liv. Vi har blivit ett igen och så mycket klokare tillsammans❤️.
Det var häftigt att outa det på mina villkor och att jag ägde min berättelse. Det är ingen annan som kan äga den, det är en häftigt känsla. Att stå upp för sig själv, wow! Smart att begära ett alkoholfritt rum, har aldrig tänkt på det. Tycker nog att det skulle vara tvärt om, att man får begära ett rum med alkohol istället. Flytta på normgränserna😁.
@Himmelellerhelvette Ja, helt klart blir vi starkare på alla livsområden💪. Vi tar med oss erfarenheterna från då och införlivar det med nu. Välkomnar och försonas med den vi var då och styr riktningen mot ett bättre liv. Dubbelt så starka blir vi! ❤️
@vår2022 Vad härligt Vår!! Och allt sånt här blir bara mer o mer naturligt för varje gång.
Förra höstens utvecklingsdagar hade jag ett knappt år nykterhet i ryggen. Nu har det gått ytterligare ett år o känslan inför nästa veckas utvecklingsdagar är helt annorlunda. Tänker inte på frågan om alkohol ens. Men ser fram emot att kunna ta det lugnt i EGET rum🤣🤣🤣. Ja fokus flyttas verkligen. Alkoholen gör en till en förvriden version av en själv. Man stagnerar på nåt sätt. Och i mitt fall, jag trodde alkt beroddenpå alkoholen, så jag tog liksom intebtag i utvecklingen av mig själv. Nu får jag möta alla aspekter av mig, och ta ansvar för dem.
@vår2022 Ett jäkla otyg med de där minibarerna på hotellen.🤬 Som om det inte räckte med all den medhavda alkoholen som man släpade med sig. 😖 Jag brukar kalla det: ”mitt förra liv”. Allt blev så otroligt mycket bättre när jag blev nykter, så det är som ett helt nytt liv. Inte fel att ha haft förmånen till flera liv. 😂Härligt att du med stolthet fick klargöra för dina kollegor att du inte dricker. 🤗 Det blir som @Sattva skrev, något som man inte ens tänker på senare.
@vår2022 Ditt liv låter så skönt och inspirerande🥰👌🏼
En person som jag träffade på AA gör samma sak som AndraHalvlek berättade, ringer hotellet och ber dem tömma minibaren. Fast…jag håller med varför ska det överhuvudtaget finnas alkohol på rummen???
@Sattva @Torn Ja, frågan om att säga att man inte dricker känns allt mer odramatiskt och självklarare på något sätt. Man växer in i det med tiden och i sitt nya liv där det är helt naturligt och vanemässigt att inte dricka. Det är väl som med det mesta nytt, man får erfarenhet och vänjer sig i det nya, det blir normalitet. Och eget rum är det minsta man kan begära, där går fan gränsen😂.
@vår2022 Coolt med alkoholfritt rum! Sjukt att alkohol är normen i samhället! Hus i helvete med alla andra droger men alkohol går så bra så bra, trots allt det kostar, både i lidande för enskilda individer och deras familjer, och för samhället i stort!
Nej, aldrig glömma! Aldrig försköna! Så oerhört stark du är som nått så långt! För mig känns det nästan som att du uppnått Nirvana! 😄🤗🥰🤩🎉 Starkt mindset och ett jävlar anamma som nu verkar ha övergått till harmoni och trygghet! Nu gäller det att inte ge upp eller invaggas i falsk trygghet, vilket är min egen oro (och som jag kan känna av lockelser till 😬). Stor varm kram ❤️
Vill instämma med flera föregående talare; du är otrolig på att peppa, läsa in vad andra behöver höra just då, informera utan att trampa på tår, berätta om dina erfarenheter på ett mycket ödmjukt sätt. En riktig tillgång här. 💗 Kram
@Vinäger Tack snälla för dina fina ord❤️. Idag var en sådan dag som började lite snett men slutade bra med dina ord😁. Ska bli spännande att höra om din process framöver💕
Igår passerade jag 13 månader som nykter🌟. Hektiska tider på jobbet och som fortfarande relativt ny så krävs det en hel del energi och tid för att hinna med. Det blir en del övertid men det är också roligt och stimulerande. Det kommer att lägga sig och bli lugnare om någon vecka. Planering för nästa år pågår för fullt och som jag kan styra en hel del själv. Har massor av idéer men jag ska se till att jag får in luft och inte ett alltför pressat år. Jag trivs med jobbpucklar men sedan behövs tid för återhämtning också för att det ska bli hållbart över tid. Jag är mån om mitt privatliv och för att må bra gäller det att hitta balans mellan arbete och fritid. Kommer att vara ledig i mellandagarna mellan jul och nyår och det ser jag fram emot.
En viktig ingrediens är att kunna arbeta hemifrån några dagar i veckan. Jag kan koncentrera mig bättre då och jag har inte jättestort behov av social interaktion. Det är trevligt att ses några gånger i veckan och det räcker så för mig. Sen kan jag gå eller springa med min hund på lunchen och det är guld värt för återhämtningen och för den sociala interaktionen med min hund❤️. Att ha hund är ett stort ansvar och åtagande och den är så beroende av dig. Man är liksom det bästa som finns för en hund och den ledsnar aldrig på en😂. Han ligger bredvid mig när jag jobbar hemifrån och börjar pocka på för lunchpromenaden när klockan närmar sig 12. En rutin som vi båda gillar skarpt. Sen kommer det ett tillskott, en valp i mitten av januari. Det blir en annan form av passning och rutiner första året, men det ska bli härligt att få skapa ett nytt tillitsband med en ny liten varelse. Det ska bli spännande och se hur vår äldre hund reagerar nu när han har full uppmärksamhet helt själv, sedan vår andra hund fick vandra vidare till hundhimlen. Det ska nog gå bra.
En reflektion jag haft under min pressade jobbvecka. En kväll när jag jobbade sent och var tom i huvudet. Jag hade svårt att varva ned innan läggdags, då min deadline och att bli klar med en uppgift upptog så mycket energi och fokus. Jag ville stänga ned dessa tankar. Tog en paus och då flashade en förnimmelse förbi med ett glas vin framför mina ögon. Jag kunde känna lukten av vinet också. Vinglaset liksom seglade förbi min ögon. Va fan kom du ifrån liksom! Min beroendehjärna försökte få luft och försökte kickade igång en oerhört trögstartad motor med sina rossliga och rostiga kedjor och motorn ville inte starta vid varje försök. Ni vet hur det låter då öhöhöhöhöh! Motorn ville inte starta för den är död och tändstiften är borta! Förnimmelsen varade väldigt kort, knappt så jag lade märke till den. Va fan fick du luft ifrån!
Mindes snabbt att detta var precis ett sådant tillfälle när jag skulle suttit mig ner i soffan och dragit i mig en flaska vin för att tömma hjärnan på tankar och stress. Och sent på kvällen skulle det också varit. Men jag skulle också redan ha pimplat vin tidigare under dagen hemma och när jag gjort min uppgift och varit lite blasé. Min chef ville prata med mig digitalt med bild på, så där utan att vi planerat det och jag är så oerhört tacksam för att jag var nykter.
För att inte prata om hur bakis och full med ångest och skam jag skulle ha haft nästa dag, när jag skulle upp tidigt och medverka i ett föredrag. Inte skulle jag ha tänkt på det så värst mycket på kvällen med vinglaset i handen. Jag var ju värd att få koppla av efter min prestation och jag skulle ju bara ta lite, inte så att det skulle märkas dagen efter.
Tack och lov för att min beroendemotor är död och inte kan starta hur den vill längre. Jag är min motor idag och det är jag som bestämmer om just den motorn ska starta eller inte. Men den är kasserad och jag har andra motorer som spinner som en katt varje morgon de startar. Nu ska jag strax starta min löpmotor och får se hur många hästkrafter som går åt idag 😁.
@vår2022 Grattis till 13 nyktra månader! 🥳🥳🥳 När man får sådana flashar lite senare i nykterheten så blir man nästan lite ställd. Vad fan kom du ifrån?
Och sen minns man att så var det hela tiden back the days. På varje känsla - positiv som negativ, kände man att man värd ett glas vin. Unna sig. Fira något.
Det var ett jävla unnande och firande rent ut sagt. När det enda man behövde var vila, tystnad och god sömn. Så att hjärnan fick vila från intryck och läka.
@vår2022 Vad bra att du delar, att det även för dig kan dyka upp vinglas efter så lång tid. Och väldigt skönt att motorn är kasserad! Det är lömskt med beroende helt klart, och det behöver jag vara medveten om.
Har också varit i en lite utmanande jobbperiod. Bra men lite väl intensiv. Återhämtning är allt, sån skillnad det gör. Min yoga idag kändes som efter en helg på spa🙏🏼
Spännande med valp!! Min vovve är ca 1 år nu, så härligt med hund. Ger enormt mycket glädje🐶 Önskar dig en skön lördagkväll fina vän🤎
Hoppas löpmotorn gick fint, jag utmanade min i torsdags och trotsade orken till tempot jag la mig på, tufft men så gott att inte ge upp till ett långsammare tempo när jag hade bestämt mig för detta lite tuffare löppass 💪
@Andrahalvlek Tack💕. Ja, ställd är rätta ordet! Men då förstår man hur körd hjärnan är och hur man för evigt får dras med att man har en beroendehjärna, som kan flasha till i situationer när känslor uppstår som den är inprogrammerad i att lösa med alkohol. Tur ändå att signalen är oerhört svag och mest irriterande.
Ja, herregud vilket unnande och firande det var, men hjärnan var ju totalt duperad och manipulerad av alkoholdjävulen.
@majken_r Ja, vi får aldrig glömma. Men vi ska klara av det bra ju starkare våra pannlob blir med sunt förnuft och konsekvenstänkande. Då har alkoholdjävulen inte mycket att säga till om längre👊. Vad fint att du fått återhämta dig med yoga, det är verkligen nödvändigt och guld värt. Det ska bli mysigt med en hundkompis till och få vara med om valpgullet igen. Ha en fin lördagskväll min vän och hälsa din vovve från mig🐕❤️
@Himmelellerhelvette Vad roligt att du uppskattade inlägget😁. Löpmotorn gick rätt bra, blev ett långt pass och med bra musik går det alltid lättare. Strongt av dig att orka hålla högt tempo som du bestämt, man orkar många gånger mer än man tror💪. Planerar att ta ett kortare pass med högt tempo imorgon i skogen. Bra att variera sig. Jag flåsar på rätt högt men det håller vildsvinen på avstånd😂.
@vår2022 Grattis till 13 månader!
Att hitta sin egen jobbrytm i den mån det går tror jag är jätteviktigt.
Den där nervarvningen ja, eller svårigheten till det. För mig signalerar det helt enkelt att kroppen o hjärnan berättar att det är lite för mycket. Det är det som är så fint tycker jag med nykterheten, att signalerna är så tydliga. Det är det som orsakar obalansen man får hitta, inte bara åtgärda symtomet genom att bedöva signalerna...
Så mysigt med en hundvalp! Och mycket jobb såklart. Vår blir 1 år i december. En kärleksbomb. Han liksom bara fullkomligt öser ut kärlek, det är härligt!
🌟🌸
Reflektion. Har tänkt på det där när man fick barn och helt plötsligt blev mamma. Att man på något sätt dras tillbaka till sin egna barndom då och på många sätt blev osäker på hur man skulle handskas med många situationer. Tex om barnet blev väldigt arg och tvär på andra sätt. Att man påmindes undermedvetet om hur man själv blev mottagen i liknande situationer. Tex att det inte var ok att vara arg och att man lärde sig att trycka undan dessa känslor eller att vissa behov inte blev tillgodosedda. Vilket, för mig, många gånger gjorde att jag inte riktigt kunde handskas med dessa känslor när mitt barn blev arg, då jag själv tryckt undan dessa känslor och att man skulle vara ”snäll”. Att jag till slut blev arg själv för att det var så det varit för mig som barn. Att man kunde bli arg för att jag var arg. Samtidigt gav det dåligt samvete när jag blev arg på mitt barn och någonstans förstod jag att det inte var ok att jag blev arg på barnet. Men vad jag menar är att om man inte riktigt fått det man behövde, blev sedd och fick ta plats så aktualiseras detta när man själv fick barn. Man är liksom i två åldrar samtidigt vuxen och barn. Ofta tänkte jag förr att mina barn kanske inte fått att de behövt som barn, då jag själv inte riktigt fått det och det har plågat mig en del.
Idag har jag försonats mer med mig själv och tänker att jag ska lyssna och ta emot om de ”knackar på” och vill prata om det. Att jag ska ta emot och vara tacksam för att de kommer och vill prata, lyssna, be om ursäkt och inte gå i försvar. Låta dem få komma vidare i sina liv. Min mamma har svårt att ta emot, det skapar så mycket ångest hos henne och hon blir en martyr istället. Det gjorde att jag stampade länge på samma plats och inte kom vidare. Att jag böjt mig för jag vill inte såra henne. Idag har jag satt en gräns för martyrskapet och jag börjer mig inte längre. Vi kommer nog inte att kunna reda ut helt i detta och det känns ok för mig idag. Jag har kommit vidare ändå och jag har försonats med mig själv och jag har förlåtit henne för att hon inte visste bättre och att hon inte kan ”böja” sig helt. Jag förstår att hon inte fått det hon behövde, hon fick väldigt lite, mycket mindre än mig. Hennes försvar sitter djup, djupt. Tänk om hon förstod att om hon skulle släppa garden helt så skulle hon må så mycket bättre. Så jag tänker böja mig helt om mina barn knackar på, för de ska inte behöva stå och stampa på samma ställe i flera år. Det är aldrig försent att be om förlåtelse, det är helande för båda parter❤️
Fint att läsa om dina tankar som jag känner väl igen. Finansierar i dagsläget 2 x terapi för barn, vilket jag ser som något bra. Att de vill gå i terapi alltså. (Och jag är vuxen nog att förstå att inget beror ”bara” på mig/är mitt fel) Barn växer upp under komplexa omständigheter, skilsmässa, bonusfamiljer, man får (jag iaf) tänka att livet är processer som pågår på olika plan, när mina barn blivit föräldrar har det varit både fantastiskt men det är klart att jag vet, minns själv, och förstår att det också är en tid av reflektion kring sin barndom och uppväxt. Jag tänker att jag finns här, kan prata om allt (hoppas jag) men jag står väldigt stadig i deras liv och går alltid att lita på. Det är fint att få följa sina barn in i vuxenlivet. Allt är inte rosigt, men det är livet! Tack för att du delar med dig. Kram 🤗
@vår2022 Jag har tänkt jättemycket på mina föräldrars föräldraskap sen jag själv fick barn, för 25 och 23 år sedan. Allra helst när de blev lite äldre. Jag vill inte slå mig för bröstet, men den jämförelsen var verkligen inte till mina föräldrars fördel.
Utan att ha en enda poäng i pedagogik, eller ens ha jobbat med barn, så har jag alltid använt lågaffektivt bemötande. Helt spontant, för att jag snabbt märkte att det funkade bäst.
Jag har inte besvarat ilska med ilska, utan mer föst dem ordlöst framför mig. Satt gränser, varit konsekvent. Men även jag har förstås en gräns. Några få gånger har mina barn fått höra mitt lejonvrål. Varje gång har de båda två stått i typ givakt 🤣
Jag är vetgirig till min natur. Jag vill förstå, fundera över, korrigera, eller prova helt nytt. Minns att när äldsta dottern hade kinkiga perioder som bebis så grubblade jag över det på mina kvällspromenader. ”Hmm, kanske läge att flytta sovtiden? Eller ska hon äta tidigare?” Så tänkte och funderade och ”jobbade” jag med typ allt.
Att den yngsta har utvecklingsstörning, språkstörning och autistiska drag gjorde inte ekvationen enklare. Men shit, vi klarade det! Ihop! De har båda två blivit jättefina vuxna ❤️
Jag är helt säker på att mina föräldrar inte tänkte ens i närheten av sådant som jag funderat massor över. Allt var inte bättre förr.
Min äldsta dotter är ju utbildad psykolog och där ingår egenterapi under utbildningen. Man måste vara ”klar” med sig själv innan man kan hjälpa andra. Det hon processat mest är hur hon har påverkats av att ha en lillasyster med särskilda behov, som går före i alla lägen om det är akut. Helt förståligt. Och ingenting som jag kan påverka, varken då eller nu. Vi gjorde vårt bästa.
PS. Och jag tror att mina föräldrar gjorde sitt bästa också. I deras fall var det dock pappas missbruk som gick före i alla lägen tyvärr. Jag tror att barn alltid blir snäppet ”bättre” än sina föräldrar. Min äldsta dotter är som en 2.0-version av mig. Eller ännu högre version. Hon kommer att bli en underbart närvarande mamma, och det glädjer mig redan nu innan det ens är på g.
@vår2022 13 månader. En oerhört stor bragd! Vilken stor resa du har gjort. Tänker att du hade kämpat dig igenom ett helt år, drygt!, när jag loggade in första gången och bestämde mig för att det fick räcka med allt elände alkoholen för med sig. Så många snår och hinder du måste ha kämpat dig igenom, så många härliga nya och stärkande erfarenheter upplevelser du måste fått och känt av. Oerhört stort och starkt av dig! Stort grattis 🤗💐
Så innerligt varmt grattis till 13 månader! Du är min förebild och jag blir alldeles varm om hjärtat när jag läser det du skriver. Vinglaset som flashar förbi... Jag blir så irriterad när det sker. Kram å kämpa på ❄️❤️@vår2022
@Se klart Håller med att det är bra att barnen går i terapi om de har behov av det, även min dotter gör det och det ger henne mycket. Jag frågar inte ut henne om vad de pratar om för det är hennes ensak och vill hon så finns jag där. Tänker precis som du att hennes liv inte bara beror på mig, för skulle man tro det blir det också matyrskap. Barnen är även en egen unik person som gått och går igenom olika saker i sina liv. Det är fint att få följa barnens liv och som du säger är det både upp och ned som det är i livet och som behöver gås igenom. Ännu har jag inte kommit till något barnbarn stadie, låter härligt. Viktigaste är att vi finns där för dem och att de både vet och kan känna det. Kram❤️
@Andrahalvlek Ja, lågaffektivt bemötande är rätt i de flesta lägen😁. Mycket testande, gissandes och olika försök att förstå behov har det varit och det räcker att vara good enough, men det förstod inte jag alltid. Det kan ligga något i det att barnen blir snäppet bättre än sina föräldrar, det bådar gott.
@DRacker Tack❤️ Ja, det har/är mest en häftig resa, inte så mycket kamp mot alkoholen. Mer djupa insikter och klarheter som fallit på plats och att få till nya nyktra vanor. Jag tror att mitt nyfikna utforskande om mig själv och vem jag är i mina sinnens fulla bruk😂 är det som gör min process och resa så spännande. Det är en rolig utmaning där träning och att leva fräscht slår alkohol med hästlängder. Att leva nykter är absolut en bättre drog🌟
@Andrahalvlek @majken_r @Himmelellerhelvette @Varafrisk @Sattva
Tack så mycket❤️ Det är blir verkligen bättre ju längre tiden går som nykter. Nu ska jag fortsätta i min värderade riktning och forma livet som jag vill att det ska vara och ta vara på det💕🌟
Grattis till 400 dagar (eller ännu mer nu) Vår2022.
Och än mer grattis till all den klokskap som du har. Det här Forumet bidrar så mycket till hjälp på traven i att förstå både sig själv och andra tycker jag. Ingen är perfekt och det finns en förståelse för att andra inte är perfekta. Mina föräldrar hade sina tillkortakommanden. Jag har mina. Jag försöker att inte upprepa deras, men som du skriver så sker vissa saker automatiskt och ibland när jag tänker efter skulle jag ha velat göra många saker annorlunda, men det betyder ju inte att det inte var tillräckligt bra.
Det är alltid intressant att läsa dina kommentarer och inspel. Det är en väldigt spännande resa tycker jag, den här livsrefkektionrn som nykterheten bidrar till
@Sisyfos Tack så mycket❤️. Ja, det är ett så bra, utvecklande och stödjande forum. Interaktionen gör att man utvecklas i sina egna tankar och funderingar. Det är verkligen en spännande resa med alla nyktra livsreflektioner och händelser😁.
Lite reflektionstid innan jag ska sätta igång och städa och ta fram lite tomtar ur sin vrå.
Funderat kring att sätta gränser och ta kommandot i sitt liv. Har en arbetskamrat, som jag tidigare berätta om, som jag måste ta ett nytt snack med. Egentligen känner jag att jag bara vill göra mitt jobb, få jobba i lugn och ro. Att jag inte har tid med massa runt omkring, men hennes sätt påverkar mitt uppdrag och det kan inte fortgå. Gör jag inget fortsätter det. Tänker främst på att jag måste känna efter hur jag vill ha det och sätta en gräns för det. Sen får hon fladdra omkring som hon vill, men inte i det uppdrag vi har gemensamt.
Har försökt fånga vad hon triggar hos mig. Hon får mig att känna mig som en hjälpreda och jag känner mig utnyttjad. Varför det? Det jag kommit på är att jag har varit ”medberoende” och kört över mina behov, varit diplomaten som fixat och tagit på mig även andras ansvar. Varit medhjälparen som roddat i familjen och även utanför familjen. Under mitt drygt nyktra år har jag tagit tillbaka kommandot och vägrat vara medhjälparen. Satt gränser inom familjen och upplevt en styrka i det. Fått bättre självkänsla och självförtroende. Känner mig stabil och trygg. Och nu triggar min kollega i detta område. Jag har fixat, underlätta, tagit allt ansvar och även skyddat hennes tillkortakommanden inför andra. Nu har jag fått nog och mår inte bra av detta. Jag har pratat med henne för ett tag sedan, det har känts bra men nu är vi där igen. Det har kommit smygande och jag har inte sett det tydligt. Henne kan jag inte ändra på, men jag kan ändra på mig själv, säga nej och sätta gräns innan jag briserar som en bomb. Det är jobbigt och lite svårt att göra det i handling och inte bara tänka. Jag vill göra det snyggt och på ett tydligt och moget sätt. Jag har helgen på mig att landa i min trygghet och ta snacket på måndag. Jag har mailat henne om att vi behöver skapa tydlighet i våra roller.
Det är lätt att börja tänka, hon är si och så, hon sa si och så. Hon är dominant, narcissistisk, manipulativ, charmerande och intelligent. Men det är lätt att gå bort sig och börja tänka och fundera på hur hon är, varför hon gör som hon gör. Jag måste avskärma mig från det och tänka ut hur jag vill ha det, vad jag kan acceptera, hur jag ska göra och med uppdraget i fokus. Sätta ned foten och gränser, tydligt och rakt. Annars är jag lätt att spela bort för henne, jag kan inte det spelet och jag vill heller inte vara en del av det. Tydlig delat ansvar, mitt och hennes och att jag endast tar mitt ansvar. Inte ta hela ansvaret som jag ofta gjort och låta henne glida på en räkmacka. Jag ska ta kommandot i mitt liv, precis som jag gjorde med alkoholen. Ut med skiten och in med det som är bra för mig.
Det är lätt att fastna i sina egna gamla mönster, bli triggad och gå in i det igen. Jag är glad över att jag ändå kan se det, att gamla mönster håller på att försöka ta form. En form där jag är passivt aggressiv och inte säger nej, tydligt och rakt. Jag är också glad över att jag lärt känna mig själv på djupet och att kroppen signalerar när det inte känns bra. En slags rastlöshet, ilska och irritation i kroppen. Då vet jag att något är fel och jag litar på den känslan, efter att jag undersökt den lite. Vad är det som triggar igång känslan hos mig? Att inte gå igång i affekt. En sak jag ska göra när jag träffar henne är att ta en paus när jag triggas. Hämta vatten eller gå på toa. Då hinner jag känna efter vad som händer inom mig, landa, andas och upp på banan igen innan jag går in i rummet igen. Hålla fokus på hur jag vill ha det, på uppdraget och sätta gräns.
Ja, så ska jag göra på måndag. Nu ska jag inte tänka mer på detta och ha helg. Städa och få det fint, ta fram mina tomtar och njuta av lördagen❤️❄️
@vår2022 Exakt så. Vi kan inte förändra andra, men vi kan ändra på vårt förhållningssätt. Oftast är det enklast att undvika personer som triggar obehag inom en. Ibland måste man dock jobba ihop med dem, som du gör nu. Klokt att du redan aviserat att ni ska ha möte på måndag, och vad ni ska prata om. Då hinner hon förbereda sig, och du hinner samla dina tankar och konkretisera dem. Sova på saken. Det är så jävla bra att sova på saken. Helst flera nätter om det är möjligt. Aldrig agera i affekt.
Gör ett färdigt förslag och släng upp på bordet. ”Du gör si, jag gör så. Du ansvarar för ditt, jag ansvarar för mitt”. Förankra det hos henne, förankra det hos gruppen - så att alla vet vad som gäller. Sen kör du så det ryker!
När jag blev sjukskriven senast berodde det på en massa olika saker. En sak det faktiskt delvis berodde på var att min närmaste kollega, som hade gjort chefsjobbet som vikarie i flera år, plötsligt skulle flytta på sig lite och släppa in mig. Vilket hon inte riktigt gjorde, mer av välvilja än ovilja. Vi satt dessutom på olika ställen fysiskt.
Det kändes som jag sprang i hennes bakhasor hela tiden. ”Vad ska jag göra nu? Det ska jag göra! Nähä, det har hon redan gjort.” Jag fick ingen struktur i arbetet, kände mig stundtals nästan värdelös på mitt jobb. Hon är högpresterande och jag inbillar mig inte att jag kan komma upp i hennes nivå, men jag har andra kvalitéer att bidra med.
Just nu har jag ett väldigt tydligt ansvar. Som jag tar, lägger upp på mitt sätt, och levererar riktigt bra. Så ska det fortsätta framöver på ett eller annat sätt. Nu ska jag få ny chef som sitter 30 mil bort och mina närmaste kollegor blir spridda över hela sydöstra Sverige. Så just nu sitter jag still i båten och inväntar sjösättning av den nya organisationen den 6/2. Först då tänker jag reclaima mitt space.
@Andrahalvlek Tack för utförligt svar och bra tips😁. Funderar på om jag ska typ säga ”hur tycker du vi ska dela upp ansvaret?” för att få reda på hur hon tänker om det. Sedan fortsätta med frågor beroende på vad hon säger och efter det komma med mina tankar. Det finns ingen riktig tydlighet i detta mer än att hon har huvudansvaret, vilket jag tagit. Blir det inte bra kommer jag föreslå att vi tar in chefen som får leda och fördela arbetet. Otydligheten ska bli tydlig.
Jag är så glad att jag har andra uppdrag jag styr, planerar och utför själv. Ibland tillsammans med andra och det har inte varit några problem. Låter vettigt att sitta still i båten tills sjösättningen. Håller med, att sova på saken är guld. Är man förbannad lägger det sig, är man förvirrad så klarnar det upp. Sen ska jag köra så det ryker!
@vår2022 Min erfarenhet, från de gånger jag har gått till min chef och bett om uppstyrning, är att det är bra att ha en färdig plan att presentera. Som man efter en inledande diskussion kan lägga på bordet. Varsågod.
99 av 100 gg köper min chef planen nästan rakt av. Jag brukar medvetet lägga in lite ”prutmån” i planen. Saker som jag vet att hon hakar upp sig på, som vi gemensamt kan korrigera. Då upplever hon att hon haft något att säga till om. Klassiskt förhandlingsknep 😉
Det ska bli spännande att höra hur ert möte avlöper på måndag. En skriftlig överenskommelse rekommenderas. Så att du kan hänvisa till den skriftliga planen om det behövs senare.
@vår2022 Absolut, vi måste sätta gränser. Och jag tror att man ibland tror att andra är väl medvetna om sina beteenden bara för att man själv är det. Tänker på den kollega jag har, att jag tror inte hon faktiskt förstår o kan se sig själv utifrån. Plus att hon nog kan ha nåt drag av att helt enkelt inte kunna avläsa andra. För mig hjälper det att se henne med blida ögon. Sätta de gränser som behövs såklart, men utan aggen liksom. Utgå ifrån att hon inte förmår mer, hon gör så gott hon kan i sitt.
Behöver ju inte alls stämma med din kollega🙃
Vilka bra svar du får @vår2022
Jag har också haft med mycket kantiga personer att göra- både som chef och medarbetare och det innebär lite grann två olika angreppssätt. Att vara nykter och klar är en förutsättning för att komma till rätta med dessa saker. Ofta är de kantiga personerna också räddast- har jag upptäckt. De kan vara rädda för att ha ”fel” de kan vara rädda för att bli avslöjade och de kan vara rädda för att byta position-be om hjälp. Rädsla tar sig många uttryck och när vi- som slutat vara rädda- seglar upp bredvid så kan det bli besvärligt.
Spännande att ta del av dina reflektioner! Kram 🤗
Tack @Andrahalvlek @Sattva @Se klart för svar. Det är så fint att få bolla knepigheter och får era reflektioner, det berikar😁. Min största sårbarhet ligger i att jag har en för stor benägenhet att förstå och vara en hjälpare. Att det är lite jobbigt att behöva sätta en gräns och vara tydlig. Att jag ser med alltför blida ögon @Sattva, aggen fanns och har mildrats väsentligt, just för att jag är så förlåtande. Det som ändå plågar mig är att hon inte är en bra kollega på så sätt att hon försvårar för mig att utföra mitt uppdrag på ett bra sätt, jag blir försinkad och möten blir inte av som planerat och förflyttas till när det passar henne. Jag tar för mycket ansvar och hjälper henne för mycket på min bekostnad. Det beteendet tar för mycket energi från mig. Det ligger på mig att jag ger henne detta utrymme och som jag tidigare nämnt tangerar det ett inlärt mönster, mina alltför blida ögon😁. Jag tror att hon kan bli bättre om jag blir bättre på att inte ge henne för mycket utrymme, sätter gränser, säger nej och att jag blir bättre på att se mitt värde. Jag tror också att det finns en osäkerhet och en rädsla @Se klart vilket ger sig till uttryck när hon fladdrar all over the place, hävdar sig själv och har behov av allas gillande och beundran. Då sätter hon in sin charmoffensiv och berömmer ihjäl allt och alla. Har inte hört någon som slänger ur sig så mycket beröm och fina ord om andra, too much liksom. Folk blir nästan generade. Det känns inte trovärdigt. Sådant hon själv vill höra från andra om sig själv. Vad gäller chefen @Andrahalvlek tänker jag mest att det är bra om chefen är med i situationen, sammanhanget och själv får höra och komma med synpunkter. Och jag har en plan på hur ansvaret kan se ut, håller med om att det är bra att presentera ett förslag och det är egentligen inte så komplicerat förslag. Mer att få det nedskrivet och gå tillbaka till som du säger. Verkligen viktigt, har flertalet gånger letat upp i minnesanteckningar om vad som sagts och beslutats. Viktigaste för mig är att chefen vid en uppföljning kan se vem som bär ansvaret för vad och att jag har ryggen fri om något inte blir utfört av henne. Hon är knepig att ha att göra med, men jag ska göra mitt bästa för att det ska lösa sig på ett förhoppningsvis bra sätt. Jag vinner inget på att göra ned henne och det går heller inte i linje med min person och mina värderingar. Jag ska sätta gräns för vad som är ok för att få min arbetsro och för att kunna utföra mitt uppdrag.
Känner mig nöjd. Samtalet med min kollega gick bra. Fokus var på att samarbetet som råder inte känns bra och att vi behöver hitta en struktur som gör att det kan fungera bättre. Jag kände mig så trygg och bottnad i mig själv när vi pratade. Lugn, sann och mig själv. Jag tror det smittade av sig😁. Hon uppskattar att jag är rak och ärlig och jag tror att strukturen jag vill införa kommer att hjälpa henne/oss till bättre samarbete. Fokus var också på själva uppdraget, att det ska utföras på ett bra sätt och det är vi båda måna om. Hon ville gärna prata om saker runt omkring som påverkat henne, men jag tog hela tiden samtalet till att handla om oss, vårt samarbete. Att det som inte funkar utanför oss måste hon ta med dem det berör. Att det kan inte hon och jag prata om. Hon vill att vårt samarbete ska funka och så även jag. Vi hann inte helt klart med allt och har bokat in flera möten framöver för detta. Hon bad om ursäkt för saker jag tog upp och som inte varit så bra. Även jag tog upp saker som jag inte gjort så bra och att det beror på att vi inte haft den bästa planeringen. Jag tycker att hon kan tillföra mycket till vårt samarbete och uppdrag och att vi tillsammans kompletterar varandra bra, hon instämmer. Jag uppskattar henne mycket när samarbetet färgas av transparens och viljan till att lyckas tillsammans. Det är svårt för att bara en ska lyckas när det handlar om ett samarbete. Jag vill tro och hoppas att det ska bli bättre samarbete framöver. Jag ska i alla fall göra mitt bästa och med gränser😁
@vår2022 Full pott på den tentan! För er båda tror jag.
Fan vad gött det är när man är både känslomässigt och intellektuellt förberedd och känner sig grundad i det man tycker och tänker och vågar säga det. Man ritar upp spelplanen - här rör vi oss, inte utanför. Klokt att boka in fler möten. Det låter som ni kan få ett väl fungerande samarbete framöver.
@Andrahalvlek Tack! Vad gött att höra att du tyckte det var bra och tror det kan fungera framöver😁.
Ja, fasiken vad skönt det känns att vara både känslomässigt och intellektuellt förberedd, och jag fick goda tips och råd från dig och andra här. Det är verkligen bra att bolla dilemman och svåra saker här, det breddar perspektiv och mod❤️
@vår2022 Vad skönt att samtalet gick bra, och att ni (med din hjälp) kunde prata om kärnfrågan utan att fladdra iväg. Sa hon nåt om hur hon upplever samarbetet/ situationen när det "går snett"?. Eller var det då hon stack på avvägar o försökte hitta orsaker utanför er lilla box? Det är det jag menar, att en del människor inte har förmågan att sortera vad som är vad. Inte ser, kan inte. Det är så lätt att dras iväg själv, och plötsligt handlar samtalet om något annat. Skönt att du var så grundad o utan affekt att du kunde ta tillbaka till kärnfrågan! Härligt!🌸
@Sattva Ja, det var då hon stack iväg på avvägar och försökte hitta en orsak till att det inte fungerat. Samtidigt har hon inte reagerat på att det inte fungerar då hon är på ett helt annat håll. Hon har tidigare fått mycket utrymme att prata om allt runt om henne och jag har sagt att hon måste ta itu med det. Så jag har tillåtit henne att göra så, det har liksom tänjts smygande. Nu ska hon ta upp det andra med chefen och det är bra. Det är som du säger hon kan inte riktigt sortera och ser inte att det sluttar på fler plan, att det ena som inte fungerar påverkar det andra. Hon blev lite häpen när jag sade att vårt samarbete inte fungerar, hon är van vid att jag står stabilt och löser allt. Så det var verkligen viktigt att jag satte ned foten och en gräns då jag själv tillåtit detta att fara iväg lite. Jag såg det inte riktigt tydligt själv då jag höll på att gå i mina gamla mönster som ”hjälparen”. Jag tror att mina gränser och tydlighet i ansvar kommer att hjälpa henne att inte fladdra iväg😁
Måste skriva ned detta innan jag glömmer. Riv aldrig en mur innan du vet varför den byggts upp. Vi bygger upp en mur som skydd, en fasad mot fienden. Vi bygger den med byggstenar som vårt liv tilldelats oss, från vår barndom, ungdom och alla övriga faser i livet. Tillförs bygget alkohol cementeras byggstenarna ännu mer och muren blir nästintill ogenomtränglig. Alkoholen bygger även ett tak så att ljus och syre har svårt att ta sig igenom. Det blir mörkt, dunkelt, svart med dålig stinkande luft man ska andas in. Där sitter man i en vrå i fosterställning och är rädd för livet men även för sig själv. Muren som byggts sker inom dig, ett skydd mot dig själv, dina tankar och känslor. Alkoholen bedövar hjärnan för att man ska slippa känna och tänka. Men tyvärr ger den ångest, skuld och skam som inte alkoholen kan ta bort, bara för stunden. Den stunden som man hela tiden ändå längtar till fast den endast varar så kort stund.
Riv aldrig en mur innan du vet varför den byggts upp. Där i vrån kan du inte ta reda på varför den byggts upp så länge du tillför alkohol som bedövar hjärnan. Slutar man dricka så rasar taket för att släppa in ljus och frisk luft igen. Man kan andas! Då kan tankarna och känslorna börja fungera igen. Kanske gör detta ont och man vill inte känna, det är ju därför man druckit för att slippa känna. Men om man vågar känna och ta reda på varför man byggt denna mur inom sig själv och mot sig själv, så kan man riva muren. Den behövs inte längre som skydd mot fienden, som är du själv och alkoholen. Man kan istället bli vän med sig själv och förstå varför man byggt upp muren. Man kan förstå att muren inte behövs för det finns ingen fiende, det är bara du själv där och du är ju inte farlig när du tittar närmare på dig själv. När du tydligt kan se dig själv och vem du är. Så en mur kan rivas, men ta reda på varför den byggts innan den rivs. Då kan du riva den på ett tryggt och säkert sätt utan att byggstenarna rasar snett och slår dig i skallen. Då kanske du bygger upp muren igen och blir rädd för dig själv.
Så sant Vår2022. Det finns egentligen inget yttre som kan skada själen om man inte låter det hända. Som du skriver ”det är bara du själv och du är inte farlig”. Men det är lättare sagt än gjort ibland att vara skyddslös. Det kräver eftertanke, analys och stor förståelse och förlåtelse för sig själv och även för andra. Men helt klart är den lilla inbyggda skrubben med tjocka väggar och tak vidrig. Det är där jag några gånger träffat ”den ältande alkoholisten”. Den där som sitter och pratar om alla oförätter, som känner sig missförstådd och lägger skulden på allt och alla. Ingen trevlig typ. Jag tror att hen nästlar sig in och tar över om man stannar för länge idén lilla skrubben. Nä ut i ljuset igen. Och jobba med muren. Kanske behövs den åt vissa håll lite längre. Kanske behövs skjutväggar så att man slipper bygga varje gång.
@Sisyfos @Varafrisk
Ja, tror också att muren kan behövas en stund innan den rivs ned, för att man inte ska stå där helt oskyddad och naken. Annars kanske man går i fosterställning igen, blundar och tröstar sig med alkohol. Taket kan rivas först för att få in ljuset. Där i ljuset kan man ta den hjälp man behöver för att förstå och få insikt i varför man byggt denna mur. Sedan kan man tryggt riva ner muren allteftersom man känner sig tryggare och starkare.
Att ha skjutväggar som öppnas och stängs är en bra idé! Genomskinliga som man kan se igenom om de behöver stängas en stund så man får tid att reflektera över olika saker/situationer och omgruppera sig. Och med möjlighet att öppna helt när inget skydd alls behövs. Det är den ogenomträngliga muren som inte behöver finnas kvar när man är mogen att riva den och vet varför man rivit den😁.
@vår2022 Så fascinerande att ta del av erfarenheterna av påfrestande och utmanande kollega. Jag har samma. Hon har en NPF-diagnos och har samtidigt en fullkomligt grandios självbild. Har extremt lätt för att baktala ned kollegor till fotknölarna eller insinuera att hon vet saker eller sår frön av misstro och illvilja om olika kollegor till andra kollegor. Hon är extremt lättkränkt och brusar upp snabbare än en blixt, samtidigt som hon då och då berömmer och lyfter upp någon (olika då och då) kollega högt och tydligt till skyarna inför andra. Hon är vältalig och rätt klok, men framställer sig själv som rent fantastisk. Det händer alltid mängder av osannolika saker runt henne. Är det inte 41 graders feber i 10-15 dygn, nära döden-sjukdomar i övrigt etc. så råkar hon känna den eller den riktigt nära som råkade ut för det eller det stora som ”stod i tidningen med stora rubriker”, eller så något annat. Hon brusar upp, blir irriterad och förbannad, slänger på luren i örat under ett möte för att hon upplever sig såå påhoppad av det eller det, eller som är markerande tyst under enhetsmöten eller som småflinar när man pratar. Fan vad trött jag är att inte kunna riktigt bemöta allt då mycket är svårt att ”ta på”, liksom av allt tåtassande jag fått göra under åren. Har själv kopplat bort henne från mina projekt och pratat med chefen. Men från att jag känt mig rätt vingklippt och svag medan jag druckit så känner jag mig mer stark och lugnare nu även när det gäller henne. Jag hoppas att denna harmoni fortlöper och stärks ännu mer för det är fan inte lätt när man tvingas jobba nära någon som beter sig på sådant eller liknande sätt och som man verkligen inte går ihop med. Nykterheten har hjälpt mig att hantera mer kring detta (som sannerligen påverkat mig). Otroligt stärkande att ta del av erfarenheterna här i din tråd ☺️🙏⭐️
@DRacker Tack för ditt inlägg. Det är verkligen en knepig situation att ha en kollega som det inte funkar med. Din kollega är bra mycket mer utåtagerande och knepigare på ett annat sätt. Min kollega gör det så subtilt, men kan känna igen en hel del i det du beskriver om din. Hon överöser med komplimanger över minsta lilla, att man tex skickat ett mail. Hon säger att jag är så viktig för henne och att hon uppskattar mig och min tydlighet. Det går åt så mycket tid och energi för mig att vara tydlig och sätta ned foten. Tex när hon oftast kommer försent till våra möten, senast började hon gråta och bli martyr, att allt hon gör blir fel…att hon inte vet om hon kommer att vilja vara kvar på detta arbete…klagar om andra kollegor för mig. Vill göra allt ihop, jag vill att vi ska dela på uppgifter och sedan se över det ihop. Hon och en annan kollega har pratat med chefen, hon känner sig exkluderad. Vi ska göra en stor grej ihop, där hon har huvudansvaret och hon bokar upp hur mycket tid som helst för det i min kalender. Påpekade att jag har annat att göra och kan inte lägga denna tid på detta, hon svarade spetsigt om att detta är viktigare än något annat. Jag reagerade starkt och påtalade hennes dominanta beteende. Dålig stämning, som det blir vid varje möte. Hon ber om ursäkt. Det här kommer inte att bli bra, för mycket tid går åt till hennes personliga problem som ska redas ut, jag är hennes ”psykolog” och soptunna. Jag vill bara göra mitt uppdrag, effektivt och i ett gott samarbete. Nu har vi gått på ledighet till 9 januari och jag ska verkligen fundera på hur jag ska gå tillväga i detta. Troligen måste jag gå till chefen, jag har försökt att få till ett bra samarbete, men jag inser att det inte kommer att funka. Pratade igår med en annan kollega som också är inblandad i det stora arbetet, det gick så bra och smidigt när vi jobbade ihop, så lugnt och sansat. Har bett henne vara med i januari, om hon kan ge vår kollega råd om hur hon ska gå tillväga och vilket som är hennes ansvar och vad som är mitt ansvar. Jag har försökt hålla min knepiga kollega under armarna och hjälpa henne, tyckt synd om henne, men nu orkar jag inte längre. Det sker på bekostnad av min energi och det gör mig så trött. Jag har svårt att handskas med hennes duperande och manövrerande, som sker så subtilt och inte öppet inför andra.
Men först släppa jobbet och njuta av min ledighet. Idag kommer mina stora barn hem inför jul och det ska bli mysigt att få rå om och skämma bort dem lite❤️
Dagen före dopparedagen. Kommit en decimeter snö under natten och kallare. Det hann bli barmark innan snön kom. Fint så här innan julafton. Tyvärr hann vi inte stapla veden som kom igår så den ligger under snön, men det är bara till att stapla idag.
Gjorde en reflektion över hur jag varit inför jul när jag drack och nu. Den stora skillnaden är att jag inte är ett vrak och stressad upp över öronen. Jag har inte gjort listor två veckor i förväg om allt som ska göras innan jul. Har hunnit med att göra allt i lugn och ro, inte stressat. Inte lagt så mycket krav på mig själv om att det ska bli perfekt. Jag behöver inte torka ur alla skåp för att det blir jul, varför ska jag göra det nu? Städningen behöver inte göras i absurdum med rengöring i varenda vrå. Jag har städat good enough och det blev jättefint och rent. Min man har hjälpt till och han får städa på sitt sätt, det blir bra, inget jag behöver lägga mig i. Han brukar alltid göra inhandlingen och jag litar på honom, jag behöver inte peta i allt. Det blir bra!
Minns inte när jag var så här chill senast, dagen före dopparedagen. Det är julmysigt hemma, rent och fint. Granen hämtades i skogen igår, inte värsta Kalle Anka granen men den är naturligt och fin, good enough. Ingen stress med bilen och leta gran, den hade jag fixat minst två veckor tidigare förr och valt noga. Den här har mer charm och jag är nöjd. Ikväll kommer stora barnen hem över jul och då ska de få klä den. Inget jag behöver övervaka, det kommer att bli fint ändå.
Sade till min man ”Jag fattar inte att jag är så chill och vi har inte skrivit massor av listor flera veckor i förväg. Kommer vi att hinna allt?” Det är lugnt sade han, vi hinner, vi hjälps åt. Sade att det måste bero på att jag är nykter då jag inte flippar av stress och jag känner mig så lugn. Det trodde han också.
Idag ska vi skotta snö, stapla ved, ta långpromenad eller löptur i skogen med hunden, bädda rummen till barnen och svärmor som kommer, fixa julskinkan, se Bingolotto och bara mysa och ta hand om varandra. Jag ska rå om mina barn och skämma bort dem lite. Imorgon åker vi iväg och firar med övriga familjen sen ska vi fira hemma på juldagen.
Ha en riktigt nykter god jul och ta hand om varandra i julefriden🎅❄️❤️
@vår2022 Det var det jag också upptäckte efter en tids nykterhet . Jag blev så himla chill, hela tiden dessutom!😍 Jag upplever det som att jag t.o.m. är mycket chillare än människor i min omgivning. Många av mina kollegor, (och även min fru) tycks ha lättare för att stressa upp sig, bli irriterade mm. (även i vardagen) Det är som om dom lider av en lågintensiv abstinens, och bara blir riktigt chilla när dom dricker, eller vet att det inte är långt kvar tills dom kan dricka. Fredagkväll, glöggfika eller ”ta en öl efter jobbet” tycks vara det som dom ser fram emot mest av allt.😂 Då får dom sin korta stund av chillhet. Dock en konstgjord chillhet genererad medelst neddrogning.😵💫
@vår2022 God jul till dig också!
Julen handlar ju verkligen om frid, iaf för mig. En känsla. En chans att liksom bona in sig. Ser jättemycket fram emot julen, trots att det bara är jag, maken o hundarna på själva julafton. Vi ska bara ta det lugnt, inga tider att passa.
Ha det riktigt fint över jul🌸
Gällande din kollega, ibland får man bara acceptera läget. Tror inte hon kommer förändras trots att du går till chefen. Men chefen kanske kan flytta henne på nåt sätt. Hon bör nog inte jobba i projekt med någon alls låter det som😇
@vår2022 vilket fint, som alltid, inlägg. Tycker så mycket om att läsa, hoppfullt och tryggt att nyktert liv ger så många vinster.
Önskar dig en fin julhelg❤️🎅🏼⭐️
@Torn Ha, ha! Ja, det är lite som ”When they go high, I go low”😂 i alla fall vad det gäller stress och nerver. När min svärmor går upp i varv och rösten blir gällare, blir jag superlugn och pratar långsamt och med lugn stämma. Det tar ner henne i varv😂. Det är så oerhört tacksamt och välgörande att vara nykter!
@Tikka Låter lite som…
@Tikka
Låter lite som årstidsbunden depression kanske? Googlade lite och fick fram detta.
Dagsljus påverkar kroppens dygnsrytm och produktionen av melatonin. Därför får människor i länder med längre och mörkare vintrar oftare en påverkan på humöret och en ökad trötthet på vinterhalvåret.
Naturligt dagsljus och fysisk aktivitet är två mer belagda metoder för att behandla årstidsbunden depression. En promenad på morgonen eller mitt på dagen, även om det är mulet, ger dig både dagsljus och rörelse, vilket kan förebygga problemen. Ingen ska behöva må dåligt i onödan. Årstidsbunden depression är ganska enkelt att behandla, och ju tidigare man kommer igång med behandling desto snabbare kan man må bättre. Man kan till exempel behandlas med antidepressiv medicin, eventuellt i kombination med KBT.
Kanske kan vara värt att ta kontakt med vårdcentralen, inte ska du behöva gå omkring och vara deppig och trött då det går att åtgärda. Kanske får du något i stil med B-vitaminkuren för hästar som du fick för snart ett år sedan😂.
Sköt om dig och ta kontakt med en doktor. Kanske är det annat inom dig som skaver också. Kram❤️
En liten reflektion så här…
En liten reflektion så här på kvällskvisten. Jag trivs så himla bra på mitt nya arbete. Det är så stimulerande och viktigt. Jag är med om så mycket nya situationer som jag inte varit i tidigare. Har känt mig lite osäker i hur jag ska tackla det och har bestämt mig för att lita på mig själv och använda mig av tidigare erfarenheter och kunskaper. Det har varit ett bra drag och personer i mina möten har varit så tacksamma och nöjda. Idag fick jag också beröm av chefen😁. Vikariatet jag har kommer troligen att annonseras ut på nytt längre fram då ordinarie inte kommer att komma tillbaka och jag har ett vikariat som jag sökte. Förmodligen hårdare konkurrens eftersom det handlar om en tillsvidareanställning då. Tänker att jag ändå kommer att stå mig rätt bra, då jag kommer att ha fått mycket erfarenhet och knutit många kontakter. Synd att jag inte kan få den bara rakt av, men det öppnar ändå upp möjlighet för en tillsvidareanställning och det är bra. Gäller att göra bra ifrån mig, men jag känner ingen press på att överprestera utan helt enkelt göra det på så bra sätt som möjligt och på mitt sätt.
Något annat jag reflekterat över hur mycket mindre nervös och orolig jag är vid dragningar och dyl. Jag trivs bra med detta och har inte svårt för att komma med synpunkter utan att de ska vara genomtänkta och säkra i förväg. Jag har lätt för att prata med okända kollegor och med att komma med nya ideér på min arbetsplats. Känner mig så trygg och oroar mig inte för vad andra tycker och tänker om mig. Jag har aldrig varit så chill och faktiskt mig själv, på ett arbete. Jag känner mig omtyckt och respekterad.
Jag vet vad detta beror på. Det beror på att jag slutat dricka och är nykter på heltid och att jag fått kontakt med mig själv, mina tankar och känslor. Som jag sorterat, hanterat och funderat. Som gjort att jag fått balans i min hjärna och i min kropp. Balans i mina tankar och känslor. Balans i mina relationer. Balans i tankarna om mig själv och andra. Det har gjort mig harmonisk, nöjd, hoppfull, tillitsfull, kärleksfull, glädjefull och jag känner mig trygg och stark.
Tänk att det skulle vara så magiskt att sluta dricka! Alla mina miljarders miljarders atomer som varit utspridda vind för våg i så många år, har blivit uppsamlade i en enda enhet, i mig❤️
@vår2022 Härligt! Det blev…
@vår2022 Härligt! Det blev precis likadant för mig! All nervositet, osäkerhet och oro försvann totalt. Det tog väl ungefär 1 år av nykterhet innan jag på fullaste allvar förstod att det var så. 😂 Jag hade ju i hela mitt tidigare liv trott att det var mitt normala jag att vara nervöst lagd. Men det var ju alkoholens fel. Det är bla därför som jag tycker att jag mår bättre än någonsin när jag blev nykter. Overkligt bra liksom. 😃
Du får säkert jobbet som fastanställd sen. Dom är ju bara tvungna att lägga ut det på annons enligt lag. 🤗
@Torn Ha, ha! Ja, det tar…
@Torn Ha, ha! Ja, det tar ett tag innan den poletten trillar ner😂. Det är ju drygt ett år sedan som nykter för mig nu. Jag har också trott att jag är neurotisk, nervöst lagd och pessimistisk. Verkligen inte den uppfattningen andra har om mig och faktiskt inte heller jag längre. Det var ju bara Alkoholdjävulen som skymde sikten. Jag mår också bättre än någonsin förut, så himla underbart! Och du säger ju att det bara blir bättre och bättre. Jag tror dig!
Ja, får hålla tummarna att det blir mitt jobb😁 Ha det gott!❤️
@vår2022 Ja, den hästkuren…
@vår2022 Ja, den hästkuren finns ju kvar, det var ju en burk som till en människa räcker sisådär 5 år.
Jag har funderat på att ringa vc för lite andra åkommor jag fått,, men jag drar på det och inväntar att det borde komma en sån kallelse till 50 års kontroll snart tycker jag.
Jädrar vilka fina blodvärden jag kommer att ha där😊
Men i övrigt är gubben rätt trasig, ledvärk och ont i knäna etc... ser dåligt gör jag också..
Ang ditt jobb el vikariat, så tror jag du ligger rätt bra till för att få en anställning där! Men det är alltid jobbigt att vänta på beskedet!
Ha det gott💖
@vår2022 Självklart får du…
@vår2022 Självklart får du jobbet! Det känner jag på mig 🥰 Att välja någon som redan gör jobbet som vikarie är den enklaste rekryteringen i världen. Vb måste vara total hämningslös och värdelös i sin utövning för att inte få behålla jobbet i det läget. Tro mig, jag har rekryterat många.
Det som kan stöka till det är att det finns en LAS-lista där det finns andra som har förtur, som har jobbat längre tid som vikarie än du har gjort. Som då har förtur till fasta jobb. Men att någon skulle komma utifrån och snuva dig på jobbet ser jag som otänkbart.
Jag har aldrig varit blyg och nervöst lagd, så där har det inte hänt någon remarkabel skillnad. Men jag har fått en större grundtrygghet så till vida att jag inte känner att jag måste yttra mig hela tiden. Jag behöver inte springa där framme i täten, som jag har gjort i hela mitt yrkesliv.
Jag kan göra det jag har tilldelats, och göra det jävligt bra. Jag behöver inte få offentlig cred hela tiden, det räcker att jag vet att jag gör ett bra jobb. Häromdagen sa en kollega (som tillhör dem som inte tar in sin omgivning alls) att han tycker att jag gör snygga sidor. Jag blev jätteförvånad - och glad för berömmet. Han vet inte ens vad alla heter på jobbet typ - så noll koll har han på sin omgivning.
Och igår hittade jag ett syftningsfel i en text som kunde ha blivit en rejäl fadäs, och fick beröm av honom igen. Sådant litet beröm förvånad en kollega kan göra att jag gladeligen fortsätter göra det jag gör, med vissheten att jag kommer att fortsätta med det här ett bra tag till.
Jag känner mig mer och mer bekväm med tanken att jag inte kommer att vara ansvarig chef framöver. Att jag slipper det, efter kanske 18 år som mellanchef.
Kram 🐘
Sådant litet beröm från en…
Sådant litet beröm från en kollega… ska det förstås stå!
Jag tror att det blir ett…
Jag tror att det blir ett fast jobb om de har någon koll och som AH skriver inte behöver ta hänsyn till andra. Det verkar dock gå att kringgå både hör och där är min erfarenhet.
Tittade egentligen in i din tråd för att skriva hur mycket jag uppskattar dina inlägg hos andra. Synd att du inte kan hänvisa till de här sidorna när du söker jobb, för du är helt fantastisk i din inkännande approach och att sätta fingret på problem på ett väldigt ödmjukt sätt.
Oavsett om du får jobbet (vilket jag tror) eller inte tänker jag att det är viktigt att skilja på omständigheter och person. Det var inte meningen i så fall. Jag hade en gång en chef som var avundsjuk på förmågor jag hade (hen uttryckte det själv) Hos hen fanns vi ingen framtid för mig, Hen borde ha utnyttjat och lyft dessa förmågor istället för att avundas dem.
Ha det bra Vår! Ibland tänker jag att allt som blir, blir til det bästa. Vissa saker är inte menade. Nu tror jag verkligen att du får en fast tjänst, men annars är det kanske inte meningen. Det finns en annan plan för dig. Och var du än hamnar kommer du att vara en fantastisk tillgång, så mycket har jag uppfattat.
@Andrahalvlek Jag ska hitta…
@Andrahalvlek Jag ska hitta den där LAS-listan och bränna den, i fall det skulle kunna påverka😂. Jag försöker att ha tilltro till att det ska ordna sig, annars får jag hitta en ny plan för ett jobb.
Intressant att du har hittat en grundtrygghet i att inte behöva yttra dig själv hela tiden och jag har tagit mer plats och yttra mig nu. Det är verkligen självkännedom att inte behöva springa där framme i täten som du gjort tidigare. Jag har en kollega som tar enormt mycket plats hela tiden, försöker ta t.o.m. min plats. Det är knepigt att samarbeta med en sådan person som måste synas och höras hela tiden, få allas berömmelse och vilja glänsa. Samtidigt som hen är i alla fall till ytan charmig och vill verka ödmjuk. Det stör mig och jag känner att hen försöker manipulera och utmanövrera. Jag tänker att jag ska hålla mig till uppdraget, fokusera på det, göra min del och låta hen hålla på, så länge hen inte trampar på mina tår. Det är så lätt att ”gå på” hens manipulering, det är så subtilt, men jag är vaksam och det hjälper att fokusera på det som ska göras, sätta en clownnäsa på hen, och inte ge hen för mycket uppmärksamhet. Vacklade till lite igår av ett uttalande från hen. Det blev tydligt när jag pratade med min man om situationen. Han är riktigt bra på att se vad som pågår och han hjälper mig att hålla mig på min bana. Syftet för hen är ju att jag ska vackla så hen får glänsa än mer. Är rätt övertygad om att andra av mina medarbetare också upplever hen dominant. Intriger och snackande håller jag mig utanför och om situationen blir värre är det chefen jag ska gå och snacka med.
Jag känner mig dock stark och balanserad, nu som nykter. Jag kan vackla till men är snabbt upp på banan igen. Hen kommer inte åt mig för jag fokuserar på mitt och jag ska inte ge hen mer uppmärksamhet än vad som krävs av det gemensamma uppdraget. I’m to old for this shit!
Fint att du känner dig bekväm med att inte behöva vara mellanchef längre och att du slipper det. Tror det för att du är så grundad i dig själv och inte längre behöver bevisa för varken andra eller dig själv att du duger. För du är ju bäst ändå❤️
@Sisyfos Tack fina du och så…
@Sisyfos Tack fina du och så fina ord❤️ Jag blir så glad av att du uppskattar mina inlägg och att du gör en så fin bedömning av mig som person😁. Ja, tänker precis som du att får jag det inte så är det inte meningen. Jag tänker själv att detta forum är en erfarenhet och som skulle vara fint att ha med i ett cv, men så klart går inte det, synd😂. Så mycket som jag gått igenom under detta år samt även varit delaktig i så många andra resor.
Jag uppskattar dina kloka och reflekterande inlägg, du är ett så stort stöd för så många och har stor erfarenhet och har varit på detta forum under många år. Ha en fin torsdag❤️
@vår2022 Jag tar också…
@vår2022 Jag tar också mycket plats, hörs och syns. Avbryter folk hela tiden. Inte av nonchalans, jag blir så jävla ivrig bara 🤣 Har varit ska tilläggas. Jag har verkligen tränat på att backa och låta andra glänsa. Jag älskar att se yngre kollegor blomma 🌺
Problemet är att folk är vana vid att jag tar täten, och de slåss inte precis om att springa förbi mig. Det är lättare att sitta på läktaren och gnälla. Jag har alltid, från skolåldern, blivit framföst av kollektivet. ”Du kan ta det, du uttrycker dig så bra”. Så det har blivit en stor del av mitt jobbjag. Att ha åsikter om allt.
Nu är jag sjukskriven och sitter inte med på möten längre. Det planeras just nu omorganisation både lokalt i huset och på koncernnivå, och jag deltar inte i diskussionerna alls. Ovant som sjutton, men nyttigt för mig. Jag tänker att om jag inte vill bli sjukskriven för utmattningsdepression en fjärde gång inom några år så måste jag backa. Tillåtas backa. (Folk är just nu livrädda för att överbelasta mig, så det är lugna gatan på jobbet för min del.)
Trots att du och jag är helt olika till vår läggning har vi ungefär samma hemläxa att göra. Vad vill jag? Vad står jag för? Hur vill jag bete mig mot kollegor? Hur vill jag att kollegor beter sig mot mig? Var går mina gränser? Och hur ska jag säga ifrån när de överträds? Hur ska jag jobba hållbart många år till?
Vad det gäller din kollega så tycker jag att du ska initiera ett möte på tu man hand. Föreslå en lunch på ett lugnt ställe. Utgå från dig själv. ”Jag ser, jag tänker, jag upplever, när du gör så här så känner jag…” osv. Den typen av samtal är otroligt modigt att ta, även om ytterst få faktiskt tar dem. Jag tror att du får en bundsförvant för livet. De flesta uppskattar verkligen ärlighet. Se sen till att ni sätter ”regler” för hur ett samarbete ska se ut.
När min förra chef upplevde att jag på möten avbröt folk hela tiden så tog hon ett samtal med mig. Jag blev helt paff. Min mening var inte att vara otrevlig, det är bara så alla mina genuina diskussioner ser ut. Min hjärna fladdrar än hit än dit, jag glappar först och tänker sen. I bästa fall. Jag blir engagerad - och då kan jag inte hålla tyst en sekund till.
Men jag lovade henne där och då att sluta med det beteendet. Åtminstone bli medveten om hur det påverkar andra, och hejda mig om jag kunde. Och min chef lovade att göra ”time out”-tecknet till mig om hon upplevde att jag tog över möten 🤣 Så det man ser behöver inte alltid vara det som finns inuti.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Tack för ditt…
@Andrahalvlek Tack för ditt svar! Det är intressant att höra inifrån den ”andra” sidan som hörs, synd och tar plats😂 och försöka förstå. Jag har tagit upp detta med min kollega på tu man hand och och hon bad om ursäkt för hur hon ”kört” över utan att tänka på det, sade hon. Jag sade att det kommer att bli svårt att samarbeta om vi inte kan lösa detta. Jag var öppen och ärlig och vi tyckte båda att det var ett bra samtal. Hon tyckte jag var modig. Hon har skärpt sig en del och har blivit bättre på att lyssna. Hon sade något om att hon är van vid att alla ”applåderar” hennes ideér och att det inte riktigt är så på denna arbetsplats. Jag har träffat på många som tar plats, syns och hörs men detta är på ett annat sätt. Detta känns väldig narcissistiskt. Jag tänker att det finns en stor osäkerhet bakom ytan och att hon hela tiden måste få bekräftelse och uppmärksamhet. Hon har liksom en förmåga att få andra att göra saker så hon slipper. Kommer sällan i tid till våra möten och avbokar för något annat är viktigare. Det har som sagt funkat ett tag efter mitt snack med henne, men igår såg jag tecken på manipulation.
Min strategi är att sätta min gräns, fokusera på mina uppdrag (vi samarbetar i endast ett uppdrag) inte involvera mig för mycket i henne (hon vill gärna berätta vitt och brett om allt och hur duktig hon är). Ta upp igen att jag förväntar mig att hon kommer i tid, att hon gör det hon ska som vi kommit överens om.
Vad vill jag? Vad står jag för? Hur vill jag bete mig mot kollegor? Hur vill jag att kollegor beter sig mot mig? Var går mina gränser? Och hur ska jag säga ifrån när de överträds? Hur ska jag jobba hållbart många år till? Detta är jättebra frågor att ställa sig själv. Jag funderar också mycket på vad det kan vara hos mig som gör att jag stör mig på henne. Vad som är ett problem hos mig. Klart det finns saker i henne som triggar mig, är medveten om det och det jag bäst kan göra är att hålla ett avstånd till henne. Inte låta henne få påverka och trigga mig. Då är det bra att sätta på clown näsan för att inte bli triggad och fokusera på uppgiften.
Det som är bra med att bli äldre är att jag fått möta på många olika slags personligheter och lärt mig att handskas med dessa. Som yngre blev jag förbannad och fokuserade på fel saker. Då skulle jag lagt mycket energi på varför hon beter sig så, vad det är för fel på mig, gått in i det jag kallar för ”fällan”. Nu är fokus på mitt uppdrag, hur vi ska få det utfört, hur vi ska samarbeta och om vi inte funkar är nästa steg att prata tillsamman med chefen. Det har jag även sagt till henne. Det kommer att lösa sig på något sätt, men det är skönt att sätta ord på det❤️
@vår2022 Modigt att du redan…
@vår2022 Modigt att du redan har tagit snacket med kollegan, då behöver du bara påminna hen lite. Kanske införa ett ”stoppord”? Time out-tecknet är ju lite väl tydligt för omgivningen 🤣
Jag håller med om att det är skönt att vara lite äldre. Jag väljer också mina strider, lägger mitt krut där det gör mest nytta, och undviker energitjuvar.
Det jag har svårast för är gnäll och skitsnack. Då vänder jag på klacken och går. Måste jag delta, så styr jag upp. ”Okej, vad KAN vi göra? Nu? Senare?” Pekar med hela handen för att få igång handlingskraften hos de andra. Delegerar.
Kvinnor generellt vill ha konsensus om allt helst. Då kan jag också peka med hela handen, åtminstone om det är tidsbrist. Annars har jag enorm förståelse för att all förändring tar olika tid för olika individer, och en del behöver älta och gnälla som ett led i den processen. Men inte för länge!
Kram 🐘
@vår2022 Tycker inte alls…
@vår2022 Tycker inte alls att det är konstigt att reagera på en människa som stjäl allas utrymme på det sättet. Jag har jättesvårt för människor som liksom bara tar för sig av den plats som faktiskt är för alla. Och på riktigt tror att alla är intresserade av deras privata grejer. Men väldigt sällan visar ett ömsesidigt intresse. Jag tror som du, att det handlar om ett omättligt hål. Och det är verkligen inte omgivningens uppgift att ösa sin energi ner i det hålet.
Jag hade gjort som du, skapat ett avstånd o sett till att hålla det. Du kommer aldrig att lösa hennes gåta.
@Sattva Tack för din…
@Sattva Tack för din reflektion! Håller med, det är ett omättligt hål hon har och jag ska se upp för att sugas in i det. Det är verkligen subtilt och så svårt att ”bevisa” hur hon opererar. Kanske är hon inte helt medveten om det själv heller, då hennes omättlighet skymmer sikten för henne. Jag tror också att mina tillsägelser till henne mycket väl kan ha skadat hennes ego innerst inne, men hon vet att detta inte kan visas utåt. Som du märker har jag ingen tillit alls till henne och det hon säger. Det är också därför det skulle vara svårt att prata med chefen om hennes sätt, hon är ju så charmig och skrattig och folk dras till henne.
Det jag kan göra är just att skapa avstånd, inte ge henne mer än nödvändig uppmärksamhet och fokusera på att få uppgiften utförd. Göra henne mindre laddad för mig och ett sätt är att jag gör en fantasibild inom mig själv, där jag sätter en clownnäsa på på henne, så blir hon en ”clown” med vad det innehåller och obetydlig för mig. Ett tips jag fått från en psykolog. Glömde göra det häromdagen och det var då jag vacklade till lite. Som du säger jag kan inte lösa hennes gåta och hon ska inte få tillgång till min energi. Verkar som att vissa människor måste ha tillgång eller ta andras energi för att själva kunna överleva?
Ha en fin fredag❤️
En underbar och strålande…
En underbar och strålande solig dag, klarblå himmel och lite blåst🌞. Egentligen för varmt för årstiden men njuter ändå av att solen tittar fram. Blev och morgonlöpning med maken och hunden, rätt jobbigt. Har inte riktigt kommit tillbaka i min kondis från att jag var sjuk i covid för ca 4 veckor sedan. Men jag kämpar på och motivationen har jag. Började löpträna för ca 8 månader sedan och det har verkligen blivit en vana som jag inte kan vara utan. Jag springer istället för dricker, min nya vana som satt sig bra.
Det är spännande väntanstider för oss. Vi står i kö på en valp och valpningen sker om ca en vecka. Blir det en hane, kommer vi att få en valp😁. Leverans i mitten av januari. Vi fick ju ta bort vår ena hund i juni då han blev så sjuk, bara 6 år gammal. Det var verkligen en sorg och jag saknar honom ofta. Det är så tomt och tyst när han inte finns längre. Vissa saker var jobbiga, som när han skulle vara hjälpreda vi diskmaskinen hela tiden, men konstigt nog kan jag nästan sakna det. Vår andra hund går direkt om man säger till honom, de hade verkligen så olika personligheter. Det har varit lite tomt med bara en hund, men vi får se, kanske får vi tillökning😁. Valpstadiet är både och, supermysigt men också ett passande. Men att uppfostra och skapa det där speciella bandet och tillit är verkligen häftigt, det ser jag fram emot.
Nu har jag druckit min andra kopp kaffe, så nu är det dags att veckostäda lite. Ska ta ut och piska mattorna i det soliga vädret. Tycker det är rätt kul att städa i lugn och ro, få bort alla hundhår och skura lite golv. Det var det inte när jag var bakis varje lördag, det var ett nödvändigt ont och med sur min det utfördes. Sen blir det vila och njuta av resultatet.
Ha en fin lördag🌞❤️
@vår2022 Så härligt med en…
@vår2022 Så härligt med en valp! Vi fick ta bort vår gammelhund okt- 21, men så kom ett nytt litet yrväder redan i feb nu i år. En valp har ju mycket gratis med en äldre hund i huset. Vi människor kan ju inte kommunicera eller leka som en annan hund.
Så mysigt för er!!
Då har jag varit på…
Då har jag varit på konferens i två dagar och bott på hotell. På vägen dit pratade kollegor om hur nice det skulle bli att få dricka vin till middagen, ledigt från barn och alla åtaganden. En lite ny situation för mig att tillbringa så mycket tid tillsamman med kollegor och middag. Funderade under tiden på hur jag skulle säga eller uttrycka mig om att jag inte dricker, tar alkoholfritt mm till maten om det skulle komma frågor. På lunchen, innan middagen pratades det om härligheten att dricka vin till middagen igen. De pratade om goda viner och intresset av olika cava sorter. Vi pratade om rökning och att man slutat röka. Då klämde jag ur mig ”jag har slutat dricka alkohol och det känns så fräscht”. Paus…okej! Jag fortsatte ”ja, jag mår inte bra av ens ett glas vin längre, känner av det och tycker inte det är värt att dricka längre. Det jag tycker smakar så otroligt gott är faktiskt alkoholfri öl. Smaken är god och jag mår inte dåligt av det”. Jo, flera instämde att det kan vara gott, att det kan hända man dricker det. Men att cava eller vin är gott ibland, inte så ofta. Det kom inga mer frågor på om varför jag inte dricker alkohol. Kanske funderade de inom sig själva men inget de frågade mig om. När middagen kom sade jag ”En alkoholfri öl tack!”. Vet inte om jag inbillar mig men kändes som att de hade tankar om det, men ingen sade något. Övriga beställde in vin samt påfyllning. Kände som att jag ”kommit ut”😂 och rätt befriande. Kanske att jag också uttryckte självklarhet, styrka och stolthet när jag beställde min alkoholfria öl och inga frågor på det😎.
En annan reflektion jag har är att när jag kom in på hotellrummet, stod det en flaska vin på bordet med två glas och olika sorters snacks. I kylen fanns två starköl, vitt och rött vin, kolsyrat vatten. Märklig känsla, jag har inte varit ensam med alkodrycker sedan drygt ett år. Värsta tillfället ju att dricka ifred. Tankarna for på hur det skulle sett ut för över ett år sedan i samma situation. Jag skulle ju självklart haft en egen flaska vin med mig i resväskan, mycket billigare och det som fanns på rummet skulle jag ju kunna fylla på med om jag kände så. Det första jag skulle ha gjort var att öppna vinflaska och fyllt upp ett vinglas på höjden. Satt mig i bekvämt i fåtöljen med fötterna på den andra. Svept ett glas ganska fort för att få känna ett rus och välbehag i kroppen. Förmodligen skulle jag ha varit lite skakig med abstinens över att ha varit nykter hela dagen under konferensen. Eller kanske skulle jag ha slurpat lite vin i medhavd miniflaska under någon paus, förmodligen. Snart skulle jag ha tömt två glas innan middagen. Känt värme i kinderna och lite uppåt. Till middagen skulle jag ha beställt vin (man får ju rätt lite i glaset) och babblat, synt och hörts mer än jag skulle önskat. Beställt ett glas till. Gått upp på rummet och avslutat flaska jag påbörjat.
Ställt kl på 06 och vaknat bakis med ångest, skuld och skam. Röda, svidiga ögon och försökt täcka ansiktet så gott det gick med smink. Tagit en flaska i kylen och dragit i mig den för att kunna bli någorlunda normal. Känt sveda i huden och molande huvudvärk. Tagit ytterligare en flaska med mig i väskan om det skulle behövas fyllas på under konferensens andra dag. Gått som en zombie och skämts. Inte pratat så mycket mer än nödvändigt med någon kollega, hoppats att ingen skulle se eller veta om mitt tillstånd som asbakis. Kanske pratade de om mig i smyg? Såg de att jag var ett fyllo? Längtat efter att dagen skulle ta slut och att jag skulle få komma hem. Lång resa med kollektivtrafiken hem och kroppen full av ångest. Längtade hem till mitt vin och att få slänga mig ned i soffan och vara själv.
Beroendecirkeln var sluten. Jag skulle börja om igen och dricka för att fly och mildra min ångest. Mörkret i cirkeln var tät och jag kunde inte se konturer så klart. Det var ont om syre och jag hade svårt att andas normalt. Vakuumet gjorde så att jag hade svårt för att höra andra, jag hörde mest mina egna osammanhängande tankar. Den enda vännen jag hade var vinet och det gav mig tröst, för stunden. Jag ville ta mig ur cirkeln, men jag visste inte hur. Jag skämdes för att be om hjälp och jag ville inte att någon skulle veta hur det egentligen var. Det var min hemlighet. Till slut fick jag oanade krafter och sparkade mig loss från min onda cirkel och fängelse. Jag hade bestämt mig, jag skulle sluta dricka! Jag trodde att jag skulle klara det och den kraften fick mig att klara det och jag gjorde det!
Så där och då på hotellrummet, satte jag mig bekvämt i fåtöljen, lade upp fötterna på den andra och öppnade min Loka och njöt av varenda klunk😁. Jag var fri och jag skulle med stolthet i rösten på middagen säga ”En alkoholfri öl tack!”.
Jag hade fantastiska konferensdagar och jag har aldrig varit så pigg, fräsch och inspirerad på sådana dagar förut i mitt liv.
En sak jag inte förstår är varför det finns alkohol på rummet, det skulle kunna förstöra någons liv om man inte fått tillräckligt med styrka och motstånd att avstå från att dricka. Ur ett folkhälsoperspektiv är det förödande och borde inte vara tillåtet. De som kan åka dit är de osynliga alkoholisterna. Visst, man kan köpa med sig eget vin som jag gjorde, men en färsk beroende nykter person skulle kunna drabbas av att slåss med alkoholdjävulen instäng själv i ett fint hotellrum. Det är inte ok!
Ha en fin lördag❤️ Här är det blåsigt och kallt så det gäller att klä på sig rätt kläder på min löprunda. Konferensvistelse har en benägenhet att öka min vikt med allt gott och sött som finns i varje hörn, så en löptur kommer att göra mig gott!
@vår2022 Wow! Vilken…
@vår2022 Wow! Vilken obehaglig beskrivning av ditt ”konferensliv” back the days. Mycket bra beskrivet, och så nyttigt att aldrig glömma. Just i sådana situationer som man tidigare har druckit. Skapa nya minnen medvetet.
Så otroligt skönt att slippa den där bakiskänslan. Häftigt att outa också, det gör jag också så fort jag får chansen i olika sammanhang. Jag är lite kärringen mot strömmen, partypooper 🤣 Men det är gott åt dem när de sitter och svamlar om årgångsviner, cava och fina whiskysorter - det är bara ruset de är ute efter.
Kram 🐘
@vår2022 Vet du att när jag…
@vår2022 Vet du att när jag åker på konferens med hotellövernattning så ber jag uttryckligen innan om att det inte ska finnas alkohol på rummet. Av princip. Då tar de bort det. Alkoholen på rummen är svindyr och avansen är säkert enorm, så skälet är givetvis pengar. Men jag har betalat för ett rum, inget annat.
Kram 🐘
Där har vi hela filmen …
Där har vi hela filmen @vår2022! Fy så hemskt vi levt! Att vi lyckats bryta oss loss är fantastiskt, vi är oerhört starka och den styrkan tror jag vi sedan kommer ha med oss i andra lägen i livet. Kan inte fatta riktigt vad det är för urkraft, det känns så mäktigt!
Kram❤️
@Andrahalvlek Ja, usch! Det…
@Andrahalvlek Ja, usch! Det är en obehaglig beskrivning och jag ryser själv när jag läser det. Det känns lite overkligt och att det verkligen såg ut så. Drack jag verkligen så mycket och på det sättet? Ja, det gjorde jag. Det var ju normaliteten för mig. Tänker också att jag aldrig ska glömma hur det verkligen var och inte försköna eller ljuga för mig själv och tvinga mig själv att skriva den råa och obehagliga sanningen. Den kontrasten gör också att jag känner mig så oerhört tacksam och glad för att jag är där jag är idag. Minnena gör mig inte låg och ledsen idag, det känns som att det är någon annan eller att jag var någon annan i mina tankar och känslor då. Jag kan tydligt se den jag var då i ett annat ljus. Jag har försonats med den jag var då, det var så då men inte nu. Jag omfamnar och har förlåtit den jag var då och nu går vi tillsammans i en ny mycket bättre och kärleksfull riktning i vårt liv. Vi har blivit ett igen och så mycket klokare tillsammans❤️.
Det var häftigt att outa det på mina villkor och att jag ägde min berättelse. Det är ingen annan som kan äga den, det är en häftigt känsla. Att stå upp för sig själv, wow! Smart att begära ett alkoholfritt rum, har aldrig tänkt på det. Tycker nog att det skulle vara tvärt om, att man får begära ett rum med alkohol istället. Flytta på normgränserna😁.
Kram❤️
@Himmelellerhelvette Ja,…
@Himmelellerhelvette Ja, helt klart blir vi starkare på alla livsområden💪. Vi tar med oss erfarenheterna från då och införlivar det med nu. Välkomnar och försonas med den vi var då och styr riktningen mot ett bättre liv. Dubbelt så starka blir vi! ❤️
@vår2022 Vad härligt Vår!!…
@vår2022 Vad härligt Vår!! Och allt sånt här blir bara mer o mer naturligt för varje gång.
Förra höstens utvecklingsdagar hade jag ett knappt år nykterhet i ryggen. Nu har det gått ytterligare ett år o känslan inför nästa veckas utvecklingsdagar är helt annorlunda. Tänker inte på frågan om alkohol ens. Men ser fram emot att kunna ta det lugnt i EGET rum🤣🤣🤣. Ja fokus flyttas verkligen. Alkoholen gör en till en förvriden version av en själv. Man stagnerar på nåt sätt. Och i mitt fall, jag trodde alkt beroddenpå alkoholen, så jag tog liksom intebtag i utvecklingen av mig själv. Nu får jag möta alla aspekter av mig, och ta ansvar för dem.
@vår2022 Ett jäkla otyg med…
@vår2022 Ett jäkla otyg med de där minibarerna på hotellen.🤬 Som om det inte räckte med all den medhavda alkoholen som man släpade med sig. 😖 Jag brukar kalla det: ”mitt förra liv”. Allt blev så otroligt mycket bättre när jag blev nykter, så det är som ett helt nytt liv. Inte fel att ha haft förmånen till flera liv. 😂Härligt att du med stolthet fick klargöra för dina kollegor att du inte dricker. 🤗 Det blir som @Sattva skrev, något som man inte ens tänker på senare.
Kram
@vår2022 Ditt liv låter så…
@vår2022 Ditt liv låter så skönt och inspirerande🥰👌🏼
En person som jag träffade på AA gör samma sak som AndraHalvlek berättade, ringer hotellet och ber dem tömma minibaren. Fast…jag håller med varför ska det överhuvudtaget finnas alkohol på rummen???
Ha det fint🥰
@Sattva @Torn Ja, frågan om…
@Sattva @Torn Ja, frågan om att säga att man inte dricker känns allt mer odramatiskt och självklarare på något sätt. Man växer in i det med tiden och i sitt nya liv där det är helt naturligt och vanemässigt att inte dricka. Det är väl som med det mesta nytt, man får erfarenhet och vänjer sig i det nya, det blir normalitet. Och eget rum är det minsta man kan begära, där går fan gränsen😂.
Ha det gott!❤️
@Varafrisk Ja, mitt liv…
@Varafrisk Ja, mitt liv känns skönt sen jag slutade dricka och det blir bara bättre😁. Roligt att det inspirerar dig💕. Ja, varför alkohol på rummet???
Ha det gott❤️
Bra berättelse @vår2022 !…
Bra berättelse @vår2022 ! Känner igen allt. För mig är det slutkonferensat, saknar det inte alls. 🐳🥰 kram!
@vår2022 Coolt med…
@vår2022 Coolt med alkoholfritt rum! Sjukt att alkohol är normen i samhället! Hus i helvete med alla andra droger men alkohol går så bra så bra, trots allt det kostar, både i lidande för enskilda individer och deras familjer, och för samhället i stort!
Nej, aldrig glömma! Aldrig försköna! Så oerhört stark du är som nått så långt! För mig känns det nästan som att du uppnått Nirvana! 😄🤗🥰🤩🎉 Starkt mindset och ett jävlar anamma som nu verkar ha övergått till harmoni och trygghet! Nu gäller det att inte ge upp eller invaggas i falsk trygghet, vilket är min egen oro (och som jag kan känna av lockelser till 😬). Stor varm kram ❤️
Vill instämma med flera…
Vill instämma med flera föregående talare; du är otrolig på att peppa, läsa in vad andra behöver höra just då, informera utan att trampa på tår, berätta om dina erfarenheter på ett mycket ödmjukt sätt. En riktig tillgång här. 💗 Kram
@Vinäger Tack snälla för…
@Vinäger Tack snälla för dina fina ord❤️. Idag var en sådan dag som började lite snett men slutade bra med dina ord😁. Ska bli spännande att höra om din process framöver💕
Igår passerade jag 13…
Igår passerade jag 13 månader som nykter🌟. Hektiska tider på jobbet och som fortfarande relativt ny så krävs det en hel del energi och tid för att hinna med. Det blir en del övertid men det är också roligt och stimulerande. Det kommer att lägga sig och bli lugnare om någon vecka. Planering för nästa år pågår för fullt och som jag kan styra en hel del själv. Har massor av idéer men jag ska se till att jag får in luft och inte ett alltför pressat år. Jag trivs med jobbpucklar men sedan behövs tid för återhämtning också för att det ska bli hållbart över tid. Jag är mån om mitt privatliv och för att må bra gäller det att hitta balans mellan arbete och fritid. Kommer att vara ledig i mellandagarna mellan jul och nyår och det ser jag fram emot.
En viktig ingrediens är att kunna arbeta hemifrån några dagar i veckan. Jag kan koncentrera mig bättre då och jag har inte jättestort behov av social interaktion. Det är trevligt att ses några gånger i veckan och det räcker så för mig. Sen kan jag gå eller springa med min hund på lunchen och det är guld värt för återhämtningen och för den sociala interaktionen med min hund❤️. Att ha hund är ett stort ansvar och åtagande och den är så beroende av dig. Man är liksom det bästa som finns för en hund och den ledsnar aldrig på en😂. Han ligger bredvid mig när jag jobbar hemifrån och börjar pocka på för lunchpromenaden när klockan närmar sig 12. En rutin som vi båda gillar skarpt. Sen kommer det ett tillskott, en valp i mitten av januari. Det blir en annan form av passning och rutiner första året, men det ska bli härligt att få skapa ett nytt tillitsband med en ny liten varelse. Det ska bli spännande och se hur vår äldre hund reagerar nu när han har full uppmärksamhet helt själv, sedan vår andra hund fick vandra vidare till hundhimlen. Det ska nog gå bra.
En reflektion jag haft under min pressade jobbvecka. En kväll när jag jobbade sent och var tom i huvudet. Jag hade svårt att varva ned innan läggdags, då min deadline och att bli klar med en uppgift upptog så mycket energi och fokus. Jag ville stänga ned dessa tankar. Tog en paus och då flashade en förnimmelse förbi med ett glas vin framför mina ögon. Jag kunde känna lukten av vinet också. Vinglaset liksom seglade förbi min ögon. Va fan kom du ifrån liksom! Min beroendehjärna försökte få luft och försökte kickade igång en oerhört trögstartad motor med sina rossliga och rostiga kedjor och motorn ville inte starta vid varje försök. Ni vet hur det låter då öhöhöhöhöh! Motorn ville inte starta för den är död och tändstiften är borta! Förnimmelsen varade väldigt kort, knappt så jag lade märke till den. Va fan fick du luft ifrån!
Mindes snabbt att detta var precis ett sådant tillfälle när jag skulle suttit mig ner i soffan och dragit i mig en flaska vin för att tömma hjärnan på tankar och stress. Och sent på kvällen skulle det också varit. Men jag skulle också redan ha pimplat vin tidigare under dagen hemma och när jag gjort min uppgift och varit lite blasé. Min chef ville prata med mig digitalt med bild på, så där utan att vi planerat det och jag är så oerhört tacksam för att jag var nykter.
För att inte prata om hur bakis och full med ångest och skam jag skulle ha haft nästa dag, när jag skulle upp tidigt och medverka i ett föredrag. Inte skulle jag ha tänkt på det så värst mycket på kvällen med vinglaset i handen. Jag var ju värd att få koppla av efter min prestation och jag skulle ju bara ta lite, inte så att det skulle märkas dagen efter.
Tack och lov för att min beroendemotor är död och inte kan starta hur den vill längre. Jag är min motor idag och det är jag som bestämmer om just den motorn ska starta eller inte. Men den är kasserad och jag har andra motorer som spinner som en katt varje morgon de startar. Nu ska jag strax starta min löpmotor och får se hur många hästkrafter som går åt idag 😁.
Ha en riktigt fin lördag där ute❤️
@vår2022 Grattis till 13…
@vår2022 Grattis till 13 nyktra månader! 🥳🥳🥳 När man får sådana flashar lite senare i nykterheten så blir man nästan lite ställd. Vad fan kom du ifrån?
Och sen minns man att så var det hela tiden back the days. På varje känsla - positiv som negativ, kände man att man värd ett glas vin. Unna sig. Fira något.
Det var ett jävla unnande och firande rent ut sagt. När det enda man behövde var vila, tystnad och god sömn. Så att hjärnan fick vila från intryck och läka.
Kram 🐘
@vår2022 Vad bra att du…
@vår2022 Vad bra att du delar, att det även för dig kan dyka upp vinglas efter så lång tid. Och väldigt skönt att motorn är kasserad! Det är lömskt med beroende helt klart, och det behöver jag vara medveten om.
Har också varit i en lite utmanande jobbperiod. Bra men lite väl intensiv. Återhämtning är allt, sån skillnad det gör. Min yoga idag kändes som efter en helg på spa🙏🏼
Spännande med valp!! Min vovve är ca 1 år nu, så härligt med hund. Ger enormt mycket glädje🐶 Önskar dig en skön lördagkväll fina vän🤎
@vår2022 Du är så härlig i…
@vår2022 Du är så härlig i dina beskrivningar🥰
Hoppas löpmotorn gick fint, jag utmanade min i torsdags och trotsade orken till tempot jag la mig på, tufft men så gott att inte ge upp till ett långsammare tempo när jag hade bestämt mig för detta lite tuffare löppass 💪
Kram💕
@Andrahalvlek Tack💕. Ja,…
@Andrahalvlek Tack💕. Ja, ställd är rätta ordet! Men då förstår man hur körd hjärnan är och hur man för evigt får dras med att man har en beroendehjärna, som kan flasha till i situationer när känslor uppstår som den är inprogrammerad i att lösa med alkohol. Tur ändå att signalen är oerhört svag och mest irriterande.
Ja, herregud vilket unnande och firande det var, men hjärnan var ju totalt duperad och manipulerad av alkoholdjävulen.
Ha en fin lördagskväll❤️
@majken_r Ja, vi får aldrig…
@majken_r Ja, vi får aldrig glömma. Men vi ska klara av det bra ju starkare våra pannlob blir med sunt förnuft och konsekvenstänkande. Då har alkoholdjävulen inte mycket att säga till om längre👊. Vad fint att du fått återhämta dig med yoga, det är verkligen nödvändigt och guld värt. Det ska bli mysigt med en hundkompis till och få vara med om valpgullet igen. Ha en fin lördagskväll min vän och hälsa din vovve från mig🐕❤️
@Himmelellerhelvette Vad…
@Himmelellerhelvette Vad roligt att du uppskattade inlägget😁. Löpmotorn gick rätt bra, blev ett långt pass och med bra musik går det alltid lättare. Strongt av dig att orka hålla högt tempo som du bestämt, man orkar många gånger mer än man tror💪. Planerar att ta ett kortare pass med högt tempo imorgon i skogen. Bra att variera sig. Jag flåsar på rätt högt men det håller vildsvinen på avstånd😂.
Ha en fin lördagskväll❤️
@vår2022 variation är det…
@vår2022 variation är det bästa och bra musik hade jag inte kunnat springa utan😁
Haha bra att du flåsar och skrämmer vildsvinen😂
Ha en fin lördagskväll du med❤️
@vår2022 Grattis till 13…
@vår2022 Grattis till 13 månader!
Att hitta sin egen jobbrytm i den mån det går tror jag är jätteviktigt.
Den där nervarvningen ja, eller svårigheten till det. För mig signalerar det helt enkelt att kroppen o hjärnan berättar att det är lite för mycket. Det är det som är så fint tycker jag med nykterheten, att signalerna är så tydliga. Det är det som orsakar obalansen man får hitta, inte bara åtgärda symtomet genom att bedöva signalerna...
Så mysigt med en hundvalp! Och mycket jobb såklart. Vår blir 1 år i december. En kärleksbomb. Han liksom bara fullkomligt öser ut kärlek, det är härligt!
🌟🌸
@vår2022 stort grattis du…
@vår2022 stort grattis du min stora förebild! Forever!
Tack fina @Geggan❤️. Lite…
Tack fina @Geggan❤️. Lite svårt att ta till mig det du säger, men tack, vad fint❤️
Reflektion. Har tänkt på det…
Reflektion. Har tänkt på det där när man fick barn och helt plötsligt blev mamma. Att man på något sätt dras tillbaka till sin egna barndom då och på många sätt blev osäker på hur man skulle handskas med många situationer. Tex om barnet blev väldigt arg och tvär på andra sätt. Att man påmindes undermedvetet om hur man själv blev mottagen i liknande situationer. Tex att det inte var ok att vara arg och att man lärde sig att trycka undan dessa känslor eller att vissa behov inte blev tillgodosedda. Vilket, för mig, många gånger gjorde att jag inte riktigt kunde handskas med dessa känslor när mitt barn blev arg, då jag själv tryckt undan dessa känslor och att man skulle vara ”snäll”. Att jag till slut blev arg själv för att det var så det varit för mig som barn. Att man kunde bli arg för att jag var arg. Samtidigt gav det dåligt samvete när jag blev arg på mitt barn och någonstans förstod jag att det inte var ok att jag blev arg på barnet. Men vad jag menar är att om man inte riktigt fått det man behövde, blev sedd och fick ta plats så aktualiseras detta när man själv fick barn. Man är liksom i två åldrar samtidigt vuxen och barn. Ofta tänkte jag förr att mina barn kanske inte fått att de behövt som barn, då jag själv inte riktigt fått det och det har plågat mig en del.
Idag har jag försonats mer med mig själv och tänker att jag ska lyssna och ta emot om de ”knackar på” och vill prata om det. Att jag ska ta emot och vara tacksam för att de kommer och vill prata, lyssna, be om ursäkt och inte gå i försvar. Låta dem få komma vidare i sina liv. Min mamma har svårt att ta emot, det skapar så mycket ångest hos henne och hon blir en martyr istället. Det gjorde att jag stampade länge på samma plats och inte kom vidare. Att jag böjt mig för jag vill inte såra henne. Idag har jag satt en gräns för martyrskapet och jag börjer mig inte längre. Vi kommer nog inte att kunna reda ut helt i detta och det känns ok för mig idag. Jag har kommit vidare ändå och jag har försonats med mig själv och jag har förlåtit henne för att hon inte visste bättre och att hon inte kan ”böja” sig helt. Jag förstår att hon inte fått det hon behövde, hon fick väldigt lite, mycket mindre än mig. Hennes försvar sitter djup, djupt. Tänk om hon förstod att om hon skulle släppa garden helt så skulle hon må så mycket bättre. Så jag tänker böja mig helt om mina barn knackar på, för de ska inte behöva stå och stampa på samma ställe i flera år. Det är aldrig försent att be om förlåtelse, det är helande för båda parter❤️
Fint att läsa om dina tankar…
Fint att läsa om dina tankar som jag känner väl igen. Finansierar i dagsläget 2 x terapi för barn, vilket jag ser som något bra. Att de vill gå i terapi alltså. (Och jag är vuxen nog att förstå att inget beror ”bara” på mig/är mitt fel) Barn växer upp under komplexa omständigheter, skilsmässa, bonusfamiljer, man får (jag iaf) tänka att livet är processer som pågår på olika plan, när mina barn blivit föräldrar har det varit både fantastiskt men det är klart att jag vet, minns själv, och förstår att det också är en tid av reflektion kring sin barndom och uppväxt. Jag tänker att jag finns här, kan prata om allt (hoppas jag) men jag står väldigt stadig i deras liv och går alltid att lita på. Det är fint att få följa sina barn in i vuxenlivet. Allt är inte rosigt, men det är livet! Tack för att du delar med dig. Kram 🤗
@vår2022 Jag har tänkt…
@vår2022 Jag har tänkt jättemycket på mina föräldrars föräldraskap sen jag själv fick barn, för 25 och 23 år sedan. Allra helst när de blev lite äldre. Jag vill inte slå mig för bröstet, men den jämförelsen var verkligen inte till mina föräldrars fördel.
Utan att ha en enda poäng i pedagogik, eller ens ha jobbat med barn, så har jag alltid använt lågaffektivt bemötande. Helt spontant, för att jag snabbt märkte att det funkade bäst.
Jag har inte besvarat ilska med ilska, utan mer föst dem ordlöst framför mig. Satt gränser, varit konsekvent. Men även jag har förstås en gräns. Några få gånger har mina barn fått höra mitt lejonvrål. Varje gång har de båda två stått i typ givakt 🤣
Jag är vetgirig till min natur. Jag vill förstå, fundera över, korrigera, eller prova helt nytt. Minns att när äldsta dottern hade kinkiga perioder som bebis så grubblade jag över det på mina kvällspromenader. ”Hmm, kanske läge att flytta sovtiden? Eller ska hon äta tidigare?” Så tänkte och funderade och ”jobbade” jag med typ allt.
Att den yngsta har utvecklingsstörning, språkstörning och autistiska drag gjorde inte ekvationen enklare. Men shit, vi klarade det! Ihop! De har båda två blivit jättefina vuxna ❤️
Jag är helt säker på att mina föräldrar inte tänkte ens i närheten av sådant som jag funderat massor över. Allt var inte bättre förr.
Min äldsta dotter är ju utbildad psykolog och där ingår egenterapi under utbildningen. Man måste vara ”klar” med sig själv innan man kan hjälpa andra. Det hon processat mest är hur hon har påverkats av att ha en lillasyster med särskilda behov, som går före i alla lägen om det är akut. Helt förståligt. Och ingenting som jag kan påverka, varken då eller nu. Vi gjorde vårt bästa.
Kram 🐘
PS. Och jag tror att mina…
PS. Och jag tror att mina föräldrar gjorde sitt bästa också. I deras fall var det dock pappas missbruk som gick före i alla lägen tyvärr. Jag tror att barn alltid blir snäppet ”bättre” än sina föräldrar. Min äldsta dotter är som en 2.0-version av mig. Eller ännu högre version. Hon kommer att bli en underbart närvarande mamma, och det glädjer mig redan nu innan det ens är på g.
@vår2022 13 månader. En…
@vår2022 13 månader. En oerhört stor bragd! Vilken stor resa du har gjort. Tänker att du hade kämpat dig igenom ett helt år, drygt!, när jag loggade in första gången och bestämde mig för att det fick räcka med allt elände alkoholen för med sig. Så många snår och hinder du måste ha kämpat dig igenom, så många härliga nya och stärkande erfarenheter upplevelser du måste fått och känt av. Oerhört stort och starkt av dig! Stort grattis 🤗💐
Så innerligt varmt grattis…
Så innerligt varmt grattis till 13 månader! Du är min förebild och jag blir alldeles varm om hjärtat när jag läser det du skriver. Vinglaset som flashar förbi... Jag blir så irriterad när det sker. Kram å kämpa på ❄️❤️@vår2022
@vår2022 Stort Grattis t…
@vår2022 Stort Grattis t dina 13 månader💪🏻❤️🥰🌟
@Se klart Håller med att det…
@Se klart Håller med att det är bra att barnen går i terapi om de har behov av det, även min dotter gör det och det ger henne mycket. Jag frågar inte ut henne om vad de pratar om för det är hennes ensak och vill hon så finns jag där. Tänker precis som du att hennes liv inte bara beror på mig, för skulle man tro det blir det också matyrskap. Barnen är även en egen unik person som gått och går igenom olika saker i sina liv. Det är fint att få följa barnens liv och som du säger är det både upp och ned som det är i livet och som behöver gås igenom. Ännu har jag inte kommit till något barnbarn stadie, låter härligt. Viktigaste är att vi finns där för dem och att de både vet och kan känna det. Kram❤️
@vår2022 Känner igen det med…
@vår2022 Känner igen det med att min mamma går i försvar och att jag verkligen ska göra tvärtom. Jag ska lyssna och be om ursäkt❤️
@Andrahalvlek Ja,…
@Andrahalvlek Ja, lågaffektivt bemötande är rätt i de flesta lägen😁. Mycket testande, gissandes och olika försök att förstå behov har det varit och det räcker att vara good enough, men det förstod inte jag alltid. Det kan ligga något i det att barnen blir snäppet bättre än sina föräldrar, det bådar gott.
Ha en fin kväll❤️
@DRacker Tack❤️ Ja, det har…
@DRacker Tack❤️ Ja, det har/är mest en häftig resa, inte så mycket kamp mot alkoholen. Mer djupa insikter och klarheter som fallit på plats och att få till nya nyktra vanor. Jag tror att mitt nyfikna utforskande om mig själv och vem jag är i mina sinnens fulla bruk😂 är det som gör min process och resa så spännande. Det är en rolig utmaning där träning och att leva fräscht slår alkohol med hästlängder. Att leva nykter är absolut en bättre drog🌟
Ha det gott❤️
@Kebne1 Tack, så fina ord❤️…
@Kebne1 Tack, så fina ord❤️ Snart är det 1 år för dig också! Så häftigt🥳 kram💕
Tack fina @Varafrisk❤️. Ha…
Tack fina @Varafrisk❤️. Ha en fin kväll!
@Himmelellerhelvette Ja, vi…
@Himmelellerhelvette Ja, vi får dra lärdom av hur vi inte ska bete oss❤️
Tittade i min app och den…
Tittade i min app och den visade 400 nyktra dagar. Härlig siffra, var tvungen att få skriva ned den😁
@vår2022 Grattis till 400…
@vår2022 Grattis till 400 nyktra dagar! Det är lite kul när det blir jämna dagar. Då kan man mallgroda sig lite för sig själv 🐸
Kram 🐘
@vår2022 400, magiskt!!! ❤️
@vår2022 400, magiskt!!! ❤️
@vår2022 Håller med Majken,…
@vår2022 Håller med Majken, Magiskt!❤️
@vår2022 400 dagar låter…
@vår2022 400 dagar låter helt magiskt🙏🏻🎉Det blir en medalj på det🎖️kram🥰
Grattis till dagarna. Håller…
Grattis till dagarna. Håller med 400 dagar ser väldigt snyggt ut!!😊🌟🌸
@Andrahalvlek @majken_r …
@Andrahalvlek @majken_r @Himmelellerhelvette @Varafrisk @Sattva
Tack så mycket❤️ Det är blir verkligen bättre ju längre tiden går som nykter. Nu ska jag fortsätta i min värderade riktning och forma livet som jag vill att det ska vara och ta vara på det💕🌟
Grattis till 400 dagar …
Grattis till 400 dagar (eller ännu mer nu) Vår2022.
Och än mer grattis till all den klokskap som du har. Det här Forumet bidrar så mycket till hjälp på traven i att förstå både sig själv och andra tycker jag. Ingen är perfekt och det finns en förståelse för att andra inte är perfekta. Mina föräldrar hade sina tillkortakommanden. Jag har mina. Jag försöker att inte upprepa deras, men som du skriver så sker vissa saker automatiskt och ibland när jag tänker efter skulle jag ha velat göra många saker annorlunda, men det betyder ju inte att det inte var tillräckligt bra.
Det är alltid intressant att läsa dina kommentarer och inspel. Det är en väldigt spännande resa tycker jag, den här livsrefkektionrn som nykterheten bidrar till
@Sisyfos Tack så mycket❤️…
@Sisyfos Tack så mycket❤️. Ja, det är ett så bra, utvecklande och stödjande forum. Interaktionen gör att man utvecklas i sina egna tankar och funderingar. Det är verkligen en spännande resa med alla nyktra livsreflektioner och händelser😁.
Ha det gott!❄️
Lite reflektionstid innan…
Lite reflektionstid innan jag ska sätta igång och städa och ta fram lite tomtar ur sin vrå.
Funderat kring att sätta gränser och ta kommandot i sitt liv. Har en arbetskamrat, som jag tidigare berätta om, som jag måste ta ett nytt snack med. Egentligen känner jag att jag bara vill göra mitt jobb, få jobba i lugn och ro. Att jag inte har tid med massa runt omkring, men hennes sätt påverkar mitt uppdrag och det kan inte fortgå. Gör jag inget fortsätter det. Tänker främst på att jag måste känna efter hur jag vill ha det och sätta en gräns för det. Sen får hon fladdra omkring som hon vill, men inte i det uppdrag vi har gemensamt.
Har försökt fånga vad hon triggar hos mig. Hon får mig att känna mig som en hjälpreda och jag känner mig utnyttjad. Varför det? Det jag kommit på är att jag har varit ”medberoende” och kört över mina behov, varit diplomaten som fixat och tagit på mig även andras ansvar. Varit medhjälparen som roddat i familjen och även utanför familjen. Under mitt drygt nyktra år har jag tagit tillbaka kommandot och vägrat vara medhjälparen. Satt gränser inom familjen och upplevt en styrka i det. Fått bättre självkänsla och självförtroende. Känner mig stabil och trygg. Och nu triggar min kollega i detta område. Jag har fixat, underlätta, tagit allt ansvar och även skyddat hennes tillkortakommanden inför andra. Nu har jag fått nog och mår inte bra av detta. Jag har pratat med henne för ett tag sedan, det har känts bra men nu är vi där igen. Det har kommit smygande och jag har inte sett det tydligt. Henne kan jag inte ändra på, men jag kan ändra på mig själv, säga nej och sätta gräns innan jag briserar som en bomb. Det är jobbigt och lite svårt att göra det i handling och inte bara tänka. Jag vill göra det snyggt och på ett tydligt och moget sätt. Jag har helgen på mig att landa i min trygghet och ta snacket på måndag. Jag har mailat henne om att vi behöver skapa tydlighet i våra roller.
Det är lätt att börja tänka, hon är si och så, hon sa si och så. Hon är dominant, narcissistisk, manipulativ, charmerande och intelligent. Men det är lätt att gå bort sig och börja tänka och fundera på hur hon är, varför hon gör som hon gör. Jag måste avskärma mig från det och tänka ut hur jag vill ha det, vad jag kan acceptera, hur jag ska göra och med uppdraget i fokus. Sätta ned foten och gränser, tydligt och rakt. Annars är jag lätt att spela bort för henne, jag kan inte det spelet och jag vill heller inte vara en del av det. Tydlig delat ansvar, mitt och hennes och att jag endast tar mitt ansvar. Inte ta hela ansvaret som jag ofta gjort och låta henne glida på en räkmacka. Jag ska ta kommandot i mitt liv, precis som jag gjorde med alkoholen. Ut med skiten och in med det som är bra för mig.
Det är lätt att fastna i sina egna gamla mönster, bli triggad och gå in i det igen. Jag är glad över att jag ändå kan se det, att gamla mönster håller på att försöka ta form. En form där jag är passivt aggressiv och inte säger nej, tydligt och rakt. Jag är också glad över att jag lärt känna mig själv på djupet och att kroppen signalerar när det inte känns bra. En slags rastlöshet, ilska och irritation i kroppen. Då vet jag att något är fel och jag litar på den känslan, efter att jag undersökt den lite. Vad är det som triggar igång känslan hos mig? Att inte gå igång i affekt. En sak jag ska göra när jag träffar henne är att ta en paus när jag triggas. Hämta vatten eller gå på toa. Då hinner jag känna efter vad som händer inom mig, landa, andas och upp på banan igen innan jag går in i rummet igen. Hålla fokus på hur jag vill ha det, på uppdraget och sätta gräns.
Ja, så ska jag göra på måndag. Nu ska jag inte tänka mer på detta och ha helg. Städa och få det fint, ta fram mina tomtar och njuta av lördagen❤️❄️
@vår2022 låter så klokt!…
@vår2022 låter så klokt! Lycka till! Också med tomtarna
@vår2022 Exakt så. Vi kan…
@vår2022 Exakt så. Vi kan inte förändra andra, men vi kan ändra på vårt förhållningssätt. Oftast är det enklast att undvika personer som triggar obehag inom en. Ibland måste man dock jobba ihop med dem, som du gör nu. Klokt att du redan aviserat att ni ska ha möte på måndag, och vad ni ska prata om. Då hinner hon förbereda sig, och du hinner samla dina tankar och konkretisera dem. Sova på saken. Det är så jävla bra att sova på saken. Helst flera nätter om det är möjligt. Aldrig agera i affekt.
Gör ett färdigt förslag och släng upp på bordet. ”Du gör si, jag gör så. Du ansvarar för ditt, jag ansvarar för mitt”. Förankra det hos henne, förankra det hos gruppen - så att alla vet vad som gäller. Sen kör du så det ryker!
När jag blev sjukskriven senast berodde det på en massa olika saker. En sak det faktiskt delvis berodde på var att min närmaste kollega, som hade gjort chefsjobbet som vikarie i flera år, plötsligt skulle flytta på sig lite och släppa in mig. Vilket hon inte riktigt gjorde, mer av välvilja än ovilja. Vi satt dessutom på olika ställen fysiskt.
Det kändes som jag sprang i hennes bakhasor hela tiden. ”Vad ska jag göra nu? Det ska jag göra! Nähä, det har hon redan gjort.” Jag fick ingen struktur i arbetet, kände mig stundtals nästan värdelös på mitt jobb. Hon är högpresterande och jag inbillar mig inte att jag kan komma upp i hennes nivå, men jag har andra kvalitéer att bidra med.
Just nu har jag ett väldigt tydligt ansvar. Som jag tar, lägger upp på mitt sätt, och levererar riktigt bra. Så ska det fortsätta framöver på ett eller annat sätt. Nu ska jag få ny chef som sitter 30 mil bort och mina närmaste kollegor blir spridda över hela sydöstra Sverige. Så just nu sitter jag still i båten och inväntar sjösättning av den nya organisationen den 6/2. Först då tänker jag reclaima mitt space.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Tack för…
@Andrahalvlek Tack för utförligt svar och bra tips😁. Funderar på om jag ska typ säga ”hur tycker du vi ska dela upp ansvaret?” för att få reda på hur hon tänker om det. Sedan fortsätta med frågor beroende på vad hon säger och efter det komma med mina tankar. Det finns ingen riktig tydlighet i detta mer än att hon har huvudansvaret, vilket jag tagit. Blir det inte bra kommer jag föreslå att vi tar in chefen som får leda och fördela arbetet. Otydligheten ska bli tydlig.
Jag är så glad att jag har andra uppdrag jag styr, planerar och utför själv. Ibland tillsammans med andra och det har inte varit några problem. Låter vettigt att sitta still i båten tills sjösättningen. Håller med, att sova på saken är guld. Är man förbannad lägger det sig, är man förvirrad så klarnar det upp. Sen ska jag köra så det ryker!
Ha en fin fortsatt lördagskväll❤️❄️
@Geggan Tack❤️
@Geggan Tack❤️
@vår2022 Min erfarenhet,…
@vår2022 Min erfarenhet, från de gånger jag har gått till min chef och bett om uppstyrning, är att det är bra att ha en färdig plan att presentera. Som man efter en inledande diskussion kan lägga på bordet. Varsågod.
99 av 100 gg köper min chef planen nästan rakt av. Jag brukar medvetet lägga in lite ”prutmån” i planen. Saker som jag vet att hon hakar upp sig på, som vi gemensamt kan korrigera. Då upplever hon att hon haft något att säga till om. Klassiskt förhandlingsknep 😉
Det ska bli spännande att höra hur ert möte avlöper på måndag. En skriftlig överenskommelse rekommenderas. Så att du kan hänvisa till den skriftliga planen om det behövs senare.
Kram 🐘
@vår2022 Absolut, vi måste…
@vår2022 Absolut, vi måste sätta gränser. Och jag tror att man ibland tror att andra är väl medvetna om sina beteenden bara för att man själv är det. Tänker på den kollega jag har, att jag tror inte hon faktiskt förstår o kan se sig själv utifrån. Plus att hon nog kan ha nåt drag av att helt enkelt inte kunna avläsa andra. För mig hjälper det att se henne med blida ögon. Sätta de gränser som behövs såklart, men utan aggen liksom. Utgå ifrån att hon inte förmår mer, hon gör så gott hon kan i sitt.
Behöver ju inte alls stämma med din kollega🙃
Vilka bra svar du får …
Vilka bra svar du får @vår2022
Jag har också haft med mycket kantiga personer att göra- både som chef och medarbetare och det innebär lite grann två olika angreppssätt. Att vara nykter och klar är en förutsättning för att komma till rätta med dessa saker. Ofta är de kantiga personerna också räddast- har jag upptäckt. De kan vara rädda för att ha ”fel” de kan vara rädda för att bli avslöjade och de kan vara rädda för att byta position-be om hjälp. Rädsla tar sig många uttryck och när vi- som slutat vara rädda- seglar upp bredvid så kan det bli besvärligt.
Spännande att ta del av dina reflektioner! Kram 🤗
Tack @Andrahalvlek @Sattva …
Tack @Andrahalvlek @Sattva @Se klart för svar. Det är så fint att få bolla knepigheter och får era reflektioner, det berikar😁. Min största sårbarhet ligger i att jag har en för stor benägenhet att förstå och vara en hjälpare. Att det är lite jobbigt att behöva sätta en gräns och vara tydlig. Att jag ser med alltför blida ögon @Sattva, aggen fanns och har mildrats väsentligt, just för att jag är så förlåtande. Det som ändå plågar mig är att hon inte är en bra kollega på så sätt att hon försvårar för mig att utföra mitt uppdrag på ett bra sätt, jag blir försinkad och möten blir inte av som planerat och förflyttas till när det passar henne. Jag tar för mycket ansvar och hjälper henne för mycket på min bekostnad. Det beteendet tar för mycket energi från mig. Det ligger på mig att jag ger henne detta utrymme och som jag tidigare nämnt tangerar det ett inlärt mönster, mina alltför blida ögon😁. Jag tror att hon kan bli bättre om jag blir bättre på att inte ge henne för mycket utrymme, sätter gränser, säger nej och att jag blir bättre på att se mitt värde. Jag tror också att det finns en osäkerhet och en rädsla @Se klart vilket ger sig till uttryck när hon fladdrar all over the place, hävdar sig själv och har behov av allas gillande och beundran. Då sätter hon in sin charmoffensiv och berömmer ihjäl allt och alla. Har inte hört någon som slänger ur sig så mycket beröm och fina ord om andra, too much liksom. Folk blir nästan generade. Det känns inte trovärdigt. Sådant hon själv vill höra från andra om sig själv. Vad gäller chefen @Andrahalvlek tänker jag mest att det är bra om chefen är med i situationen, sammanhanget och själv får höra och komma med synpunkter. Och jag har en plan på hur ansvaret kan se ut, håller med om att det är bra att presentera ett förslag och det är egentligen inte så komplicerat förslag. Mer att få det nedskrivet och gå tillbaka till som du säger. Verkligen viktigt, har flertalet gånger letat upp i minnesanteckningar om vad som sagts och beslutats. Viktigaste för mig är att chefen vid en uppföljning kan se vem som bär ansvaret för vad och att jag har ryggen fri om något inte blir utfört av henne. Hon är knepig att ha att göra med, men jag ska göra mitt bästa för att det ska lösa sig på ett förhoppningsvis bra sätt. Jag vinner inget på att göra ned henne och det går heller inte i linje med min person och mina värderingar. Jag ska sätta gräns för vad som är ok för att få min arbetsro och för att kunna utföra mitt uppdrag.
Ha en fin tredje advent🌟🌟🌟
Känner mig nöjd. Samtalet…
Känner mig nöjd. Samtalet med min kollega gick bra. Fokus var på att samarbetet som råder inte känns bra och att vi behöver hitta en struktur som gör att det kan fungera bättre. Jag kände mig så trygg och bottnad i mig själv när vi pratade. Lugn, sann och mig själv. Jag tror det smittade av sig😁. Hon uppskattar att jag är rak och ärlig och jag tror att strukturen jag vill införa kommer att hjälpa henne/oss till bättre samarbete. Fokus var också på själva uppdraget, att det ska utföras på ett bra sätt och det är vi båda måna om. Hon ville gärna prata om saker runt omkring som påverkat henne, men jag tog hela tiden samtalet till att handla om oss, vårt samarbete. Att det som inte funkar utanför oss måste hon ta med dem det berör. Att det kan inte hon och jag prata om. Hon vill att vårt samarbete ska funka och så även jag. Vi hann inte helt klart med allt och har bokat in flera möten framöver för detta. Hon bad om ursäkt för saker jag tog upp och som inte varit så bra. Även jag tog upp saker som jag inte gjort så bra och att det beror på att vi inte haft den bästa planeringen. Jag tycker att hon kan tillföra mycket till vårt samarbete och uppdrag och att vi tillsammans kompletterar varandra bra, hon instämmer. Jag uppskattar henne mycket när samarbetet färgas av transparens och viljan till att lyckas tillsammans. Det är svårt för att bara en ska lyckas när det handlar om ett samarbete. Jag vill tro och hoppas att det ska bli bättre samarbete framöver. Jag ska i alla fall göra mitt bästa och med gränser😁
@vår2022 Full pott på den…
@vår2022 Full pott på den tentan! För er båda tror jag.
Fan vad gött det är när man är både känslomässigt och intellektuellt förberedd och känner sig grundad i det man tycker och tänker och vågar säga det. Man ritar upp spelplanen - här rör vi oss, inte utanför. Klokt att boka in fler möten. Det låter som ni kan få ett väl fungerande samarbete framöver.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Tack! Vad gött…
@Andrahalvlek Tack! Vad gött att höra att du tyckte det var bra och tror det kan fungera framöver😁.
Ja, fasiken vad skönt det känns att vara både känslomässigt och intellektuellt förberedd, och jag fick goda tips och råd från dig och andra här. Det är verkligen bra att bolla dilemman och svåra saker här, det breddar perspektiv och mod❤️
@vår2022 Vad skönt att…
@vår2022 Vad skönt att samtalet gick bra, och att ni (med din hjälp) kunde prata om kärnfrågan utan att fladdra iväg. Sa hon nåt om hur hon upplever samarbetet/ situationen när det "går snett"?. Eller var det då hon stack på avvägar o försökte hitta orsaker utanför er lilla box? Det är det jag menar, att en del människor inte har förmågan att sortera vad som är vad. Inte ser, kan inte. Det är så lätt att dras iväg själv, och plötsligt handlar samtalet om något annat. Skönt att du var så grundad o utan affekt att du kunde ta tillbaka till kärnfrågan! Härligt!🌸
@Sattva Ja, det var då hon…
@Sattva Ja, det var då hon stack iväg på avvägar och försökte hitta en orsak till att det inte fungerat. Samtidigt har hon inte reagerat på att det inte fungerar då hon är på ett helt annat håll. Hon har tidigare fått mycket utrymme att prata om allt runt om henne och jag har sagt att hon måste ta itu med det. Så jag har tillåtit henne att göra så, det har liksom tänjts smygande. Nu ska hon ta upp det andra med chefen och det är bra. Det är som du säger hon kan inte riktigt sortera och ser inte att det sluttar på fler plan, att det ena som inte fungerar påverkar det andra. Hon blev lite häpen när jag sade att vårt samarbete inte fungerar, hon är van vid att jag står stabilt och löser allt. Så det var verkligen viktigt att jag satte ned foten och en gräns då jag själv tillåtit detta att fara iväg lite. Jag såg det inte riktigt tydligt själv då jag höll på att gå i mina gamla mönster som ”hjälparen”. Jag tror att mina gränser och tydlighet i ansvar kommer att hjälpa henne att inte fladdra iväg😁
Måste skriva ned detta innan…
Måste skriva ned detta innan jag glömmer. Riv aldrig en mur innan du vet varför den byggts upp. Vi bygger upp en mur som skydd, en fasad mot fienden. Vi bygger den med byggstenar som vårt liv tilldelats oss, från vår barndom, ungdom och alla övriga faser i livet. Tillförs bygget alkohol cementeras byggstenarna ännu mer och muren blir nästintill ogenomtränglig. Alkoholen bygger även ett tak så att ljus och syre har svårt att ta sig igenom. Det blir mörkt, dunkelt, svart med dålig stinkande luft man ska andas in. Där sitter man i en vrå i fosterställning och är rädd för livet men även för sig själv. Muren som byggts sker inom dig, ett skydd mot dig själv, dina tankar och känslor. Alkoholen bedövar hjärnan för att man ska slippa känna och tänka. Men tyvärr ger den ångest, skuld och skam som inte alkoholen kan ta bort, bara för stunden. Den stunden som man hela tiden ändå längtar till fast den endast varar så kort stund.
Riv aldrig en mur innan du vet varför den byggts upp. Där i vrån kan du inte ta reda på varför den byggts upp så länge du tillför alkohol som bedövar hjärnan. Slutar man dricka så rasar taket för att släppa in ljus och frisk luft igen. Man kan andas! Då kan tankarna och känslorna börja fungera igen. Kanske gör detta ont och man vill inte känna, det är ju därför man druckit för att slippa känna. Men om man vågar känna och ta reda på varför man byggt denna mur inom sig själv och mot sig själv, så kan man riva muren. Den behövs inte längre som skydd mot fienden, som är du själv och alkoholen. Man kan istället bli vän med sig själv och förstå varför man byggt upp muren. Man kan förstå att muren inte behövs för det finns ingen fiende, det är bara du själv där och du är ju inte farlig när du tittar närmare på dig själv. När du tydligt kan se dig själv och vem du är. Så en mur kan rivas, men ta reda på varför den byggts innan den rivs. Då kan du riva den på ett tryggt och säkert sätt utan att byggstenarna rasar snett och slår dig i skallen. Då kanske du bygger upp muren igen och blir rädd för dig själv.
Ha en fin luciadag🌟❄️❤️
@vår2022 Så himla fin…
@vår2022 Så himla fin liknelse ❤️ Önskar dig en trevlig luciadag också!
Kram 🐘
@vår2022 bra bild!😁
@vår2022 bra bild!😁
@vår2022 Så sant❤️
@vår2022 Så sant❤️
@Andrahalvlek @Geggan …
@Andrahalvlek @Geggan @Himmelellerhelvette ❤️
Så sant Vår2022. Det finns…
Så sant Vår2022. Det finns egentligen inget yttre som kan skada själen om man inte låter det hända. Som du skriver ”det är bara du själv och du är inte farlig”. Men det är lättare sagt än gjort ibland att vara skyddslös. Det kräver eftertanke, analys och stor förståelse och förlåtelse för sig själv och även för andra. Men helt klart är den lilla inbyggda skrubben med tjocka väggar och tak vidrig. Det är där jag några gånger träffat ”den ältande alkoholisten”. Den där som sitter och pratar om alla oförätter, som känner sig missförstådd och lägger skulden på allt och alla. Ingen trevlig typ. Jag tror att hen nästlar sig in och tar över om man stannar för länge idén lilla skrubben. Nä ut i ljuset igen. Och jobba med muren. Kanske behövs den åt vissa håll lite längre. Kanske behövs skjutväggar så att man slipper bygga varje gång.
@vår2022 Så tänkvärt🥰Tar med…
@vår2022 Så tänkvärt🥰Tar med mig ditt inlägg/dina ord i mitt nykterhetsarbete🙏🏻
Önskar dig en fin lördag🌟🤗
@Sisyfos @Varafrisk Ja, tror…
@Sisyfos @Varafrisk
Ja, tror också att muren kan behövas en stund innan den rivs ned, för att man inte ska stå där helt oskyddad och naken. Annars kanske man går i fosterställning igen, blundar och tröstar sig med alkohol. Taket kan rivas först för att få in ljuset. Där i ljuset kan man ta den hjälp man behöver för att förstå och få insikt i varför man byggt denna mur. Sedan kan man tryggt riva ner muren allteftersom man känner sig tryggare och starkare.
Att ha skjutväggar som öppnas och stängs är en bra idé! Genomskinliga som man kan se igenom om de behöver stängas en stund så man får tid att reflektera över olika saker/situationer och omgruppera sig. Och med möjlighet att öppna helt när inget skydd alls behövs. Det är den ogenomträngliga muren som inte behöver finnas kvar när man är mogen att riva den och vet varför man rivit den😁.
Ha en fin lördag❤️
@vår2022 Du är bra på att…
@vår2022 Du är bra på att klä psykologiska skeenden i lättfattliga bilder! Så bra!❣️
@Sattva Vad roligt att du…
@Sattva Vad roligt att du tycker det😁❤️
@vår2022 Så fascinerande att…
@vår2022 Så fascinerande att ta del av erfarenheterna av påfrestande och utmanande kollega. Jag har samma. Hon har en NPF-diagnos och har samtidigt en fullkomligt grandios självbild. Har extremt lätt för att baktala ned kollegor till fotknölarna eller insinuera att hon vet saker eller sår frön av misstro och illvilja om olika kollegor till andra kollegor. Hon är extremt lättkränkt och brusar upp snabbare än en blixt, samtidigt som hon då och då berömmer och lyfter upp någon (olika då och då) kollega högt och tydligt till skyarna inför andra. Hon är vältalig och rätt klok, men framställer sig själv som rent fantastisk. Det händer alltid mängder av osannolika saker runt henne. Är det inte 41 graders feber i 10-15 dygn, nära döden-sjukdomar i övrigt etc. så råkar hon känna den eller den riktigt nära som råkade ut för det eller det stora som ”stod i tidningen med stora rubriker”, eller så något annat. Hon brusar upp, blir irriterad och förbannad, slänger på luren i örat under ett möte för att hon upplever sig såå påhoppad av det eller det, eller som är markerande tyst under enhetsmöten eller som småflinar när man pratar. Fan vad trött jag är att inte kunna riktigt bemöta allt då mycket är svårt att ”ta på”, liksom av allt tåtassande jag fått göra under åren. Har själv kopplat bort henne från mina projekt och pratat med chefen. Men från att jag känt mig rätt vingklippt och svag medan jag druckit så känner jag mig mer stark och lugnare nu även när det gäller henne. Jag hoppas att denna harmoni fortlöper och stärks ännu mer för det är fan inte lätt när man tvingas jobba nära någon som beter sig på sådant eller liknande sätt och som man verkligen inte går ihop med. Nykterheten har hjälpt mig att hantera mer kring detta (som sannerligen påverkat mig). Otroligt stärkande att ta del av erfarenheterna här i din tråd ☺️🙏⭐️
@DRacker Tack för ditt…
@DRacker Tack för ditt inlägg. Det är verkligen en knepig situation att ha en kollega som det inte funkar med. Din kollega är bra mycket mer utåtagerande och knepigare på ett annat sätt. Min kollega gör det så subtilt, men kan känna igen en hel del i det du beskriver om din. Hon överöser med komplimanger över minsta lilla, att man tex skickat ett mail. Hon säger att jag är så viktig för henne och att hon uppskattar mig och min tydlighet. Det går åt så mycket tid och energi för mig att vara tydlig och sätta ned foten. Tex när hon oftast kommer försent till våra möten, senast började hon gråta och bli martyr, att allt hon gör blir fel…att hon inte vet om hon kommer att vilja vara kvar på detta arbete…klagar om andra kollegor för mig. Vill göra allt ihop, jag vill att vi ska dela på uppgifter och sedan se över det ihop. Hon och en annan kollega har pratat med chefen, hon känner sig exkluderad. Vi ska göra en stor grej ihop, där hon har huvudansvaret och hon bokar upp hur mycket tid som helst för det i min kalender. Påpekade att jag har annat att göra och kan inte lägga denna tid på detta, hon svarade spetsigt om att detta är viktigare än något annat. Jag reagerade starkt och påtalade hennes dominanta beteende. Dålig stämning, som det blir vid varje möte. Hon ber om ursäkt. Det här kommer inte att bli bra, för mycket tid går åt till hennes personliga problem som ska redas ut, jag är hennes ”psykolog” och soptunna. Jag vill bara göra mitt uppdrag, effektivt och i ett gott samarbete. Nu har vi gått på ledighet till 9 januari och jag ska verkligen fundera på hur jag ska gå tillväga i detta. Troligen måste jag gå till chefen, jag har försökt att få till ett bra samarbete, men jag inser att det inte kommer att funka. Pratade igår med en annan kollega som också är inblandad i det stora arbetet, det gick så bra och smidigt när vi jobbade ihop, så lugnt och sansat. Har bett henne vara med i januari, om hon kan ge vår kollega råd om hur hon ska gå tillväga och vilket som är hennes ansvar och vad som är mitt ansvar. Jag har försökt hålla min knepiga kollega under armarna och hjälpa henne, tyckt synd om henne, men nu orkar jag inte längre. Det sker på bekostnad av min energi och det gör mig så trött. Jag har svårt att handskas med hennes duperande och manövrerande, som sker så subtilt och inte öppet inför andra.
Men först släppa jobbet och njuta av min ledighet. Idag kommer mina stora barn hem inför jul och det ska bli mysigt att få rå om och skämma bort dem lite❤️
@vår2022 Klokt. Släpp alla…
@vår2022 Klokt. Släpp alla jobbtankar och låt julfriden komma 🥰
Godjulkram 🐘
Dagen före dopparedagen…
Dagen före dopparedagen. Kommit en decimeter snö under natten och kallare. Det hann bli barmark innan snön kom. Fint så här innan julafton. Tyvärr hann vi inte stapla veden som kom igår så den ligger under snön, men det är bara till att stapla idag.
Gjorde en reflektion över hur jag varit inför jul när jag drack och nu. Den stora skillnaden är att jag inte är ett vrak och stressad upp över öronen. Jag har inte gjort listor två veckor i förväg om allt som ska göras innan jul. Har hunnit med att göra allt i lugn och ro, inte stressat. Inte lagt så mycket krav på mig själv om att det ska bli perfekt. Jag behöver inte torka ur alla skåp för att det blir jul, varför ska jag göra det nu? Städningen behöver inte göras i absurdum med rengöring i varenda vrå. Jag har städat good enough och det blev jättefint och rent. Min man har hjälpt till och han får städa på sitt sätt, det blir bra, inget jag behöver lägga mig i. Han brukar alltid göra inhandlingen och jag litar på honom, jag behöver inte peta i allt. Det blir bra!
Minns inte när jag var så här chill senast, dagen före dopparedagen. Det är julmysigt hemma, rent och fint. Granen hämtades i skogen igår, inte värsta Kalle Anka granen men den är naturligt och fin, good enough. Ingen stress med bilen och leta gran, den hade jag fixat minst två veckor tidigare förr och valt noga. Den här har mer charm och jag är nöjd. Ikväll kommer stora barnen hem över jul och då ska de få klä den. Inget jag behöver övervaka, det kommer att bli fint ändå.
Sade till min man ”Jag fattar inte att jag är så chill och vi har inte skrivit massor av listor flera veckor i förväg. Kommer vi att hinna allt?” Det är lugnt sade han, vi hinner, vi hjälps åt. Sade att det måste bero på att jag är nykter då jag inte flippar av stress och jag känner mig så lugn. Det trodde han också.
Idag ska vi skotta snö, stapla ved, ta långpromenad eller löptur i skogen med hunden, bädda rummen till barnen och svärmor som kommer, fixa julskinkan, se Bingolotto och bara mysa och ta hand om varandra. Jag ska rå om mina barn och skämma bort dem lite. Imorgon åker vi iväg och firar med övriga familjen sen ska vi fira hemma på juldagen.
Ha en riktigt nykter god jul och ta hand om varandra i julefriden🎅❄️❤️
@vår2022 Det var det jag…
@vår2022 Det var det jag också upptäckte efter en tids nykterhet . Jag blev så himla chill, hela tiden dessutom!😍 Jag upplever det som att jag t.o.m. är mycket chillare än människor i min omgivning. Många av mina kollegor, (och även min fru) tycks ha lättare för att stressa upp sig, bli irriterade mm. (även i vardagen) Det är som om dom lider av en lågintensiv abstinens, och bara blir riktigt chilla när dom dricker, eller vet att det inte är långt kvar tills dom kan dricka. Fredagkväll, glöggfika eller ”ta en öl efter jobbet” tycks vara det som dom ser fram emot mest av allt.😂 Då får dom sin korta stund av chillhet. Dock en konstgjord chillhet genererad medelst neddrogning.😵💫
God jul! 🤗
@vår2022 God jul till dig…
@vår2022 God jul till dig också!
Julen handlar ju verkligen om frid, iaf för mig. En känsla. En chans att liksom bona in sig. Ser jättemycket fram emot julen, trots att det bara är jag, maken o hundarna på själva julafton. Vi ska bara ta det lugnt, inga tider att passa.
Ha det riktigt fint över jul🌸
Gällande din kollega, ibland får man bara acceptera läget. Tror inte hon kommer förändras trots att du går till chefen. Men chefen kanske kan flytta henne på nåt sätt. Hon bör nog inte jobba i projekt med någon alls låter det som😇
@vår2022 vilket fint, som…
@vår2022 vilket fint, som alltid, inlägg. Tycker så mycket om att läsa, hoppfullt och tryggt att nyktert liv ger så många vinster.
Önskar dig en fin julhelg❤️🎅🏼⭐️
@Torn Ha, ha! Ja, det är…
@Torn Ha, ha! Ja, det är lite som ”When they go high, I go low”😂 i alla fall vad det gäller stress och nerver. När min svärmor går upp i varv och rösten blir gällare, blir jag superlugn och pratar långsamt och med lugn stämma. Det tar ner henne i varv😂. Det är så oerhört tacksamt och välgörande att vara nykter!
Ha en riktigt god jul och keep it low🥰🎅
@majken_r Fina du❤️. Hoppas…
@majken_r Fina du❤️. Hoppas ni får en fin jul tillsammans och att det ska ordna sig med din dotter. Tänker ofta på dig och er❤️❤️❤️
@Sattva Det blir mysigt med…
@Sattva Det blir mysigt med bara man och hund också. Ja, hon kommer inte att ändra på sig, jag får försöka få det att funka för mig på något sätt.
Ha en riktigt god jul❤️🌟