Min värderade riktning

@Andrahalvlek @Himmelellerhelvette
Ja, tur man blivit chill. Igår startade inte bilen och vi fick ringa en bärgare som hämtade den. Vi måste ha bil för att kunna ta oss till julfiranden idag. Maken åkte med till verkstaden och vi fick en hyrbil. Bra många timmar gick åt till ringande och hämtande av hyrbil. Sedan blev mitt syskon sjuk i covid och vi kan inte träffas på dagen eller kvällen som planerat. Planer måste göras om och det är bara att gilla läget. Det blir inte alltid som man tänkt sig och just på julafton. Hoppas den nya planen håller, men man vet aldrig. Det gäller att hålla sig chill😎.

God jul!🎄❄️🎅

Idag har jag varit nykter i 1 år och 2 månader😁. Min Nomo app fungerar inte, har tagit bort den och laddat om den på nytt, men den visar inga dagar. Julafton löpte på bra och blev lugn. Vi var på jullunch hos min mamma och hennes man 13-17. Vi brukar vara där 12-22 och det är ganska lång tid. Det är ingen alkohol på julafton så det är skönt, men mammas make kan vara rätt oberäknelig i sitt sätt och skapa irritation eller värre än så. Det har även funnits en infekterad konflikt sedan något år tillbaka. Jag har ofta nämnt den här och att jag satt ned foten. Jag har tagit mig loss från min roll i stora familjen som diplomaten som försöker få lugn på alla håll och kanter. Tagit mig loss från det ”medberoendet”. Det har tagit sin tid och som nykter har jag haft förmågan och klarheten att göra detta. Jag har lugnt och stabilt tagit mig en ny roll som jag vill ha och varit tydligt med det. Det har tagit tid att acceptera detta för andra, men det verkar ha gått hem nu. Främsta budskapet har varit att vi tycker olika och det är något vi får acceptera att vi gör. Offermenatlitet och skuldbeläggande kan dra något gammalt över sig, det är inget jag längre accepterar eller tar emot. Det var perfekt med denna nya rutin och så önskar jag ha det även nästa år. Idag blir det firande hemma med lite fler barn som kommer hem💕

Ha en fin juldag!🎅🎄❤️

@Himmelellerhelvette Konflikten jag pratar om i min familj har suttit som en sten. När jag drack kunde jag inte ”tänka hela tanken ut” och blev både vansinnigt arg eller oerhört ledsen. Skuldkänslor och ångest. Medberoende, som ofta ledde till att jag körde över mig själv för att få lugn. Det innebar att jag accepterade beteendet och lät det fortgå. Det blev lugnt ett tag tills det blev konflikt igen. Ett mönster.

När jag blev nykter kunde jag tänka tanken helt ut och stå på mig, det jag kände och tänkte. Jag ville inte vara en del av detta mer och vara medberoende. Jag gav mig inte. Många gånger har jag känt att jag velat vika mig, för att få ”konstgjort” lugn igen, men orkat stå på mig, genom att inte ge efter och säga att vi tänker olika om saken. Inte ta på mig en skuld bara för att få lugn. Inte ta på mig en skuld som inte är min. Vi har varit utan kontakt långa perioder. Jag hade börjat förlika mig med tanken att vi kanske inte kan ha kontakt mer. En stor sorg att inte kunna ha kontakt med framförallt min mamma. Jag har känt ilska och ledsamhet över hennes offermenatalitet, men har lyckats hålla mig utanför den. Jag har även sagt att jag inte vill reda ut, att vi får acceptera att vi helt enkelt tycker olika. Jag förordar att reda ut saker, men jag inser att det blir svårt i detta fall, det skulle inte leda till något. Det handlar om att det inte riktigt finns den förmågan till att göra det. Ska vi umgås får det ske på ett annat sätt än tidigare.

Någonstans tror jag min mamma insåg att jag inte kommer att ändra inställning och att hon till slut accepterat detta. Relationen är ytligare och vi hörs inte lika ofta. Jag mår bättre av att känna mig fri från gamla mönster och beteende och det finns inget behov av att ses eller höras oftare. Jag sträckte ut min hand till att kunna umgås på dessa premisser och jag är glad att hon tog emot handen. Hade hon inte accepterat, hade vi inte haft någon kontakt idag. Jag kunde inte gå tillbaka och göra våld mot mig själv, mitt nya liv startade när jag blev nykter.

Det är inte värt att ha kontakt om man inte kan ”agree to missagree”.❤️

@Andrahalvlek Ja, jag är glad för att kunna umgås med min mamma på villkor som känns bra för mig. Den som förlorar mest på att bryta relationer är den som bryter dem. De som har offermentalitet brukar bryta relationer när de känner sig kritiserade eller att man går emot dem. Med en bekant eller så är det ok att bryta, men med den egna familjen är det något annat. Jag tänker inte föra vidare dessa tendenser och relationen till mina barn är helt annan än den jag har med min mamma. Här finns tolerans för oliktänkande och respekt för det. Vi är lika mycket värda.

Jag vill också kunna finnas till för min mamma på ålderns höst och jag hoppas att hon kan finna lugn och harmoni❤️

Det är verkligen skönt att ha ledigt några veckor för att bara ta igen sig och vila upp sig. Låta tankeprocesser sköta sig själva där i bakgrunden ett tag. Jag känner inom mig själv att jag har en sak jag behöver komma underfund med hur jag ska hantera. När den trycker på viftar jag bort den och säger till mig själv ”inte nu, du har semester och ska inte tänka på det just nu, du hinner men nu ska du inte tänka på det”. Det kommer främst när jag ska sova och stunden innan jag somnar, men jag lyckas ta bort tanken, skönt!

Nu ska jag ge det en liten studs tankar tills jag är klar med kaffet och ska sparka igång denna dag. Min puck är hur jag ska hantera min kollega när det är dag att jobba igen den 9 januari. Hon som triggar mig och som skapar olustiga känslor inom mig. Hon som jag ska samarbeta med. Sista mötet innan jul kändes inte bra, det känns som hon kryper in under mitt skinn och vill ha mig för sig själv. Så konstig känsla. Mer som att vara i en relation än att vara kollegor. Jag litar inte på henne, jag tror att hon använder olika strategier i sin ”härskarteknik”. Överöser med överdrivet mycket positiva ord om mig och ofta även om andra. Berättar hur hon blev så väl emottagen och att man hade så höga tankar om hennes kompetens, att det nu blivit annat och att man är mot henne, speciellt några. Att hon inte vet om hon orkar vara kvar…att jag är den enda hon pratar med. Gråter när jag säger ifrån att hon måste komma i tid på möten. Hon säger att hon försöker, men inget går bra. Tuffar till sig och vill att vi ska göra allt ihop, även hennes egna uppdrag. Att jag måste lägga tid på det. Jag säger ifrån och hon ber om ursäkt.

Hon: Offermentalitet. Hot. Kvävande. Krävande. Karismatisk. Överväldigad. Subtil. Kryper in under mitt skinn. Snabba skiftningar i känsloläge, gråt, domderar och ber om ursäkt.
Jag: Lyssnar och förstår. Tycker synd om. Skyddar henne. Fixar så uppdrag blir utfört och klart. Säger ifrån. Blir irriterad och arg.

Helt klart blir det tydligt att jag är medberoendebenägen, att det är det som hon triggar hos mig. Jag måste hantera detta med utgångspunkt från det. Se till så att jag inte triggas och sätter gräns innan det sker. Men hur?

Ja, det får bero och processas vidare där i det dunkla utan att det ska ta upp allt för mycket tid nu när jag är ledig. Jag vet vad som triggas hos mig och det är bra att jag kunnat konstatera det. En bit framåt på vägen.

Idag blir det en löptur i skogen med spikskorna på. Det är riktigt halt på vissa ställen. Känslan efteråt är så himla skön och kanske faller det fler bitar på plats i min tankeprocess efter det😁. Ha en riktigt fin dag!❤️

@Andrahalvlek Tack för ditt svar! Precis så är jag också, galet empatisk, lyssnar på henne hela tiden och tycker synd om. Av en timmes möte, lyssnar jag på hennes våndor ofta 30 minuter. Klart det inte blir mycket gjort! Och det är så jävlas svårt att värja sig. Men det tar enormt med energi och jag blir helt slut. Det kommer inte att kunna fortsätta så här.

Det är verkligen en chefsfråga och det känns så svårt att ta upp detta. Hon kommer inte att ändra sig, hon är van att kunna spela bort folk. Medberoendet sätter in. Kommer han att tro mig? Hon springer en hel del hos honom och hon säger att han är så underbar…

@Sattva Tack för svar! Det är så skönt att få detta bollat med er. Nu när jag tillät mig tänka djupare på detta, känner jag hur mycket energi det tar. Det går ju inte att fortsätta så här. Jag måste ta hjälp utifrån, av min chef. Det känns så himla jobbigt bara. Tänk att jag på något sätt känner skuld över att ta upp det, jag som vill skydda henne, fast det är hon som får mig att må dåligt.

Ja, det är en bra metod, att bara ge detta en viss tid emellanåt. Idag fick det tid en stund, men sen ska jag stänga av. Det försvinner inte för att jag tänker ihjäl mig på det själv. Jag måste ta hjälp på något sätt. Tack❤️

@Sattva Ja, så är det. Värsta är att jag endast har ett vikariat till i sommar. Kanske blir det fortsättning eller inte, vet först om några månader. Sedan vill jag ju inte vara ”besvärlig” och fixa allt på egen hand, men det verkar ju inte funka…det som är bra är att jag har pratat med vårt skyddsombud om detta. Hon finns som stöd men jag har sagt att jag inte vill att det kommer ut till chefen. Får ta mer stöd hos henne.

@Sattva Nä, du har helt rätt. Jag måste ju stå upp för mig själv fullt ut, det är verkligen inte värt att vara kvar om det ska fortsätta så här. Jag har sagt att jag vill att skyddsombudet väntar tills hon får klartecken från mig, innan hon säger något. Att jag vill försöka fixa det på egen hand först…

Det är ju detta jag måste träna på och göra, att stå upp för mig själv. Bryta mina mönster, att inte glömma att se till mina egna behov och att sluta anpassa mig. Det blir inte bra annars. Så tråkigt att behöva göra det med en kollega.

Och saker blir tydligare nu. Jag säger till skyddsombudet att min kollega är ny (precis som jag) att hon har nog inte riktigt hitta sin roll än, att jag ska hjälpa henne att hitta sin roll. Har även sagt till kollegan att jag ska hjälpa henne landa…det är ju inte det som det handlar om. Det här är hennes personlighet, hon duperar och är narcissistisk. Hon får andra att utföra arbetsuppgifter medan hon bara pratar, hon är väldigt intelligent, pratsam och har stor kapacitet i att analysera. Hon suger kraft och energi från andra. Hon har lyckats få bort en annan ny kollega från ett uppdrag och hon säger att hon är rädd att jag ska slukas upp i andra uppdrag, som hon inte är delaktig i.

Bra att jag får detta nedskrivet så att jag inte glömmer.

@Sattva Ja, vi är bara människor. Tack för att jag fått lätta lite på detta❤️

@Andrahalvlek Ha, ha! Jag ska slänga tillbaka narcissist apan i hans knä😂. Det är hans problem, inte mitt! Nä, jag är nog inte ensam om att tycka detta och kollegan säger ofta till mig ”jag vill veta om det snackas om mig, lova säga om det snackas om mig”. Så himla snurrigt värre!

Tack för alla goda råd och inlägg❤️

@Sattva Ja, tack❤️

@Andrahalvlek @Sattva
Tack för att ni tog er tid att bolla mitt dilemma. Nu känns det mycket bättre och det gav mig styrka i att bättre stå upp för mig själv. Att lägga problemet där det hör hemma och att jag inte kommer att kunna lösa detta själv❤️

@Andrahalvlek Ja. Undrar dock om hennes personlighet kom fram vid intervjun. Att hon tar för sig och är bra på att prata framkom säkert, liksom hennes kompetens. Flera medarbetare känner till henne sedan förut från andra sammanhang, men inte som nära kollega, och det har sagt att hon är så bra och erfaren. Tror några ser en annan sida nu också. Vi pratar inte om det och jag vill inte ha skitsnack bakom ryggen. Tror att det är det min kollega är besviken på, hon säger att när hon kom höjdes hon i skyarna, men inte nu längre. Hon har även försagt sig till mig, hon sade att alla brukar applådera hennes idéer men inte här. Att det är så ovant för henne, sen försökte hon moderera om det hon sade. Hon har väl fått hålla på och glänsa tidigare, varit på samma arbetsplats innan denna i 10 år.

Kan iof tänka mig att chefen tänkte att vi skulle bli en bra kombo, vilket även kollegan sagt och jag hoppats på. Så på papper ja, men i praktiken verkar det vara svårt. Hon skulle behöva en annan roll, än den på vårt arbete, för att komma till sin rätt och inte så tätt samarbete med andra. Men det ska jag inte fokusera på. Jag vill bara ha arbetsro och en bra arbetsmiljö.

@Andrahalvlek Jo, har hört uttrycket många gånger om vems apan är och det är ett bra sätt att visualisera och hantera det på. Att ta tag i apan och kasta bort den till ägaren. Låta den klänga fast där istället😁

Det bästa är väl att först prata med chefen i enrum om hur jag upplever det och sedan ta det alla tre?

@Himmelellerhelvette Ha, ha! Ja, det blev många vändor inlägg😁. Det och löprundan hjälpte massor! Ja, det är lätt att grubblerier tar över, så vi får träna på att kunna stänga av. Jag har lagt det åt sidan ett tag nu, för nu ska jag njuta och vila av ledigheten. Det processar där inne. Nu har jag fått fatt på mig själv och vad som triggar mig, sedan ska jag lägga upp en plan för hur jag ska gå tillväga och fokus på vad som är viktigast för mig att nå, att kunna få utföra mitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt och vad det ska innehålla.

Hoppas du får ett fin nyårsfirande🎉 och gott nytt år kramar❤️

@DRacker Tack fina du❤️. Det blev en lugn och skön nyårsafton med skaldjur och alkoholfritt bubbel med vår granne. Vi hade roliga ordvitsar och skrattade så tårarna sprutade och firade stillsamt in det nya året. Det är ljuvligt att vakna upp nykter just på nyårsdagen. En av de värsta dagarna med tidigare bakfyllor och massor av ångest. Att istället vakna upp och njuta av kaffet i sängen. Det blir en löptur med maken och hunden och sedan titta på skidorna på tv och bara slappa. Välkommen år 2023! God fortsättning och kram tillbaka❤️

Kollade i min app och det står 440 dagar som nykter😁. Idag är sista lediga dagen och imorgon börjat jobbet igen. Det har varit så himla skönt att vara långledig. Både jul och nyår har varit lugnt och igår städade jag bort julen. Lite utebelysning har jag lämnat kvar tills det blir lite ljusare tider igen. Jag har köpt några nya blommor till köket som jag kan njuta av.

Det är oerhört trist väder ute, snö igår och regn idag, slaskigt värre. Överväger att köra corepass på mattan hemma istället för som jag tänkt en löpning i skogen. Jag springer i alla väder, men idag känns det verkligen inte roligt att bli dyngsur från början av passet. Få se hur det blir. I fredags och i lördags var det så pass mycket med snö att vi kunde gå på skidtur. Det var härligt att stå på skidor igen, kallt om fingrarna och tår när man börjar, men man blir snabbt varm efter en stund. Bäst att passa på så fort tillfälle ges, snön försvinner snabbt mellan varven.

Ledigheten har också gett mig tid till att fundera på hur jag ska ta mig an min kollega på jobbet. Imorgon ska jag träffa denne igen och jag har en plan på hur jag ska gå tillväga. Vi har en uppgift som ska vara klar nästa vecka och jag ska se till att jag gör min del och hon sin. Har också bokat bort ett möte i slutet av veckan, då jag kommer att sätta gräns på hur mycket av min tid som ska tas på detta, samt att det ska vara klart innan dess. Om hon inte är klar får hon lösa det hur hon vill själv. När denna deadline är passerad finns det tid och utrymme för andra grepp om det behövs. Jag får se hur det utvecklar sig nästa vecka. Jag har tagit hjälp av en erfaren och rutinerad kollega som ska vara med på vårt möte imorgon, som också är inblandad i uppgiften, för att få till en bra start med tydliga ansvarsområden. Mitt och min kollegas. Sedan har jag också pratat med skyddsombudet i veckan om hur jag upplever min situation för att ev ta det vidare till chefen om det inte blir en bra utveckling nästa vecka. Mycket är subjektivt och jag vill att det ska vara objektivt när jag ev går till chefen. Något som går att ta på. Som sagt, nästa veckas utveckling får visa hur jag tar detta vidare. En sak som är helt klart är att det inte går att fortsätta som det varit, men det subjektiva, det som triggar mig kan vara svårt att ta på för chefen, så jag ska fokusera på svårigheter med att utföra uppdraget, med hinder rent objektivt. På något sätt ska jag i alla fall lösa det för att kunna gå vidare.

Nästa fredag kommer vi hem med vår nya valp. Det blir en liten omställning ett tag med en valp i huset igen. Men det ska bli så roligt att skapa en tillitsfull kontakt med en ny individ och familjemedlem🐕❤️.

Ha en fin söndag!💕

@Varafrisk Tack❤️. Ja, det är mysigt och roligt med en hund till. Vi fick ju tar bort den ena för ett halvår sedan och det har känts lite tomt med bara en hund. Visst har väl du en hund också? Det blir ju perfekt med en valp när din man blir pensionär😁.

Massor av lycka till, till dig också på jobbet när du ska prata med din chef. Det är så starkt, modigt och klokt att göra det. Vi finns här för att stötta dig.

Kram❤️

Då var det liv i luckan igen! Vi har nu fått hem vår valp och andra natten är passerad. Det är lite liknande småbarnsår med vaktande och upp på natten för att kissa. Vår äldre hund har varit lite skeptisk och den lilla försöker hela tiden få igång honom. Han skäller och far omkring runt honom. Jag tar in den äldre i sovrummet emellanåt så han får lite frid😂. Den äldre har varit lite valpig av sig, men ser en annan sida hos honom nu. Han ignorerar valpen och ligger still på plats fast han bjäbbar spattigt mot honom. Det känns som att det kan bli bra och att vi alla acklimatiserar oss till detta nya och vår nya familjemedlem. Han är så otroligt fin och go❤️.

Tankarna och tacksamheten över att vara nykter kommer, hur skulle man orka med detta som dragen eller bakis. Vi sov över på ett pensionat när vi skulle hämta valpen. Ca 7 timmars färd hemifrån. Flashen kom, det skulle ha varit en flaska vin vid framkomsten samt vin till maten, förr. Vaknat bakis med ångest, skam och hämtat valpen. Bakis 7 timmar hem i bilen. Hemma skulle firats med ytterligare vin och ny fylla. Fy fan!

Ser, läser och hör mycket i media, även i min omgivning, hur man fastnar i alkohol och droger. Hur livet förstörs och hur man bryts ned psykiskt. Dopaminet som envåldshärskare i hjärnan och om lyckan som aldrig nås. Jag känner mig som en ”räddad själ”. Jag blev räddad av mig själv. Jag fick tillbaka livet, ett bättre liv. Jag tänker ofta i olika sammanhang att jag varit med om något hemskt som jag räddat mig ur, något som jag inte talar om högt i dessa sammanhang. Jag känner mig lite annorlunda på så sätt, jag vet i och för sig inte om den mittemot varit med om liknande. Jag tänker ändå att jag varit med om ett mirakel på något sätt, att jag kommit ur alkoholträsket. Att jag har en andra chans i livet. Jag kan inte heller riktigt förstå att jag var så nere i alkoholträsket som jag var, var det verkligen sant? Ja, det var det. De jag läser om och hör om är precis så beroende som jag var, det är lite svårt att fatta att det var så. Jag har hört till dem, men inte längre. Jag har tagit mig ur, ett mirakel har skett! Förmodligen kommer jag alltid att ha dessa parallella liv inom mig. Då alkoholist och i alkoholdjävulens klor, nu fri och på väg i min värderade riktning. På något sätt är det även berikande, jag kan verkligen förstå hur alkohol påverkar sinnena totalt och jag är så oerhört tacksam för att vara fri. Kanske blir man mer tacksam för livet när man tagit sig ur ett helvete på något sätt. Som att inget i livet kan bli så jävligt igen som när sinnena och hjärnan förvrids i ångest och totalt mörker. Även om livet kommer att bjuda på många svåra stunder och situationer så kan man i alla fall hantera dem på ett annat sätt som nykter.

Nu blir det en tur i skogen för tvåbenta och fyrbenta. Det är glädje och det är tacksamt❤️.

Ha en fin söndag!💕

@Torn Ja, just frihet var det något du ofta sade i början av min nykterhet till mig. Nu förstår jag precis vad du menar. Kanske var det något åt det hållet slavar kände när de befriades från sina bojor och blev fria och livegna. Den tacksamheten ska jag också bära med mig resten av livet. Kanske ska man tatuera in en symbol för det😂. Nä, frihetskänslan sitter i kroppen och varje gång det blir lite svårt ska jag påminna mig om min tacksamhet❤️

@Andrahalvlek Ja, det är bra med ledighet när man skaffar valp. Min man har semester ett tag och sedan pusslar vi då vi har möjligheter att jobba hemifrån under veckan. Att skaffa rutiner för valpen är A och O, vila när jag jobbar och promenad vid lunchen sedan vila igen.

Sober club var bra namn😁. Ja, det är förbannat svårt att sluta, men ändå gick det rätt lätt denna gång. Måste ha med motivationen, genomskådning av Alkoholdjävulen, positiva tankar om nykterheten och jävlar anamma att göra.

Låter som en intressant bok och valpmys ger verkligen långsamt dopamin och otroligt mycket oxytocin. Valpar luktar ju också så otroligt gott🥰

@Sattva Tack! Det ska bli spännande att se vilken personlighet som han bär på. Väldigt tillgiven, gosig, företagsam, lätt lärd och lydig redan. Vår äldre hund är också gosig och social, men har varit lite smått nervös emellanåt, på tårna liksom. Det är en fågeljakthund så han ska vara på alerten och i skogen är han supercool. Det nervösa tycker jag mig redan se en förändring i, som att han har en ny uppgift. Att vara storebror, förgå med gott exempel, lugn och cool😎. Den stora hundens storebror, som vi tog bort i somras, var hans trygghet och förebild, nu är det hans tur för denna uppgift. Det är härligt med hundar och den speciella kontakten med dem❤️

@Varafrisk Det är en Breton, en egen ras, men en blandning mellan spaniel och setter. En fågeljakthund och en lagom storlek tycker jag😁.

Det är verkligen en frihet och en oerhörd tacksamhet att leva sitt liv nyktert. Du kommer att få se och känna det❤️

@Se klart Tack! Ja, bästa klubben att få tillhöra och vara medlem i, det är en levande och tacksam gren på livsträdet. Det är bra att vi påminns om detta då och då❤️

@majken_r Ja, nu är han äntligen här! Det är rysigt när man tänker tillbaka på hur det var, svårt att förstå på något sätt. Att livet kunde fungera ändå, men det var bara en tidsfråga innan det skulle krascha på något sätt. Jag kommer att hålla ledstjärnan högt hela tiden❤️

@Geggan Tack! Det är en Breton, en egen ras och en blandning av spaniel och setter. Detta är min tredje hund. Den ena fick vi ta bort i somras då den var sjuk och det var riktigt tufft, en sorg. Då hade vi dock en kvar och nu ett tillskott till. Kommer nog ha en hund så länge jag orkar rasta den😁. Vad har du för favoritraser?

Igår på jobbet satt vi några kollegor och pratade om snus på fikat. Vi kom in på beroende. Jag sade att de som har ärftlighet i släkten blir mer sårbara för att fastna i beroende tex i alkohol. Vi pratade om missbruk och det rekommenderade intaget av vin, 1,5 flaska per vecka, max 9 glas (15 cl) och max 3 glas per gång. Flera sade att de dricker mer än så, viftade bort det och menade på att det är gott och att det tar flera år att utveckla beroende. Att man inte behöver bli beroende pga ärftlighet. Jag sade att det behöver inte bli så, men en sårbarhet finns. Sedan sade jag att det finns ärftlighet i min släkt och att jag själv har märkt att jag gärna tar mer än det rekommenderade, att det blivit en dålig vana, att jag ofta har tankar på ett glas och att jag och därför inte längre dricker. Att jag märker av en sårbarhet av beroende då det finns ärftligt. Det märker jag också av att jag snusar, ett beroende som jag inte än så länge har någon motivation av att sluta med. Det blev lite tyst. Så du dricker inte alls? Nej, jag mår bättre av att inte dricka alls, känner mig mycket fräschare. En sade att hen har vit månad då det blivit så mycket över julen. Sen var fikat över.

Det var första gången jag sagt det på detta sätt offentligt, det kändes bra. Jag blev lite stolt över mig själv att jag sade det och kände mig så trygg när jag sade det. Som att jag kan vara mig själv helt och hållet. Hur det såg ut när jag drack eller hur mycket är inget jag har behov av att dela med mig. Det är något som bara angår mig😁.

Gällande min kollega, har jag satt bra gränser och avbokade många möten med henne. Strukturerade upp hur vi skulle fördela arbetet på tydligt och att det skulle vara klart inom en viss tid. Jag bokade ett möte i veckan för att fördela arbetet ytterligare. Det har känts väldigt bra och mer självständigt arbete, som jag ville ha det. Har även hört att det varit struligt med henne på förra arbetsplatsen, vilket bekräftar att problematiken även funnits förr, att det främst ligger hos henne. Jag tror inte att det är över med detta, det är en personlighet hon har, men jag har bättre verktyg att hantera situationen och jag ska hålla mitt avstånd. Vi får se hur det utvecklar sig.

Ha det gott!💕

@Geggan Tack❤️

En notering på att det idag är 15 månader som nykter😁. Jag är så otroligt tacksam för att jag gjorde denna förändring i mitt liv och att min vardag inte längre består av ångest, skam och fylla. Ett liv där jag drog mig längre och längre bort från mig själv och min omgivning. Ett liv där jag inte så ofta kände glädje eller harmoni. Jag är så tacksam för att jag vågade och trodde på att jag skulle kunna fixa detta, att jag litade på att mina föreställningar om ett nyktert liv kunde bli sanna. Det gick ändå lättare och bättre än jag kunde föreställa mig, vilket varit en positiv överraskning. Jag var så urless och skadad av det destruktiva livet som alkoholberoende, jag ville så innerligt bli nykter och jag var motiverad till att ta steget. Jag är så tacksam för att jag gjorde det❤️

@Varafrisk Tack! Vad bra att inlägget landade hos dig. Det är verkligen så otroligt skönt och tacksamt att få leva ett nyktert liv. Det blir ett rikt liv när alkoholen inte suger musten ur en❤️

@Andrahalvlek Tack fina du för dina ord❤️. Du är min förebild och det var så viktigt att få peppande ord från dig och diskussioner om allt möjligt både i början av min process men även nu under processens gång. Du hjälpte mig att tro på mig själv och att det går att leva ett nyktert liv. Du är en klippa och vi hjälps åt att stötta här på forumet❤️

@Geggan Tack så mycket❤️ jag önskar dig allt gott!

@Torn Tack så mycket❤️ Det känns fint att få vara en gamling😁

@majken_r Tack så mycket och vilken svängig trudelutt du skickade❤️

@Himmelellerhelvette Tack så mycket❤️ Du är också helt fantastisk😁

Tack så mycket @Sattva och @Se klart kören❤️😁

Skönt att dra sig i den varma sängen med en kopp kaffe. Lillvalpen och gammhunden har gjort morgonbestyr och ätit frukost. Efter det brukar det blir rulle på valpen som är på den äldre med bjäbb och utfall i vanlig ordning. Den äldre har insett att krabaten är här för att stanna😂 och har mer och mer tagit sig till honom. Nu ligger de ihoprullade tillsammans i soffan och sover och det är så lugnt och stilla. De har blivit goa kompisar🐕💕.

Veckan har varit stressfylld på arbetet, mest för att det är så mycket på en gång, jag är relativt ny och allt tar lite längre tid att få ihop. Mycket energi går åt till detta och en portion utgår även till samarbetet med min kollega. Även andra kollegor reagerar en del. Mycket oklarheter och tiden får utvisa hur det kommer att bli. Skulle avsluta jobbet igår em, men först ta bilen och uträtta lite ärenden, med sonen och hundarna. För att göra en lång historia kort, bilen ville inte starta från parkeringen vi var på och fick kalla på en bärgare. Vi ordnade skjuts hem från platsen och det tog timmar innan bärgaren kom. Lånade bil åkte dit där min bil stod och var hemma först efter kl 21.

Reflektion: Situationen: Trött, stressad med flängandet hit och dit samt med hundar. Väntan hemma, sen mat och oro för vad som är fel på bilen. Hade detta skett för över 15 månader sedan, hade jag flippat ut i stress, garantera hällt i mig en flaska vin och varit sur, grinig och onykter. Snacka om att jag skulle haft nerverna på utsidan! Hade förmodligen bett min son, som var hemma, att köra bilen då jag hade druckit. Tänkte på detta scenarion i väntan på bärgaren och tänkte istället, fy fan vad guld att vara nykter när sådant här händer (och även annars). Jag kan köra bil, jag kan vänta utan att dricka för att dämpa känslor, jag kan tänka ”shit happens” och tur att det inte är värre. Maken kan laga mat, ta hand om hundarna när jag ordnar med bilen och bärgaren. Jag behöver inte vara all over the place. Jag kan göra allt detta själv för att jag är nykter och jag flippar inte ut. Jag blir supercool, för nu gäller det att hålla lugn. Det är ingen katastrof, bara en biljävel som inte startar och den ska in på verkstan.

Ja, vad mer kan man begära. Är man nykter ordnar sig det mesta, både i skallen och i det praktiska. Tänk hur situationen ser helt annorlunda ut nykter vs onykter. Jag är så tacksam över att jag lever ett nyktert liv!

Ha en fin lördag!❤️

@Himmelellerhelvette @majken_r @Sattva
Tack för era kommentarer❤️. Ännu en skön morgon med hundar som kan slappna av efter lite morgonbestyr och joxande med varandra. Igår natt sov valpen för första gången tillsammans med den äldre i eget rum. Det är lite svårt att sova gott med dem i den egna sängen, hoppande hit och dit, vilket de gör när vi är hemifrån på semester eller dyl. Det gick hur bra som helst! Valpen sov hela natten. Egentligen när man tänker efter så är ju valpen mer van att sova med sina syskon och mamman, men det viktigaste har varit att vara försäkrad om att den äldre inte beter sig dåligt mot valpen innan de kan sova ihop samt att valpen känner sig trygg hos oss. En milstolpe av klarad! Nu hoppas jag att han också snart blir rumsren, det är ett springande ut och in, torkande och många olyckor inomhus. Tänk vad lätt man glömmer hur det var😂.

Tänk också hur mycket mer irriterad och trött jag var när de andra hundarna var valpar när de kissade inomhus, allt springande ut och in, när jag var bakis. Mitt tålamod med hundarna har alltid som tur är räckt långt, men som nykter är det bra mycket enklare och tar inte alls lika mycket energi. Jag bara gör och accepterar läget.

Ha en fin söndag!❤️

@Himmelellerhelvette Så är det!❤️

Såg på Anders Hansens fjärde program om hjärnan som handlade om plasticitet. Alltså att det är möjligt att bli bättre på något ju mer man tränar något, att man kan lära om och att det skapas nya hjärnbanor hela livet. Det är det fantastiska med hjärnan, plasticiteten. Baksidan med plasticiteten är droger och alkohol. Dopaminet i hjärnan, det som skapar kickar och välbehag när man dricker, det vill hjärnan att vi ska göra mer av och om och om igen. Hjärnan minns detta, och förknippar bla tid, rum och musik med det som skapar kickar och ju mer man tränar på att dricka desto bättre blir man på det och plasticiteten gör det möjligt att man blir skitbra på det. Det är också plasticiteten som gör det svårt att sluta dricka.

Jag tänker att det är därför det är så viktigt att lära om hjärnan, träna på att vara nykter med nyktra aktiviteter, nya vanor och skapa nya nervbanor i hjärnan som inte innehåller aktiviteten alkohol som ger dopaminkickar och minnena förknippade med det. Ju mer man tränar på att vara nykter desto bättre blir man på det. Att hålla sig borta från alkohol så att hjärnan inte kopplar på just de nervbanorna som är förknippade med det. Att använda vår plasticitet i hjärnan till att lära om, för det går hela livet. Så plasticiteten kan göra det svårt att sluta dricka, men å andra sidan kan vi som nyktra använda plasticiteten till att skapa nya nyktra vanor och nya alkoholfria kopplingar i hjärnan😁.

Ha det gott!❤️

@Himmelellerhelvette Hej! Såg nu att det var i min tråd du läst och kommenterat😁. Härligt att inlägget gjorde dig taggad! Nu är det bara att sätta igång med projekt nya hjärnbanor och du kommer att få en fantastisk utlandssemester. Tänk att uppleva den nykter och tänk att ha alla sinnena med och uppleva vistelsen med dem. Tänk på alla härliga intryck som du kan ta med dig och njuta av även efter semestern🌞❤️

En kall morgon med minus 10 grader. Kaffe i sängen under varmt täcke och två varma sovandes hundar bredvid. Tyst och stillsamt. Ska njuta en stund till när det är så stillsamt och sedan ta mig ut på en lång löprunda.

I veckan har min kollega som jag tampas med gjort ett rejält övertramp mot mig. Nu är gränsen överskriden och jag har fått nog. Jag får vända ut och in på mig själv för att inte hamna i att jag gör våld mot mig själv. Jag måste ta upp detta på ytan och sluta skydda henne, gå ur min akilleshäl medberoende. Lägga skuld på mig själv tyst och i ilska. Hon har valt sin strid mot mig nu, efter att hon tog en strid med en kollega som fick backa. Nu är det handskarna av och ta en strid för mig själv. Ska prata med min chef som jag dragit mig för. Jag har försökt med allt som står i min makt för att reda upp situationen. Jag har pratat med henne om att det inte funkar, att vi måste göra på annat sätt. Jag har lyssnat och lyssnat på henne. Jag har dragit gränser om vad som är ok, stöttat henne och skyddat hennes beteende inför andra. Inte sagt hur hon beter sig mot mig. Trott att jag kan få henne att ändra på sig. Förmodligen som en medberoende till en alkoholist gör, tror att man kan ändra på personen och själv ta på sig all skuld och tillintetgöra sig själv. Inget jag själv erfarit men varit medberoende på andra sätt. Nu är det slut på det! Troligen finns det inget happy end på detta, men det är ingen Disneyfilm heller. Vet inte vart det kommer att medföra för mig, men detta är inte min värdera riktning i mitt liv, som jag följer om jag inte tar upp det.

Jag har insett att om jag inte tar upp detta, kommer jag att normalisera beteendet. Det är inte normalt, det är kränkande beteende. Och jag ser hur hon tillåts bete sig av oss andra, det är så subtilt och hon kommer undan det med sitt charmiga, oförargliga, bemästrande, pladdrande och duperande sätt. Så subtilt så det knappt är märkbart. Utgår totalt ifrån sig själv och sätter ofta offerkoftan på och tar fram kortet om sitt funktionshinder när det känns lämpligt som får alla att hålla käften. En narcissist, med subtil härskarteknik och under ytan så rädd och osäker som leder till att hon måste förgöra andra så att hon inte förgörs själv.

Så, har bestämt mig för att hon fått detta utrymme av mig idag, sätter henne med clownnäsan på i en garderob för resten av dagen. Mer energi ska hon inte få idag. Det ska bli skönt med en löptur när det blivit lite mindre kallt och rensa hjärnan med musik i alla möjliga genrer💪👊🏃‍♀️😁.

Ha en fin lördag!❤️

@majken_r Då förstår du precis hur det är. Hur hen äter sig in under huden och kletar av sig och vill ta makt över dig. Det som triggar mig i henne är just akilleshälen att inte få känna och uttrycka det jag känner. Att jag dragit mig undan istället för att uttrycka mina känslor, något jag i mitt tidigare liv gjort. Vänt ilskan mot mig själv att jag är fel. Ångest. Skyddat andra på bekostnad av mig själv. Det värsta är att igår kväll fick jag lite ångest, jag har pratat med kollegor om situationen, berättat allt. De ser ju också en del, men inte allt då jag blir mest utsatt. Först kände jag mig jättestark och mådde bra när jag berättat men sen på kvällen ångest. Hjälp, vad har jag sagt! Hur ska det bli för henne nu? Vad kommer att hända? Stackars henne? Vad mycket skit jag snackat, jag som hatar skvaller. Här går jag in i mitt gamla beteende igen. Rädd att försvara mig själv. Kanske överdriver jag?

Min man har hjälpt mig att komma tillbaka. Av med handskarna, försvara dig själv nu. Det är inte ditt fel. Du gör rätt. Han sade, likställa detta med sug på alkohol du haft. Hur har du hanterat detta? Säger du inte, ditt uppmärksamheten går sker tillväxt? Var sker tillväxt nu? Ja, det sker ju i att det är mitt fel. Det är i det gamla det triggar, men du är här och nu. Det har hjälpt mig att hålla mig fast vid att det är nog, att jag måste säga vad jag tänker och känner. Jag har rätt till mina känslor. Jag måste löpa linan ut nu, det finns ingen annan väg. Som jag gjort med alkoholen, det finns bara en väg, den andra leder till återfall.

Vi får hjälpas åt, tillsamman blir vi starka💪. Vi är goda grannar i cyberspace❤️. Jag bjuder på kaffe och semla😁

@DRacker Ja, herregud i vilken skit jag skulle varit om jag hanterat detta när jag drack! Det är tillräckligt mindblowing som det är och med alkohol på det skulle jag varit sjukskriven vid det här laget. Processen på jobbet fortgår och det är tufft, men jag hittar styrka och kraft mellan varven och nu är även chefen informerad. Hur det kommer att gå får jag se, men jag kan i alla fall stå på mig, skydda mig själv på ett sakligt sätt med en klar och fungerande hjärna😁💪