Vill inte - kan inte

Så Vana, nu har jag skrivit lite!
Hehe, kunde inte låta bli. Idag känner jag mig som Berra, jag vill vara en Berra. Kollade i hans tråd, över två år nu och dit ska jag också. Vill inte ha hans måndagar förstås, men det får ju gå det också.
Kram alla goa vänner
/Fenix

Hej alla, vill bara förmedla den känsla av hopp jag har just i dag. Klarblå himmel, solen lyser, jag känner mig utvilad och är nykter. Har börjat nysta i mitt nystan till hjärna med hjälp av en shrink, och det börjar göra verkan på ett omedvetet plan. Hade i natt en enorm dröm, med en uppgörelse med min mor som hette duga. Inför alla vi känner i stort sett, och äntligen stod jag på mig för fullt och vek mig inte trots att hon spelade ut alla knep och nästan dog inför mina ögon. Hon dog på riktigt för ett år sedan, och jag känner att det är först nu jag kan göra mig fri från alla dåliga strategier jag utvecklat sedan jag var liten för att slippa direkta konflikter. Inser att det pågår mycket inom en som man inte har någon koll på. Att ta till alkohol börjar få en förklaring, och det ska bli spännande att se hur jag ska få ihop kropp och själ framöver.
En bra söndag till alla goa kämpar, och Nubaskemig och Mamma Mu, hoppas ni inser att era åtefall är följden av att följa strategier som en gång i tiden var nödvändiga, men som inte längre fungerar. Jag ser fram emot att vi hittar nya och mycket bättre strategier att hantera livet i fortsättningen!
Kram
/Fenix

lillablå! Återkommer snart. Mkt just nu.
Kram för att du hör av dig!!
/fenix

Så låter den fina julvisan och det är vad jag börjat göra. Kan låta lite löjligt, men för mig har det blivit av betydelse. Varje dag innan jag lägger mig, tänder jag ett värmeljus och kollar lite i lågorna och låter tankarna stilla flyta omkring. Jag tar fram min almanacka och slår upp dagens datum. Klistrar in en liten guldstjärna, ja egentligen en silverstjärna för dem av guld var slut:-), och känner mig nöjd att jag fått uppleva ännu en dag utan alkohol. Den här lilla ceremonin som tar några minuter, har börjat bli av betydelse. Det är min belöning i stället för öl och vin. Det är faktiskt en gåva till mig själv, till min lilla 10-åring och min 15-åring inom mig som jag vill lära känna bättre. Nu är vi ihop och det känns bra.
Läste här i min egen tråd vad jag skrev för en liten tid sedan och det stämmer precis, jag vill bli hel i både kropp och själ nu. Och det finns absolut inget som hindrar den utvecklingen utom jag själv med en ölburk i näven.
En bra tisdag till alla,
/Fenix

He, he, ja se där en utmaning. Den lilla asterisken *, kan du ju använda, även om den inte glimrar precis. Men det är tanken som räknas:-) Och det är kul att räkna stjärnor i kalendern efter ett tag.
/Fenix

Det är inte så bara att vakna, känna sig nöjd med att finnas till och bara ha småkrämpor att bekymra sig över. Inte så bara att slippa ägna halva dagen åt att komma över dåligt mående och dåligt samvete för drickandet kvällen innan. Inte så bara att slippa planera och ägna timmar av tänkande på om och hur det ska drickas ikväll. Inte så bara att det känns helt självklart just nu att alkoholen inte finns som ett alternativ.
/Fenix

Vad du är snäll som undrar hur jag har det. Jo, jag famlar vidare på min resa, och har nu landat i att utforska om buddism kan vara något för mig. Ska nästa vecka åka till min första meditation, och det ska bli riktigt spännande. Känner att jag behöver något i mitt liv som är mer än det dagliga. Har alltid varit en sökare, men de traditionella religionerna har jag inte kunnat landa i. Jag tror att jag behöver något större i mitt liv om jag ska komma undan alkoholen varaktigt.
Hur har du det själv?
Kramar,
/Fenix

Lilla blå, du har alltid en särskild plats i mitt hjärta, bland annat när jag hör Little blue och andra låtar med Beautiful south. Glad för att u verkar ha det bra på
jobb mm.
Vana: Tack för kommentar, Ja, den vandringen har jag gett mig faan på att göra innan jag dör. I alla fall en liten bit. Stötte på några
vandraer för några år sedan när jag cyklade i södra Frankrike. Tycker allt mer om Buddha när det gäller att förhålla sig till livet, har
du snackat med din bror om det. Alltså, livet är fullständigt meningslöst, en bra start för att göra det meningsfullt... Tycker om ingången:-)
/Fenix

Lillablå, du är grym:-)
Tack för din påstötning.
Kom i precis rätt ögonblick. På bordet framför mig ligger ett papper som känns mkt angeläget, nämligen sammanfattning av ett
introduktionssamtal med en ny kontakt jag hade idag. Jag beslöt mig omgående att vi ska träffas helst varje vecka framöver. Vill inte skriva
än vad för slags kontakt, men det här är i alla fall inget jag provat tidigare. Kanske kan jag äntligen hitta svaret på varför jag valt alkohol i stället
för äkta belöningar i mitt liv.
Glad är jag i alla fall för att jag kämpar på för ett bättre liv.

Spelar du little blue ibland? Kolla på youtube Rotterdam med Beautiful south, en mysig video och en mysig låt med härligt gung, hoppas livet
kan gunga på för dig lillablå!
/Fenix

Jag blir alltid lika glad för nya tips om musik, särskilt sådant som jag inte lyssnat på.!
Stark känsla där!
tack Vana,
/Fenix

Tack för uppmärksamhet i min tråd! Jo, jag arbetar verkligen hårt med min nya linje och det händer stora saker i mitt inre.
Åker på semester nu i två veckor, men jag återkommer. Tyvärr, höll jag på säga om semester, för det gör ett hack behandlingen av mitt
inre liv. Men, jag lovar, återkommer när jag känner mig stark att berätta om vad jag håller på med.
Alkohol är verkligen det sämsta jag kan välja om jag vill ha ett bra liv, det är klart!
Kram alla utan undantag,
/Fenix

PS. Nu ska jag spela Little Blue innan jag lägger mig bara för dina rader. DS

pianoman, känner att vi båda är musiker med en slags gemenskap i detta att vilja uttrycka våra känslor där. Spelar också främst klaviatur.
Vill verkligen kunna göra det mer när alkoholen är borta ur mitt liv, inser hur mkt tid den tar från att jag vill skapa musik.
Tack och kram,
/Fenix

i dag när jag tidigt för att var mig steg upp och gick en rask promenad innan frukost. Ett underbart väder, en perfekt sommardag, fåglar som levde rövare i skogen och jag kände mig så glad, inga dåliga tankar om mig själv, ingen bakfull ånger, hopp om framtiden. Jag har nu gått fyra behandlingar för mitt tvång att dricka, och äntligen känns det som om pusselbitarna fallit på plats. Så härligt att äntligen kunna skriva här igen och känna att jag inte bara kan få ngt utan också ge något. Jag har gått några tuffa matcher mot mina inre demoner, och insett att alkohol är ungefär lika effektivt att bekämpa dessa som stridsvagnar för att skjuta mygg. (Hm, liknelsen inte helt hundra känner jag:-))
Börjar inse att jag har rätt att känna precis vad jag känner, allt är OK. Gillar mina små inre barn, mina osäkra tonåringar och fumliga egon. Alla är värda all kärlek jag kan ge dem och jag kramar dom hårt om dom blir ledsna och vilsna. Nu ska jag lägga mig och längtar redan efter en bra start på morgondagen.
Kram alla kämpar där ute vars beundransvärda kamp jag följer hela tiden.
/Fenix

Blir glad över din reaktion. Har känt mig både fånig och arg för att jag ska behöva ligga där och gråta som en liten unge när jag snart fyller 60 år. Men det är ju just det som lockas fram under mina hypnossessioner, barnet är den del av mig jag tagit avstånd från. Tidigt fick jag lära mig att känslosamhet var det värsta jag kunde göra, då blev min mamma alltid ledsen, eller sade att hon skulle bli ledsen. Arg, besviken, ledsen, frustrerad... Allt var ovälkomna känsloyttringar och när jag lärde mig att förneka mina naturliga reaktioner så gjorde jag "rätt". När alkoholen kom in i mitt liv i tonåren var det verkligen en välsignelse. Jag lärde mig snabbt att dricka hyfsat kontrollerat, och borta var min osäkerhet, min blygsel och jag fick visa känslor eftersom det är accepterat när man är påverkad. Alkohol har sedan dess varit min tillflykt och snabba genväg till ett tillstånd där jag accepterade mig själv. Så sorgligt och så hemskt att jag skjutit upp att bli vuxen hela livet. Med vuxen har jag förstått att det menas att man ska ta ansvar för sig själv, att man mår bra både fysiskt och psykiskt. Det är därför jag kämpat så besatt för att bli av med min alkoholism, jag inser att jag inte har blivit vuxen utan ofta mått dåligt både fysiskt och psykiskt. Men jag har inte fattat hur jag ska komma ur det, utan efter en tids nykterhet har jag återfallit i "tryggheten" och suddat ut och förnekat de känslor som jag som alla andra har rätt till. Utan att fatta egentligen vad det handlar om.
Nu har jag gett mig faan på att fullfölja den här behandlingen, tills den dag jag tillåter mig själv att känna vad jag vill, utan hänsyn till omgivningen. Börjar jag gråta på bussen så ska jag göra det, och krama om det inre barn som känner så hårt och säga att det är OK, jag är här nu och jag älskar dig villkorslöst hur du än känner det.
Tack Viktoria för att du fick mig att börja sätta ord på mina tankar, jag har en hög med hemuppgifter från min hypnotisör som väntar och det kommer nog att bli en stark känsloresa
Kramar till dig,
/Fenix

jag blir Vana, jag blir så glad när någon berömmer mig att tårar kommer. Förebild, ja kanske jag kan hoppas vara det för någon. Inte så ofta jag känt mig som en sådan kan jag säga:-)
Jag tror det är min lilla 12-åring som blir så glad, han har jag inte träffat på hemskt länge.
Och förebild ska du vara själv Vana med dina snart två år här på forumet!
Allt gott...
/Fenix

fina vänner man har här inne. Lillablå, jag ska gråta jämt när jag åker buss för chansen att få en kram av dig=)
Mie, du denna stadiga klippa på forumet som ger härliga rader om tårarna och så sanna.

I kväll har jag nog gråtit två timmar av de fyra jag suttit ihop med min dotter. Hon är 27 år och plötsligt tänkte jag när vi var ensamma och jag köpt hem kinamat, att det var dags. Föll mig helt naturligt och jag berättade under en mycket lång kväll när tiden stod still, om mitt missbruk från tiden innan hon var född tills idag. Om mitt snöpta känsloliv under tidig barndom, alltså en riktigt störd morsa, och till befrielsen i tonåren när alkoholen löste mina känslor. Tårarna strömmade från våra ögon som vi fästat ihop, och droppade ned på båda våras hjärtan. Vi har gått igenom så mkt i hennes barndom när hon var svårt sjuk, så detta blev en magisk kväll. Hon tog det som den gåva det var från en uppriktig far, och jag förklarade hur oerhört glad jag var att hon tog emot den med klara och goda ögon. Vi hade så mkt att berätta för varandra och fråga, och trots att tårar skymmer sikten när jag skriver detta, kan det bara bli bättre. Jag ser fram emot att nästa dotter kommer hem på söndag, och då ska jag be att hon och jag får ett utrymme så jag även kan berätta för henne om mitt liv. Det känns helt rätt, även om jag förstås inte vet hur allt tas emot. Min fru svävar i lyckligt ovetande fortfarande om vad jag gjort i kväll. Men ska resten av livet bli bra är det ärlighet som gäller, det är helt klart efter denna kväll.
Kram alla,
/Fenix

mulletant! Ja det var en känslosam kväll i går minsann. Men ärlighet känns nödvändigt om alkoholen ska stanna borta för gott.
/Fenix

vänner som undrar vart jag tog vägen. Ser att jag skrev sist den 8 juli i min tråd.
Ja, nu är erkännandet av mitt tillstånd komplett i familjen. I går var en ny magiskt stund, när jag fick ett par timmar med min yngsta dotter, 22 år, i trädgården. Det var fint väder och det var hon som berättade först om sina bekymmer med sin pojkvän som mår dåligt och som behöver får rätsida på sitt liv. Vi talade mkt om hennes mönster i livet att vilja hjälpa andra, och hur det kom sig. Det finns kopplingar förstås till hennes äldre syster som var svårt sjuk de första åren av sitt liv och senare hade mkt särskilda behov. Efter att vi pratat bra om detta en längre tid kände jag att tiden var rätt, och jag tacka henne för de förtroende hon visat mig genom att berätta även för henne om mina problem med alkohol. Det blev ett lika fint samtal med henne som med den äldre systern, och jag är så glad att hon tog det på rätt sätt. Hon hade inte upplevt mig som ha stora problem med drickande, annat än att hon ibland undrade varför jag drack så mycket öl. Jag sa att mitt drickande till ganska stor del varit dolt, då jobbet gjort det möjligt att dricka halva natten då alla sover. Jag har varit bra på att dölja mitt drickande, och därför har inte heller min fru vetat hur stora problem jag har även om hon förstås vet om min bekymmer. Nå, nu är hela familjen underrättad, och jag känner att befrielsen är nära. Jag har ju genom samtalen med mina allra närmaste satt en stor press på mig själv att göra det enda rätta som så många av er gjort, nämligen säga adjö till alkohol för gott och börjat det bättre liv som jag vet att även jag har rätt till. Nästa vecka fyller jag 60 år och ska då ha en stor fest, jag har beslutat att det blir min allra sista fest någonsin där alkohol kommer att rinna genom min strupe. Jag längtar till nästa söndag!
Tack för att ni alla finns, ingen nämnd och ingen glömd!
/Fenix

Glömde skriva att jag berättat för min fru att jag nu haft de här samtalen med båda döttrarna, och hon har tagit de så mkt bättre än jag trodde, hon verkar faktiskt lättad och glad.Dels blir ju en hemlighet plötsligt avslöjad, som ju egentligen bara jag kan göra om det ska bli rätt. Men kanske anar hon också för första gången på väldigt många år att det kan bli en riktigt ändring och ett slut på mitt destruktiva drickande.
/Fenix

;-)

Stigsdotter, för grattis och tanken att dra ett slags streck. Snarast kanske att sätta en gräns mot min inre missbrukare och förstörare. Ett taggtrådsstängsel som är åtta meter högt typ.
Ler stort när du tar fram fågeln Fenix som bild, var ju den jag hade när jag började här en gång:-)
Känner hur den burrar upp sig nu, för att kunna flaxa ordentligt.

hur har du det med dina inre barn? Visst är det värdefullt och viktigt att tänka på dem så ofta det går. Tyvärr blir det för sällan, och jag inser att det kräver övning.
Räcker med någon minut när saker och ting inte känns bra.
/Fenix

reaktioner. Jag har ju verkligen tänkt som ni säger, en mkt bättre start på min nykterhet är i morgon och en alkoholfri fest för min del. Tänkt att utmana mina rädslor på allvar, som min hypnotisör säger. Det vore något. Faan, vad läckert det vore. Slut. Nu. Punkt.
Ingen bra plan jag presenterade tidigare, Viktoria, jag vet. Du blir ledsen, ja då inser jag på allvar att det finns vänner här som vill mig väl.
Mitt livs utmaning, 50-talet personer som betraktar mig som en kille som inte spottar i glaset. Bunkrat upp med 90 liter vin, 140 starköl, whiskey, gin, vodka och lite annat. Ta för er, inte för mig. Vad tror ni, kan jag klara det?
Till och från hela sommaren har jag vacklat mellan att tro det och inte.
Tack för era kommentarer.
För mig, för min fru, för mina barn. Nu kör vi!

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

nu eller på söndag?

alla för era fina och engagerade kommentarer!
Jag lovar er att varje ord tränger in och gör sitt för att hjälpa mig till det riktiga beslutet. Bara att ha denna ständigt pågående diskussion i mitt inre tar stora delar av min vakna tid, och det finns ju ett sätt att få slut på den:-)
Nåväl, jag lovar att inge ge upp. Hur det blir med festen har jag ännu inte beslutat. Ena minuten är jag helt klar över hur det ska bli, i nästa minut har jag tänkt precis tvärtom. Längtar faktiskt till festen är över.
Sick.
/Fenix

och tack för en bra tanke. Jo, men mitt problem när det gäller fester, är att där fungerar jag faktiskt normalt. Gör aldrig bort mig, utan har tvärtom en ganska bra koll på vad jag dricker och ångrar sällan något. Mitt bekymmer är det helt destruktiva ensamdrickandet. och det tar vid efter festen. Sedan tar det vid dagen eller natten efter och sedan rullar det på igen. Så jag måste förstås sluta använda alkohol helt, det är jag medveten om. Det är som rökningen som jag slutade med för åtta år sedan, jag kan inte vara en feströkare som en del klarar. Skulle jag röka skulle jag omedelbart vara fast i ett dagligt rökande igen.
Man jag gillar verkligen din tanke som du framförde tidigare, att man skulle ångra att man inte drack på en fest. Skulle inte tro det:-)

för dina reflektioner. Jag förstår hur du menar. Men jag har inte lovat någon i min familj att jag ska vara nykter på den här festen, och jag tror inte någon förväntar sig det heller. Däremot vet nu alla att jag har problem med alkoholen och att jag arbetar för att göra något åt det. Just den här festen är jag inte rädd för, i den bemärkelsen att de skulle bli ledsna eller oroade. Som jag nämnt tidigare ballar jag inte ur eller bli otrevligt på fester. Däremot känner jag att dagen efter festen, och resten av mitt liv, blir väldigt svårt att leva med alkohol. Där finns nu en förväntan även från familjen att jag gör något åt de problem jag berättat om. Och det är min absoluta föresats att bli av med problemet från och med söndag, som ju faktiskt är rätt datum för min födelsedag. Vilken present!
/Fenix

vänner, Pia, Fredde, Berra, Lillablå, Vana och så många andra. Ni vill mig så väl och det blir jag riktigt rörd av. Vill bara säga att jag har en mkt fin kontakt med såväl fru som barn. Saker och ting hade dock kunnat var mkt bättre utan alkoholen. Nåväl, den här veckan har barnen varit hemma mer än vanligt, och det har börjat kännas riktigt konstigt att jag alls dricker. Men som jag tidigare sagt, så känns den här festen som sista punkten innan ett stup. Sedan ska jag börja vandra bakåt igen för fortsätter jag så är det fritt fall och gonatt.
Ska inte argumentera mer här tror jag innan söndag, som jag ser som den dag då jag ska börja vila och hämta krafter på ett riktigt sätt. Som helgläsning bifogar jag ett dokument jag skrivit på ett tag för att samla på mig tankar kring på vad jag är trött på. Många känner nog igen sig.
Kram så hörs vi på söndag...

Jag är så djävla trött på att …

.. behöva ägna lördag förmiddag åt att dividera och tänka på om jag ska åka till Systemet, om jag ska köpa bara för idag eller även till söndag…

… alltid förlora kampen och stå där fem i två och handla och dessutom för det mesta köpa så det ska räcka även till på söndag…

… att vara bakis på måndag och inse att det gick inte den här helgen heller, jag som skulle sluta på söndag…

… smussla undan ölburkar på förmiddagen så att det inte ska märkas hur mycket jag häller i mig ….

… springa hos terapeuter av olika slag och betala en massa pengar för behandling, när jag ju vet vad jag ska göra …

… hata mig själv för min stora mage som jag aldrig blir av med så länge jag inte slutar dricka ...

… andra lyckas sluta när inte jag gör det. Känner mig verkligen som en looser …

… på allvar tro att det blivit stora skador på lever och kroppen och att det är för sent att göra något åt det …

… ha alla fina vänner på forumet och ständigt svika dem och mig själv …

... listan kan bli hur lång som helst ...

Jag sitter här nykter och har haft en fantastisk helg.Det blev en riktigt rolig fest med knapp 50 personer. Bordet hemma dignar av fina presenter.
Som tänkt höll jag igen på mitt drickande och tillhörde nog de nyktrare under kvällen. Kunde jag hålla mig på den nivån hade jag inga problem.
Gårdagen ägnades åt städning av lokalen vi hyrt, ta reda på all mat, diska allt porslin och mkt annan praktiskt, tog faktiskt hela dagen trots att vi var sex personer.
Ironiskt nog så har jag aldrig någonsin tror jag i mitt liv haft så mkt alkohol hemma. Hela flak med öl och cider, boxar med vin, whisky, vodka, rom, gin och portvin. Folk dricker inte längre så mkt, det är bra. Källarförrådet dignar. Och inte nog med det, det har ju blivit populärt med alkohol som gåvor, så nu har jag också dyra Amaroneviner, 12 och 15 år gammal whisky med mera. Detta händer när jag ska sluta dricka. Visst finns det något absurt i det hela.
Men det ska bli kul att veta att det finns hur mycket som helst att dricka. Det är så mycket att det inte gör något att det finns hemma. Det går liksom inte att dricka upp på några dagar eller veckor. Tvärtom ser jag det som en utmaning till mitt beslut att lägga av.
När det gäller tråden så tror att Vanas förslag var bra, jag ska vila med argument hit och dit och jag ställer heller inte ut några löften till någon annan än mig själv. Jag tror exempelvis Berra var nykter många veckor innan han började skriva här. Nu får jag helt enkelt se vad som händer när jag blir nykter. När jag känner att jag har något vettigt att komma med ska jag göra det. Vi hörs.
Ha det bra,
/Fenix

tycks vara ett populärt ämne på forumet för närvarande. Jag kan tyvärr inte släppa en känsla av lite ilska och irritation som har anknytning till detta. Det gällde ett inlägg från Mulletant, som kände sig besviken på att jag inte hörde av mig på forumet i söndags som hon räknat med, och om jag kanske varit nykter eller inte.
Jag har fått en del riktiga örfilar här på forumet, men det kan jag ta, för det kommer från människor som har kämpat sig till en nykterhet och har något att förmedla till mig. Du MT är ju inte alkoholist, vi som skriver här gör det för att vi har ett gemensamt problem. Och tillrättavisningar från människor jag inte känner, får mig, precis som Viktoria skrev, att sparka bakut. Läsa är helt OK, men när det gäller att skriva ngt tror jag att den som inte själv är alkoholist ska vara mkt försiktig med att delta. Precis som jag själv helt slutat skriva i grupp 3.

Så här ser det ut:
Forumet har tre huvudgrupper, med en massa undertrådar.

1. Dricker jag för mycket
Här kan du ställa frågor eller skriva om funderingar angående hur du dricker.

2. Förändra sitt drickande
Här hittar ni alla diskussioner och beskrivningar som handlar om att dricka mindre.

3. Hjälpa någon som står nära
Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som dricker.

Som jag uppfattat det är väl dina erfarenheter och din styrka i första hand för grupp 3.

mvh
/Fenix, som för närvarande läser allt men tills vidare håller sin stora trut för det mesta stängd i väntan på att något bra ska komma ut.